Relationer ombord är ett ämne det skrivits mycket om, särskilt de senare åren. Man blir nästan skräckslagen, när man börjar läsa om detta ämne, över hur snett och galet det kan gå ombord på en båt.

Utan att på något sätt försöka täcka ämnet, kan det dock vara på sin plats att återge några tankar vi har gjort oss under de nu nästan 14 månader, som vi har varit på väg i segelbåt, och som inkluderar två seglingar över Atlanten.

Utöver generella regler för samlevnad, som gäller överallt, ställer miljön i en båt speciella krav. Det första och mest uppenbara är naturligtvis det begränsade utrymmet. Om känslosvallet i diskussionerna därhemma skulle ”ta ut svängarna”, kan man ju alltid gå runt kvarteret och sparka på en sten, till dess att man lugnat ner sig. På en båt kommer man inte längre än till fören. Det är 12 meter dit. Och sedan är det precis lika långt tillbaka. Redan här inser man snabbt, att båda/alla parter bara måste försöka hålla sams. Allt gammalt groll från förr måste man bara ha blivit färdig med, och lämnat kvar på kajen där hemma, innan man ger sig iväg. Att älta gammalt tjafs gagnar ingen ombord på en båt.

Precis som i livet generellt, måste man kunna backa emellanåt, inte tvunget alltid ”ha rätt”. Har man levt tillsammans i flera år, borde man ha kommit till insikt om att vår självkänsla inte står och faller med att alltid ha ”rätt”.

I arbetslivet har vi alla på olika kurser och föredrag av inhyrda konsulter fått höra hur viktigt det är med att vi ser varandra på arbetsplatsen. Att hälsa på varandra, ge ett litet vänligt leende och gärna fråga om hur det går för lill-jäntan där hemma, osv. Ett sätt att bry sig om varandra. Att se varandra.

Men hur gör vi hemma? Den som vi värnar allra mest om, sätter främst av alla, henne/honom verkar vi ibland bara förutsätta finns där. Alltid. Är vi lika uppmärksamma där hemma, som vi har lärt att vara på arbetet?

Vi har funnit det vara av stor betydelse, att ge varandra positiva kommentarer även i tämligen alldagliga situationer. ”Fint!”, ”Bra!”, ”Det där gjorde Du snyggt!”, ”Vad fint Du har dukat!” Det ger en positiv atmosfär, som också innebär en tillåtande attityd, att vi ibland kan göra tabbar, utan att det genast utlöser negativa kommentarer. Visst kan man ibland ha olika synpunkter, men den grundläggande atmosfären måste vara positiv.

 

* * *

 

Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.

Som ett led i strävan efter att undvika konfliktfyllda situationer, bifogar vi en bild, som vi fått av kusin Kristina och Hans. Den eviga diskussionen om huruvida männen bör sitta ner på toaletten för att undvika att skvätta omkring sig, har med denna klara och tydliga instruktion äntligen fått ett slut.

 

Efter denna tydliga instruktion av hur männen bör bete sig på toaletten, kan vi nu förpassa den diskussionen till historien.

 

* * *

 

Sent på måndag kväll, 9 juli 2018,  flyger vi hem, och kommer efter diverse mellanlandningar fram till Umeå ett dygn senare. Vi lämnar Kanarieöarna för denna gång för ”semester” tillsammans med våra kära där hemma. Vi reser tillbaka hit den 19 september 2018 och skall då ”torrsätta” båten en vecka på varvet här för rengöring, bottenmålning och diverse småjobb. Vår plan vidare är att under hela höst- och vintersäsongen segla runt bland alla de kanariska öarna. Vad vi gör till våren, har vi inte bestämt ännu.

Med detta avslutar vi bloggen för en tid, och hoppas på en ny spännande fortsättning i september!