Underhåll /-ning/ på hög nivå; Helmi upphissad i masten. Mindélo på Kap Verde, 2017 11 30.
Bara en ögonblicksbild från vardagslivet ombord på S/Y Helmi. – Helmi högt upp i luften för att hämta ner en bortflugen vimpel. Mindélo på Kap Verde, vars blå-vit-röda gästflagga syns under styrbords undre spridare. – Allt för korrekt vimpelföring!
Idag, den 23/11 2017, är det 6 månader sedan vi avseglade från Umeå. En vacker men kall maj-kväll tillsammans med våra närmaste vänner, våra grannar, som flott ställt upp, samt våra allra närmaste i familjen. – 6 månader av väldigt mycket upplevelser. Huvudsakligen positiva med flotta naturupplevelser, möten med andra människor och miljöer, men också med en hel del utmaningar.
Havets storhet och föränderlighet har alltid förstummat människor. Många har vittnat om vår litenhet inför det stora. Även fjällvärlden kan ha samma påverkan. Detta tema upphör nog aldrig att fascinera. Havet och fjällnaturen påminner faktiskt om varandra. Lika stilla och vacker som både en fjällsjö och soluppgången över havet kan vara, lika imponerande kan både ett stormigt hav och en rykande snöstorm över Storfjället vara.
Precis som Beethovens musik; en vacker pianosonat – eller ett stormande crescendo i någon av hans symfonier….
Bland våra konkreta naturupplevelser får vi nog sätta Skottska Högländerna väldigt långt fram på listan. Imponerande att sakta segla fram på en djup och långsmal sjö med klippor och gamla borgar högt uppe. Man nästan kan höra ljudet från gamla tiders riddarborgar! Visst minns vi från gymnasietiden den blinde gamle Barden, som sjunger om ”Ossians sånger”! – Det är ingen tillfällighet, att Skottlands bidrag till världslitteraturen är så stort! – Dagens ungdom är kanske mer bekant med ”Harry Potter”, men det är i sanning i samma genre! Skräckblandad förtjusning över något, så där ”lagom övernaturligt….”
-På långsegling träffar man på en så härlig blandning av allsköns egendomliga existenser, vilkas bakgrund man bara anar och baxnar inför! Tänk, om de kunde berätta! Jodå; det kan de! Om vi bara ville höra på….- Varför tar vi inte vara på dessa fantastiska källor till …
Tyvärr är de flesta av oss ”på väg”. – Vi ”måste” vara framme ”då-och-då”. På väg, varthän?! I viss mån finns det en naturlig, prosaïsk förklaring; efter den 15 aug. ökar risken för dåligt väder på Biscaya. Därför ville vi gärna ha passerat Biscaya före mitten av Augusti. – Tidigare hette det: ”Före den 1 september”; men senare tiders statistik har bekräftat den globala uppvärmningen: höststormarna drabbar Europa allt kraftigare. Och allt tidigare. – Det var detta som i bakgrunden drev oss lite framåt hela tiden, hela tiden sedan vi lämnade Umeå.
En långsegling innebär också en hel del utmaningar. Tekniska och andra. Vi skall inte förneka, att emellanåt kan det kännas lite ”orättvist” att det ”bara är vi”, som har drabbats av ”allsköns f-n.skap”! Inte bara segelhaveri, utan också generator-haveri. – När vi konfronteras med alla, som råkat ut för samma sak, fast i ”2:a eller 3:e potens”, då inser vi att ”sådan ÄR långseglarens vardag”. Nu handlar det inte om att segla till Holmön utanför Umeå, fram och tillbaka! När man är ute på riktig långsegling, då är slitaget på utrustningen ENORMT! Sådant ÄR det, bara!
Allt måste få ta sin tid. Det är en av de saker, som vi långsamt har fått ta till oss. Någon kanske skulle säga, att ”Det är en inre resa vi genomför just nu”. Jag har hört det där uttrycket förut. Kanske ligger det något í det. – Att allt inte går så där rät-linjigt, som vi (=jag) inbillade mig tidigare. Att en del saker måste få ta sin tid. ”Noooo stressss!”, som gatuförsäljaren här bredvid upprepar med en viss emfas, för att få oss att stanna till vid just HANS stånd av allsköns tingel-tangel.
Tillbaka till vardagen! Enligt uppgift skal vår nya generator vara på väg, och förhoppningsvis vara på plats i nästa vecka! Själv är jag lite luttrad, och har anammat en annan tidsräkning…
Vi har det bra här på Kap Verde. Varmt och skönt! 32 – 35 grader. I skuggan. Man vänjer sig! – Efter några timmars arbete på förmiddagen med båten, brukar vi ta en långpromenad. Fram till en härlig badstrand! Atlantens vågor är verkligen salta! – Så ”av en händelse” råkar det ligga en liten strandservering just där vi befinner oss! Tänka sig! Att ett glas svalt gott vitt vin kan smaka så gott! Just då! Hu-je-da-mig!
Kvällsmaten brukar bli ”ganska enkel” efter en sådan utsvävning!
Nu välkomnar vi andra, bokstavligen ”vinddrivna existenser”, in genom hamninloppet. Sådana som har aviserat sin ankomst. Nu tillhör vi ju ”De erfarna och rutinerade”, som man skall lyssna till! – Tänk så relativ världen blir!
Som ni alla hör, går det inte någon större nöd på oss. Vi har det bra, även om värmen, en viss sysslolöshet samt fattigdomen runt omkring oss kan vara lite påfrestande i det långa loppet.
* * *
Vi har noterat något riktigt positivt med Kap Verde! När vi besökte en annan av öarna för några år sedan, hälsade vi på i en lågstadieskola. Vi slogs av hur man uppenbarligen satsar på utbildning i detta fattiga, tidigare kolonialt utsugna land, som fick sin frihet efter frigörelseprocessen på -70-talet. Det var nästan rörande hur minst 50% av eleverna i den lågstadieskolan utgjordes av flickor! Måste vara ett rekord med afrikanska mått mätt!
Och så kommer vi idag till ett tekniskt gymnasium här i Mindélo; fullt av – som det synes – helt ”normala” elever i övre tonåren; ungefär lika av båda könen! Början på en avancerad utbildning! Där även flickorna är i högsta grad delaktiga! Man blir nästan rörd! Och det finns också ett litet universitet här! Må ”Någon” förbjuda Boko-Haran att någonsin få tillträde här!
Det må få vara tillåtet att ha sina önskningar och drömmar om framtiden!
Vårt storsegel är nu ordentligt lagat. Ser väldigt stadigt och rejält ut.
Angående generatorproblemet verkar det som om vi börjar se en lösning. Som jag har skrivit tidigare, handlar det om att få tag på rätt person; någon som vet något om det här. Vi har haft några i och för sig hyggliga lokala tekniker ombord, men som nog inte begripit (haft kunskap om) att dagens moderna båtar har annorlunda batterier och generatorer än när vi själva skruvade i någon gammal Volvo Amazon på tidigt -70-tal. Idag är det datastyrd inställning av utrustning, som ligger ljusår från det gamla bilskrälle, som vi mekade med förr om åren.
Jag har nu i flera dagar varit i kontakt med Mastervolt Sweden (som konstruerat och levererat båtens hela avancerade elsystem), och diskuterat felsökning. Man har varit väldigt tillmötesgående och är villiga till att sända gratis en ny generator; ja, faktiskt 2 stycken! Om nu ytterligare en skulle gå sönder på nytt! Då skall vi inte behöva vänta veckovis på nästa generator. Och det var ju hyggligt. – Men vi är ju båda parter medvetna om att grundproblemet inte är löst. Varför brinner en endast 2-3 månader gammal generator sönder bara så där?!! Nu var det ingen öppen eld, men det var bara numret före.
Det fina med seglarlivet är alla härliga och hjälpsamma människor man möter. Särskilt långseglare är väldigt tillmötesgående.
Idag på morgonen står en gentleman på bryggan och knackar på. Jo, han hade hört bryggsnacket bland andra långseglare att vi hade generatorproblem, och undrade om han kunde få bistå. Det visade sig vara Hallberg-Rassys försäljningschef, som nyss gått i pension efter 32 år i företaget! Och som är extremt tekniskt intresserad! Han skall visserligen segla vidare redan i morgon, men undrade om han fick komma ombord och bara kika lite…
Snacka om att vara sänd från skyarna! Den här karl’n visste vad han pratade om! Han fick raskt klart för sig vad som felade, och skisserade på en lösning. Grundproblemet är att det blir alldeles för varmt i motorrummet i de här länderna. Både luften och havsvattnet är minst 15, kanske 20-30 grader varmare än vad vi är van vid och utrustningen anpassad till. Han önskade helst en ny regulator, där man kan ställa ner effektuttaget, men det går nog inte Mastervolt med på. Skulle man sätta in en konkurrents utrustning, då skulle man bara ta sin hand från hela affären. Och det skulle kanske också ställa till med en del juridiska problem; om något krånglar i framtiden: vems fel är då det?
”Vår man från Hallberg-Rassy” menade på att man kan sätta in en enkel strömbrytare på en av kretskablarna, så att man manuellt kopplar ur generatorn kanske varannan timme och låter den vila, och gärna tidigt startar vår extra diesel-generator, när strömbehovet är särskilt stort. Dessutom låta teknikerna här sätta in en extra 12-volts liten fläkt, som skall kyla ner generatorn, när det är som varmast. Detta har jag tidigare diskuterat med försäljare av marina generatorer, men blev då bara bemött av argument som: ”Det tillhör gamla tider! Dagens moderna generatorer klarar mycket mera än så!” Jo, du! Generatorerna har inte förändrats så mycket som försäljarna påstår. Och det har nog inte de själva heller.
Nåväl! Vi börjar se ljus i tunneln. Vi tror hur detta skall kunna lösas. Sen gäller det ju när reservdelarna kommer från Sverige (ev. Holland). Det kan ta tid; jag är lite luttrad, när det gäller sydligare länder. Men vi börjar se en väg framåt.
Vi vill passa på att visa några bilder från vår segling. Tyvärr klarar vår teknik f.n. inte av att göra vare sig förstoringar eller delförstoringar, så detaljer från bilderna får bli en annan gång.
Denna bild togs på kajen i Las Palmas de Gran Canaria, då hela armadan defilerade förbi ut ur hamnen.
Väl framme i Mindélo på Kap Verde hade man ett stort välkomstparty med allehanda mingel-tingel-tangel. Det tog en stund innan mamman till den lille pojken bredvid oss dök upp.
Välkomstparty på Kap Verde.
Vi har två rätt stora sköldpaddor (c:a 50 och 70 cm stora) framför vår båt här i hamnen i Mindélo på Kap Verde. Det är väl fisk de fångar.
Sköldpadda bara några meter från båten.
* * *
En liten komplettering angående vår ankomst till Kap Verde efter nästan 7 dygn till sjöss. Vi hade ju blivit tvungna att vända, då autopiloten tillfälligt hade lagt av, och kom därför fram som en av de absolut sista båtarna. Detta gjorde vi naturligtvis stort nummer av precis efter att ha passerat mållinjen. Ut i Etern på hamnens egen kanal gastade vi för full hals; ”Winner and New Champion of the World: Sail Yacht Helmiiiiii from Sweeedeeeeen! Hurray! Hurray! Hurray! Hurray!” – Vår ankomst uppmärksammades i hela segelbåtshamnen, och vid vår brygga stod båtgrannarna upp och applåderade, när vi lade till. – Man skall inte sätta sitt eget ljus under skäppan!
* * *
Angående reparationsarbetet kan sägas, att storseglet nu är lagat. Förefaller att vara stadigt och rejält gjort. Har också e-mailkontakt med Mastervolt Sweden vad den trasiga generatorn beträffar. De skall se om det finns någon representant på huvudön här på Kap Verde, och då kanske det går att skaffa fram en ny generator ganska raskt. Annars kan det ta tid.
Vi har naturligtvis funderat mycket på detta med att ting går sönder. Det är något som händer rätt ofta i seglarvärlden. Någon har sagt att Långsegling är konsten att vänta; vänta på lämpligt väder; vänta på reservdelar.
Kusin Martin i Limhamn har en poäng i en kommentar; När man läser de klassiska långseglarberättelserna av Chichester, Knox-Johnston, Tabarly, ja till och med Arne Mårtensson, alla har de reparerat. Slitaget under en långsegling är enormt.
Sååå, tålamod är en dygd, och bra att ha i stor mängd med ombord på en långsegling.
Vi skulle ha följt med ARC+ -eskadern från Kap Verde till Saint Lucia i Karibien i går. Vi har dock blivit fördröjda.
Under seglingen från Kanarieöarna släppte storseglet från uthalet på samma sätt som tidigare. Och generatorn på huvudmotorn laddar inte. Och dessa saker måste bara fungera; man korsar inte Atlanten utan att allt fungerar som det skall. Vi tycker kanske själva att vi hade haft de flesta möjliga problemen, men just nu verkar ”trollen” ha tagit sig en andra runda.
Nåväl, sådan är det. Det är bara att försöka se klart; vem kan sådant? Hur får man kontakt med den-och-den? Och så var det då att få dem att komma på utsatt tid… Det är liksom lite skillnad på vad vi är vana vid. Här betyder ”avtalad tid” inte alltid ”avtalad tid”, utan har mer betydelsen av ”någon gång”.
Idag har vi kommit så långt att vi har fått storseglet nertaget och ivägburet till segelloftet, och så får vi hoppas på att segelmakaren gör sitt.
Marinelektrikern har varit här och inspekterat den knallheta generatorn. Han skakade på huvudet, och skulle ”komma tillbaka, när den kallnat”. Vad som nu menas med det.
Men det skall å andra sidan också sägas att de utbildade, de med kunskaper, ofta är underdimensionerade i förhållande till behovet i de här länderna. Inte bara här i Marinan, utan också i samhället i stort.
Det går ingen nöd på oss här. Folk är vänliga, och vi har nära till en tämligen välsorterad matvarubutik. Det är varmt här; mellan 32-35 grader. Duschar och toaletter är i tämligen gott skick.
Vi ”sitter inte i sjön” (Ursäkta! Den var dålig!), utan väntar bara på att det skall bli färdigt. Vi planlägger att göra en del utflykter här i omgivningen den närmaste tiden.
Vi återkommer med mer info efterhand.
Efter 6 dygn, 18 timmar och 15 minuter passerade vi mållinjen, och kunde styra fram till vår brygga här i hamnen i Mindelo. Så lät vi det tunga bogankaret gå, och backade in mot bryggan, kl. 08.18, lokal tid. Jubel och glädjetjut från såväl oss som hamnpersonal och andra seglare på bryggan! We did it!!
Visserligen har vi duschat på akterdäck under seglingen, men nog skall det bli skönt med en rejäl dusch, och något lika rejält att “släcka törsten med”.
Detta korta meddelande sänds via satellittelefon. Återkommer med mer fyllig beskrivning, när vi fått internettuppkopplingen i ordning.
Vi har nu bara 93 sjömil kvar av totalt 870 innan vi är framme i Mindelo, som ligger i västra Kap Verde. Beräknad ankomst: måndag förmiddag.
Vinden har kommit tillbaka, från NNO. Genom att gå 20-30 grader från rhumb-line (kortaste vägen) får vi en fin slör, och har seglat i drygt 5 knop med bara löst skotad Genua. Nu på morgonen revade vi genuan något, och har kunnat sänka farten till 4 knop. Därmed kommer vi fram först efter soluppgången i morgon. Man bör undgå att segla in i okända hamnar i totalt mörker. Vi har gjort det en gång tidigare (på Irland), och vi gör aldrig om det.
Allt väl ombord! Återkommer med spännande nyheter i morgon!
Efter de första två dagarna med bra seglingsvindar, kom vi in i ett stort stiltjebälte. Detta trots att vi gick tämligen nära den afrikanska kusten, där vindarna skulle vara bättre. Vi fick då gå för motor lång tid. När man lyssnar å radiotrafiken, verkar det som om alla i “the fleet” har gjort detsamma.
I går eftermiddag hände det som skedde redan i norra Spanien i slutet av augusti; Storsegelinfästningen brister! Seglar nu för bara genuan och stöttar med motorn, så att vi kommer fram till Mindelo på Kap Verde i rimlig tid. Där får vi bestämma oss för om det går att laga storseglet igen, eller om vi måste beställa ett nytt.
Ombord här är allt bara bra. Vi har kommit in i en vaktordning, som fungerar bra. – Vi har nu 210 sjömil kvar, och torde vara framme måndag förmiddag.
Kl. 05.25 idag på morgonen passerade vi Kräftans Vändkrets, och är med detta inne i subtropiskt/tropiskt område. På denna Latitud står solen i zenit vid vårt sommarsolstånd den 21 juni, och kryper därefter söderut fram till Stenbockens Vändkrets på södra halvklotet vid vårt vintersolstånd, den 21 december.
Helmi sov just då, medan jag hade nattpasset och kunde utförligt dokumentera i loggboken.
Allt är bara bra här ombord. Nu till frukosten fick vi besök av 15-20 delfiner, som simmade helt tätt intill båten. Kan inte sända bilder via satellittelefon, får bli senare.
Haft lite problem med internetkontakten. Gör ett nytt försök.
Vi går nära afrikanska kusten för att få bättre vindar.
Allt bara bra här ute.
S/Y Helmi 