Vi ligger fortfarande kvar i den lilla gallisiska fiskebyn Cariño, strax ONO om La Coruña i NV Spanien i avväntan på reservdelar. Det visade sig att 90A generatorn på huvudmotorn hade brunnit, och förorsakat röken och den intensiva lukten av brända el-kablar. Det var nog bara numret före att det blivit öppen eld! Det var ren tur att vi upptäckte att generatorn inte längre laddade, och öppnade motorrummet. Vi förstod då genast vad som höll på att hända och kunde raskt stänga av huvudmotorn.

Tursamt nog skedde detta i södra Biscaya. Nu HAR vi passerat detta så beryktade hav, innan september månad. Detta har också varit lite av en drivkraft under resans gång att se till att komma vidare. Nu behöver vi inte på samma sätt bekymra oss om de annalkande höststormarna över Biscaya.

Det går alls ingen nöd på oss här. Vi har utforskat den lilla fiskebyn, och invånarna här hälsar glatt igenkännande på oss.

Häromdagen tog vi en långpromenad ut till fyren längst ute på udden, och fann en trevlig liten restaurang med en enastående havsutsikt! Att både den goda maten och vinet gör att vi nog gärna gör om den där turen, det råder det ingen tvekan om!

 

 

På vägen dit ut träffade vi på en man, förmodligen lärare, men som tidigare arbetat på sjön i 15 år, och bl. a. besökt både Sverige och Norge. Jag frågade honom om den mycket egendomliga dialekt av spanska, som man talar här i Galicien. Det verkar vara en blandning av spanska och portugisiska.

Han förklarade då, att för mycket länge sedan kallades hela den västra delen av iberiska halvön av romarna för ”Region Galaico-Lusitania”. Det är härifrån Lusitania kommer; det var ett gammalt namn för dagens Portugal, och många spanjorer talar fortfarande om portugiserna som ”Los Lusses”.

Under 800-talet invaderades iberiska halvön av araberna, morerna, som satte mycket av sin prägel på arkitektur och kultur. Under senmedeltiden fördrevs morerna, och vi börjar ana bildandet av Spanien och Portugal. Fram till dess hade varje region haft sin något säregna dialekt. Katolska kyrkan drev med hjälp av de katolska kungarna på utvecklingen mot en nationalstat med en stark centralmakt. Detta gjorde man genom att både hota och locka välutbildade ute i regionerna att flytta till Madrid respektive Lissabon. Utan starka ledare ute i regionerna, var dessa lättare att kontrollera. Ett nytt gemensamt språk, castellano, började att användas av centralmakten, och det är ungefär vid den här tiden, under 1400-talet, som den moderna spanskan börjar formeras. Det är kanske i ljuset av den historiska bakgrunden man skall se både de dialektala skillnaderna och de olika självständighetssträvandena vi ser emellanåt.

Detta var Dagens Text.

Vi hoppas att i nästa vecka kunna segla vidare. Söder om Cap Finistere lär det finnas många fina ankringsvikar. Spännande fortsättning följer.