Vi har tidigare (se inlägget från Bayona den 10/9 2017) skrivit om när ”Pinta” som det första av Columbus tre skepp anlände till Europas fastland den 1 mars 1493 och skeppets kapten Martín Alonso Pinzón som den förste kunde upplysa befolkningen i fastlandseuropa, att man funnit en ny kontinent. Alltsedan 1993, 500 år efter återkomsten från Den Nya Världen, är den 1 mars officiell helgdag i Galicien i nordvästra Spanien.

I avsnittet om Santa Maria de Azores (19/6 2018) skrev vi om hur Columbus dessförinnan – i februari 1493 – vid återfärden från Nya Världen hade kommit i sjönöd och till slut hamnat vid den lilla ön Santa Maria på Azorerna. Han försökte förklara för lokalbefolkningen om ett nytt land långt bort i väster. Befolkningen på Azorerna hade dock varit utsatta för piratangrepp tidigare, och hade lärt sig att inte lita på främlingar. Och det där med ”Ett Nytt Land”, det hade man hört så många gånger från predikstolen på söndagarna, så det fäste man sig inte längre vid.

* * *

Resorna, som Christoffer Columbus (på spanska Cristóbal Colón) företog sig, upptar en så central roll inte endast i Kanarieöarnas utan i hela världens historia, att det bara inte går att förbigå just La Gomera. Det var härifrån han avseglade den 6 september 1492 med de tre caravellerna Niñja, Pinta och Santa Maria.

Det finns många myter kring dessa resor. Sant är att kung Ferdinand och drottning Isabella i Spanien, tillsammans med spanska och italienska bankirer, bekostade resorna. Columbus själv var från Genua i dagens Italien. Det är däremot inte sant att drottning Isabella skulle ha pantsatt sina juveler för att kunna finansiera resorna. Det är en seg och envis myt, som inte har något stöd i historisk forskning.

* * *

De tre skeppen hade den 3 augusti 1492 avseglat från Palos (dagens Huelva) i södra Spanien, på gränsen till Portugal, och anlöpte San Sebastián på La Gomera omkring en vecka senare.

Statyn av Christoffer Columbus framför den låga vita byggnad (”Casa de la Aduana”), där han enligt krönikorna skall ha bott under sin tid här.

Den låga vita byggnaden i bakgrunden sägs ha varit Columbus bostad under hans uppehälle här på ön. Jag har förgäves sökt få upplysning, när gården är öppen, men ständigt olika besked. Den enda återkommande är att det inte är öppet.

I en turistbok (La Gomera, Ediciones A.M.) fann jag följande bild från innergården med den berömda brunnen. Därifrån påstås Columbus ha hämtat vatten för att förbereda de tre skeppen för den långa överseglingen.

Inne på gården skall det finnas en brunn. Ur denna kunde man hissa upp vatten och bunkra upp de tre skeppens vattenförråd. Det lär stå en skylt med texten: ”Med detta vatten döptes Amerika”.

* * *

En dag lyssnade jag på en förbipasserande turistguide. Han berättade för den medföljande skocken, att både vid den första resan (1492) och den andra resan (1493) tog det nästan en månad att fylla på skeppens förråd. Det antas att en skön jungfru i staden bidrog till att det tog så lång tid att fylla på vatten och övriga förnödenheter. – Vid den tredje resan (1498) hade uppenbarligen den sköna jungfrun tröttnat på att vänta, och Columbus fick finna sig i att hon redan var bortgift. – Lastningen tog nu endast 3 dagar.

Vid Columbus fjärde och sista resa (1501-1502) anlöpte han överhuvudtaget inte La Gomera, utan bunkrade vid Las Palmas på Gran Canaria.

Tidpunkterna för de olika resorna samt anlöpshamnarna stämmer med historiska data, men trovärdigheten i berättelsen i övrigt lämnar jag åt andra att bedöma. Den andäktigt lyssnande skaran turister på torget här framför statyn, föreföll dock nöjda att ha fått höra ”en Sann Berättelse ur Livet”, och alla vandrade vidare efter denna Dagens Text.

Brunnslocken i stadens gator har alla detta emblem med Kronan (symbol för Kungamakten), Borgen Torre de Conde, de tre Caravellerna samt texten De Aquí Partió Colón (”Härifrån avseglade Columbus”).

Nere på hamnkontoret sitter detta minnesplakat, uppsatt den 6 september 1992, på dagen 500 år efter att Columbus och de övriga sjöfararna lämnade platsen.

På hamnkontoret sitter detta minnesplakat: ”Befolkningen i San Sebastian de La Gomera firar Cristóbal Colóns och hans 90 besättningsmäns bedrift, när de för ett halvt årtusende sedan avseglade från denna hamn här i San Sebastián de La Gomera den 6 september 1492, och ankom till Den Nya Världen den 12 oktober samma år.”

Del ur en gigantisk gatumosaik nere på strandpromenaden och som visar Columbus seglats. Från Palos i södra Spanien till La Gomera.

Denna del visar sträckan från La Gomera till Hispaniola, som idag motsvarar Dominikanska Republiken.

* * *

I vårt inlägg från Bayona beskrevs historien hur Columbus och hans eskader till slut den 6 september 1492 kunde lämna den lilla ön Gomera, Europas sista utpost, bakom sig. Man navigerade på klassiskt sätt med s.k. ”död räkning”, dvs. man plottade kurs och seglad distans för att på så sätt bestämma position.

Efter 29 dagar till havs kunde man den 7 oktober iaktta sjöfåglar, som flög västerut, och förstod att man närmade sig land. Tidigt på morgonen den 12 oktober 1492 kunde den unge sjömannen Rodrígo de Triána ombord på Pinta ropa ut: ”Land i sikte!” Ön, som man siktat, kallades San Salvador och motsvarar idag Dominikanska republiken. – Det är fortfarande något omdiskuterat om detta verkligen var den korrekta platsen för den första landstigningen.

* * *

Det märkliga i historien är att Columbus själv under hela sitt återstående liv inte trodde på något ”Nya Världen”. Han var helt övertygad om att han under sina fortsatta upptäktsresor bland öarna de följande veckorna uppnått sitt verkliga mål, att nå Cipango och Cathay, vilka idag motsvarar Japan resp. Kina. Den 28/10 landsteg han på Cuba, men var helt övertygad om att han kommit till Cipango (Japan). Några dagar senare modifierade han sina åsikter något; det var nog Cathay, dvs. Kina, som han kommit till. För att bevisa detta, måste han finna en stad, och han satte då kursen söderut. Hade han istället fortsatt något längre norrut, hade han troligen varit den förste europé, som satt sin fot på Floridas kust.

Namnet Cathay fordrar en förklaring. Det var Marco Polo, som på 1200-talet påstod att det långt österut inom det kinesiska riket fanns ett land, Cathay, där det levde en kristen folkgrupp, men som inte kunde komma i kontakt med omvärlden. I början av 1600-talet, alltså drygt ett hundra år efter Columbus, kom jesuitiska munkar till Kina. Efter att ha forcerat de höga bergen, kom man fram till de vackra dalar, där Cathay skulle ligga. Ingen kunde dock finna något Cathay, och ingen i området hade heller hört talas om det. Efterhand gick det upp för den jesuitiske munken Goes, att Marco Polo förmodligen hade missförstått många kinesers egen benämning av sitt land, Kitai, och därifrån spunnit vidare på något nytt land i en paradisisk dalgång.

* * *

Det finns väldigt mycket skrivet om Columbus olika resor, bl.a. i Encyclopedia Britannica. Där framgår att han var en mycket komplicerad person. Han hade många religiösa funderingar, bl.a. om att finna Kung Salomos guldrikedomar (1.Konung 10:11,22).

Columbus lär enligt många beskrivningar ha varit en dålig kapten, i betydelsen arbetsledare. Dock erkände även hans bittraste fiender, att han var en mycket skicklig sjöman och framför allt en utomordentligt duktig navigatör. Han kunde läsa och tyda vindar, molnformationer och vågor, och kunde förutse vindskiften, som få kunde göra med sådan precision.

Som den förste förstod han att inte försöka segla rakt västerut, vilket flera hade gjort före honom. Alla hade de dock misslyckats i de kraftiga västvindarna på nordsidan av det azoriska högtrycket. Columbus seglade i stället söderut, förbi Kanarieöarna och ner mot Kap Verde och därifrån västerut i nordost-passaden, som blåser på sydsidan av det mäktiga azoriska högtrycket.

Detta är precis så som man seglar idag! Men det var Columbus som kom på det! – Dessutom kom han på och kunde förklara kompassens magnetiska deviation.

Dessa hans djupa kunskaper i navigation gjorde att han fick fortsatt förtroende att leda de vidare expeditionerna.

* * *

Vi har de senaste dagarna, tillsammans med seglarvännerna Ingela och Mikael i Navillus, gjort utflykter till bl.a. det fina lilla samhället Valle Gran Rey på öns andra sida. Dessutom till den magnifika lummiga regnskogen och nationalparken mitt uppe på ön. Mer om detta senare.

* * *

Kommande måndag, 1 april 2019 planlägger vi att segla vidare, till El Hierro, den sydvästligaste av Kanarieöarna. Ett intressant valt datum! Mer om detta framöver.

Vi visar här några bilder från gatulivet och omgivningarna här i San Sebastián. På vägen förbi Paradór såg vi denna gamla väderkvarn.

En gammal väderkvarn, från tomatodlingarnas tid?

Fyren Punto Cristóbal.

Gubbarna nere vid hamnen spelar Domino.

Dragspelsmusikant på en av gågatorna.

Många smala gränder och prång, ofta med trevliga små gatuserveringar.

Bredvid kyrkan ligger ett ståtligt bostadshus. Prästbostället?

Andra väljer att bo enkelt, men kanske mer avslappat med burfåglarnas kvitter på altanen.

Det är påfallande rent överallt. T.o.m. hundarna håller man efter.

”Jag kan inte själv plocka upp exkrementerna efter mig. Kan Du hjälpa mig?”

Andra tar det väldigt avspänt. Den här jycken sov lugnt på gågatan och lät sig inte störas av alla flanörer.

* * *

Senare idag skall vi ut på en biltur runt ön.  Bl.a. upp till den stora vackra nationalparken. Mer om detta senare.

La Gomera är en av de västra öarna bland Kanarieöarna. San Sebastián på La Gomeras östkust är huvudstad på ön, som är i det närmaste cirkelrund. På de 369 kvadratkilometrarna bor 24 000 människor, av vilka 9 000 bor i själva San Sebastián.

Panoramabild av hamninloppet och Marinan i San Sebastián på La Gomera.

Så här lugnt och idylliskt har det dock inte alltid varit. Under 1500-, 1600- och 1700-talen angreps och plundrades hamnen och ön flera gånger av engelska, spanska, holländska och algeriska inkräktare, vilka alla hade det gemensamt att de var Spaniens fiender. Det var guld och andra rikedomar, som man ville komma åt. Rikedomar, som man antog tillfälligt förvarades på ön, efter upptäckten av Nya Världen i väster (mer om detta senare).

En av dessa erövrare var holländaren Peter Van der Does, som angrep La Gomera i december 1599 efter att strax dessförinnan ha satt i brand Las Palmas på Gran Canaria.

Holländaren Peter Van der Does angrep och ödelade stora delar av staden år 1599.

Så småningom lärde sig lokalbefolkningen på ön La Gomera att samarbeta i frågor av fundamental betydelse, ex. ett gemensamt försvar mot utländska inkräktare. De första att få känna på detta var engelsmännen, som år 1743 mötte hårdare motstånd än förväntat och slokörade fick vända om.

Att ha stått emot Royal Navy blev något av en nytändning för lokalbefolkningen. Den rustika gamla kyrkan Iglesia de la Asunción är från den tiden, mitten av 1700-talet, och de gediget tjocka murarna vittnar om säkerhetstänkandet även på kyrkans område.

Den gamla rustika kyrkan mitt i byn med sina metertjocka väggar. På den tiden hade kyrkan också en försvars- och skyddsfunktion.

Tillsammans med seglarvännerna Ingela och Micke lyssnade vi tidigare idag på vacker kyrkomusik.  Även en gammal kyrka i romersk stil kan ha härlig akustik. Bildkvaliteten dock inte den bästa.

Det gamla befästningstornet Torre de la Conde är öns äldsta bevarade befästningsanläggning. Uppfördes faktiskt redan i mitten av 1400-talet.

Rester av den gamla befästningsanläggningen Torre de la Conde, beläget i den vackra stadsparken i centrala stan.

* * *

På vägen uppför de branta gatorna får man en glimt av hur kuperad denna charmiga lilla stad är med alla sina smala gränder och prång.

Den charmiga lilla staden slingrar sig uppför kullarna.

Även nere i det torra kustklimatet är växtligheten imponerande.

Bananodlingar finns alldeles i stans utkanter.

En bit upp i backen ligger en del flotta hus med mycket välskötta tomter och med en magnifik utsikt över Atlanten i bakgrunden.

* * *

Längst uppe på krönet ligger en märklig anläggning. Ett väldigt flott Hotell- och Restaurangkomplex, ”Paradór”, stans elegantaste. Det visar sig vid närmare förfrågan vara en flera hundraårig gammal mycket stor tomatplantage, där man för kanske 50-60 år sedan byggde om de gamla förråds- och lagerlokalerna till en fashionabel turistmagnet. De stabila gamla murarna vitkalkades, timmerbjälkarna i taket lämnades synliga och målades mörkbruna. Hela inredningen gick i gammal klassisk spansk stil. Så naturtroget, att jag ett tag faktiskt trodde att det var en riktig gammal spansk kolonialbyggnad.

En fridfull innergård bildar en oas med en porlande liten fontän.

I foajén finns en vägg fylld med gamla kopparstick av gamla tiders härförare. En och annan kyrkans tjänare har också fått plats.

Den eleganta salongen har fått namn efter…

…Spaniens Drottning Isabella och Kung Ferdinand, vilka i slutet av 1400-talet bidrog till finansieringen av Christoffer Columbus resor.

Det sägs att köket till denna magnifika matsal är stans bästa!

Hotellets gäster kan här svalka sig i poolen med utsikt över Atlanten.

* * *

I kommande inlägg kommer mer om vardagslivet i stan samt om utflykter på ön. Spännande fortsättning följer!

”Kinesbutiker” ser man inte så ofta i Nordeuropa, men söderut är de väldigt ofta förekommande. Första gången vi såg någon av dem var i september 2017 på Porto Santo bredvid Madeira. Som sig bör, drivs de av driftiga kinesiska affärsmän. Ofta ett litet familjeföretag, där parets barn ibland springer omkring i butiken.

Bakom den oansenliga butiksentrén döljer sig en hel värld med sådant, som ”kan vara bra att ha!”

Ofta en liten oansenlig entré till butiken, men man bedrar sig. Lokalen verkar sträcka sig utan begränsning långt inåt, ibland upp till en övervåning. Här på La Gomera dessutom ner i källaren! Tre väldigt stora arealer, som ägaren har full kontroll på! Både genom att han/hon vet precis var allt ligger i denna, för en utomstående, obeskrivliga röra; dels för att det dessutom finns 20-24 små videokameror runt omkring i lokaliteterna. Och som ägaren kollar genom en display vid kassan.

Här kan man handla alla grejor, som man behöver. Och en hel del till. Det finns allt från allehanda krims-krams till en del någorlunda brukbart. Förbrukningsvaror som golvmoppar, diskställ, hopfällbara trappstegar, trädgårdsslangar, Halloweenutrustning till barnen, vardagsporslin, ”äkta kristallglas” (men kanske inte riktigt på Orreforsnivå). Mobiltelefoner och hem-elektronik. Målarpenslar, skruvmejslar och skiftnycklar, hammare och spik. Skruv och bult i mängder av dimensioner. Kvaliteten kanske inte är sådan som en yrkesmänniska skulle köpa, men för en hemmaskruvare, som har behov för verktyg några gånger per år, duger det gott.

Det finns ett kinesiskt uttryck, som säger att man inte skall ägna sig åt affärer om man inte kan smila. Det är grunden i affärsverksamhet.

I eftermiddags var jag in i butiken för att köpa en ny vattenslang och några tuber Silicon; det kan ju alltid vara bra att ha ombord. Väl framme i kassan, lade jag min solhatt på kassadisken, medan jag tog fram börsen för att betala. Affärsmannen tog min hatt, tittade efter streck-koden på insidan, och tänkte uppenbarligen ta betalt för min hatt också! Jag tolkar det så, att han tyckte den såg så ny och snygg ut! ”Den kan man nog ta betalt för!”

Han såg faktiskt lite generad ut, när jag diskret påpekade att den hade jag på mig, när jag kom in, men att jag tackade honom för komplimangen.

Karnevalsfirandet fortsätter långt in i mars månad. Här några bilder från ett framträdande på Plaza de las Americas.

Karnevalsfirandet fortsätter på Plaza de las Americas i centrala stan….

Nästa gäng, som snart skall upp på scenen, får lite extra support av Helmi.

Den här söta lilla jäntan skall också vara med på Karneval, så det så! Hon kämpade på med sina högklackade skor, som dock inte syns på bilden.

Det här gänget strosade en eftermiddag fram och tillbaka på en av gågatorna. Reklam för kvällens föreställning?

Härliga svängiga rytmer ute på gatan! Tursamt nog slog hela gänget sig ner i närheten av oss på en liten gatuservering. Inga ledsamheter här, inte!

Det är verkligen livsglädje som sprudlar fram hos alla dessa karnevalsdeltagare! Hela byn verkar vara engagerade på ett eller annat sätt. Kostymer skall sys, sånger repeteras, nya danssteg skall läras in. Det verkar inte vara speciellt riktat till turister, utan förefaller vara en äkta och genuin tradition. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera att något äkta och kulturellt har fått leva kvar, nu när TV och s.k. sociala medier verkar uppta alltmer av människors vardag.

* * *

Det förefaller som om festandet minskar något nu. Alla Jungfrur och Helgon har väl fått vederbörlig uppmärksamhet. – Om några dagar skall vi återkomma om något från omgivningarna här på ön.

San Sebastián de la Gomera, 2019 03 04.

I eftermiddag kom vi fram till San Sebastián på La Gomeras östkust. Tidvis lite blåsig och skumpig översegling, men det gick fint. Vi fick vänta in 2 stora och en lite mindre färja, som skulle in i den trånga hamnen först. – Men nu ligger vi tryggt vid kaj.

* * *

Karnevalsfirandet fortsätter här! – Det har vi redan märkt! Tur vi har god nattsömn, för det lär festas ordentligt här inatt! – Återkommer.