S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Uppsummering: Vi har seglat i det närmaste halva jordens omkrets!

I det senaste inlägget från den 11/5 -19 har vi gjort ett litet tillägg i form av en uppsummering av de senaste 2 årens segling. Det visar sig att vi faktiskt seglat i det närmaste halva jordens omkrets, mätt vid ekvatorn. Finns att beskåda längst ner i inlägget.

 

”Dags för en liten uppsummering.  Vi har nu, efter att vi lämnade Umeå den 23 maj 2017, seglat i det närmaste halva jordens omkrets, som är 10.799 nautiska mil (40.000 km/1.852 nm/2) vid ekvatorn. Vi har nu tillryggalagt 10.686 nm (nautiska mil). Det fattas således 113 sjömil (=20,9 km), dvs. en knapp dygnsdistans seglad sträcka.”

 

 

Just detta inlägg tas bort om några dagar.

 

 


Lämna en kommentar

Playa Papagayo, Lanzarote, 2018 11 05.

På måndagmorgonen den 5/11 -18 lämnade vi Marina Rubicón på Lanzarotes sydkust. Vi hade för avsikt att styra söderut till Isla de Lobos (”Vargön”), just mitt emellan Fuerteventura och Lanzarote, som dock bara skall angöras i väldigt lugnt väder, pga av sitt utsatta läge. Väderleksprognosen antydde dock starka vindar mot kvällen, och vi kastade därför ankare utanför en fin badstrand (”Playa Papagayo”) strax utanför hamnen Marina Rubicón. Där låg vi väldigt fint i lä för de nordliga vindarna. Stranden är känd för att vara ett nudistparadis, men med vår bakgrund är det av ett något överreklamerat intresse.

I dag, 6/11-18, seglade vi vidare mot Islas de Lobo. Kom iväg lite sent, och det hade därför nästan mörknat, när vi kom fram. Lite kyligt mot kvällen; bara 27 grader! Plus. – Har nu ankrat upp på sydsidan, i lä för de nordliga vindarna. Så maten smakade extra utmärkt nu i kväll!

I morgon tar vi jollen in till stranden för att utforska denna historiskt intressanta gamla vulkanö. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Uppdatering av vår hemsida, 2018 11 02.

Vi har gjort några smärre uppdateringar av vår hemsida. Både ”Vi som seglar”, ”Vår båt” samt fr. a. ”Kontakt”, där det nu framgår tydligt hur man enklast kan nå oss, e-mail eller våra vanliga telefonnummer.

I övrigt kan sägas att vi ligger kvar i Marina Rubicón på Lanzarotes sydkust. Detta i avväntan på bättre vindar. Preliminärt i början av nästa vecka, seglar vi vidare norrut längs med Lanzarotes östkust.

Igår eftermiddag träffade vi Kajsa och Krister i HR62:an ”Bamsen”. Eftersom de snart skall segla med ARC+ över Atlanten, fick de en del små tips på intressanta platser att besöka där.

 


4 kommentarer

Vi är nu redo för att segla vidare! Gran Canaria 2018 10 04.

Vi har nu varit här i 2 veckor i den stora marinan på Las Palmas på norra delen av Gran Canaria. Vi har haft båten på land på varvet i 9 dagar.

Vid upptaget såg vi hur mycket alger, snäckor, havstulpaner och allehanda grums som hade växt och frodats på båtbotten under vår vistelse i Sverige i sommar. Och då hade vi ändå gjort botten ordentligt rent och bottenmålat 2 gånger på Grenada i januari! Under seglingen över Atlanten i maj ökade troligen inte beväxningen särskilt mycket, eftersom båten då var i konstant rörelse. Men när den ligger still i en marina i jolmigt och allt annat än rent vatten; ja, då trivs ”vattenlevande organismer”!

Nåväl, gubbarna på varvet kunde sin sak. Med högtrycksspruta och en spackelspade fick man bottnen riktigt ren och slät på ett par timmar. Själva tyckte vi att det hade sett förfärligt ut, men en rutinerad gammal varvsarbetare tyckte att vår båt såg ”riktigt bra ut; ni skulle ha sett den vi hade förra månaden, den hade legat orörlig i den här buljongen i 5 år! DET var jobbigt!” – Vi tror honom. Utan att ha bett om några detaljer.

Här har vi tagit en bild, just som vi trodde att vi var klara för sjösättning.

 

Vår båt är nu ordentligt rengjord, nymålad och skrovsidorna riktigt blänker! Snart redo för sjösättning.

 

Tidigt på morgonen vid 5-tiden, då vi skulle sjösätta, upptäckte vi att det var så orimligt varmt under Helmis huvudkudde, och det luktade illa! Av med madrassen, och upp med träskivorna över de stora startbatterierna. Det visar sig att startbatteriet till stora huvudmotorn hade kortslutits och var knallvarmt! Det var ett 20 år gammalt batteri i den övre storleksklassen, 140 Ah, och som nu kokade för fullt. Fick snart av alla kablarna till batteripolerna, och batteriet svalnade snart.

 

 

Det stora svarta startbatteriet i full kokning. Vid nedre röda kabelslingan ser man hur kokande saltsyra ångar upp ur det lilla luftningshålet. Runt omkring skymtar frätande saltsyra.

 

Träskivan ovanför startbatterierna med frätskador av kokande saltsyra. Det gick inte att få bort i första försöket. Vi får försöka slipa bort det vid ett senare tillfälle.

 

Vi beslöt raskt att byta ut även startbatteriet till dieselgeneratorn, eftersom vi inte ville vara med om det här en gång till. – Ett par stadiga varvsgrabbar hjälptes åt att baxa ut de två tunga blybatterierna ut genom takluckan, över däck och ner på marken. Utan att spilla en minsta lilla droppe av den frätande saltsyran på Helmis textilier! De skulle bara ha vågat!

Snart hade vi två nya moderna AGM-batterier på plats, och elektrikern hjälpte oss att koppla in, så att allt skulle bli rätt. Trodde vi.

Då vi just hade sjösatt morgonen därpå, och mekanikerna kom ombord för att kolla att allt fungerade efter byte av olja och filter, mm, då startade inte motor-eländet! Helt dött! Mekanikerna och jag slog våra kloka huvuden ihop, i hopp om att det skulle bli ett tillsammans. Icke en chans! Stendött. Uppenbarligen gick ingen ström fram startmotorn. Men hur hitta felet? Och elektrikern var bortrest för ett jobb på andra sidan ön.

Ja, det är ju bara att ta det som en man! Dvs. sova på saken, och invänta solens uppgång i öster, och elektrikerns återkomst. Rätt snart erkände han att han i hastigheten blandat ihop två kablar, och satt en något dåligt märkt pluskabel på minuspolen. Ja, det är klart, då blir det ingen ström till startmotorn.

Men idag på förmiddagen, kunde vi tuffa iväg till bränslebryggan och toppfylla dieseltankarna samt färskvattentankarna. Kylskåpet är fyllt till brädden av allehanda läckerheter, och en och annan vinflaska har vi också kunnat stuva ner.

Såå, i morgon förmiddag, torsdag 4 oktober sätter vi äntligen segel och stävar vi österut mot Fuerteventuras sydkust. Därefter letar vi oss sakta upp längs Fuerteventuras östkust och upp längs Lanzarote och Graciosa. I mitten av december är vi förmodligen tillbaka i Las Palmas, och efter nyåret drar vi mot de västra kanarieöarna.

Spännande fortsättning följer!

 

 

 


7 kommentarer

Tillbaka i Las Palmas på Gran Canaria, 2018 09 20.

Så är vi tillbaka ombord!

Sista dagarna hemma i Umeå blev som vanligt, om inte hektiska, så i varje fall fullbokade med allt ”som skulle göras”. Dessutom alla möten med barn och barnbarn samt alla våra helt underbara grannar. Vad är det egentligen för sak att våra borta nästan ett helt år, när man har sådana fantastiska grannar som Lillemor och Anders, som ser till huset, spolar alla avlopp regelbundet och dessutom scannar och vidaresänder all post av betydelse?!! Finns inte ord för detta! Annat än ”Guld värt”!

Och så Peder, vår ”Hustomte”, som körde oss till flygplatsen, och som ställer upp till minst 100%! En Hedersman!

Vi kom fram hit mitt i natten. ”Vår” taxichaufför Carmen var aviserad, och stod plikttroget ute vid Las Palmas flygplats. Alltid lika glad och förnöjd att se oss! – Kl. 02, natten till idag, den 20/9 -18 var vi så äntligen ombord.

Det var fint att se, att Lena och Anders har sett till båten här i Marinan i sommar, kollat länspumpen och batterispänningen, mm. Det finns bara inte ord för sådana vänner!

Vi har varit lite ”sega” idag. Inte så konstigt; lång resa, lite sömn, och så var det detta med att komma in i nya rutiner…. Hitta igen var kaffet och te-påsarna ligger. Väckarklockan, batteriladdaren…. Nåväl, vi har packat förr, och har lärt oss var viktiga saker ligger, inte bara pass och biljetter. Men nog är det lite konstigt att koppla om från den dagliga rutinen?!

Det var likadant i somras, när vi flyttade hem till Umeå efter 14 månader i en segelbåt. Med en boyta, som motsvarar drygt hallen/entrén, där hemma! Men det gick, det också! Vi vande oss snabbt vid en betydligt större boyta. – Fast nu är det tvärtom. Men vi vänjer oss vid det också.

Idag har det städats! Soffor och golv har dammsugits. Däcket har renspolats från det där brungula finkorniga mjölet, som vindarna har fört med sig från Sahara. Motorn har testkörts. Bogpropellern och ankarspelet verkar fungera.

I början av nästa vecka sätter vi båten på land, för att renspola och måla om botten, samt göra en del småreparationer. Fr. a. riggen behöver en del tillsyn. Slitaget är enormt stort vid riktig långsegling!

Första veckan i oktober seglar vi österut, preliminärt till Lanzarote och Fuerteventura, och sedan allt längre västerut, till Teneriffa, Gomėra, den vackra lilla ön La Palma, och till slut El Hierro, Europas västligaste punkt. Då är vi framme i april/maj 2019. Då får vi se vad vi gör sedan.

Det här året har vi betydligt mer tid än förra året. Då hade vi, om än inte någon direkt stress, så i alla fall ett visst tidschema. Då och då skulle vi vara där och där, för att inte komma i sista minuten inför Atlantöverseglingen. Nu kan vi stanna nästan hur länge vi vill på de olika ställena.

Återkommer om någon vecka eller två, när våra planer börjar konkretiseras.  Läs mer


Lämna en kommentar

Om livet ombord, 2018 06 22.

Livet ombord på långseglande båtar följer ofta ett visst mönster, en viss rytm. I varje fall har vi försökt att åstadkomma detta.

I många seglingsbeskrivningar framkommer ofta betydelsen av väl inarbetade rutiner, alla ombord vet vad som gäller, varje sak har sin plats, osv. Det finns flera orsaker till detta; den mest uppenbara är självklart den att enkla och klara rutiner har med säkerheten ombord att göra. I krissituationer måste alla veta var utrustning av betydelse finns; tunga och vassa föremål får inte läggas hur som helst – kringflygande kan de utgöra en direkt livsfara. Dessutom ger klara och fasta rutiner en känsla av trygghet. Alla vet vad som gäller.

Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.

Vi försöker att ha vissa fasta vaktrutiner ombord, särskilt under långa överseglingar. Det finns många scheman för hur vakterna i sittbrunnen skall fördelas. Naturligtvis beroende av hur många man är ombord och hur besättningens sammansättning ser ut.

Vi har valt ett flexibelt system, där man inte väcker den som sover. Det är säkert välbehövligt. Det är av utomordentligt stor betydelse att man utnyttjar alla tillfällen till sömn. Om det så bara är en kort halvtimme eller en timme. Annars insmyger sig snart ”Det kroniska sömnbristsyndromet” med irritation och dålig stämning ombord. Detta får bara inte ske. Mer om detta i ett senare inlägg.

Den egentliga enda fasta punkten vi har hos oss, är att Carl-Gustav tar nattpasset, mellan midnatt och klockan 06-07, beroende på när Helmi vaknar. Efter frukosten sover Carl-Gustav några timmar, och under eftermiddagen sover Helmi en stund. Efter kvällsmaten sover Carl-Gustav några timmar igen, för att gå på vakten kring midnatt.

Frukosten lagas vanligtvis av Carl-Gustav, lunchen av Helmi, och middagen beredes gemensamt. Helmi har det övergripande ansvaret för middagen ombord, även om Carl-Gustav har många intressanta och kloka idéer, vilka lugnt och effektivt av Helmi lägges i lådan för ”Konstruktiva Förslag”.

Alla måltider intas gemensamt. En måltid är – Gud-ske-lov! – inte bara ett rent mekaniskt näringsintag, utan ett tillfälle av djupt mänsklig samvaro. Vid frukosten, antingen vi är till havs eller sitter vid bordet hemma i Umeå, analyserar vi nattens drömmar. Det är märkligt vad mycket som sker i huvudet på oss under natten! Man brukar säga, att drömmar brukar vara en spegel av vårt själsliv. Då är det bara att konstatera att Firman Gabrielsson och Mählck har ett mycket komplicerat själsliv! Att så mycket märkliga drömmar kan finnas i två svenska långseglares hjärnor!

Inga detaljer, diskretion är en hederssak.

Dagtid, när vi inte sover, brukar vi se över småsaker, som behöver kontrolleras. En del kan ordnas direkt, annat sättes upp på listan ”att-göra-när vi-är-i-land”. Vi dammsuger, sätter igång tvättmaskinen om det är lugnt väder, torkar av sittbrunnen, försöker att polera bort all rost som kommer krypande på alla metalldelar. Det är uppenbart att det är skillnad på ”rostfritt” och ”rostfritt”! Om man inte är på med ett milt slipmedel, polerar och vaxar efteråt, då får rosten fäste. Allt håller inte samma höga kvalitet. Och det är under en långsegling, som utrustningen får bekänna färg! Så ofta vi får möjlighet, försöker vi spola av däck, rutor, mm. från saltavlagringar. Det är otroligt hur salt har förmågan att leta sig in överallt! Med salt följer rost och fukt. Och mögel.

Och, så vidtar kvällstvagningen vid duschslangen på akterdäck i den nedåtgående solen.

Kvällstid, efter att maten och disken är klar, brukar vi gå igenom dagens e-mail (till havs kan vi bara sända och ta emot ren text – inga bilder) samt kolla upp väderleksprognosen. Ofta har vi genom långtidsprognoserna en viss koll på vad som sker, men det är alltid bra att stämma av inför natten.

Vi läser mycket. När timmarna i sittbrunnen rullar iväg, hinner vi med många sidor. Och i hamnarna byter vi böcker med andra långseglare. Det finns nästan alltid en låda eller hylla på hamnkontoret med böcker från många länder, huvudsakligen engelska, franska och tyska men även en och annan svensk och norsk.

Många undrar över detta med annan trafik, risken för kollision, mm. Vid kustnära segling måste man se upp med fiskebåtar och nät. Där rekommenderar vi inte nattsegling. Ute på större djup, oceanöverseglingar, mm, då är risken för fiskebåtar minimal. I varje fall i de vatten vi har seglat i.

Det är intressant att iaktta hur den kommersiella fartygstrafiken tar hänsyn till seglare. Enligt internationella sjövägsregler SKALL motorfartyg väja för seglare (vi talar nu inte om trånga farvatten), men många hemmaseglare vi talat med undrar ibland om detta göres. Där kan vi lugna alla: detta respekteras fullt ut. Vi har flera gånger – på både AIS och radarn – sett, hur de stora fartygen ändrar kurs för att inte komma alltför nära oss. Det känns väldigt tryckt att se. Vi har faktiskt vid två tillfällen varit med om att det stora lastfartyget har ropat upp oss över VHF-radion mitt i natten och undrar hur vi har det, långt där ute på Atlanten, om vi behöver någon hjälp, osv. Väldigt hänsynsfullt! Då blir man ju glad!

* * *

Idag är det Midsommarafton i Sverige, och vi har nu klarat av hälften av turen från Azorerna till Madeira. Vi räknar med att vara framme i Funchál på Madeira kommande söndag 24/6 -18, mitt på dagen.

Efter några dagar på Madeira, seglar vi vidare till Las Palmas på Kanarieöarna, dit vi beräknar komma i mitten/slutet av nästa vecka.

En vecka/10 dagar senare flyger vi hem till Sverige och Umeå för att tillbringa sommaren där. I mitten av september flyger vi sedan tillbaka för att fortsätta segla bland Kanarieöarna ytterligare en vinter. Så ser våra planer ut. Exakt datum, mm, kommer när vi vet mer.


11 kommentarer

VI ÄR FRAMME! VI ÄR ÅTER I EUROPA! 2018 06 02.

Vi har alldeles precis ( kl. 22.00 lokal tid, kl. 23.00 UTC, och kl. 01.00 skandinavisk tid) lagt ankare just innanför pirarmarna i Hortas hamn på Azorerna. I morgon efter gryningen går vi fram till Immigrationsmyndigheterna, mm för inklarering i Europa.

Vi har seglat från Antígua i Karibien till Horta på ön Faial i västra Azorerna, och har tillryggalagt 2.470 nautiska mil på 20 dygn och 21 timmar.

Vi vill med detta korta meddelande bara säga att vi är framme, ligger tryggt för ankare och skall sova ut ordentligt. Om någon eller några dagar, när vi fått ordning på internetuppkopplingen, skriver vi en mer utförlig rapport.