Vi har f.n. stora problem med internet-uppkopplingen. Kan naturligtvis inte uteslutas att det har med Nyåret att göra, och alla tokiga besked, som sändes just nu!
Vi vill bara meddela att allt är bra här ombord. Ikväll skall vi gå på en trevlig Thai-restaurang tillsammans med några seglarvänner och det lär väl bli en och annan skål för det nya året!
Vi önskar er alla det allra bästa för det kommande året!
Kram på er alla från
Oss ombord på S/Y Helmi!
Så har vi alltså kommit fram! Vi har vilat oss ett par dagar nu och börjar samla intrycken.
Själva överseglingen från Mindélo på Kap Verde och hit till Saint Lucia gick egentligen enligt planerna. Det tog 18 dygn, och det är normalt för en båt av vår storlek vid denna tid på året. Det är också den tid de flesta av våra seglarvänner tog.
Det var lite – om än inte direkt dramatiskt, så i varje fall en viss påfrestning, detta att vår avsaltningsanläggning (”Watermaker”) gick sönder 2 dagar före avsegling från Kap Verde! Vår stolthet, som vi stöttat oss så emot! Hur bara kunde den ge upp! Bara så där! Precis före avresa!
Vi ställdes då inför valet att beställa reservdelar från Trinidad (det tog 3 veckor för reservdelsgeneratorn att komma från Holland!), eller ta tjuren vid hornen, och bunkra upp maximalt med vattendunkar. Vi pratade med vår holländske båtgranne, som seglat många gånger över Atlanten (utan ”watermaker”!) och enligt honom har folk gjort så i århundraden, och det har gått bra; om man är sparsam! – Efter styrelsebeslut i firman Gabrielsson & Mählck, inhandlades 30 stycken 5-litersdunkar med bordsvatten, och dessutom topp-fylldes våra stora vattentankar. Och med Gud i hågen, seglade vi iväg! – För en gångs skull berättade vi inte hela sanningen för våra närmaste där hemma. De hade säkert bett Kap Verdisk kravallutrustade marina specialstyrkor borda fartyget vårt och tvinga oss tillbaka till ”Säkrare vatten”.
Men det gick bra! Tänk, vilken tur att avsaltningsanläggningen la av INNAN vi avseglade! Nu kunde vi ju förbereda oss på ett helt annat sätt, än om det skett långt ute till havs! Vi har väl aldrig varit så sparsamma med vatten som under dessa veckor! Inga begränsningar med vatten för personlig hygien (handtvätt efter toabesök och före måltider), men i övrigt ytterligt restriktivt med vatten. Lördagskvällarna tillät vi oss en kort helkroppsdusch (Lördagar är ju enligt gammalt ”lögardagen”). Däremellan tvagade vi varandra med en fuktig trasa! Tänk så skönt! – Lill-julafton var ju en lördag, så det kändes som ”på den gamla goda tiden”, när man tvättade sig till Jul och Midsommar – om det behövdes.
Maten räckte förvånansvärt bra. Grönsaker tog slut några dagar före framkomst, men annars höll våra beräkningar.
Vi kom tämligen snart in i en viss dygnsrytm, där Carl-Gustav tog vaktpassen mellan midnatt och kl. 06/07, beroende på när Helmi vaknade. Efter gemensam frukost sov jag några timmar, liksom någon timme på eftermiddagen och efter kvällsmåltiden fram till midnatt, när vi byttes av. Och Helmi sov något dessemellan. Vi har hela tiden varit väldigt angelägna att se till att utnyttja alla tillfällen till sömn! Detta är alfa och omega vid långvariga överseglingar.
Det fungerade förvånansvärt bra, med tanke på att vi var verkligen ”shorthanded crew”, och dessutom helt orutinerade av sådan oceanöversegling. Det som kom att bli lite slitsamt på slutet var detta eviga rullande! Inte rullandet i sig självt – det vänjer man sig vid och det sitter efterhand i benen. Det som var lite jobbigt var följderna, konskvenserna av detta eviga rullande. Detta att inte kunna sätta ifrån sig en kopp eller ett glas vatten, eller en tallrik soppa/fil, utan att det 2 sekunder senare kom farande rätt ner i knät eller ut på golvet! Allt skall hållas i! Våra specialinköpta gummidukar fungerade utmärkt för att förhindra att glas och porslin kasar längs med bordet, men hindrar inte kantring, dvs att koppen/glaset välter. Om det gungar och rullar tillräckligt. Och det gjorde det. Det gick att se det humoristiska i detta ett tag, men sedan var vi rätt less. Kom på mig själv med att nynna på Powel Ramels ”Mååååste vägen till Curaså gynga så?!”
Då drog vi på motorn för att komma fram. Då var det precis som om Neptun skulle ge oss en minnesbeta! Väldigt mycket hårda squalls, särskilt sista natten, då vi uppmätte över 20 m/sek i över 1 timme, tillsammans med ett intensivt piskande ösregn! Särskilt när vi gled in i sundet mellan Martinique och Saint Lucia. Ett riktigt tropiskt ösregn, som vi tidigare bara sett på film! Regnet upphörde med soluppgången, och så gällde det bara att stå ut den där sista timmen fram till dess vi kom i sjölä bakom Saint Lucias nordspets.
Tänk så ljuvligt att få glida in i den skyddade hamnbassängen! För att nu inte tala om den helt fantastiska välkomstcirkusen, när vi som en av de absolut sista båtarna i ARC+ (”De sista skola bliva de Första!”) sakta gled fram till vår reserverade plats, och där MASSVIS, ja MASSVIS av besättningar från övriga ARC-båtar stod på däck och på kajkanterna med stående applåder och tjutande från signalhorn, grytlock och allmänt tjo-och-tjim hälsade oss välkomna! På samma sätt som kvarvarande besättningar till brassband och sambarytmer hade applåderat vår avsegling från kajkanterna i Las Palmas de Gran Canaria i början av november (”Se på dessa som nu seglar över Atlanten!”), på samma sätt stod nu folk och applåderade vår ankomst EFTER att faktiskt ha seglat över Atlanten! Helt själva! Vi ryktes ju naturligtvis med i denna helt galna och uppsluppna stämning, ackompanjerad av reggae-musik! Fullt viftande med armarna till alla människor på kajkanterna och i grannbåtarna! En helt överväldigande och rörande känsla, där tårarna inte var långt borta! En oerhört stark upplevelse! Så satte vi på Rod Stewards ”I am sailing!”
Vi har gått över båten nu och ser, att förseglet har tagit mycket stryk av den hårda vinden vid alla squalls. Segelmakaren håller nu på med att laga och förstärka kanterna. Storseglet har hållit, troligen genom att vi seglat konsekvent med minst ett rev i storen. Då minskar man belastningen avsevärt. Bomkickens mast-infästning blåste åt fanders en natt, men på morgonen lyckades jag immobilisera den mot ena mastsidan. Går nog att laga.
Och så har vi haft hjälp av ett helt förtjusande äldre infött par, som mot betalning renskurat, rubbat, polerat och vaxat skrovsidorna från de tjocka saltavlagringarna som blivit efter 7 månader till havs! Båten ser nu åter riktigt glänsande och fin ut igen!
Avslutar med att visa några av våra tidigare bilder;
En av ”våra” båda stora sköldpaddor på Kap Verde.
Delfiner som följde oss långa stunder.
Julen blev i år minnesvärd! Firades ”Under Segel”. Livet är som bekant inte de dagar som flytt utan dem man minns.
Med denna stämningsfulla och känsliga bild från Årets julfirande, passar vi på att önska er alla
En God Jul och Ett Gott Nytt År!
NU ÄR VI HÄR! Rodney Bay på Saint Lucia i Karibien.
Igår morse, den 2017 12 27, kl. 09.45 lokal tid, kl. 14.45 skandinavisk tid, seglade vi in i Rodney Bays hamn och förtöjde vid bryggan. Efter 17 dygn, 23 timmar och 15 minuter hade vi kommit fram efter att ensamma ha seglat över Atlanten!
Vilken lättnad! Det har gått förhållandevis bra, men framför allt detta eviga gungande, att aldrig kunna sätta ifrån sig en endaste grej utan att det åker i golvet! Svårigheterna med att laga mat, äta och få maten i sig och inte på sig; att aldrig kunna sätta ifrån sig en kaffekopp! Toalettbestyr; svårigheter att få sova i detta eviga rullande! Detta gjorde det lite slitsamt de sista dagarna.
Men nu är vi i land! Båten är utstädad och rengjord även utanpå. Vi har tagit en ordentlig långdusch. Och vi åt på en bättre restaurang i går kväll. Och i natt har vi sovit som stockar!
Mer beskrivning kommer efterhand! Men här är det bara välstånd!
Så har vi kommit ännu en bit på väg mot Karibien. Idag på morgonen passerade vi punkten, då vi har tillryggalagt 2/3 av sträckan. Det känns som att vi nu faktiskt närmar oss målet!
Vi har en lång lista på vad vi skall göra, när vi kommer fram. Och där kommer en RIKLIG OCH VARM DUSCH högt upp på listan! Med ransonerat vatten har vi fått hushålla med bristvaran, och inskränka personliga hygienen till det nödvändigaste. Tänk att det kan kännas så skönt att bli borstad på ryggen av sin bättre halvpart! I morgon – Lilljulafton – skall vi lyxa till det genom att kosta på oss en skön dusch! Detta enl. en gammal svensk tradion; att man tvättar sig till Jul och Midsommar.
Ja, ha! Så har ännu ett dygn gått!
Den stekta flygfisken blev en succé! Enl. mina mått mätt! Efter sedvanlig rensning och sköljning fick den ligga i folie i kylskåpet i avväntan på lunchen. Olivolja i pannan, het värme från gasol/butan-brännaren på spisen.
Och se! “Hast Du mir gesehen!” Det något tjocka skinnet lossnade så fint tillsammans med ryggbenen, då vi filéade den varma “firren”/fisken! Med lite extra salt smakade den utsökt på en hårdbrödmacka! En kall öl hade suttit bra just då, men “Dagligvaruhandelns mineralvann” fick duga! Mästerkocken Helmi provsmakade, men hennes ansiktsuttryck såg just då mest ut att associera till “Är det paratyfus i korven/pølsen?!!” Och hennes blick såg ut att titta efter något med “McDonalds”.
En stolt kock ger sig dock inte så lätt för sådana ovetenskapliga nycker! Han smaskar glatt i sig Havets Läckerheter med en antydan till; “Tider kunna komma….!”
Skämt åsido. Vi har det bra ombord. Mor Helmi förser det hungriga och det /någon gång/ hårt arbetande folket med riklig förplägnad. – Vi har nu i underkant av 900 nm, dvs. c:a 8 dygn/døyn till mål. – ETA, dvs. “Estimated Time of Arrival”, troligen omkring den 28/12 2017.
“We will keep in touch!”
/Helmi och Carl-Gustav.
cgmhelmi (at sea – text only!).
Idag 19/12 2017, kl. 10.13 lokal tid, 12.13 UTC, 13.13 CET (skandinavisk tid) har vi passerat mittpunkten mellan Mindélo på Kap Verde och Rodney Bay på Saint Lucia. Position: 14 gr. 19,79’ N 42 gr. 55,52’ W.
Enl. min beräkning passerade vi alldeles nyss mittlinjen. Det officiella avståndet mellan Mindélo och Rodney Bay är 2094 nautiska mil (sjömil), och alldeles nyss hade vi “bara” 1047 nm kvar. På ARC+ hemsida står något annat – att vi passerade mittlinjen redan igår – men då har man nog räknat på seglad distans, vilket är något längre efter våra krumelurer för att få bra vindvinkel. ARC+ har en “Tracker” på vår akterpulpit, som flera gånger om dygnet via satellit sänder alla upplysningar var vi befinner oss, kurs, hastighet, mm. Att få fram seglad distans på det sättet är säkert inte så märkvärdigt med ett bra dataprogram, men hur de beräknar återstående väg, begriper jag inte. Totaldistansen stämmer inte.
Det viktiga för oss just nu – och säkert också för många där hemma – är att vi nu de facto har kommit in i andra halvlek. Det känns bra!
Nu till lunch skall vi steka en nyfångad flygfisk, som vi hittade på däck nu på morgonen. Påminner om en strömming eller en liten sill. Nystekt på en hårdbrödmacka skall bli gott! Helmi är lite mer tveksam, och ser hellre fram till i kväll, då middagen serveras med en flaska mousserande vitt vin. – Som vanligt, spännande fortsättning följer!
Sååå, då tar vi det en gång till.
Vi har haft några nätter med SQUALLS, plötsligt uppträdande kraftiga vindökningar på uppemot 20 m/sek, ibland mer, och som ofta kommer samtidigt med ett intensivt piskande regn. Det utgörs av minilågtryck, och som man skall kunna se på radarn, men vi har inte lyckats identifiera dem. Vi har lärt oss att tolka tecknen på att något är i görningen genom att vinden blir orolig och svårbedömd. Svårt att få seglen att stå som önskat. Så plötsligt brakar det loss. Nattetid seglar vi alltid med revade segel, och nu gäller det att dra in så mycket och så snabbt det går! Autopiloten löper amok i den kraftiga vinden, och när seglen är bärgade, är det bara att koppla ur autopiloten och handstyra tillbaka till satt kurs. – Det hela är ofta över på ett par minuter, men det kan kännas lite obehagligt just när det pågår.
Vår seglade kurs har varit lite vinglig och med kringelikrokar. Det beror på att de utlovade TRADE WINDS med stabila vindar från NO – ONO har vridit och nu blåser det mest Ostliga vindar. Eftersom man inte kan segla med vinden rakt i aktern, har vi ömsom fått segla med vinden in snett från babord, ömsom från styrbord. Matematiskt sett i bästa fall en förlängd seglad sträcka – och tid – på 15%. Till detta skall läggas att vinden ibland har varit väldigt svag, vilket sammantaget gjorde att vi drog igång motorn igår e.m. Vi har begränsad mängd vatten ombord, och kan inte ligga och guppa i bleket hur länge som helst. Sedan hoppas vi att de goda vindarna återkommer om några dagar, eftersom också mängden diesel är begränsad. Nåväl, före nyår skall vi väl vara framme!
Watermakern, vår avsaltningsanläggning som gör färskvatten av havsvatten, lade av ett par dagar innan avresan från Kap Verde. När så mycket annat har gått sönder, varför skulle just den vara felfri?! Nå, precis när generatorn efter 3 veckors väntan äntligen hade kommit, slutade avsaltningsanläggningen att fungera. Det tar minst 3 veckor att få reservdelar till ett ställe som Kap Verde; det är m.a.o. inte där man skall få problem! – Vad göra? Vänta minst 3 veckor till på reservdelar? Eller ta tjuren vid hornen och bara segla iväg?! Så har man gjort i alla tider, utan watermaker. Vår båtgranne, en rutinerad holländare, har ingen watermaker och har aldrig haft det under sina överseglingar. Bara bunkra fullt, och vara sparsam.
Sååå, iväg till butiken och köpa hem 30 stycken 5-litersdunkar med dricksvatten. Som vi har stuvade och surrade överallt i båten! Och så toppfylla båtens egna färskvattentankar. Och vara sparsamma. Så här långt ser det ut att ha gått bra.
Vi tror att vi kommer att ha passerat mittpunkten i morgon förmiddag lokal tid, dvs. kl. 12.30 skandinavisk tid, kl. 06.30 kanadensisk tid, tisdag 19 dec. 2017. Det blir ett mousserande vitt vin till middagen i morgon!
-Så har vi tillryggalagt ytterligare ett dygn till havs, 125 sjömil sedan igår eftermiddag, och totalt 504 sedan vi lämnade Mindélo på Kap Verde för 4 dygn sedan nu. “Bara” 1741 sjömil kvar! Med samma genomsnittsfart (5.2 knop) kommer vi fram 28/12 –17.
-Allt bara bra ombord. Eftersom det är Lucia-dagen idag, blir det lite extra fest efter maten i kväll. Vi har ett paket svenska pepparkakor och faktiskt också en flaska svensk glögg med oss! Allt inköpt på IKEA i Las Palmas på Kanarieöarna! ! Fint skall det vara! Så det så!
Vi hör av oss igen om några dagar.
Vi hade nu kl. 15.30 lokal tid UTC–1 (=17.30 skandinavisk tid) seglat ytterligare 1 dygn, under vilket vi seglat 128 nm (sjömil). Detta ger dygngenomsnitt på 5,3 knop. Ungefär samma som förra dygnet, då vi loggade 121 nm.
Vi har nu planenligt vänt styrbord, och seglar i 5 knop i nästan rent västlig kurs, c:a 270 grader, mot Karibien. Vi håller oss medvetet något söderut, vid 13:e breddgraden, för att undvika stiltjebältena längre västerut.
Vi har nu 1980 nm kvar till målet. Med dagens 5 knop kommer det att ta 17 dagar, vilket innebär att vi beräknar komma fram ungefär den 28 dec. –17. Lite längre tid än vi tidigare antagit, men det beror på att vi tar en lite längre och sydligare bana. Vi tror att vi får bättre vindar längs denna rutt.
Allt bara bra ombord. Helmi har plockat flygfisk på däck, men den hade nog legat lite för länge där för att vara ett alternativ till middagsmaten.
Så kom vi äntligen iväg, i går eftermiddag, kl. 15.30! Detta efter att ha fyllt alla vatten- och Dieseltankar. Vi kommer självfallet att segla över 95 % av tiden över Atlanten till Saint Lúcia i Karibien, men batterierna måste laddas, och det sker med en liten extra en-cylindrig diesel-generator. Det går att ladda med stora huvudmotorn också, men den lilla Fischer-Pandan drar mindre bränsle. Den är mycket effektiv. När den väl fungerar.
Våra strömförbrukare är fr. a. kylskåpet och autopiloten, men också lanternor samt belysning “inomhus”. Vi har faktiskt blivit något av energimedvetna under den här resan. Det är inte självfallet att det skall finnas ström i kontakterna. Det är nödvändigt att vi hushållar med våra resurser, och med “resurser” menar jag nu inte bara ekonomiska sådana, utan resurser sett i ett lite vidare perspektiv.
* * *
Vi seglar inte direkt mot målet, Saint Lúcia i Karibien, utan har satt en uttalad sydlig kurs på 220 gr. (som skulle kunna ta oss direkt ner till NO Brasilien). Detta då vi har en ONO vind på ung. 16 kn. från c:a 60 gr. Alla seglare vet att det skulle kunna gå att segla kontrakurs (240 gr.) + ett avvik på 25-30 grader åt ena eller andra hållet, detta för att få lite fart i båten. Det var naturligtvis frestande att gå den nordliga banan på 265 gr., dvs i stort sett rakt på målet, men enligt prognosen kommer det att blåsa ganska kraftigt rakt väster om Kap Verde de närmaste dagarna – och vi gillar inte väldigt mycket gung, utan vill ha en någorlunda behaglig segling – dels lurar ett stiltjebälte längre västerut. Därför har vi valt den sydliga banan på 220 gr. Vi räknar med att behålla denna kurs i ett drygt dygn framöver, och därefter vänder vi c:a 60 gr. styrbord. Då får vi en kurs, som för oss ganska rakt på mål. Fördelen med denna sydliga kurs på ung. 12:e till 13:e breddgraden är att det här finns tämligen stabila vindar, utan vare sig kuling eller stiltje. Så får vi se om beräkningarna håller! Det är inte alltid de gör! Då har vi i alla fall gjort en rimlig bedömning.
* * *
Finner också att det är Nobelfestligheter i Stockholm idag. Vi har inte fått någon invitation till Nobelmiddagen ikväll, men arrangörerna visste väl om att vi har viktigare saker för oss. Som Atlantöversegling. Kanske nästa år. Om vi är tillbaka då.
* * *
Här går det bara bra med oss. Vi har kommit in i en viss dygnsrytm, där Carl-Gustav tar hundvakten mellan midnatt och morgontimmarna. Det är den enda någorlunda fasta punkt vi har. I övrigt passar var och en på att sova mest möjligt, när tillfälle gives. Detta med dygnet-runt-segling har vi praktiserat på över Nordsjön, Biscaya, Portugal till Madeira och nu senast från Kanarieöarna till Kap Verde. Det blir en viss rutin det här också. – Vi återkommer om några dagar med flera och spännande rapporter! Följ oss gärna på www.marinetraffic.com med vårt MMSI-nummer 2656 14 710.
S/Y Helmi 