Vi sov ut söndag morgon, 8 januari 2023. Precis så lagom lite vågor under natten gjorde att vi sov gott. På morgonen, innan frukosten, ett dopp från badbryggan i aktern. Härligt salt Atlantvatten! Skönt att få duscha av saltvattnet, innan frukosten.

Här en badbild från båten, dock vid ett annat tillfälle, då vi hade besök av grannar från Umeå.

* * *

Vi gav oss iväg. Fick lite seglingsvind en stund, men den dog ut. Drog igång motorn och tuffade på. Ganska gropig sjö, men det var bara att stå på.

Under färden noterade jag att temperaturen steg i motorn, drygt 100 grader, men ingen varningssignal. Sänkte farten till ekonomi-fart. Detta för att minska på värmeproduktionen. Kollade att kylvattnet tömde sig, som det skulle i aktern, och att kylvattenpumpen vid impellern kändes kall. Helt normalt. Såå, vi tuffade på så sakteliga, och hoppades komma fram till Las Palmas, så att vi sedan i lugn och ro kunde kolla kylvattennivån, bl.a.

* * *

200 meter innan hamnpiren till marinan i Las Palmas började det att tjuta från motorpanelen, och det blinkade varning för hög temperatur. Genast stänga av motorn.

Jaha, vad gör vi nu då?! Anropar hamnen. ”Utanför hamnpirarna?!! Där får vi inte ingripa. Ni måste anropa Salvamento Marítimo över VHF-radion, kanal 16.”

Sagt och gjort. Jodå, de skulle komma. Men innan de kom, fick vi lägga i ankaret, så att vi inte drev upp mot klipporna. Lite snopet, att behöva bogseras in i hamnen för att ha fått motorstopp 200 meter utanför hamninloppet!

Räddningskryssaren ryckte ut, och bogserade oss in i marinan, där vi snart kom till vår plats. Liksom vid tidigare tillfälle (Biscaya i augusti 2017) är vi imponerade över räddningskryssarnas personal! Tala om proffs! Det är gubbar som har varit med förr!

* * *

Så kommer frågan, hur kunde nu motorn koka? Den kom nyligen från en verkstad efter en mycket omfattande genomgång. Oljan hade jag kontrollerat, och den såg fin ut. Men kylvattnet, det hade jag inte kollat. Det är sådant som bara ska vara fyllt på ordentligt efter ett omfattande verkstadsarbete. Kan det ha blivit något fel på termostaten?

Nu skall båten om några dagar upp på land för några kompletterande arbeten, bl. a. kontroll av ventiler vid några skrovgenomföringar under vattenytan. Detta är planlagt att ske under veckorna vi är hemma i Umeå. Nu får mekanikerna här på Rolnautic i Las Palmas även undersöka motorns kylvattensystem.

I morgon tidigt reser vi hem. Skriver mera om senaste dagarna här.

Nyttårshelgen förlöpte i glädjens tecken i Norska Klubben i Puerto de Mogán! Idel kända ansikten, som var glada i att se oss igen. Sådant värmer!

* * *

Så var det dags att lämna den invanda bryggan i Puerto de Mogán för att styra norrut mot Las Palmas. Vi reser hem till Umeå fredagen den 13 janauri 2023 för Helmis planlagda kontroller de följande veckorna. Om allt är OK, reser vi tillbaka söderut i mitten av februari månad.

Under tiden vi är hemma i Umeå, tar vi upp båten på ett varv i Las Palmas för bl. a. genomgång av en del bottenventiler samt byte av blocket för uthal av storseglet. Utöver att blocket behöver bytas, måste linan för uthalet splitsas på plats. Vanlig 3-slagen lina är inte så svår att splitsa, men värre med en 16-slagen. Jag har gjort det själv förr, men med bästa vilja i världen kan jag inte påstå att det blev snyggt! Bättre låta en fackman göra det.

* * *

Så nu är vi på väg norrut, längs med Gran Canarias östkust. Vi övervägde gå den västra vägen för att inte få så mycket motvind, men har av erfaret folk blivit avrådda från det. Kan vara väldigt skumpigt, både norrut och söderut.

På vår väg norrut på östra sidan hade vi 8-10 meter per sekund ”rakt i näbben”, så vi fick nöja oss med motorgång och revat storsegel för att minska på sjögången. Hoppas på bättre vindriktning i morgon, när vi vänder mer mot väster.

Utanför Maspalomas såg vi i fjärran några egendomliga formationer utanför kusten. Såg dem på radarn, verkade ligga still. Vad i all världen är nu detta?! När vi kom närmare, så vi att det rörde sig fiskodlingsredskap! Efter att ha vistats i Nordnorge i nästan 20 år, borde vi ha begripit det genast!

* * *

Vi närmade oss Arinaga. En märklig skapelse på Gran Canarias östkust, strax söder om flygplatsen. Byggdes för inte så många år sedan för EU-medel. Har inga siffror på hur mycket anläggningen kostade, men enligt uppgift skall den ha varit dyr. Väldigt dyr.

Det märkliga är, att den besöks endast av ett mycket litet antal fartyg per år. Hur kommer det sig? Det blåser för mycket där. Enligt statistik jag hört om, skall det blåsa mer än 15 m/sek under 320 dagar årligen. Och då får man inte använda kranarna i hamnen. Kunde man inte ha räknat ut detta tidigare?! Självklart. Men då hade ingen tjänat på det. Nu plöjdes miljarder av EU-medel ner i ökensanden, till glädje för de lokala politiker, som beviljat projektet. Samt deras släktingars byggföretag.

Det var likadant på Tazacorte på den lilla ön La Palmas västkust. Där byggdes en gigantisk hamnanläggning för såväl stora bilfärjor som en godsterminal för kusttrafik. Till en kostnad av över 2 miljarder Euro. Efter 20 år har det fortfarande inte kommit ett endaste fartyg dit.

Nåväl, i Arinaga på Gran Canarias östkust såg vi strax innan vi kom fram att ett 88 meter långt bulklastfartyg just höll på att lägga till. Trevligt för hamngubbarna att få lite att göra. Även om vi hade hoppats att få kunna ligga längst inne i kroken, där det är helt stilla, inget rullande på nätterna.

Vi gick längs med den stora kajen längre in mot stranden. Man kunde se sandbottnen i det glasklara vattnet, och på 7 meters djup lät vi ankaret gå, lade ut 35 meter kätting. Drog fast ankaret med motorn, och sedan satt det fint. Tog på cyklopet, simmade fram till ankarbojen, och kunde se hur fint ankaret borrat sig ner i sanden.

På den här bilden syns den lilla ankarbojen som vit prick. Via en spiralfjäder är den fäst i bakkanten av ankaret, och på natten blinkar ett vitt sken. På så sätt vet både vi och andra båtar var vårt ankare ligger. Dessutom fungerar arrangemanget som en ”tripline”, om ankaret skulle fastna bland stenar och klippblock. Det brukar gå att dra ankaret baklänges och komma loss.

* * *

Något annat att hålla ögonen öppna på, var de till hälften lösa trossar, som flöt i vattenytan. Troligen har någon stor boj varit fäst vid dem tidigare. Bojen är borta, men trossen flyter omkring i vattenytan.

Vi fick en obehagskänsla av bara åsynen! Vi har varit med om detta under översegling tillbaka från Karibien. Vill bara inte tänka mer på det!

Efter att ha kollat allting; badat och duschat på akterdäck samt ätit något lätt, passar det bra med en eftermiddagsslummer i lä i sittbrunnen.