S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


6 kommentarer

Nu är vi här! Grenada, södra Karibien, 2018 01 28.

 

 

Grenada i södra Karibien.

 

Sedan några dagar befinner vi oss på Grenada. Vi har lagt upp båten på land för bottenrengöring och målning. Det behövdes, även om det inte var så galet som vi befarade. Efter högtryckssprutning kunde vi manuellt skrapa rent i alla skrymslen och vrår. Särskilt bogpropellern var helt igensatt.

 

Helmi på land. Se så fin hon blev efter bottenmålning!

 

* * *

 

Den frodiga växtligheten är enorm på Grenada. Visar här hur en övergiven lastbil vid vägkanten nästan helt dolts av grönska.

 

Frodig växtlighet tar över även en gammal lastbil.

 

* * *

Det är ett vackert område runt Grenada Marina. Här några bilder från restaurangen precis intill.

 

Restaurang ”Laura’s”, bredvid marinan.

 

 

En liten pojke från lokalbefolkningen leker i vattenbrynet.

 

 

Utsikt från restaurangen.

 

Det är i den här miljön vi befinner oss.

Under tiden båten står på land, bor vi på ett flott litet hotell inte långt från marinan.


Lämna en kommentar

Nu är vi här! Cumberland på St. Vincent i Karibien. 2018 01 16.

En dagsseglats på 45 sjömil, söder om St. Lucia, ligger St. Vincent. Upptäckt av Columbus på St. Vincentdagen, därav namnet. – Namnet ”Leeward Highway” på bilden har egentligen inget att göra med platsen, där vi är belägna, utan råkar bara vara namnet på den ytterligt krokiga och vingliga väg, som går i närheten.

Ibland stämmer inte datum för publicering och när detta faktiskt skrives. Det har med tidsskillnaden att göra, f.n. – 5 timmar i förhållande till CET, Central Europeisk Tid, dvs. Skandinavisk tid.

Igår, 15 januari 2018, seglade vi ner från St. Lucia till grann-ön, St. Vincent. En ö, som många långseglare undviker, då man tycker att den inte har så mycket att erbjuda. St. Vincent har dock en mycket attraktiv och väl skyddad vik, Cumberland, på sin västsida. Och det är på västsidan, som de flesta samhällen och hamnar finns, pga de ibland kraftiga stormvindarna från Atlanten.

Här lever man sedan århundraden av fiske och numera också av frukt- och grönsaksodling, som dessutom utgör en betydande exportinkomst för landet.

Pga det brådstörtande djupet bara några meter utanför stranden, ankrar besökande båtar upp med 60-70 meter kätting på bogankaret. Efter att ha förberett en drygt 50 meter lång akterlina, backar man in mot land, där en hjälpsam lokalbefolkning ror akterlinan iland och gör fast mot en kokospalm. Lite exotiskt, men de kan sin sak!

Bogankare samt 50 meter akterlina runt en kokospalm på stranden.

Efteråt räknar lokalbefolkningen naturligtvis med kvällsbesök på någon av strand-restaurangerna av Vilda Västern-typ, inhysta i mer eller mindre fallfärdiga ruckel. Här lever lokalbefolkningen sitt sociala kvällsliv, och berättar ”Sanna berättelser ur Livet”. – Ibland med en andäktigt lyssnande seglarpublik. Och vice versa.

 

En av alla dessa strandrestauranger med någon sorts meny samt ett stort barskåp, och där lokala fiskare och gästande seglare berättar ”Sanna berättelser ur livet”.

Idag, tisdag 16/1-18, gjorde vi en utflykt till en av traktens sevärdheter, ett av de vackra vattenfallen. Vi försökte först gå dit till fots, men tursamt (!) nog gick vi först i fel riktning, och i hettan var det inga längre diskussioner om vi skulle kosta på oss ett motordrivet transportmedel.

Vi träffade på en verkligt hjälpsam ung man, som erbjöd sig att mot en mycket blygsam ersättning guida oss dit upp till vattenfallen. Detta visade sig vara guld värt! Han visste precis i vilka trådar han skulle dra, och snart hade han vinkat in en ”VAN”, där vi alla tre knölade oss in bland övriga 15 passagerare! Bara en så’n sak!

En spatsertur av det kanske något sportiga slaget följde. I denna ingick för den unge hjälpsamme guiden att bära (!) Helmi över de värsta vattenfyllda vattendragen. En guidning han nog sent glömmer.

Den hjälpsamma guiden bar ädelt Helmi över de värsta vattendragen.

Väl framme visade det sig att det rörde sig om två vattenfall, efter varandra. Visst finns det betydligt större och mer imposanta vattenfall, men vi uppskattade det helt oförvanskade vattenfallets vildhet i denna särdeles frodiga och prunkande grönska.

 

Vackert vattenfall i en särdeles frodig och prunkande grönska. Har förmodligen sett ut på liknande sätt i hundratals år, kanske mer.

Återfärden i denna VAN blev om möjligt ännu mer strapatsrik. Samma knökfulla lilla skåpbil stannade nu raskt på en bilverkstad. Utan att någon passagerare klev ur, hissades framvagnen upp, och fyra knallheta och helt sönderbrända bromsskivor byttes ut. Hjulen snurrades på igen, och med en smäll släpptes framvagnen ner. Så fortsatte den fullständigt galna färden i dessa hårnålskurvor! Eventuella protester avfärdade den skrattande chauffören med att ”nu är det väl ingen fara?!! Nu är ju bromsarna bytta!” – Undrar om det var Buddha, Alláh, Tutankhamon eller Montezuma, som höll i ratten. Denna färd får anses vara en av de riktigt sportiga och spännande, som vi varit med om.

* * *

I morgon, onsd. 17/1 -18, seglar vi vidare till Béquia, som tillhör Grenadinerna, 15 nm (sjömil) och ungefär tre timmars segling söderut. – Spännande fortsättning följer!


2 kommentarer

Något om Saint Lucia, 2018 01 12.

Saint Lucia är en av öarna i ”The Windward Islands” i södra delen av ”The WI”, the West Indies. Ön, liksom de flesta andra av öarna runt omkring, har behärskats av europeiska stater i många hundra år. Engelsmän, franskmän, holländare och spanjorer, liksom faktiskt också danskar och svenskar, har bekämpat varandra i århundraden om dessa öar.

När det gäller just Saint Lucia, har striderna stått huvudsakligen mellan engelskmännen och franskmännen under flera hundra år. Det sägs att dessa båda länder var ”herrar” över Saint Lucia 7 gånger vardera, dvs. att herradömet över Saint Lucia skiftade 14 gånger under 1600-, 1700- och början av 1800-talet. Det var inte förrän efter Napoleonkrigens slut 1814, som något som kunde likna en varaktig fred i området kunde etableras. – Det är utifrån denna bakgrund lättare att förstå, att den enskilde bonden och den idag enskilde taxi-chauffören struntar fullständigt i vem som bestämmer. Bara de får leva sitt eget liv utan att någon annan lägger sig i.

Att engelskmännen inte är särskilt väl sedda här (”They have done nothing to us!”), visas också av att många gatuskyltar och kulturyttringar är på franska.

Sedan 1979 är Saint Lucia en egen republik med eget folkvalt parlament, egna lagar och egna sedlar. Dock tillhör man, liksom Kanada, Nya Zeeland och Australien, det Brittiska Samväldet, vilket gör att alla sedlar och mynt på Saint Lucia har Drottning Elisabeth II (”Gamla Bettan”) på framsidan.

Valutan här är en del av EC$, dvs. ”East Caribbean Dollar”, som är gångbar i hela södra Karibien (dock inte det fransktalande Martinique, där f.ö. den Europeiska Euron är betalningsmedel! Notera också att Martinique är en del av Frankrike, vilket innebär att flyget mellan Martinique och Frankrike klassificeras som franskt ”inrikesflyg”!).

-EC$ är knutet till US$ med en fast växlingskurs på 2.67 EC$/US$, dvs. c:a 3.5 svenska kronor per EC dollar. Det här låter invecklat, men man vänjer sig raskt. Det som är viktigt i butikerna är att hålla reda på om priset är uttryckt i EC$ eller US$! Fr. a. butiker med lite lyxigare varor (märkesklockor och lite finare glasögon/briller), där brukar priset väldigt diskret anges i US$. Man lär sig.

Klimatet här är tropiskt med en dygntemperatur på runt 30 gr. C. Visst kan det i början vara lite ”svettigt”, men man anpassar sig snart till ett annat tempo. Viktigt är att dricka mycket vatten.

Det är inte utan att vi ibland undrar varför vi inte tog med oss ”paraplyet”, eller kanske hellre ”parasollet”! Det här jäntorna visste vad som gällde! – Snap-shot i motljus. – Helmi i bakgrunden.

* * *

Här på ön är man noga med sitt afrikanska ursprung. Reggae-musik och färgstarka kläder minner om detta. På en av lokalbefolkningens små båtar fann jag denna lilla avbildning av en känd bild från 1700-talet, föreställande en kedjebunden slav, som vädjade till slavägarens humanism: ”Am I not a Man and a Brother?” – Det var under 1700-talet, som upplysningstidens ideal om bl. a. alla människors lika värde, började spridas (jfr. amerikanska konstitutionen), och det var under början av 1800-talet, som dessa idéer började slå rot i de europeiska och nordamerikanska samhällena genom slaveriets i varje fall officiella upphävande.

 

Bild/Målning på insidan av en liten lokalbåt här i Karibien.

 

       * * *

Landets huvudinkomst har under lång tid varit jordbruket och exporten av frukt och grönsaker. Majoriteten av befolkningen är av afrikanskt ursprung. Eftersom turistnäringen har tagit över som landets huvudinkomst de senaste åren, går det inte att undvika att notera att i hamnarna är det huvudsakligen den svarta inhemska befolkningen, som står för servicenäringarna (rengöring, putsning, transporter, tungt arbete, mm.) – Det är inte utan att man noterar att det gamla koloniala mönstret består; oavsett vad det officiella regelverket säger. – Detta till eftertanke.

 

Grönsakshandlare på båt.

 

Frukt- och grönsakshandlaren tuffar runt bland alla mer eller mindre stora lyxbåtar.

 

Kontrasten är stor mellan frukt- och grönsakshandlaren och ägaren till detta ”lilla sommarställe” med vidhängande ”Skärgårdsbåt”. – Bilderna är tagna samma dag och i samma hamn.

 

* * *

 

Idag på förmiddagen lämnade vi Saint Lucia, officiellt för att segla direkt ”utrikes”, dvs. till St. Vincent, Béquia och Grenadinerna. Därigenom kunde vi handla ”tullfritt” i flera butiker igår och idag kunde vi efter officiell utklarering tanka över 500 liter diesel till ”Tax free-price”.

Nu i eftermiddag har vi kastat ankar och ligger på svaj just utanför en trevlig liten vik. Lite oklart om detta fortfarande tillhör Saint Lucia, eller om vi kommit till en annan liten ö. Till lokalbefolkningens glädje och gamman. Man är bara glad att vi kommer hit. Vad myndigheterna sedan säger, det bryr man sig inte i.

I morgon tar vi jollen in till stranden och undersöker denna lilla vik närmare. Den sägs vara väldigt fin och eftertraktad.

Spännande fortsättning följer!

 


2 kommentarer

Vi har nu fått ordning på Internetuppkopplingen.

-Som ni säkert alla har förstått, är internetuppkopplingen här på ön (i varje fall här i hamnen) helt undermålig. Är ett känt samtalsämne bland bryggsnacket.

-En och annan ”förstå-sig-på-are” har naturligtvis inga problem, och så fick han (för i sådana situationer är det praktiskt taget alltid en man) en naturlig anledning att påvisa sitt egna förträffliga ”multi-overdrive-super-scale-double-satelite” -system, som aldrig krånglat. Bra. Fortsätt med det.

-Själv kom jag för några dagar sedan på en enklare lösning. Trots alla dyra och komplicerade internetsystem, som har fungerat lika uselt som de varit dyra, gick jag och köpte ett lokalt SIM-kort, och satte in i telefonen, som jag nu använder som ”Hot Spot”. Och det verkar fungera. Det har det i varje fall gjort i över 48 timmar nu! Måste vara något av ett rekord! Åtminstone när det gäller elektronik, som jag har inhandlat.

-Det innebär att Carl-Gustavs svenska mobiltelefonnummer för närvarande inte fungerar, utan är ersatt med ett lokalt SIM-kort med nummer: +1 758 7159 138. OBSERVERA dock att telefonsamtal till detta nummer från Europa/Canada kan vara mycket kostbara, i storleksordningen 35-40 kr/min.

-Helmis svenska mobiltelefon-nummer är inte färändrat.

-Enklast att få kontakt är att sända en Kommentar via Bloggen, alternativt sända ett meddelande på e-mailadress som tidigare, se ”Kontakt”, uppe till höger.

– När vi är ute på översegling till havs, kan vi inte nås på ”vanlig” Hotmail/Outlook-adress, utan bara korta textmeddelanden på cgmhelmi@mailasail.com, som vi kan ta ner via satelittelefon. Detta framgår dock tydligt på bloggen var vi är, och ungefär när sådan havsöversegling planlägges att ske.

 

* * *

 

Vår lilla ”Helmi” ser verkligen liten och nätt ut bland alla stora segelbåtar här i hamnen.

 

-Vi har det bra här i hamnen i Rodney Bay på Saint Lucia. Vi har nu äntligen fått reparerat Watermakern. Så’n är det bara. Slitaget är enormt – kanske inte så mycket på själva båten, men väl på all kringutrustning till båten.

-Och vi är uppenbarligen inte ensamma, eftersom alla mekaniker verkar ha en minst 20-båtars-lista, som måste betas av först. Så i största ödmjukhet har vi ställt in oss i ledet, och är bara tacksamma över att överhuvudtaget FÅ stå i kön! Så vi är verkligen inte ensamma om att ha saker att reparera…

-Vi planlägger att om några dagar segla söderut till St. Vincent och Grenadinerna, möjligen Grenada. Här söderut är det inga orkanskador. Vi planerar att vara i södra Karibien i några månader, fram till i början av April, då vi seglar norrut. Man har då förhoppningsvis hunnit reparera en del av skadorna efter förra årets svåra orkaner.

-Från Antigua planerar vi att i början av Maj månad segla över till Azorerna. Därefter är inget bestämt. Antingen seglar vi direkt hem till Sverige, eller lägger vi upp båten på lämpligt ställe under sommaren och tar flyget hem till barn och barnbarn. Och så flyger vi ner igen i sept/okt. och tillbringar en vinter till i värmen på förslagsvis Kanarieöarna. Men detta har vi inte bestämt ännu.

Spännande fortsättning följer!