Efter en fin tur under lördagen 10/4 -21 upp mot Fyren på San Sebastián, huvudstad på La Goméra, förberedde vi tidig avgång morgonen därpå. Avtalade med ”Marinéron”, dvs. Hamnvakten under natten, att vi tänkte segla iväg tidigt på morgonen.

Kl. 07.15 idag på morgonen var vi iväg. Tidigare gick det inte, då solen inte visar sig tidigare än så här på dessa breddgrader, och vi vill helst inte röra oss i trånga hamnförhållanden nattetid. 

Dessutom hade vi tur; vi ansökte hos ”Överste-hamndirektören” just mellan ankomst och avgång av två snabbgående färjor. Så vi slapp att bli liggande länge ”på vänt”. 

På väg! Äntligen! Vi var på väg mellan huvudstaden San Sebastián på La Gomera och Tazacorte på västsidan av den västliga lilla ön La Palma. En tämligen lång dagsseglats. Bortemot 65 nm. Motsvarar 11 timmars segling vid 6 knop.

Större delen av dagen flöt i lugn takt. Vi visste att vädret skulle vara väldigt lugnt. Knappt någon vind alls. Ingen vits att sätta segel alls. Genuan skulle inte fylla alls. – Så vi puttrade på i dryga 7 knop med 1900 r/min. i motorn. 

Vi hade just avslutat dusch på akterdäck i det varma vädret, då vi rundade sydligaste udden av La Palma. Då brakade det loss. Plötsligt hade vi 11-12 m/sek ”rakt i näbben”! Det var de s.k. accelerationsvindarna, som kan komma väldigt plötsligt bakom uddar och yttre delen av en ö. 

Dessbättre hade vi redan tidigare fått upp sittbrunnskapellet och kunde stänga igen för eventuella överspolningar. Och nog behövdes det. På ett par minuter gick vi från ”plattvatten” till riktigt grov sjö. Rakt förifrån, sedan vi rundat udden. Vi uppmätte i varje fall 13-14 m/sek, något mer i byarna, och vågorna sköljde över ankaret och hela däcket. 

Efter c:a 2 timmar lugnade situationen ner sig. Detta var ett typiskt exempel på hur accelerationsvindarna kommer väldigt snabbt, inom några få minuter, just när man rundar uddar och utsidan av en ö.

Nåväl, vi kom oss fram. På hamnkontoret i Tazacorte var vår ankomst redan ”Bebudad”, och man visade oss till vår reserverade plats. 

Till vår glädje hade våra seglarvänner Elisabeth och Kaarina i ”Too-Tiki” sett på AIS att vi närmade oss. Så de mötte upp på bryggan. Detta är ytterligare en positiv sida av seglarlivet; alla dessa härliga människor, som man möter på resan! 

I morgon skall vi besöka det lokala varvet för att få hjälp med att reparera alla skador och allehanda saker som går sönder. Det hör också till seglarlivets sidor. 

Detta är en bild från vårt uppehåll på Fuerteventura i oktober 2018. Får inte fram någon bättre kartbild av platsen, där vi befinner oss just nu. Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias SV-kust, något väster om Màs Palomas.

Vi kastade loss från Marina ”Las Galletas” på Tenerifes sydkust idag på morgonen. Helt vindstilla idag tidigt på morgonen, men efterhand fick vi fin SV vind och kunde sätta både storsegel och genuan. I tillägg fick vi faktiskt drygt 0,5 knops medström, och det tackar man för; det brukar för det mesta vara tvärtom.

Kl. 12.21 idag passerade vi punkten (27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W), då vi tillryggalagt totalt 10.799 nm sedan vi lämnade Umeå den 23 maj 2017. Matematiskt motsvarar detta precis ett halvt varv runt jorden, mätt vid ekvatorn (40.000 km/1,852 nm/2).

Bild av sjökortsplottern vid ögonblicket, då vi passerade punkten 27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W, som innebär att vi då tillryggalagt precis halva jordens omkrets sedan vår avsegling från Umeå den 23 maj 2017.

* * *

Lugnet under vår seglats över från Tenerife avbröts flera gånger under dagen av ännu ett räddningsuppdrag, denna gång var det en stor apparat igång. Tenerife/Las Palmas Radio anropade upprepade gånger om ett pågående flyktingdrama. En – sannolikt – liten och sjöovärdig båt med 27 ”migranter” hade upptäckts av spansk kustbekning på sträckan från Marocko till ”kanariska kusten”. Inte närmare specificerat än så, men vid vår segling längs med Fuerteventuras östkust hösten 2018 kom vi att på mycket när håll bevittna ett liknande drama.

Efter att upprepade gånger bett den stora sjöfarten visa stor försiktighet i området, hörde vi plötsligt hur man anropade ett specifikt fartyg. Det spanska spaningsflyget hade upptäckt de nödställdas position, och också identifierat det fartyg, som befann sig närmast. Befälhavaren uppmanades bege sig till en angiven position och ligga stand-by fram till dess att spansk-kanariska livräddningskryssarna skulle nå fram.

Befälhavaren på handelsfartyget bad om bekräftelse via e-mail, att han blivit omdirigerad av spanska sjöräddningsverket. Detta tyckte man var helt rimligt, så att befälhavaren kunde visa dokumentation inför rederiet och ev. tull- och narkotikapolis, att man gjort ett fullt legitimt stopp under resan.

Flyktingproblematiken är komplicerad och politiskt laddad. I en situation som denna är det dock ingen tvekan om vad som måste göras. Här gäller urgamla sjömansregler; den som är nödställd måste absolut undsättas. Inget att diskutera. Vad som sker därefter, det får andra ta sig an.

Vi återkommer med mera info.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Tazacorte på västsidan av La Palma, den västligaste av Kanarieöarna.

Tidigt idag på morgonen, så fort det ljusnade, lämnade vi Puerto de La Estáca på El Hierro. Blåsten hade mojnat under de tidiga morgontimmarna, men det var fortfarande tämligen grov korsande sjö, som ruskade om oss ordentligt. Efterhand lugnade det ner sig.

Under eftermiddagen skiftade vinden, precis som vi förväntat oss, från NO till rakt nordlig, och sedan tvärt NV vind. Den visade sig nu vara betydligt kraftigare än vad prognosen sagt. Det måste ha varit en rejäl front, som passerade oss. Mot utlovade 8-10 m/s hade vi plötsligt kulingvindar med 15 m/s. Det gick bra det också, men allt blev ordentligt blött! Styrbordslanternan på förpulpit stänkte/blåste av och hängde bara i elkabeln! Det hade varit förenat med livsfara att gå fram på fördäck i sådant väder, så jag tänkte i mitt stilla sinne, att då får vi lägga till ytterligare en pryl, som vi skall köpa i Sverige i sommar och ha med oss tillbaka i september!

Dessbättre lugnade vinden sig efter ett tag, och det gick att krypa på alla fyra fram på fördäck för att rädda lanternan. Måste försöka finna en lösning på hur man säkrar lanternorna i hårt väder.

Vi kom fram till marinan i Tazacorte på La Palmas västsida nu ikväll, efter ganska precis 10 timmar. Väldigt skönt att få lägga till i denna mysiga lilla hamn!

Hela båten är nu renspolad från allt salt. Skrovsidor, däck, överbyggnad, rutor, ankarboxen, nedre delen av rigg, förtöjningslinor, jollen. Allt hade fått ett lätt krasande lager av havssalt. – Nu är det renspolat, och allt får rinna av och torka under natten.

En timme efter oss kom Ingela och Micke i Navillus in till kaj. Vi kunde alla gratulera varandra till ett gott dagsverke, när vi bänkat oss i sittbrunnen.

Med detta har vi avslutat denna säsongens seglande. Vi stannar kvar här några veckor, bl.a. för att utforska ön. Andra veckan i maj lyfter vi båten upp på land för bl.a. bottenrengöring. Den 13 maj flyger vi hem till Sverige och Umeå för ”semester”. Troligen reser vi tillbaka hit i september.

Mer beskrivningar och sanna berättelser ur livet följer!

Här är vi nu!

Nu är vi här! Puerto Rico på Gran Canarias SV-kust.

Vi kastade loss kl. 11.30 idag, och lämnade Las Palmas. Vi satte segel och gjorde 6,5 knop i den friska NNO vinden. Vinden dog ut sedan vi kommit ner på sydsidan, och vi tuffade sista biten för motor. Kom fram kl. 18.00.

Vi har fått en bra kajplats här i Puerto Ricos hamn, på SV-kusten av Gran Canaria. Vi har lagt till och fått kopplat in el och vatten från bryggkanten. Vi stannar här 2 veckor innan vi fortsätter längre västerut.

Det tar säkert några dagar innan vi har acklimatiserat oss och hittar rätt i området. Vi skriver mera då.

Vi blev kvar i Puerto Caléro i 11 dagar. Något längre än vi planlagt, men det hade med dåligt väder att göra. Vi ger oss inte gärna ut i hård vind och grov sjö.

Puerto Caléro på Lanzarotes SO-kust är en fin och välskött marina. Rena och fräscha toaletter, och likaså duscharna. Men det där med varmt vatten i duschen på morgonen stämmer bara om man tänjer ordentligt på begreppet ”Varmvattendusch”.

Det är en lite märklig plats. Marinan i sig är det inget fel på; välskött, och med de traditionella restaurangerna och sko-och klädbutikerna samt allehanda turistfällor med sitt krims-krams längs promenadstråket. – De långa promenadstråken längs kusten, såväl söderut som norrut, bjuder på storslagna vyer utöver havet. Man möter folk av alla åldrar och många språk surrar i luften, när man möts.

Storslagen vy längs en av de många vandringslederna utmed kusterna.

* * *

Bakom marinan finns dock inget naturligt samhälle. Bara en samling väldigt stora och luxuösa villor med sim-pöl och en magnifik utsikt ut över havet. Naturligtvis ett dubbelgarage diskret undertill. Men i de kanske 50 väldigt påkostade bostäder, som vi gick förbi, såg vi möjligen någon enstaka levande själ. Ägarna bor förmodligen i någon europeisk storstad, och kanske inte besöker sitt ”sommarhus” mer än någon eller några få sommarveckor. Det är möjligt att det ”inte är säsong” för ägarna att vistas i huset just nu. – Precis nedanför i marinan ligger flera MYCKET stora segel-/motorbåtar, kanske i 50-100 miljonersklassen. Vet inte om det är samma ägarklientel.

Det må vara hur som helst med den saken. Det som kanske är lite trist med sådana platser är, att det saknas ett naturligt samhälle, med en naturlig skiktning av olika miljöer med dagis och skolor, öppna marknadsplatser, dagligvarubutiker, järnhandlare och grönsakshandlare, mm. På samma sätt som att en arbetsplats mår bra av att det finns människor i olika åldrar, med en naturlig ålderssammansättning med såväl ungsparvar som mogna människor med livserfarenhet.  – Nu var allting i bostadsområdet helt sterilt och enahanda, enda skillnaden var att en del hus var mer påkostade än andra.

* * *

Här är vi nu, Marina Lanzarote vid Arrecife på Lanzarotes sydöstkust.

Vi har idag förflyttat oss 11 nm (c:a 20 km) NO åt. Samma kartbild som förra gången, men nu ligger vi vid Arrecife.

Vi hade en god SV Bris, när vi lämnade kaj i dag, och seglade i goda 6 knop för endast helt utfirad Genua. Vi hade motorn igång på lågt varvtal/turtal för att ordentligt kunna ladda de nya startbatterierna till huvudmotorn och hjälp-generatorn.

Efter 2 timmar för segel har vi kunnat lägga till här i marinan till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Här gäller det att vid insegling se upp för alla grundflak, men inseglingsrännan är väl utmärkt, och hamnkaptenen hjälpte via radiokommunikation oss till rätt kajplats.

Tremastade Skeppet ”Älva” vid kaj, när vi seglar in till Arrecife.

Vid inseglingen finner vi ”Älva”, ett tremastat skepp, som mest påminner om en Bark, men där jag är lite osäker på råseglet på främre masten. Vad kallas månde en sådan segelsättning?! – Skeppet användes uppenbarligen som undervisningsfartyg av ”Marina Läroverket i Stockholm” för utbildning av blivande sjöbefäl? Marinbiologer?

* * *

Arrecife förefaller att vara en fin gammal stad med allehanda gammal och ny bebyggelse, som vi ser fram till att besöka. Dessutom finns det ett IKEA-varuhus här, och som vi skall besöka endera dagen. Listan över allehanda ”måste-varor” vi skall köpa med oss, börjar bli ganska lång. – Spännande fortsättning följer!

Puerto del Rosario på Fuerteventuras östkust, 2018 10 15.

Vi kom fram till Puerto del Rosario på lörd. eftermiddag den 13/10 -18. Vi hann precis fram innan det började blåsa upp. Det finns faktiskt ingen ordentlig Marina här, trots att det är öns huvudstad, utan man är hänvisad till en ankringsplats SSV om de stora pirarna, där de stora kryssningsfartygen lägger till. Det gör inget; de utgör gott vindskydd för vindarna från NNE.

Geografi. – Ön är den näst största av Kanarieöarna (efter Tenerife), och är 100 km lång och 31 km bred på det bredaste. Befolkningen uppgår totalt till c:a 105.000 invånare, av vilka 36.000 bor i huvudstaden Puerto del Rosario på östkusten. Ön ligger 100 km från afrikanska kontinenten, vilket märks genom ökensanden, som virvlar in här emellanåt. Dessutom finns det en alldeles påtaglig kulturell påverkan på samhällena här. Mer om detta senare.

Historia. – Ön förefaller att ha en lång historia. Redan 1000 år före vår tideräkning finns ön beskrivet av Fenicier, och 150 år senare beskrivs ön tillsammans med vad som måste ha varit Lanzarote av självaste Homeros i Odysséen som ”Insulae Fortunate”. Ursprungsbefolkningen har vid början av vår tideräkning av afrikaner beskrivits som Mahorer eller Majos, vilket lär betyda ”Gethud”. Rikligt med getter redan på den tiden?

Under de första årtiondena av 1300-talet dominerades öarna av sjöfarare från Genova, men från c:a 1340 tog spanjorer och portugiser om vartannat kontrollen över ön. År 1405 inleddes en ny epok i öns historia, då den normandiske erövraren Jean de Béthencourt tog kontrollen över ön efter att ha samlat sina styrkor på södra Lanzarote. Han grundlade sedan öns nya huvudstad Betancúria på öns västra del. Först år 1835 flyttades huvudstaden till dess nuvarande plats, Puerto del Rosario.

Nutid.- Själva huvudstaden Puerto del Rosario är en liten småstad med en tämligen stor hamn, där man försökt modernisera stadskärnan med en gågata med trevliga caféer och små mat- och vinserveringar, samt allehanda småbutiker.

Dessutom finnes ett för stadens storlek ovanligt stort köpcentrum i tre etager. Det skall inte förnekas att detta stora köpcentrum sannolikt har tillkommit efter att kryssningsfartygen började anlöpa hamnen.

Vida berömda är även de 200 statyerna, som kommunstyrelsen har bekostat. Konstverken förefaller representera många smakriktningar, men de marina motiven dominerar.

På strandpromenaden syns ett av de många konstverken, med ett av alla kryssningsfartyg i bakgrunden.

Ytterligare ett konstverk, utanför ett tidningskontor. Försvar för Kulturen? Yttrandefriheten?

T.o.m. på de små områdena mellan trottoarkant och husvägg har man snyggat till med en del konstnärliga små planteringar. Undrar just varför dessa små kaktusväxter i Sverige kallas för ”svärmorskudde”?!

* * *

Vi ligger kvar här för ankare utanför hamnen veckan ut, eftersom oväder närmar sig från västra Sahara. Vi har i kväll lagt ut 50 meter kätting, och hoppas att ankaret skall hålla. – I slutet av vecken drar vi sakta norröver. – Med spännande fortsättning som följer!

Nu är vi här, Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust.

* * *

Innan vi drog upp ankaret utanför Morro Jable vid Fuerteventuras sydkust, såg vi våra vänner rockorna på nytt precis nedanför vår båt. Nu med betydligt större skärpa.

Våra vänner rockorna på besök på nytt. Nu bättre ljusförhållanden. Man ser vår ankarkätting på botten, c:a 5 meter djupt. Dessutom 2 av våra blå fendrar på båtens skrovsida.

* * *

Vi anlöpte i går eftermiddag Puerto de Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust. Det är inte långt till Afrikanska kusten, knappt 60 nm (drygt 100 km). Vi blev påminda om detta under färden hit, då vi på VHF-radion hörde om ett pågående räddningsuppdrag.

En spansk sjöräddningskryssare, Salvamento Marítimo, anländer med afrikanska flyktingar, stående i fören, just innan ilandstigning. Deras gummibåt ligger bredvid räddningskryssaren.

5 min. efter vår ankomst, kom ”Salvamento Marítimo” med 10-15 afrikanska flyktingar, som ropade ”Polisário! Polisário!” och viftade med en flagga. De kan mycket väl komma från Västsahara, där det sedan länge finns en frihetsrörelse, Polisário, som motarbetas av Mauritanien. Myndigheterna här är nog rätt vana vid detta, eftersom man ställde upp med polis, 4 ambulanser, all personal med munskydd, samt ett uppblåsbar gult mottagningstält på kajen för primär undersökning, provtagning, registrering och vidareslussning till något flyktingläger.

Allt utspelade sig 50-100 meter från oss just på andra sidan hamninloppet. TV-bilderna hemifrån kom plötsligt alldeles nära inpå oss. Afrikas kust ligger knappt 60 nm från oss. Detta ger oss många tankar. Man kan ha många synpunkter på detta, men lämnar nog ingen oberörd.

* * *

I eftermiddag skall vi promentera in till stadskärnan här för att proviantera. Vi lär stanna här en veckas tid, eftersom det i slutet av veckan är på gång ett oväder. Och då är det inte säkert att det finns plats kvar här i den trygga hamnen.

Här är vi nu! Morro Jable vid Fuerteventuras sydsida på Kanarieöarna.

Efter mycket styr kom vi till slut iväg idag på morgonen, torsdagen den 4/10 2018. Vi kunde lämna ett lite stökigt Las Palmas och segla iväg de 65 sjömilen till den stillsamma lilla staden Morro Jable på Fuerteventuras sydsida.

Det blåste upp en del mot slutet, men sedan vi väl kommit i lä bakom bergen, lugnade både vind och vågor ner sig, och vi kunde ankra tryggt utanför den långa sandstranden. Vi skall i morgon sätta dingen i vattnet och ta oss in till sta’n. Det finns en berömd fiskerestaurang just vid hamnen, och den måste vi utforska.

Återkommer med spännande fortsättning!