S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Månadsarkiv: augusti 2017


av Lämna en kommentar

Om La Coruña.

Helmi på Plaza de María Píta och Edificio Municipál.

La Coruña på Galiciens norra kust i NV Spanien är en intressant stad med omkring 245.000 invånare. Det finns både ett universitet och en teknisk högskola för högre arkitektutbildning. Det är en väldig blandning av både äldre fastigheter med mellanliggande smala vindlande gator samt hypermodern bebyggelse med glasfasader.

 

Längs med promenadstråket nere vid kajerna finner man en uppsjö med små boklådor med allt från uppslagsverk och klassiker till gamla serietidningar. Påminner om ”Bouquiniste” längs Seines stränder i Paris.

 

Staden har en lång historia. Redan romerske kejsaren Julius Caesar besökte staden, som då kallades Brigantuim, och beslöt om befästningar vid hamninloppet. Detta för att förstärka imperiets yttersta utposter. Av samma orsak beslöt romarna att under 1:a århundradet av vår tideräkning bygga upp ett fyrtorn på en kulle just  utanför staden. Detta för att stärka både den merkantila och inte minst den militära sjöfarten inför expansionen mot de brittiska öarna.

Fyrtornet, Torre Hercules, är världens äldsta fortfarande fungerande fyr! Vi seglade förbi och har tagit en bild från havet.

 

Torre Hercules är världens äldsta fyr, som fortfarande är i bruk.

Relationen till England har i århundraden varit våldsam. Mest berömt torde vara Kung Filip II’s försök att invadera England. Officiellt för att stoppa de lutherska irrlärorna i norra Europa, men man kan nog anta att det fanns mer ekonomiska och politiska skäl. År 1588 sände man iväg de 137 skepp, som utgjorde Den oövervinnerliga Armadan. Expeditionen misslyckades, men engelska viceamiralen Sir Francis Drake lyckades inte helt slå ut Armadan. Det gjorde dock vädergudarna, som i en orkan utanför Irlands västkust tillintetgjorde halvparten av Armadan.

Tillbaka till La Coruña och Plaza de María Píta, som är uppkallad efter en lokal hjältinna i motståndet mot engelsmännen i slutet av 1500-talet.

Nästa gång La Coruña omnämns i historien är den 16 januari 1809, då engelsk militär besegrade en av Napoleons arméer, som försökte få herrväldet över den iberiska halvön.

 

En av de gamla kanonerna på Castillo de San Antón vid inloppet till La Coruña. Det gamla fortet är nu ett museum, men användes som fängelse ända fram till mitten av 1900-talet.

 

Förmodligen en tämligen nybyggd variant av en mycket primitiv farkost, där stommen är byggd av grenar och kvistar. Ytterst har man omslutit skrovet med stora djurhudar.

 

Vi har nu seglat vidare västerut och har lagt till vid Camariñas, strax norr om Cabo Finisterre, europeiska fastlandets västligaste udde. Namnet myntades redan av romarna, som ansåg att detta var världens yttersta ende (”Finis terrae”). – Spännande fortsättning följer.

 

 


av 1 kommentar

Här är vi nu! La Coruña, 2017 08 25.

Efter att ha legat i en industri-och fiskehamn i Cariño i Galicien i 12 dagar pga en havererad generator, kändes det skönt att i dag mitt på dagen äntligen få kunna kasta loss. Det har visserligen inte gått någon nöd på oss, och folk har varit väldigt vänliga mot oss.

Men icke desto mindre; det var rätt skönt att till slut få kunna betala mekanikern Marcelo och hans bror Jorge för mekanikerarbetet, efter att Robert på Mastervolt Sweden i Mölndal givit klarsignal. Och få ge David ett handslag och en Kläm för hans stötta under det långa uppehållet.

Vi kom fram till La Coruña i NV Spanien vid 19-tiden i kväll, och har installerat oss i den mycket centralt belägna marinan här. Under den 40 NM långa färden hit har vi haft stenhård kontroll av temperaturen på den nya generatorn genom sammankoppling av något som data-knuttarna kallar ”interface” (var får de allt ifrån?!) och min lap-top. Och se!! ”Hast Du mir gesehen!” Där går det att i realtid följa med precis vad som sker inne i det där rummet med en massa varma, slamrande och dönande prylar. Jodå! Den nya generatorn uppförde sig precis som förväntat! Med en stenhård övervakning skulle det väl bara fattas annat!

Nu ligger vi still här fram till tisdag 29/8 -17. Under tiden skall vi ströva runt i denna intressanta stad. Finns säkert mycket att upptäcka. Spännande fortsättning följer!


av Lämna en kommentar

Nu har vi fått bytt ut vår generator!!

Den lilla fiskehamnen Cariño, strax ONO om La Coruña i NV Spanien, har varit vårt ”hem” de senaste 12 dagarna. Väldigt vänliga och hjälpsamma människor, som hälsat igenkännande på oss, då vi gått på promenad, och handlat i ”Den Lilla Supermercado” på hörnan – finns det möjligen någon motsättning i detta uttryck?

Spelar ingen roll! Kassörskan är lika vänlig för det! Hon är lika intresserad av att höra hur det går med ”Los Repuestos”, Reservdelarna – har de kommit än?! Alla här i den lilla fiskebyn verkar engagera sig i hur det går för oss!

 

Fisketrålarens fångst rensas, väges, mätes, täckes av is och bedömmes av kritiska blickar…. Fiskdoften hänger tungt över kajen.

 

Fritidsfiskarna uppfyller kajerna runt oss. Ibland blir det napp. Ibland får vi hjälpa till med krokar som fastnat i våra linor. Spelar ingen roll; alla är glada över en dag i solen med barnbarnen….

 

Och ibland blir det napp!!!

Kaptenen (”Davíd ”) på Räddningsbåten Shaula, som bärgade oss in till spanska fastlandet, har varit otroligt hjälpsam! Han har varit nere hos oss i hamnen flera gånger om dagen och efterhört hur det går för oss, om han kan göra något extra, osv. När man träffar så väldigt hjälpsamma och oegennyttiga människor, då kan man börja hoppas på mänsklighetens framtid….

Efter att ha stirrat in i en fiskehamns intellektuella stenmur och filosoferat över tidvattnets inflytande under århundradena……, har vi nu fått DNG (=Den Nya Generatorn) på plats, och fått installationen godkänd av Mastervolt Sweden. Bara en så’n sak! – Pär vid varvet hemma vid Br. Johanssons Båtbyggeri i Holmsund (utanför Umeå) har sänt mig lämpliga datafiler. Då kunde Mastervolt Sweden i Mölndal, söder om Göteborg, koppla upp sig på min dator, via Internet, och göra de datajusteringar som behövdes.

För många år sedan var det bara att köpa in en ny generator, och få den på plats. Så gjorde jag på -70-talet, bytte ev. också batteriet i min gamla Volvo Amazon, och färdig med det! Men icke nu! Nej, nu är det all världens elektronik, som måste anpassas, ”för att det inte skall börja brinna!” – Det är bara att lyfta på hatten, och vara tacksam för att vi (de?) finns till.

Om nu allt fungerar, kommer vi att i morgon, ungefär kl. 11.00, beroende av tidvattnet, att segla västerut till La Coruña. C:a en dags-seglats. Där stannar vi över helgen, så att Helmi får möjlighet att beställa tid hos Frissan. Viktiga saker skall man inte underskatta!

Därefter fortsätter vi söderut, söder om Cap Finisterre, där det lär finnas en massa väldigt fina ankarvikar. Där hoppas vi snart få kontakt med våra seglarvänner Marie och Lars i ”Anemone”, som nu hunnit långt söderut. – Spännande fortsättning följer!

 

 


av 8 kommentarer

Om Galicien. 2017 08 19.

Vi ligger fortfarande kvar i den lilla gallisiska fiskebyn Cariño, strax ONO om La Coruña i NV Spanien i avväntan på reservdelar. Det visade sig att 90A generatorn på huvudmotorn hade brunnit, och förorsakat röken och den intensiva lukten av brända el-kablar. Det var nog bara numret före att det blivit öppen eld! Det var ren tur att vi upptäckte att generatorn inte längre laddade, och öppnade motorrummet. Vi förstod då genast vad som höll på att hända och kunde raskt stänga av huvudmotorn.

Tursamt nog skedde detta i södra Biscaya. Nu HAR vi passerat detta så beryktade hav, innan september månad. Detta har också varit lite av en drivkraft under resans gång att se till att komma vidare. Nu behöver vi inte på samma sätt bekymra oss om de annalkande höststormarna över Biscaya.

Det går alls ingen nöd på oss här. Vi har utforskat den lilla fiskebyn, och invånarna här hälsar glatt igenkännande på oss.

På promenad i den lilla byn med smala och branta gator.

Häromdagen tog vi en långpromenad ut till fyren längst ute på udden, och fann en trevlig liten restaurang med en enastående havsutsikt! Att både den goda maten och vinet gör att vi nog gärna gör om den där turen, det råder det ingen tvekan om!

På väg ut mot fyren vid Cabo Ortegal.

 

Som modena människor måste vi också ta en ”selfie”!

 

På vägen dit ut träffade vi på en man, förmodligen lärare, men som tidigare arbetat på sjön i 15 år, och bl. a. besökt både Sverige och Norge. Jag frågade honom om den mycket egendomliga dialekt av spanska, som man talar här i Galicien. Det verkar vara en blandning av spanska och portugisiska.

Han förklarade då, att för mycket länge sedan kallades hela den västra delen av iberiska halvön av romarna för ”Region Galaico-Lusitania”. Det är härifrån Lusitania kommer; det var ett gammalt namn för dagens Portugal, och många spanjorer talar fortfarande om portugiserna som ”Los Lusses”.

Under 800-talet invaderades iberiska halvön av araberna, morerna, som satte mycket av sin prägel på arkitektur och kultur. Under senmedeltiden fördrevs morerna, och vi börjar ana bildandet av Spanien och Portugal. Fram till dess hade varje region haft sin något säregna dialekt. Katolska kyrkan drev med hjälp av de katolska kungarna på utvecklingen mot en nationalstat med en stark centralmakt. Detta gjorde man genom att både hota och locka välutbildade ute i regionerna att flytta till Madrid respektive Lissabon. Utan starka ledare ute i regionerna, var dessa lättare att kontrollera. Ett nytt gemensamt språk, castellano, började att användas av centralmakten, och det är ungefär vid den här tiden, under 1400-talet, som den moderna spanskan börjar formeras. Det är kanske i ljuset av den historiska bakgrunden man skall se både de dialektala skillnaderna och de olika självständighetssträvandena vi ser emellanåt.

Detta var Dagens Text.

Vi hoppas att i nästa vecka kunna segla vidare. Söder om Cap Finistere lär det finnas många fina ankringsvikar. Spännande fortsättning följer.


av 12 kommentarer

Här är vi nu! Cariño, NV Spanien, 2017 08 13.

Cariño, NV Spanien. 43¤44,26N 07¤51,97W.

Så har vi kommit till Spanien! Att ha korsat Biscaya-bukten var det 3:e stora ”överseglingstestet” innan Atlant-överseglingen i november-december 2017. De båda tidigare var Skagen och Nordsjön, som var nog så tuffa. Inför denna översegling hade vi väldigt stor respekt, eftersom Biscaya är känt för att kunna vara en utmaning/utfordring, för att nu uttrycka det milt.

Efter mycket noggranna studier av olika väderprognoser (inkl. Anna Enronn på OSK, Oceanseglarklubben; Tack Anna!), gav vi oss iväg tidigt på morgonen, kl. 05, den 9/8-17. Vi räknade då med att ett lågtryck just skulle ha passerat, och att vi skulle hinna så långt söderut, att nästa lågtryck inte skulle hinna beröra oss något nämnvärt.

Fungerade fint. Vi har kommit in i en väl fungerande rytm, där jag huvudsakligen tar vakten under varg/ulv-timmarna kl. 00 – 04. Vi är dock flexibla, och den sover, som har störst behov av det. Vi är väldigt noga med att utnyttja alla möjligheter till sömn närhelst på dygnet. Annars kryper snart syndromet på sömnbrist/mangel in i båten.

Under överseglingen upplevde vi som flera gånger tidigare att delfiner leker runt oss, särskilt på natten och under de tidiga morgontimmarna. Denna gång var det Helmi, som först upptäckte en val! Jodå! Vi hade en kanske 15-20 meter stor val bara 50 meter snett bakom oss! Den var mäktig, då den fnyste ut en luft/vattenstråle och sedan graciöst snodde sig runt och ner i havsdjupet igen! Dessvärre hann jag inte med att föreviga upplevelsen, men det var helt klart en val. Vi var helt tagna av upplevelsen! Bara 50 meter från oss! På riktigt!

På fredag eftermiddag den 11/8 blev det så lite ”action”. Vi gick för motor eftersom det var helt stiltje. Vi upptäckte plötsligt att generatorn uppenbarligen inte laddade, eftersom laddströmmen till batterierna stod på ”minus”. Kollade i motorrummet, och fann då en stark och stickande lukt som vid begynnande elkabelbrand. Rök från den knallheta generatorn/dynamon, men ingen öppen låga/flamma. Låter som att kanske något lager hade skurit och gått varmt, på gränsen till öppen brand. Helmi har tidigare upplevt brand i ett el-skåp i huset vårt hemma i Norrfjärden utanför Umeå, och förstod raskt vad som höll på att ske. Vi stängde raskt av huvudmotorn, och kollade att det inte utvecklade sig någon uppenbar brand, utan att generatorn kallnade sakta. Det låg en del svart sot runt den.

Vad göra nu? Man skulle kunna koppla ur generatorn genom att lossa på generatorbultarna, och kränga av generator-remmen. Problemet var att den remmen också går runt den axel som försörjer den interna kylvattenpumpen på den stora huvudmotorn. Att ta bort generator-remmen och fortsätta med motorgång, skulle snart ha resulterat i ett totalt motorhaveri, med mycket stora kostnader.

Fortfarande i det närmaste helt vindstilla. Vi drev sakta mot målet med c:a 1,2 knops fart. Väderprognosen talade för fortsatt stabilt högtryck (och vindstilla) i minst 48 timmar till, kanske mer. Med de 110 sjömil som återstod, skulle vi komma att få tillbringa orimligt lång tid till havs, utan att ha förberett oss för en så lång tid.

Vi kontaktade via satellittelefon vårt försäkringsbolags 24/7 akuttelefon, men fick automatiskt telefon-svar: ”Kontoret är stängt! Återkom på måndag.” – Vi avvaktade natten, och ringde på nytt på lördagsförmiddagen. Samma svar, liksom på alla försäkringsbolagets övriga telefonnummer.

Ringde då Sjöräddningscentralen i Göteborg (jag hade tidigare programmerat in deras akuttelefonnummer i satellittelefonen), och förklarade situationen. Vi blev snart eniga i att det var rimligt att begära bärgningsassistans till närmaste hamn på spanska nordkusten. Då positionen låg inom engelska sjöräddningens ansvarsområde, kopplades dessa in. De förvissade sig först om att det inte förelåg någon omedelbar livsfara, att vi var ”in good shape and condition” samt att den potentiella branden var släkt. Därefter noggrann kontroll av båtens data, inkl. radions anropssignal och MMSI-nummer. Vidare vilken övrig säkerhetsutrustning som fanns ombord; livflotte? EPIRB? Personal Beacons? Bra att vi hade dessa uppgifter till hands i den speciella båtpärmen!

Eftersom vi ”bara” hade 110 nm (=sjömil) kvar till spanska kusten, lämnades ärendet över till spanska sjöräddningsorganisationen. Jag undrar i mitt stilla sinne om man inte kunde ha gjort detta direkt? Nåväl, alla inblandade var mycket professionella och hjälpsamma. Den spanska sjöräddningskryssaren kom i nästan 30 knops fart, och det märktes snart att det inte var några amatörer, det inte! Samma hjälpsamma och professionella hållning. Heder åt alla dessa oegennyttiga människor!

 

Spanska räddningsbåten bogserar oss effektivt mot närmaste hamn. Notera de med gul skyddsplast försedda stålvajrarna om förknaparna.

 

Vi blev bogserade till närmaste hamn, Cariño, 35 nm ONO om La Coruña. En industrihamn, och vi ligger på nytt förtöjda utanför en silldoftande fisketrålare! Lika fascinerande som vi är över alla män (från småpojkar till gubbar), som står och fiskar vid kajkanten alla tider på dygnet, lika fascinerade tycks de vara av oss långseglare. De måste tycka att vi är några egendomliga kufar, som bara ger sig iväg långt ut över haven! När man kan sitta på en gatuservering och njuta av ett glas gott vin och filosofera över livet i stort och dagens galenskaper i synnerhet. På vår eftermiddagspromenad idag, såg Helmi och jag hur fridfullt människor här kan tillbringa en söndagseftermiddag på en taverna, gärna i skuggan. Att vi är tokiga turister, förstod de ganska snart, eftersom vi var de enda som satte oss i solen. Det skulle aldrig en äkta spanjor göra!

I morgon skall jag ha kontakt med försäkringsbolaget. Dessutom med en mekaniker, som får försöka fixa fram en ny generator. – Så vi blir nog kvar här bland fiskegubbarna och de krabbfångande pojkarna några dagar till.

 


av 1 kommentar

Här är vi nu! Kinsale, Irland, 2017 08 08.

Vi kom hit redan lörd. kväll 5/8 -17. Lägger inte upp någon separat kartbild, eftersom Kinsale finns med längst västerut på bilden från Dungárvan den 4/8-17.

Vi har strosat runt i den mycket trevliga och pittoreska lilla staden. Den är känd för alla sina pubar och dessutom för sina restauranger av mycket hög klass. Kan bara instämma!

Kinsale är i seglingssammanhang känt för alla sina regattor. Vi har just haft en sådan här i staden. Det är framför allt trevligt att se hur många ungdomar – allt från småskoleåldern och uppåt – som entusiastiskt är med i tävlingarna. Livligt påhejade av sina föräldrar. Lovar gott för framtiden!

Staden är också omtalad på grund av att det var precis här utanför som ”Lusitania” sjönk efter torpedering i maj 1917. ”Lusitania” tillhörde Cunard-rederiet, konkurrent till White Star, som senare lät bygga ”Titanic”. – Sjöförklaringen, en sorts maritim rättegång, hölls i det lilla rådhuset just här i Kinsale.

Kinsale är också känt för att det var härifrån som Timothy McCarthy härstammade. Han var en av de 6 utvalda, som Ernest Shackleton tog med sig i en utomordentligt dramatisk räddningsoperation 1911, efter att deras fartyg ”Endurance” hade skruvats ner av isen i Antarktis och därefter sjunkit. Efter att de alla hade varit fångar i 15 månader på isen, tog sig de sju männen i en öppen livbåt de 800 sjömilen från Elephant Island på Antarktis genom världens förmodligen svåraste och farligaste vatten till Sydgeorgien, där en valfångargrupp varskoddes. Med dess hjälp kunde man återvända till de kvarvarande 29 sjömännen på Antarktis, och Ernest Shackleton kunde få hem samtliga i sin besättning. Levande! En av världshistoriens allra största bragder!

En av de 6 utvalda kom alltså från Kinsale. Timothy McCarthy blev dock inte långlivad. Bara några år senare, 1917, omkom han efter att oljetankern han arbetade på, blev torpederad och sänkt.

Timothy McCarthy, en av de utvalda i Shackletons räddningsexpedition.

 

* * *

Så åter till vardagen. I morgon (onsd. 9/8-17) avseglar vi tidigt (kl. 04.00 UTC, 06.00 svensk tid) från Kinsale och söderut över Biscaya till La Coruña i NV Spanien. Överseglingen beräknas till 3,5 – 4 dygn, och vi hoppas vara framme på lördag kväll 12/8 eller söndag morgon (13/8). Vi kommer då att skicka ett kort meddelande via denna blogg.


av 2 kommentarer

Här är vi nu! Dungárvan, Irlands sydkust, 2017 08 04.

Dungárvan, Irlands sydkust, 52¤03′,42N 07¤33′,27W.

Vi låg inblåsta några dagar i Kilmore Quay på östligaste delen av Irlands sydkust, omedelbart söder om Rosslare Harbor. En mycket vänlig hamnkapten i Kilmore Quay guidade oss via VHF-radion in mellan grundskären in i fiskerihamnen. Hamnen har nu utökats med plats för besökande segelbåtar, och man verkar trivas med oss sjöfarande vagabonder. Duschar och toaletter är väldigt fräscha och av mycket hög klass. Hamnavgiften mycket måttlig/beskjeden. – Tillsammans med Marie och Lars i kompisbåten Anemone åt vi en utsökt fiskrätt på en lokal restaurang. Imponerande att man har ett matställe med så hög klass på ett så litet ställe!

Dagen efteråt strosade jag omkring in det lilla samhället, och fann en öppen kyrka. Steg in och fann genast vid ingången en skylt med texten: ”THERE IS ALREADY A DIRECT LINE WITH GOD! PLEASE, SWITCH OFF YOUR MOBILE PHONE!”

– Jag efterföljde uppmaningen/etterkom oppfordringen, och njöt av stillheten en stund.

Idag på morgonen gled vi iväg. Tyvärr hade vi ingen möjlighet att besöka de fågelrika öarna The Saltees utanför Kilmore Quay. Det går inte att lägga till där för privatpersoner, men det finns en liten turbåt som tar turister ut för en dagsvisit. Dock blåste det alltför mycket under vårt besök för att göra öarna ett besök. – Dock läste jag i en turistbroschyr lite tankeväckande: ”Leave Saltee Island Great as You found it. … Kill nothing but Time; take nothing but memories.”

Vi ligger nu för ankar i en vik, strax utanför Dungárvan. Det skulle bli för grunt för oss att gå in till sta’n, när tidvattnet drar sig tillbaka. – Det är en mycket märklig känsla att ligga på svaj. Inga skränande människor, ingen stökig musik, ingen TV, inga ljud från bilar, inga avgaser. Bara ett stilla kluckande från vågorna. Bara stillhet.

I morgon seglar vi vidare till Kinsale, en av de stora seglarmetropolerna här. Här samlas massvis av människor, som antingen/enten har korsat Biscaya eller planlägger att göra det. Det är där vi kommer att invänta ett lämpligt väderfönster inför överseglingen till La Coruña i Spanien.