S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


1 kommentar

2022 02 02: Om Tålamod, ensamroddare, gatumusikanter och delfiner.

Vi har nu väntat i över 2 månader på att motorn skall bli lagad. Verkstan var stängd i 2 veckor mellan Jul och Trettondagen, som är en stor helg här. Naturligtvis hade man inte beställt reservdelar innan ledigheten, utan detta gjordes först därefter. Med mera väntan.

I förra veckan tog jag bussen till Pasíto Blanco, där motorverkstan ligger. Nää, man hinner inte börja med vår motor förrän tidigast i slutet av denna vecka. När detta arbete är klart, och framför allt innan motorn är på plats, ja, då är vi redan hemma. Verkstadsägaren rycker på axlarna; ”Då får vi sätta motorn på plats, när ni kommer tillbaks.”

Jag har naturligtvis redan tidigare funderat på om inte det finns någon annan motorverkstad på ön. Jag har fått väldigt motstridiga uppgifter om detta. Jodå, det finns gott om sådana. Frågan är bara vilka som klarar ett sådant här jobb. Och inte är klåpare.

Jag har kommit fram till att ha tålamod. ”Tålamod är en Dygd.”

Vi får koncentrera oss på andra ting runt oss. Som exempelvis ensamroddaren, som gav sig iväg över Atlanten för idag precis 2 månader sedan. Det skulle ta 70 dagar, så hon torde vara framme mot slutet av nästa vecka. Om nu tidsplanen håller. Fick precis en bild av ensamroddaren, just som hon var på väg ut ur hamnen. Av extrautrustning noteras radar, solcell samt satellittelefon.

Ensamroddaren på väg ut ur hamninloppet i Puerto de Mogán på sin väg över Atlanten.


* * *

Gatulivet har återvänt till samhället här. Inte riktigt i samma omfattning som före pandemin. På fredagar (marknadsdag!) kommer dock turister från omgivande ställen. Då håller man sig helst undan, när dessa horder väller in bland marknadsidkarnas tingel-tangel.

Jag har funnit två bilder av kringresande gatumusikanter. Det var något rörande fint att se dem sitta där ensamma med sin fina musik, mitt ibland all larm på gatan. Vi gillade dem, bl.a. för deras val av repertoar.

Gatumusikant med piano på hjul. Han spelade huvudsakligen Wienklassisistisk musik.
En ensam cellist bland populärmusik och allsköns tingel-tangel spelar klassisk musik på sin cello, bl.a. ”Svanen” av Saint-Saëns.


* * *

Efter allt ”bryggseglande” kan det vara trevligt att tänka tillbaka på alla fina seglingsturer. Här några bilder av lekande delfiner längs med båten.

Lekande delfiner följer oss.
Och här en, som simmar riktigt nära.


* * *

Kommande sönd. 6 febr. 2022 reser vi hem för medicinska kontroller. Vi hoppas kunna återvända hit i månadsskiftet februari/mars.


6 kommentarer

2022 01 17; totalhavererad motor.

När vi kom hit ner, sista dagarna i november, testade vi som vanligt motorn. För första gången på alla dessa år startade den inte! Vad i hela Friden?!! – Kollar startbatterierna; jodå, de är fulladdade.

Nytt försök. Startmotorn drar runt stora huvudmotorn, men den startar inte. Bara ”på-tisdag-på-torsdag-på-tisdag-på-torsdag-host-host-host-på-tisdag-på torsdag-host-host”. Massiv tjock vit rök väller ur avgasröret. Livet på bryggan avstannar. Någon tittar oroligt efter brandlarmet, andra sympatihostar med motorn.

Någon ropar: ”Stopp! Gör inga fler försök! Få hit en motormekaniker!” – Vi fylldes av onda aningar.

Flera dagar efter utsatt tid dyker det till slut upp en hjälpsam och trevlig ung man. Har går rakt på sak; jag drar runt med startmotorn på nytt, samtidigt som han systematiskt testar den ena cylindern efter den andra.

Inom ett par minuter har han diagnosen klar; motorn går bara på tre cylindrar, den fjärde är fylld med vatten!

Hur i hela …..har detta gått till?!! Vår trogne gamle Tryggve! Vår vän i nöden!

Den unge José ringer till sin chef, Jorge Ramos på verkstan i det närliggande Pasíto Blanco. Jag överhör samtalet, och det beslutas om att lyfta ut hela motorn och transportera den till verkstan för att köra den i bänk. – ”Huvvaligen!” tänker jag. ”Det här låter dyrt!”

Så börjar det eviga jagandet av den som bestämmer i den närliggande lilla fiskerihamnen, om vi kan tänkas få låna kajen några timmar för att lyfta ur motorn med lyftkran från en lastbil. Jodå, det skall gå bra, men inte förrän då-och-då. OK. – Till slut hittar vi en tid, som passar både fiskerihamnen och verkstadsägaren. Samtidigt som det inte är något helgon, som skall firas.

Bryggans Expertkommitté av mer eller mindre spänstiga herrar, hjälps åt att bogsera båten de 100 meterna bort till Fiskerihamnen.

Motorn på väg upp ur motorrummet, genom sittbrunnen och upp på land.

Efter lite lirkande gick det att få upp motorn genom sittbrunnsgolvet.

Innan vi bogserades tillbaka till vår bryggplats, fick vi stränga order av verkstadsägaren. En decimeter av den främre motorrumsväggen måste rivas, innan det går att få motorn på plats igen. – Låter besvärligt. Och dyrt. Men, vi får väl prata med Jens, hamnens allt-i-allo, och som fixar det mesta.

Efter drygt 14 dagars Jul- och Nyårsnedstängning, har besked äntligen besked kommit från Verkstan. En tio punkter lång lista med reservdelar måste beställas. Det förefaller ha läkt in saltvatten från värmeväxlaren, vilket spritt sig genom topplockspackningen och ner i en cylinder. Och där har det stått sedan vi lämnade båten i maj månad.

Det hinner nog hända mycket på den tiden. Reservdelslistan antyder det, i varje fall.

Verkstadsägaren, Jorge Ramos, är dock en duktig karl. Han vet vad han gör. Utöver att vara tyska fordonstillverkaren MAN’s representant på Kanarieöarna, flygs han emellanåt av MAN över till Kuba för att serva kubanska kustbevakningens dieselmotorer.

Enligt bryggsnacket här, ville Fidel själv att det skulle vara just Jorge, som kom. Det här sista – om Fidel – vet jag dock inte om det stämmer. Jag kan ju dock lite diskret höra, om han träffade Den Store något.

Och nu väntar vi på att reservdelarna skall komma. Och på att arbetet skall börja.

Spännande fortsättning följer.


Lämna en kommentar

2022 01 13: Lay out och läsbarhet.

Har nu checkat upp hur läsbarheten är med den nya tekniken.

När ett inlägg publiceras, skickas antingen ett litet meddelande till ”Följare”, alternativt en komprimerad version av inlägget. I mobiltelefonen är läsbarheten acceptabel, men Frontbilden finns inte med. I laptop är bilderna ibland ihoptryckta, och bildtexterna flyter in i varandra. Ej heller här syns Frontbilden.

Bäst är därför, att när ett ”Pling” om nytt inlägg kommit, gå in på Bloggen genom att i adressfältet uppe till vänster skriva in ”www.syhelmi.com” Detta går sedan att rationalisera genom att lägga Bloggen bland Favoriter.

Så får man den bästa läsbarheten och bästa Lay out.

Skall se om det går att undvika att bilder och bildtexter trängs ihop.

* * *

Fortfarande varmt och skönt här nere. – Hoppas snart få tillbaka vår totalhavererade motor. Mer om detta i kommande spännande fortsättning.


4 kommentarer

2022 01 13. Nytt År, Ny Frontbild och lite tillbakablickar.

Det verkar som om den nya tekniken med fr.a. bildhanteringen har fungerat. Den nya Frontbilden togs av en ”Paparazzi-fotograf” vid inseglingen till Béquia, söder om St. Vincent i södra Karibien, januari 2018. Det blåser ofta väldigt mycket mellan öarna, och vi har just kommit i lä bakom ön i bakgrunden. Därav de kraftigt revade seglen, men vi gör ändå bra fart genom vattnet.

Tekniskt sett är bilden väldigt lyckad med båtnamnet Helmi och hemmahamnen Umeå synligt på både båtskrovet och på den vita ”frälsarkransen” på relingen.

* * *

Vi reste den 23 maj 2021 hem till Umeå från den temporära ”hemmahamnen” Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-sida. Det Nordiska Ljuset på sommaren finns knappast någon annanstans, och det vill vi bara inte gå miste om.

Några bilder från sommaren 2021.

Morsdagstårta, 30 maj 2021. Från Nya Konditoriet på gågatan i Umeå (snart 100 år gammalt).

Den vackra bilden av Helmi på Trysunda på Höga Kusten tål att visas en gång till.

Havtornsbuskarna bredvid vedboden ger riklig skörd. Men tänk, vad taggiga och jobbiga att plocka!

Efter en regnskur framkommer en vacker regnbåge. Tittar man noga, ser man att det är en dubbelbåge. I sådana fall är färgerna spegelvända mot varandra.

Vintern kom till Umeå torsdagen den 25 november 2021, dagen innan vi drog söderut. Nog kändes det dags!
Tillbaka i Puerto de Mogán! Här nere i värmen trivs Helmi!

* * *

Normalt sett brukar vi dra söderut redan i månadsskiftet september/oktober, för att återvända när våren har kommit, i mitten av maj månad.

En del följare/vänner har undrat, varför vi dröjt så länge kvar i Sverige denna höst. Som en del av er kanske känner till, har Helmi drabbats av en allvarlig sjukdom. En sjukdom, som kräver regelbundna kontroller, och under hösten 2021 också en del riktigt tuffa cellgiftbehandlingar. Detta har naturligtvis kastat om hela vår tillvaro. Andra prioriteringar på vad som är viktigt i livet.

Som Helmi själv säger: vi måste leva nu, fortsätta att leva som vi alltid har gjort, inte hänga med huvudet; det blir man inte bättre av.

Såå, nu lever vi. Vi gör sådant, som vi önskar göra. Så länge vi bara kan.

* * *

Vidare plan; i början av februari 2022 reser vi hem till Umeå. Då har Helmi tid för Rtg och andra undersökningar. Därefter får vi besked av onkologdoktorn. Vi hoppas naturligtvis, att allt är lugnt, och att vi kan resa tillbaka hit ner i början av mars för att sedan resan hem för nya kontroller i mitten av maj månad.


12 kommentarer

Detta är ett test. 2022 01 10.

Som framgår av vårt senaste inlägg från maj 2021, har WordPress lagt om sitt system. Det är fr.a. Redigeringen och Bildhanteringen som skiljer. Och det är just här, vid Bildhanteringen, som jag stött på problem. Vi gör nu ett nytt försök.

Sommarminne. Helmi på Trysunda på Höga Kusten, 5 augusti 2021.
  • * * *

Vi gör ett nytt försök, denna gång med lokala foton från Puerto de Mogán.

Högt uppifrån klippan med avspärrningarna, tittar Helmi ner i havet….

Båtar för ankar utanför marinan.

Vi gör nu ett försök att publicera. Så får vi se om det fungerar.


8 kommentarer

4 år sedan vi seglade iväg, 23/5 2017.

Idag är det 4 år sedan vi lämnade hemmahamnen i Umeå kl. 18.25, i närvaro av släkt och vänner. Se i arkivet, ”Maj 2017”. Vår första seglats gick till den lilla badplatsen ”Simphamn”, 5 sjömil söderut. Där hade Motorbåtsklubben en liten brygga, där vi lade till vår första natt på vår långsegling. Minns att det var riktigt kallt i båten! Men så hade isarna gått bara några dagar innan!

* * *

Egentligen skulle vi ha skrivit mer under de senaste veckorna, men ”WordPress” har lagt om systemet. Numer finns inte längre ”Klassisk redigerare”, som jag är van vid. Det blir ”för dyrt”. Det innebär att jag måste lära något helt nytt. Och det är framför allt bildhanteringen som är besvärlig. Så det innebär att det dröjer något med att få med bilder i berättelserna. Det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta.

* * *

De sista dagarna gick ”Kombon”, den gemensamma Batteriladdaren och Invertern sönder. Det är själva Centralen i hela elsystemet i båten. Marinelektrikern Jens från Tyskland, seglarnas allt-i-allo här i hamnen, undersökte Kombon. Hans dom kom snabbt och resolut: ”Kaputt!” Vad det kostar att köpa och installera en ny, vill jag inte avslöja, men vi får väl hänga upp en stekt salt sill i taket på måndagsmorgnarna, stryka potatisen utefter sillen hela veckan, för att som söndagsmiddag dela på sillen, och så hänga upp en ny på måndagsmorgonen igen.

* * *

Idag har vi rest hem för att tillbringa sommaren hemma i Umeå. Vi vill träffa barn och barnbarn och njuta av det vackra nordiska sommarljuset. Vi hoppas kunna återvända till seglingarna i södern i september/oktober. Och hoppas då att Jens fått fram reservdelar, så att elsystemet fungerar.


2 kommentarer

Katastroftillstånd och undantagstillstånd i Spanien, 2020 03 14.

F.n. är vi kvar i Puerto de Mogán. Vi har biljetter via ARN till Umeå tisd. den 24/3 -20. Vi försöker framskynda avresan några dagar – en vecka, eftersom vi inte vet om Norwegian kommer att gå i konkurs.

Vår senaste plan var att jag efter en vecka (ung. 30/3 -20) skulle resa tillbaka till Gran Canaria med diverse reservdelar, segla båten upp till Las Palmas för att sätta mekanikerna i jobb med att byta trasiga block, mm. Och sedan resa hem för sommaren i mitten av maj.

Som situationen har utvecklat sig de senaste timmarna, måste vi tänka om. Spanien är nu deklarerat katastrofområde, med undantagstillstånd och utegångsförbud fr.o.m. måndag morgon 16/3 -20, kl. 08.00. Undantag: Resor t.o.fr. arbete, sjukhus, apotek och matvaruaffärer. – Alla övriga butiker och restauranger håller stängt i 14 dagar, med möjlighet till förlängning. Vad detta innebär för affärsidkarna vill jag inte ens tänka på.

Vi tänker försöka komma oss hem fortast möjligt, fr.a. med tanke på Helmis dotter Madelene. Hon har första prioritet.

Sedan är det tveksamt om det är så klokt att försöka ta sig tillbaka hit ner just nu. Kanske bäst att stanna hemma över sommaren.

Just nu verkar spanska myndigheter ha gripits av panik. Det bästa är väl att sitta lugnt i båten under helgen.

 


3 kommentarer

Framme i Puerto de Mogán på Gran Canarias SSV-sida, 2020-03-11.

Vi har i afton kommit fram till Puerto de Mogán på SSV-sidan av Gran Canária, och ligger tryggt förtöjda i Marinan.

Det har varit en tidvis blöt och skumpig segling, men nu är vi framme. Väl förtöjda och båten är väl avspolad från allt salt. Gamla vänner på bryggan hälsade oss välkomna tillbaka, och vi har fått i oss god mat och lite gott värmande vin.

Såå, allt gott! Vi skriver lite mer utförligt senare.


Lämna en kommentar

Flaggan halas! Reaktioner i hamnen. 2020 03 05.

Förr om åren (när jag seglade runt på Höga Kusten i Norrland tidigt 90-tal) var det kutym att man halade sin båtflagga vid solnedgången, dock senast kl. 21.00.  Ofta var det någon med ett hest gammalt horn, som spelade Tapto; och de flesta skyndade sig att hala sin flagga.

Detta verkar nu helt att ha försvunnit. Någon pekar på någon EU-regel. För oss är detta strunt.

Varje kväll, vid solnedgången, tar vi in flaggan. Så har vi gjort ”i alla tider”, dvs. minst 30 år. Detta beror inte på någon militaristisk eller ”storsvensk” idé, utan en respekt för vår självständighet. Att vi har rätt att skriva våra egna lagar. Utan att fråga någon annan.

Vi blev styrkta i detta under våra nästan 20 år i Norge, där vi fysiskt och konkret träffade kvinnor i motståndsrörelsen under kriget, som med risk för sina liv stod upp för sina ideal, och till slut på skidor fick fly över fjället till Sverige under vårvintern 1940. Att ha träffat dessa beundransvärda kvinnor, gjorde ett väldigt djupt intryck på oss.

Det har i hamnen här noterats, att ”dom där i svenskbåten, dom tar minsann ner flaggan reglementsenligt!” Det är vi nog de enda som gör.

I kväll gjorde vi, liksom flera gånger tidigare, lite extra högtidlighet kring ceremonin. Samtidigt som jag på akterdäck med raka armar rullade in flaggan runt gösstaken, spelade Helmi bredvid mig Svenska Marinens ”Tapto” via ett Goggle-inlägg på sin mobiltelefon. Sorlet i hamnen avtog, och besättningen i båten på andra sidan bryggan ömsom smilte, ömsom gjorde honnör. Som en aktning åt ceremonin.

Stiligt skall det vara!

 

 


2 kommentarer

HUR GICK DET SEDAN? – Helmi fick tillbaka både pengar och VISA-kort!! 2020 02 18.

Vi har tidigare beskrivit hur Helmi blev bestulen på en ansenlig summa pengar i samband med ett besök på ett varuhus på Tenerife nyligen. Hur förslagna dessa ”fingermanipulatörer” är! Tänk om de kunde använda sig av sin kunskap på ett för samhället mer positivt sätt!

Nyligen kom ett besked från NORDEA-banken i Stockholm, att alla pengarna betalas tillbaka (med ett undantag av SEK 400:-, men det bryr vi oss inte om). Redan samma dag var beloppet SEK 17.900 insatt på Helmis konto.

Och med Express-fart kom nästa dag också hennes nya VISA-kort! Redan tidigt på morgonen kom 2 anställda på Marinan springande med DHL-kuvertet fram och bankade på båtens sida: ”Mádam Helmi! Mádam Helmi! Please sign! Please sign!”

Heder och Tack till Lokalpolisen och NORDEA-banken i Stockholm!!

DHL har vi tidigare inte imponerats av, men den här gången skötte de sig. Det skall i ärlighetens namn också tilläggas.

Det känns naturligtvis väldigt bra att ha fått tillbaka pengar, så att tillvaron kan börja fungera som vanligt igen. Visserligen har vi haft reserver, men sådana här gånger känns alltid bra att vara tillbaka till ”Normal tillvaro” igen. Och naturligtvis att ha blivit betrodd! Utan diskussion!

Hur det går med polisutredningen, om man får tag på förövarna. Det vet vi inget om ännu. Man har dock lovat oss att vi skall få ett besked inom sinom tid.

Vi har kanske blivit lite mer försiktiga och sneglar lite extra över axeln i fortsättningen. Ingen skall kunna komma oss så nära i framtiden! Det handlar om Integritet!