El Hiérro ligger längst sydväst och är en av de minsta bland Kanarieöarna. Ungefär 10 000 fast bofasta. Namnet betyder ”järn”, men tros härstamma från ursprungsbefolkningens ”Hero”, som skall ha betytt ”mjölk”.
Som övriga öar bland Kanarieöarna, är ursprunget vulkaniskt, för 10 – 200 miljoner år sedan. Just El Hierro har dessutom en betydligt modernare geologisk historia. EL Golfo inom La Frontera-området längs den nordvästra kusten tros ha bildats genom en gigantisk sänkning av kontinentalplattan för 50 000 år sedan, och förorsakat en meterhög flodvåg, som skall ha haft påverkan ända till Nordamerikas östkust. – Så långt öns historia.
* * *
Tillsammans med seglarvännerna Ingela och Micke i ”Navillus” hyrde vi en bil, och tog en rundtur på ön.
Vi tar med en kartbild av El Hierro för att det skall vara lättare kunna följa vår rundtur.
* * *
Det finns många fina små vikar på ön. Just här vet jag inte om jag skulle våga ankra, om det skulle blåsa upp kraftig pålandsvind.
* * *
Längst borta vid vägs ände av en blindväg, bortanför hotellkomplexet till höger i bild, ligger några hus, som av lokalbefolkningen påstås ha uppförts av nazistiska krigsförbrytare, och som efter kriget sökte undgå upptäckt. Och under den dåvarande Francoregimen frågade man inget. – Av respekt för ev. ättlingars integritet, visar jag inga närbilder.
* * *
Vy över kyrkan och bebyggelsen i Valverde, huvudstan på El Hierro. Det oändliga havet i bakgrunden.
Vi drog söderut, och landskapet blev allt grönare.
I södra delen av ön finns utbredd tallskog, som påminner om sandiga hedar i Sverige.
Växtsättet är dock lite annorlunda. I stället för långa raka furustammar, förefaller formen mer som en ek.
* * *
Nere i låglandet på sydspetsen blir området åter torrare. Den charmiga lilla staden Restínga har en fin liten hamn. Dock tveksamt om vår båt skulle kunna finna en plats där. Skulle det bli aktuellt i framtiden, måste man nog ha pratat med hamnkaptenen en god stund i förväg.
Marinan i den lilla staden Restínga, längst söderut på El Hierro.
Nere vid hamnen finner man flera färggranna och originellt byggda hus.
* * *
Vi fortsatte vår färd västerut, mot den västra udden. Färden där var något av det äventyrliga slaget! Hårnålskurvor och brådstörtade djup på ena sida. Inga skyddsräcken, annat än ett trasigt hönsnät.
Vi drog en suck av lättnad, när vi kom ut på det vackra och bördiga slättlandet utmed La Frontera i nordväst. Stora bananodlingar och även vinproduktion. Framför allt produceras stora mängder vita viner.
Det sägs att den person i Sverige, som för något år sedan frigavs efter att i 12 år suttit oskyldigt dömd för mord; det sägs att han är bosatt i detta område, och att han bygger upp en Bed-and-Breakfast rörelse. Han har i så fall valt ett väldigt fint och vackert område, på den västra sidan av den mest sydvästra av Kanarieöarna. Så långt sydväst man kan komma i Europa! Vi hoppas alla att det går bra för honom.
* * *
Längs med den vilda men vackra kustremsan finns flera märkliga badställen. Man skulle inte tro att någon kunde komma på idén att bada bland dessa branta klippor! Turistbyråerna på ön har dock byggt fantastiska trappformationer ner bland klipporna, så att man kan ta sig ner till vattnet.
Badplats på den här kuststräckan?!!
Trappor med skyddsräcke har byggts utmed den branta bergväggen.
Långt där nere gömmer sig stora grottformationer.
Små djupa bassänger har bildats, dit folk kommer för att bada. Rent friskt vatten från Atlanten sköljer in hela tiden.
Nu gäller det att passa på! Efter den här skummande vågen!
Här tillsammans med Micke ute i bassängen.
Fin bild av våra vänner Ingela och Micke i den naturliga havsvattenbassängen.
Helmi har svårt att kliva på de hala stenarna, och håller koll på oss andra.
På parkeringsplatsen vid denna mycket speciella badplats ”Charco Azúl” har man satt upp en skylt med en fyndig text: ”Vi ber inte att Du skall städa här på platsen; bara att Du låter bli att skräpa ner!”
* * *
Vi tog oss till ”Mirada de La Peña” med den exklusiva restaurangen, som har en stjärna i Guide Michelin.
Sagolik utsikt från terrassen.
Men det är bråddjupt ner till kusten och slättlandet!
Elegant entré ner till restaurangen.
Så satte vi oss till bords! Sjöluft och salta bad ökar aptiten!
* * *
Väl tillbaka i Marinan i La Estáca, somnade vi ovaggade efter en väldigt händelserik dag.
Vi rundar nu av och planlägger att avsegla till den lilla ön La Palma, drygt 50 sjömil rakt norrut. Det har blåst kraftigt de senaste dagarna, men skall mojna/løya nu i natt. I så fall sticker vi väg så fort det ljusnar vid 07.30-tiden i morgon. Vi har säkert 9 timmars segling framför oss, och vill helst inte komma fram till en okänd hamn i mörker.
* * *
På tillbakavägen passerar vi en staty vid en vägtunnel. En ung man med blomster i handen spejar i fjärran. Efter sin Käresta? – ”Te esperaré siempre” – ”Jag kommer alltid att vänta på Dig!
S/Y Helmi 