Vi kom iväg från Las Palmas på Gran Canaria igår morse. Vi hade efter många turer med inställda flyg, brist på information, byte av avgång, till slut fått tag på biljetter hem. Visserligen dyra, men nu gällde det att komma hem. Självklart primärt pga sjukdom i familjen, men också pga den alltmer osäkra situationen i omvärlden. Naturligvis vet ingen riktigt vad som kommer att ske den närmaste tiden, men i sådana fall känns det bäst att försöka komma hem. Så snart som möjligt. Särskilt som det ryktades att flygplatsen här inom några dagar skulle komma att stängas helt. Även för avresande turister.

När vi igår förmiddag satt på flygplatsen utanför Las Palmas på Gran Canaria (och skrev på föregående inlägg i bloggen), fick vi från några svenska vänner ett SMS/Text-message att ett TUI-plan just blivit inställt, och att passagerarna fick åka tillbaka till hotellet. De som åkte med enbart flygstolar lär inte ha fått något större stöd, utan var hänvisade till dem själva. Detta enligt de upplysningar vi har fått.

Så var det dags för oss att gå ombord på vårt SAS-plan, som via Köpenhamn skulle ta oss till Stockholm Arlanda. Avgången dröjde dock, och vi började undra om även vår flight skulle ställas in i sista stund. Till slut uppenbarade sig kaptenen själv och förkunnade för den församlade och undrande menigheten, att dröjsmålet berodde på en ”Highly intoxicated passenger” (=rejält full), som man av naturliga grunder icke ville ha med ombord utan nekat honom ombordstigning. Klokt beslut. Människor i sådant skick kan vara helt opålitliga.

Problemet var att hitta igen hans baggage bland alla hundratals resväskor i baggageutrymmet. Nåväl, till slut kom vi iväg. Den ”intoxikerade passageraren” skulle erbjudas plats på en senare flight, om den inte var fullbokad. – Det måste ju vara oerhört trist att avsluta sin resa med att nekas ombordstigning pga fylleri!

Väl framme i Köpenhamn blev vi påminda om kaoset i luftrummet just nu. Igår kväll var 5 av 6 utlandsavgångar från Kastrup inställda! Den 6:e var vår avgång vidare upp till Arlanda.

* * *

Så har vi idag på fm kommit fram till Umeå. Här ligger snön fläckvis kvar, men man anar att våren är på väg. Ett svanpar har redan anlänt och simmar runt i den lilla öppna delen av viken här nedanför. De ropar och väsnas, och det är väl snart parning på gång. Vi hoppas att liksom föregående år snart få se små duniga bollar simma mellan föräldrarna.

* * *

Pga omständigheterna kommer vår vistelse här hemma i år att vara längre än normalt. Vi hoppas dock att situationen kommer att klarna efter sommaren, så att vi mycket preliminärt kommer att kunna återvända till den fortsatta seglingen i september. Båten ses till av våra hyggliga båtgrannar.

Vårt flyg den 24/3 -20 blev inställt. Liksom nästan alla andra av Norwegians flighter. Det finns inte en flygstol ledig, har kollat med TUI, Ving, Solresor. Alla prioriterar att ta hem sina egna resenärer.

De få avgångar, som Norwegian fortfarande har, är alla fullbokade en månad framöver.

Fick för några dagar sedan till slut tag på 2 biljetter med SAS!

De sista dagarna har varit fyllda med förberedelser för hemresan, eftersom vi kommer att vara borta från båten under troligen lång tid.  Vi hade först tänkt att jag skulle resa tillbaka om någon vecka för att segla båten upp till Las Palmas på Gran Canarias nordkust. En del verkstadsarbete att göra. Som situationen nu har utvecklat sig, är detta naturligtvis omöjligt. Alla hamnar är stängda för såväl avsegling som ankomst. Dessutom är flygplatsen stängd för allt utom turister, som reser hem.

Såå, idag tidigt på morgonen tog vi en taxi hit till flygplatsen. Vi sitter nu här och väntar på incheckning. Vi flyger via Köpenhamn till Stockholm, där vi övernattar på Arlanda. I morgon bitti reser vi upp till Umeå.

Vi är lite osäkra på om karantän är påbjuden för oss utifrån kommande resenärer, men vi kommer i alla fall att stanna mest möjligt hemma de första 14 dagarna. Där vi bor långt ute på landet har vi i alla fall möjligheter att få röra på oss utomhus på ett sätt som vi inte kunnat göra här den sista veckan.

Utöver sjukdom i familjen, är orsaken att vi väljer att resa hem, att situationen börjar bli lite osäker. Ingen vet riktigt vad som kommer att ske, och i en sådan situation känns det bättre att vara hemma.

Vi har tursamt nog väldigt fina båtgrannar, som av olika skäl valt att stanna kvar. De ser nu till vår båt, kollar batterierna, kollar förtöjningar, mm, om det blåser upp. Det är en mycket speciell känsla av gemenskap, som utvecklas vid bryggan under omständigheter som dessa.

Livet har drastiskt förändrats här på Gran Canaria de senaste 48 timmarna.

Undantagstillstånd infördes för två dygn sedan, fredag den 13/3 -20, med rätt för regering och statliga myndigheter, fr.a. polis och militär, att fatta extraordinära beslut.

I går förmiddag, lördag den 14/3 -20, beslutades om utegångsförbud fr.o.m. måndag morgon kl. 08.00, vilket skulle innebära att alla icke-nödvändiga verksamheter måste vara stängda. Regeringen blev dock tydligen panikslagen under gårdagen, då antalet dödsoffer i Corona-epidemin i landet fördubblats sedan föregående dygn. Utegångsförbudet beslutades träda i kraft redan vid midnatt, natten till idag.

Utegångsförbudet innebär att det endast är tillåtet att vistas ute för att besöka sjukhus, apotek, sin arbetsplats samt matvarubutiker. Det har varit beväpnade poliser ute på stan idag, symboliskt iförda munskydd och plasthandskar, och som vänligt men med en viss bestämdhet talat om vad som gäller. Helmi undrade om vi fick ta vår vanliga vandring upp i bergen, men icke! Det var bara att rätta sig in i ledet.

Utanför matvarubutiken var det idag lång kö för att få komma in. Endast ett fåtal fick vistas i lokalen samtidigt. Alla måste vaska händerna i handsprit, samt ta på plasthandskar, som tillhandahölls av personalen.

Badstränderna ligger helt tomma och öde, avspärrade med ett blåvitt polisband.

Längs denna affärsgata strax ovan stranden brukar det krylla av turister.

Alla barer och restauranger längs med kajerna har nu stängt. Hamnen ligger nu tyst och öde.

Var har alla turister tagit vägen? De som inte avbokat, utan åkt hit som planerat, sitter nu förmodligen inne på hotellet, ev. nere vid hotellpoolen. Så får man väl försöka fördriva tiden.

Polisen är inte på något sätt ovänlig eller brutal, men låter tydligt förstå vad som gäller. Några charterbåtar försökte idag på förmiddagen lämna hamnen och segla till någon annan av Kanarieöarna. Guardia Civil ute i sina snabbgående båtar motade dock vänligt men bestämt tillbaka charterturisterna i sina segelbåtar. Icke tillåtet att lämna hamnen under de närmaste 2 veckorna. Minst. Vilken tur att vi hann segla hit för några dagar sedan, innan situationen blev så här prekär!

En joggare ute på piren blev stoppad av polisen, och ombads snarast bege sig hem. Något opsykologiskt började han ha synpunkter på deras verksamhet, vilket snabbt renderade i statlig transport till polisstationen samt en bot på €500, drygt SEK 5.000! De uniformerade gossarna ute på stan är vänliga mot allmänheten, särskilt oss turister, men börja inte diskutera med dem! Uppträd ordentligt, och gör som tillsagd, så är de inte otrevliga.

* * *

Vi har avresebiljetter hem till Umeå, via Stockholm-Arlanda, den 24/3 -20. Detta primärt pga sjukdom i familjen. Vi har idag försökt få biljetter något lite tidigare, detta inför ryktet att vårt flygbolag, Norwegian, har ekonomiska problem och riskerar att gå i konkurs.

När vi köpte våra biljetter för 8 dagar sedan, kostade det SEK 3.600 för två personer att resa med detta flygbolag från Las Palmas på Gran Canaria till Umeå. Två biljetter med samma flygbolag för avresa kommande vecka kostar nu SEK 10.000; med usla tider, som innebär övernattning. Det finns fortfarande hyfsat bra biljetter med restid på 10-11 timmar, men de kostar nu SEK 20.000 för två personer till Umeå! Nej, tack! Vi avvaktar våra ordinarie avresetider!

Vi bedömer risken för att det aktuella flygbolaget skulle gå i konkurs den närmaste tiden som mycket liten. Bolaget har säkert stora problem, men det skulle var en politisk skandal av stora mått om landets enda större flygbolag skulle tillåtas gå omkull under dessa extraordinära omständigheter, vilka saknar motstycke. I varje fall i fredstid. På något sätt kommer man att få hjälp till andrum så att situationen ute i världen normaliserar sig. Vad som sedan sker på lång sikt, är det väl ingen som vågar sia något om. Och där finns det nog fler flygbolag, som har anledning att vara oroliga.

* * *

Det går absolut ingen nöd på oss här. Vi har elström och vatten på bryggan, dusch och toalett vid hamnkontoret, och i matvaruaffären har vi handlat rikligt med mat. En och annan flaska vin har också råkat slinka med. Så båtgrannar emellan har vi trevligt.

Fantasin känner inga gränser, när ev. problem skall lösas. Bristen på motion avhjälps genom att vi naturligtvis glömde köpa något i butiken, och så tar vi en runda till. Soppåsen mår naturligtvis inte bra att stå här i värmen någon längre tid, utan vi anser oss ha rätt att gå med soporna, helst till den mest avlägsna sopstationen i stan.

Flera båtgrannar har skeppshundar, som naturligtvis har rätt att få bli rastade i stadens parker. Alla båtägarna erbjuder sig att gå en runda med hunden, som väl inte fått så många dagliga promenader på länge. Men alla är glada, inte minst alla jyckarna!

* * *

Vi återkommer, när vi vet mer. Spännande fortsättning följer!

Igår kväll anlände vi till Puerto de Mogán från La Goméra efter en 11 timmars segling i tidvis ganska blöt och skumpig sjö. Det gick dock bra, och vi ligger nu gott förtöjda i Marinan här.

Vi hade tidigare planer på att efter La Gomera nu segla upp till Tazacorte på västsidan av den västliga lilla ön La Palma, och i slutet av mars fortsätta upp till Madeira. Vi hade tänkt att under en månads tid utforska denna säkert väldigt intressanta ö mer än vi hunnit med tidigare. Därefter, i början av maj månad, segla tillbaka ner till Las Palmas på Gran Canaria, lämna båten där över sommaren och resa hem till Sverige för ”semester”.

Nu blir det inte så. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi har fått besked om att Helmis dotter har fått bröstcancer. Hon är opererad och om några veckor börjar cellgiftbehandling.

Vi har därför helt ändrat våra planer. Den 24/3 -20 reser vi båda hem till Umeå, om flyget nu går då! Det är därför vi har omdirigerat vår segling till Cran Canaria, som har mycket bättre flygförbindelser med Stockholm, för vidare transport till Umeå, än de avlägsna västra öarna. Det är mycket lättare för Helmi att kunna vara en stötta för sin dotter från ”hemmahorisont” än att sitta här nere, långt hemifrån. Vi tror att det kommer att bli en långvarig behandling, så Helmi blir hemma hela sommaren.

Själv kommer jag att resa tillbaka hit ner redan efter en vecka, och tar då med mig en väska med reservdelar, eftersom det är väldigt svårt att skicka paket till Kanarieöarna. Så planlägger jag att segla båten runt ön, upp till Las Palmas de Gran Canaria, där det väntar en del verkstadsarbete. Det är alltid något som skall fixas på en båt. I mitten av maj månad reser jag så förhoppningsvis tillbaka till Umeå.

Det är inte alltid att det blir som tänkt. Men vi får ta det som det kommer. Det kommer att ordna sig i slutändan. Även om år 2020 kommer att bli ett år, som vi kommer att minnas.

Vi har nu varit här i en månads tid på den runda lilla ön La Gomera, strax väster om Tenerife. Alls inte lika mycket turister och tingel-tangel, som Storasyster. Betydligt mer genuint och gemytligt.

* * *

Under hela februari månad – särskilt de sista veckorna! – är det Karnaval. Då firas det! Även på en så här liten plats deltar hundratals människor i karnavalståget. Räknar man med även föräldrar till alla ungarna i tåget, måste det röra sig om tusentals människor som är engagerade!

Redan på eftermiddagen kommer fantasifullt dekorerade lastbilar med uppspelta ungar på flaket.

Barn i alla åldrar deltar.

Årets tema förefaller vara Sjöröveri…

Här kommer Flottans Gossar!

Måhända det blir Vår Kväll i kväll! Vilka kreationer!

Det här glada gänget har säkert också något med Neptun och Havet att göra.

Det anas något alldeles extra! Lägg därtill Salsarytmer i en öronbedövande ljudnivå!

Uppe på scenen kommer den här Munken med sina Sju Hövitska Jungfrur.

Kvällens Segrare! Ett fantastiskt dansnummer med en färgsprakande vitalitet! Lysande! Sambarytmerna hörs långt ut på natten!

* * *

Karnevalen är nu slut för i år. Det har sagts oss, att man redan nu förbereder nästa års utstyrsel, nya danssteg, nya sånger, mm. Allt är färdigsytt i augusti månad, och så tränar man! Och så tränar man! Allt för att det skall vara klart till sista två veckorna i februari. Tala om engagemang! År efter år!

* * *

Dagtid har vi tagit långpromenader. Vattnet från den tropiska regnskogen högst uppe på ön har man sedan generationer tagit till vara, och man kan med konstbevattning få ut stora skördar även nere i det torra kustområdet.

Ett makalöst vackert och väldoftande sjasminträd! – I bakgrunden syns ett av hamnens kryssningsfartyg som precis har lämnat ön.

Längst bort på kustremsan ligger några grå icke färdigställda hotellkomplex.

De gråa icke färdigställda hotellkomplexen visade sig ha en nog så dramatisk historia. De tillhörde en engelsk storgangster, som skulle vit-tvätta en ansenlig summa pengar genom ett gigantiskt hotellbygge. En s.k. ”känning” på den kriminella marknaden satte dock för c:a 5 år sedan stopp för planerna genom att helt enkelt skjuta ner den blivande hotellkungen. Min sagesman på bryggan kände dock inte till detaljerna i historien. – Nu så här i efterhand kan man kanske tycka att det var lika bra att denna idylliska lilla ö inte blev indragen i kriminell miljö. Även om man naturligtvis kunde ha hoppats att historien inte hade slutat så blodigt.

* * *

Vi tar en biltur över till Valle Gran Rey på andra sidan ön.

Makalös utsikt från höjderna ovanför Valle Gran Rey på La Gomeras västra kust.

På en liten smal väg fann vi denna lilla butik, som sålde lokalproducerat vin.

Här kunde man få provsmaka det lokalproducerade vinet.

På en liten restaurang nere i stan blev vi serverade en riktigt välsmakande skaldjurspaella.

* * *

Väl tillbaka i Marinan i öns huvudstad San Sebastián gick ryktet att en av fiskebåtarna hade fångat en stor tonfisk på drygt 100 kg! Man hade redan rensat och filéat fisken, men resterna hängde kvar i aktern på båten.

Resterna efter den över 100 kg stora tonfisken, som en av fiskebåtarna vid vår brygga fångade.

* * *

I morgon tidigt seglar vi iväg igen. Redan klockan 07 (lokal tid) lämnar vi hamnen. Vi har egentligen bara en dag på oss, innan nästa kuling drar in här bland öarna. Vi har en lång segling framför oss, och vill helst inte komma fram i mörker. – Skriver mera inom några dagar om våra ändrade planer.