På fredag kväll 27/12 2019 kom vi tillbaka hit efter att ha tillbringat Julfirandet tillsammans med barn och barnbarn hemma i Umeå. Det var naturligtvis trevligt, men väldigt kallt! Vi är inte vana vid sådant! Det var fr.a. den kalla isande blåsten, som kylde av oss rejält. Men vi lärde oss att klä oss ordentligt. Så, våra ullunderkläder, mössor, vantar och halsduk kom väl till pass!

* * *

Nu är vi tillbaka här i värmen på Kanarieöarna. Vi tog en tur upp längs berget idag. Det finns en gammal grotta uppe i bergssidan, som någon har gjort till sin bostad.

Uppe i en hålighet i berget har någon tagit sin tillflykt. På vägen nedanför finns allehanda krims-krams att köpa, och stoppa pengarna i en liten bössa.

Detaljbild av varuutbudet. Längst fram står en liten bössa med texten: ”Jag vet att pengar inte leder till lycka. Men om jag skall vara olycklig, föredrar jag att vara detta i en herrgård”.

Det är en mycket gammal tradition här på ön att leva i grottor i bergen. Ibland som eremit efter religiös övertygelse, ibland av nödvändighet. På senare tid kanske det mest handlar om vad som förr kallades ”hippies”, som sökte livets mening, sittande i en håla och betraktade havet och horisonten.

Långt upp längs bergssidan ligger en hålighet, som någon sentida ättling till de gamla eremiterna ”moderniserat” med masonitvägg och dörr.

Lite längre upp och ut mot havet hade vi i eftermiddag på nytt en storslagen utsikt.

En betagande utsikt utöver havet med några båtar för ankare i förgrunden, andra på väg bort. Själv blir jag alltid så fascinerad av detta att ”havet har diamanter på sig”.

* * *

Även om vi själva är utrustade med de bekvämligheter vi vill ha ombord, såsom 230V starkström, avsaltningsanläggning, tvättmaskin och modern navigations- och kommunikationsutrustning, skall man inte slå sig för bröstet.

När vi kom tillbaka i båten efter julfirande hemma i Umeå, fann vi att det knappt fanns någon ström i båten. De 2 stora Lithium-batterierna var kraftigt urladdade, endast drygt 20 % kapacitet kvar. Detta trots att batterierna var fulladdade när vi for, och landströmmen var inkopplad med svag underhållsladdning, då vi hade kylskåpet igång. Vi skulle ju bara vara borta 2 veckor, och ville gärna återvända till ett kallt kylskåp.

Med landströmskabeln inkopplad fungerade nu 12V-belysningen, men alla tunga förbrukare (vattenkokare, kaffekokare, tvättmaskin) fungerade med blinkande lampor och endast med 1 förbrukare inkopplad åt gången.

Det värsta var att vår elektriska toalett (modell ”Turbo”!) vägrade tömma! Att spola in havsvatten gick bra, men inte ut! Den motorpumpen kräver tydligen mycket kraft, och som de stora batterierna då skall stå för. Vad göra?!

Ja, dessbättre har vi bra duschar och toaletter i det närbelägna hamnkontoret, men nattetid hade det blivit en evigt springande. Två lösningar återstod; ”hink” alternativt ”fritt-fall-över-relingen”. Helmi valde det förstnämnda.

Dagen därpå fick vi i hamnen här tag på en så’n där ”allt-i-allo-mekaniker”, som ”kan allt”. Med voltmätarens hjälp gick han systematiskt över hela det komplicerade el-systemet, mätte spänning över alla poler, och till slut hördes ljuv musik från hans mun: ”Jag tror jag har funnit det!” – Eureka! tänkte jag – ”Antingen är reläet trasigt, eller så har det löst ut. Vi provar att sparka igång det!”

Efter ett elegant litet tryck på en knapp, började elsystemet burra och surra; samtidigt som Helmi och jag försiktigt började – Hurra. Strömmen kom nu inte bara in i båten; den gick nu med 150 ampere i full fart in i batterierna! Klang och Jubel!

Exakt vad som löst ut reläet, vet vi fortfarande inte, men jag skall konsultera Mastervolt i Frölunda efter helgdagarna.

* * *

Det finns som nämnts anledning för oss alla att betänka hur sårbara vi är i våra ”moderna” samhällen. Detta är ting, som vi reflekterat över en del under de år, som vi nu varit ”Vagabonder på Havet”. Alltid tänka ”Dubbel säkerhet”. Vad händer om det-och-det går sönder – Vad gör vi då? Har vi back up?

Det kan finnas anledning till att vara lite ödmjuk och betänka hur sårbara vi är. Inte bara i båten, utan även i vår s.k. civiliserade värld. Både elektricitet och datorer har självklart hjälpt oss mycket, men gör oss samtidigt väldigt sårbara.

Med risk för att ta till stora ord, kom jag just idag att tänka på Erik Gustav Gjeijers berömda dikt ur Nyårsdagen 1838: ”Ensam i bräcklig farkost”.

Så önskar vi er alla ett Gott Nytt År 2020! Vi återkommer med spännande fortsättning nästa år!

Dagarna här har fortgått med rutinarbete ombord. Efter att morgonbestyren är klara, vidtar dagens arbete. Det är mycket som skall underhållas. Salt och UV-strålning gör att däck och skrovsidor måste putsas och poleras. Alla metalldelar inspekteras och vaxas. I alla hamnar ser man en del båtar, där underhållet lämnar en del övrigt att önska. Efter några månader ser det helt förfärligt ut, där salt, sol och inte minst Sahara-sanden har tagit ut sin rätt.

* * *

Det finns många långliggare i hamnen, som verkar ha legat här i flera år. En del stannar här dock bara några dagar för bunkring och ”det-där-sista” innan språnget över Atlanten. Som den här danska långseglarbåten med totalt 8 ungdomar, uppdelade på 4 par. 1 skepparpar samt 6 ”paying crew”, som planerade att ta sig över till Karibien för några månader. Det var faktiskt riktigt kul att se deras entusiasm inför avfärd. Skepparparet verkade av naturliga skäl vara rutinerade, medan övriga nog hade mer varierande erfarenheter och förhoppningar om vad som väntade dem. Bananstocken i aktern, det klassiska långseglarattributet, fanns naturligtvis på plats.

Kasta loss! – Ungdomlig optimism och avseglarglädje på den danska långseglarbåten med sin klassiska bananstock på akterdäck.

Det är inte så ofta man ser en bananstock på akterdäck på avseglarbåtar numera. Allt fler har börjat upptäcka problemet med att 60 kg bananer mognar samtidigt….

* * *

Fredagsmarknaderna fortsätter som vanligt med försäljning av frukt och allehanda krims-krams på gågatan. Till turisternas och försäljarnas förtjusning.

Fredagsmarknad på gågatan. Frukt och allahanda Krims-Krams till försäljning.

Greta Thunbergs rykte har spritt sig även hit till denna lilla ö. Det lilla porträttet i olja såldes i original på marknaden här.

* * *

Vi fortsätter våra bergsvandringar. Den vindlande vägen just på randen av ett stup, rasade för några år sedan, och har spärrats av. Trots avspärrningar över vägbanan, går det att ta sig enda fram till raskanten. Några modiga (dumdristiga?) turister tar sig på den halvmetersmala lilla randen över till andra sidan raset. ”Gegen Dumheiten kempfen auch die Götter vergebens/Mot dumhet kämpar även gudarna förgäves” (Schiller).

Det var nästan lite otäckt, när Helmi tvunget skulle fram till raskanten. Längre än så här fick hon inte gå.

Uppifrån berget fick man en vidunderlig utsikt över marinan och ankringsplatsen utanför.

En vidunderlig utsikt över marinan och ankringsplatsen utanför, just nedanför stupet från berget.

* * *

Nere på badstranden finns ett gammalt vattenståndsmärke, som fiskarbefolkningen under generationer använde för att bedöma tidvattnet och möjligheterna att komma sig in och ut med sina fiskebåtar. I samband med utbyggnaden och moderniseringen av hela hamnområdet i början av 1980-talet, tog man varsamt hand om detta urgamla vattennivåmärke, som nu kan beskådas av eftervärlden.

Denna gamla sten utgjorde under generationer ett naturligt vattenståndsmärke, som den gamla fiskabefolkningen utnyttjade för att ta sig ut och med sina båtar.

* * *

I morgon eftermiddag reser vi hem för att fira Jul med barn och barnbarn. Övernattar i morgon kväll på ”Rest-and-Fly” ¨på Arlanda, och fortsätter på torsdag morgon 12/12 till Umeå. Ser på väderleksprognosen att det just nu är -16 grader i Umeå, med snålblåst! Det känns lite konstigt att i väskan packa ner mössa, handskar, halsduk, tjocktröja och vinterskor. Båtgrannarna undrar säkert vad vi skall hem att göra, när man kan ha det så varmt och skönt här i södern, där vardagsplagget är shorts och T-shirt/linne året runt. – Men visst skall det bli trevligt att få träffa barn och barnbarn igen! – Och det skall slå om till mildväder lagom till dess att vi kommer hem.

Den 27 dec. 2019 är vi tillbaka här igen. Vi har en ungefärlig plan för det kommande året. Det återkommer vi till. – Spännande fortsättning följer!

I den latinska världen har man under mycket lång tid haft en mycket konservativ kvinnosyn, där den katolska kyrkan spelat en inte alltid särskilt smickrande roll. Jag minns själv på tidigt 70-tal hur kvinnor högt upp i Anderna i Sydamerika gick från marknaderna med stora matkassar i händerna, fullt med ungar runt sig, ett barn på ryggen, och ytterligare ett i den stora magen. Och maken gick bredvid med händerna i byxfickorna, om han ens iddes följa med hustrun vid matinköp.

Dessvärre gäller detta även andra delar av världen. Jämlikheten är väl inte så helt genomförd hemma hos oss i Europa heller för den delen. Då har vi ändå inte nämnt den indiska och den muslimska världen.

* * *

På gatorna ser vi här stora annonser för en modernare syn, där kvinnovåld inte är acceptabelt.

Reklambild för ett samhälle fritt från kvinnovåld. – ”Att stoppa det macho-aktiga våldet mot kvinnor är också en sak, som angår mig.”

På trottoarernas reklampelare utnyttjar man spanjorernas helgalna intresse för fotboll: ”Visst är väl Du också medlem? I klubben, som säger Nej till våld mot våra kvinnor!”

På färskvattendunkarna i livsmedelsbutikerna ser man också uppmaningar att tydligt markera mot det dessvärre utbredda våldet mot kvinnor i nära sociala relationer. – ”Och allt började den dagen, då han fick mig att tro att hans himmelska drömmar var Kärlek!” – ”Inget mera våld mot våra kvinnor!”

* * *

Sedan får vi bara hoppas att detta succesivt skall förändra kvinnosynen. Redan nu ser vi, när vi reser runt här på Kanarieöarna, att man klart tagit till sig nya idéer. Vi ser familjefäder, som glatt hämtar sina telningar på dagis. Som den naturligaste sak i världen, det egentligen är.

* * *

Vi ligger kvar här i Puerto de Mogán ett bra tag till. Onsd. 11/12 reser vi hem till Sverige, och anländer Umeå den 12/12 2019. Vi skall fira Jul med barn och barnbarn. Drar tillbaka redan den 26/12, detta pga de låga biljettpriserna just då.

Så torde vi stanna kvar här fram till omkring den 20 januari 2020. Då sätter vi kursen västerut mot den lilla runda ön La Gomera och de andra västra öarna. Vi tycker de är de vackraste!

Spännande fortsättning följer!