S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto Mogán, 2019 11 21. – Ännu ett sjödrama.

 

Detta är en bild från vårt uppehåll på Fuerteventura i oktober 2018. Får inte fram någon bättre kartbild av platsen, där vi befinner oss just nu. Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias SV-kust, något väster om Màs Palomas.

Vi kastade loss från Marina ”Las Galletas” på Tenerifes sydkust idag på morgonen. Helt vindstilla idag tidigt på morgonen, men efterhand fick vi fin SV vind och kunde sätta både storsegel och genuan. I tillägg fick vi faktiskt drygt 0,5 knops medström, och det tackar man för; det brukar för det mesta vara tvärtom.

Kl. 12.21 idag passerade vi punkten (27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W), då vi tillryggalagt totalt 10.799 nm sedan vi lämnade Umeå den 23 maj 2017. Matematiskt motsvarar detta precis ett halvt varv runt jorden, mätt vid ekvatorn (40.000 km/1,852 nm/2).

 

Bild av sjökortsplottern vid ögonblicket, då vi passerade punkten 27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W, som innebär att vi då tillryggalagt precis halva jordens omkrets sedan vår avsegling från Umeå den 23 maj 2017.

 

* * *

 

Lugnet under vår seglats över från Tenerife avbröts flera gånger under dagen av ännu ett räddningsuppdrag, denna gång var det en stor apparat igång. Tenerife/Las Palmas Radio anropade upprepade gånger om ett pågående flyktingdrama. En – sannolikt – liten och sjöovärdig båt med 27 ”migranter” hade upptäckts av spansk kustbekning på sträckan från Marocko till ”kanariska kusten”. Inte närmare specificerat än så, men vid vår segling längs med Fuerteventuras östkust hösten 2018 kom vi att på mycket när håll bevittna ett liknande drama.

Efter att upprepade gånger bett den stora sjöfarten visa stor försiktighet i området, hörde vi plötsligt hur man anropade ett specifikt fartyg. Det spanska spaningsflyget hade upptäckt de nödställdas position, och också identifierat det fartyg, som befann sig närmast. Befälhavaren uppmanades bege sig till en angiven position och ligga stand-by fram till dess att spansk-kanariska livräddningskryssarna skulle nå fram.

Befälhavaren på handelsfartyget bad om bekräftelse via e-mail, att han blivit omdirigerad av spanska sjöräddningsverket. Detta tyckte man var helt rimligt, så att befälhavaren kunde visa dokumentation inför rederiet och ev. tull- och narkotikapolis, att man gjort ett fullt legitimt stopp under resan.

Flyktingproblematiken är komplicerad och politiskt laddad. I en situation som denna är det dock ingen tvekan om vad som måste göras. Här gäller urgamla sjömansregler; den som är nödställd måste absolut undsättas. Inget att diskutera. Vad som sker därefter, det får andra ta sig an.

 

Vi återkommer med mera info.

 


2 kommentarer

Här är vi nu! La Palma, 2019 04 14.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Tazacorte på västsidan av La Palma, den västligaste av Kanarieöarna.

Tidigt idag på morgonen, så fort det ljusnade, lämnade vi Puerto de La Estáca på El Hierro. Blåsten hade mojnat under de tidiga morgontimmarna, men det var fortfarande tämligen grov korsande sjö, som ruskade om oss ordentligt. Efterhand lugnade det ner sig.

Under eftermiddagen skiftade vinden, precis som vi förväntat oss, från NO till rakt nordlig, och sedan tvärt NV vind. Den visade sig nu vara betydligt kraftigare än vad prognosen sagt. Det måste ha varit en rejäl front, som passerade oss. Mot utlovade 8-10 m/s hade vi plötsligt kulingvindar med 15 m/s. Det gick bra det också, men allt blev ordentligt blött! Styrbordslanternan på förpulpit stänkte/blåste av och hängde bara i elkabeln! Det hade varit förenat med livsfara att gå fram på fördäck i sådant väder, så jag tänkte i mitt stilla sinne, att då får vi lägga till ytterligare en pryl, som vi skall köpa i Sverige i sommar och ha med oss tillbaka i september!

Dessbättre lugnade vinden sig efter ett tag, och det gick att krypa på alla fyra fram på fördäck för att rädda lanternan. Måste försöka finna en lösning på hur man säkrar lanternorna i hårt väder.

Vi kom fram till marinan i Tazacorte på La Palmas västsida nu ikväll, efter ganska precis 10 timmar. Väldigt skönt att få lägga till i denna mysiga lilla hamn!

Hela båten är nu renspolad från allt salt. Skrovsidor, däck, överbyggnad, rutor, ankarboxen, nedre delen av rigg, förtöjningslinor, jollen. Allt hade fått ett lätt krasande lager av havssalt. – Nu är det renspolat, och allt får rinna av och torka under natten.

En timme efter oss kom Ingela och Micke i Navillus in till kaj. Vi kunde alla gratulera varandra till ett gott dagsverke, när vi bänkat oss i sittbrunnen.

Med detta har vi avslutat denna säsongens seglande. Vi stannar kvar här några veckor, bl.a. för att utforska ön. Andra veckan i maj lyfter vi båten upp på land för bl.a. bottenrengöring. Den 13 maj flyger vi hem till Sverige och Umeå för ”semester”. Troligen reser vi tillbaka hit i september.

Mer beskrivningar och sanna berättelser ur livet följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto Rico på Gran Canaria, 2019 01 31.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Puerto Rico på Gran Canarias SV-kust.

 

Vi kastade loss kl. 11.30 idag, och lämnade Las Palmas. Vi satte segel och gjorde 6,5 knop i den friska NNO vinden. Vinden dog ut sedan vi kommit ner på sydsidan, och vi tuffade sista biten för motor. Kom fram kl. 18.00.

Vi har fått en bra kajplats här i Puerto Ricos hamn, på SV-kusten av Gran Canaria. Vi har lagt till och fått kopplat in el och vatten från bryggkanten. Vi stannar här 2 veckor innan vi fortsätter längre västerut.

Det tar säkert några dagar innan vi har acklimatiserat oss och hittar rätt i området. Vi skriver mera då.

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Marina Lanzarote vid Arrecife, östra Lanzarote, 2018 11 19.

Vi blev kvar i Puerto Caléro i 11 dagar. Något längre än vi planlagt, men det hade med dåligt väder att göra. Vi ger oss inte gärna ut i hård vind och grov sjö.

Puerto Caléro på Lanzarotes SO-kust är en fin och välskött marina. Rena och fräscha toaletter, och likaså duscharna. Men det där med varmt vatten i duschen på morgonen stämmer bara om man tänjer ordentligt på begreppet ”Varmvattendusch”.

Det är en lite märklig plats. Marinan i sig är det inget fel på; välskött, och med de traditionella restaurangerna och sko-och klädbutikerna samt allehanda turistfällor med sitt krims-krams längs promenadstråket. – De långa promenadstråken längs kusten, såväl söderut som norrut, bjuder på storslagna vyer utöver havet. Man möter folk av alla åldrar och många språk surrar i luften, när man möts.

 

 

Storslagen vy längs en av de många vandringslederna utmed kusterna.

 

* * *

 

Bakom marinan finns dock inget naturligt samhälle. Bara en samling väldigt stora och luxuösa villor med sim-pöl och en magnifik utsikt ut över havet. Naturligtvis ett dubbelgarage diskret undertill. Men i de kanske 50 väldigt påkostade bostäder, som vi gick förbi, såg vi möjligen någon enstaka levande själ. Ägarna bor förmodligen i någon europeisk storstad, och kanske inte besöker sitt ”sommarhus” mer än någon eller några få sommarveckor. Det är möjligt att det ”inte är säsong” för ägarna att vistas i huset just nu. – Precis nedanför i marinan ligger flera MYCKET stora segel-/motorbåtar, kanske i 50-100 miljonersklassen. Vet inte om det är samma ägarklientel.

Det må vara hur som helst med den saken. Det som kanske är lite trist med sådana platser är, att det saknas ett naturligt samhälle, med en naturlig skiktning av olika miljöer med dagis och skolor, öppna marknadsplatser, dagligvarubutiker, järnhandlare och grönsakshandlare, mm. På samma sätt som att en arbetsplats mår bra av att det finns människor i olika åldrar, med en naturlig ålderssammansättning med såväl ungsparvar som mogna människor med livserfarenhet.  – Nu var allting i bostadsområdet helt sterilt och enahanda, enda skillnaden var att en del hus var mer påkostade än andra.

 

* * *

 

 

Här är vi nu, Marina Lanzarote vid Arrecife på Lanzarotes sydöstkust.

Vi har idag förflyttat oss 11 nm (c:a 20 km) NO åt. Samma kartbild som förra gången, men nu ligger vi vid Arrecife.

Vi hade en god SV Bris, när vi lämnade kaj i dag, och seglade i goda 6 knop för endast helt utfirad Genua. Vi hade motorn igång på lågt varvtal/turtal för att ordentligt kunna ladda de nya startbatterierna till huvudmotorn och hjälp-generatorn.

Efter 2 timmar för segel har vi kunnat lägga till här i marinan till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Här gäller det att vid insegling se upp för alla grundflak, men inseglingsrännan är väl utmärkt, och hamnkaptenen hjälpte via radiokommunikation oss till rätt kajplats.

 

Tremastade Skeppet ”Älva” vid kaj, när vi seglar in till Arrecife.

Vid inseglingen finner vi ”Älva”, ett tremastat skepp, som mest påminner om en Bark, men där jag är lite osäker på råseglet på främre masten. Vad kallas månde en sådan segelsättning?! – Skeppet användes uppenbarligen som undervisningsfartyg av ”Marina Läroverket i Stockholm” för utbildning av blivande sjöbefäl? Marinbiologer?

 

* * *

 

Arrecife förefaller att vara en fin gammal stad med allehanda gammal och ny bebyggelse, som vi ser fram till att besöka. Dessutom finns det ett IKEA-varuhus här, och som vi skall besöka endera dagen. Listan över allehanda ”måste-varor” vi skall köpa med oss, börjar bli ganska lång. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto del Rosario, Fuerteventura, Kanarieöarna, 2018 10 15.

Puerto del Rosario på Fuerteventuras östkust, 2018 10 15.

Vi kom fram till Puerto del Rosario på lörd. eftermiddag den 13/10 -18. Vi hann precis fram innan det började blåsa upp. Det finns faktiskt ingen ordentlig Marina här, trots att det är öns huvudstad, utan man är hänvisad till en ankringsplats SSV om de stora pirarna, där de stora kryssningsfartygen lägger till. Det gör inget; de utgör gott vindskydd för vindarna från NNE.

Geografi. – Ön är den näst största av Kanarieöarna (efter Tenerife), och är 100 km lång och 31 km bred på det bredaste. Befolkningen uppgår totalt till c:a 105.000 invånare, av vilka 36.000 bor i huvudstaden Puerto del Rosario på östkusten. Ön ligger 100 km från afrikanska kontinenten, vilket märks genom ökensanden, som virvlar in här emellanåt. Dessutom finns det en alldeles påtaglig kulturell påverkan på samhällena här. Mer om detta senare.

Historia. – Ön förefaller att ha en lång historia. Redan 1000 år före vår tideräkning finns ön beskrivet av Fenicier, och 150 år senare beskrivs ön tillsammans med vad som måste ha varit Lanzarote av självaste Homeros i Odysséen som ”Insulae Fortunate”. Ursprungsbefolkningen har vid början av vår tideräkning av afrikaner beskrivits som Mahorer eller Majos, vilket lär betyda ”Gethud”. Rikligt med getter redan på den tiden?

Under de första årtiondena av 1300-talet dominerades öarna av sjöfarare från Genova, men från c:a 1340 tog spanjorer och portugiser om vartannat kontrollen över ön. År 1405 inleddes en ny epok i öns historia, då den normandiske erövraren Jean de Béthencourt tog kontrollen över ön efter att ha samlat sina styrkor på södra Lanzarote. Han grundlade sedan öns nya huvudstad Betancúria på öns västra del. Först år 1835 flyttades huvudstaden till dess nuvarande plats, Puerto del Rosario.

Nutid.- Själva huvudstaden Puerto del Rosario är en liten småstad med en tämligen stor hamn, där man försökt modernisera stadskärnan med en gågata med trevliga caféer och små mat- och vinserveringar, samt allehanda småbutiker.

Dessutom finnes ett för stadens storlek ovanligt stort köpcentrum i tre etager. Det skall inte förnekas att detta stora köpcentrum sannolikt har tillkommit efter att kryssningsfartygen började anlöpa hamnen.

Vida berömda är även de 200 statyerna, som kommunstyrelsen har bekostat. Konstverken förefaller representera många smakriktningar, men de marina motiven dominerar.

 

På strandpromenaden syns ett av de många konstverken, med ett av alla kryssningsfartyg i bakgrunden.

 

Ytterligare ett konstverk, utanför ett tidningskontor. Försvar för Kulturen? Yttrandefriheten?

 

T.o.m. på de små områdena mellan trottoarkant och husvägg har man snyggat till med en del konstnärliga små planteringar. Undrar just varför dessa små kaktusväxter i Sverige kallas för ”svärmorskudde”?!

 

* * *

 

Vi ligger kvar här för ankare utanför hamnen veckan ut, eftersom oväder närmar sig från västra Sahara. Vi har i kväll lagt ut 50 meter kätting, och hoppas att ankaret skall hålla. – I slutet av vecken drar vi sakta norröver. – Med spännande fortsättning som följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu, Gran Tarajal, Fuerteventura. 2018 10 08.

 

Nu är vi här, Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust.

 

* * *

 

Innan vi drog upp ankaret utanför Morro Jable vid Fuerteventuras sydkust, såg vi våra vänner rockorna på nytt precis nedanför vår båt. Nu med betydligt större skärpa.

Våra vänner rockorna på besök på nytt. Nu bättre ljusförhållanden. Man ser vår ankarkätting på botten, c:a 5 meter djupt. Dessutom 2 av våra blå fendrar på båtens skrovsida.

 

* * *

 

Vi anlöpte i går eftermiddag Puerto de Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust. Det är inte långt till Afrikanska kusten, knappt 60 nm (drygt 100 km). Vi blev påminda om detta under färden hit, då vi på VHF-radion hörde om ett pågående räddningsuppdrag.

 

En spansk sjöräddningskryssare, Salvamento Marítimo, anländer med afrikanska flyktingar, stående i fören, just innan ilandstigning. Deras gummibåt ligger bredvid räddningskryssaren.

 

5 min. efter vår ankomst, kom ”Salvamento Marítimo” med 10-15 afrikanska flyktingar, som ropade ”Polisário! Polisário!” och viftade med en flagga. De kan mycket väl komma från Västsahara, där det sedan länge finns en frihetsrörelse, Polisário, som motarbetas av Mauritanien. Myndigheterna här är nog rätt vana vid detta, eftersom man ställde upp med polis, 4 ambulanser, all personal med munskydd, samt ett uppblåsbar gult mottagningstält på kajen för primär undersökning, provtagning, registrering och vidareslussning till något flyktingläger.

Allt utspelade sig 50-100 meter från oss just på andra sidan hamninloppet. TV-bilderna hemifrån kom plötsligt alldeles nära inpå oss. Afrikas kust ligger knappt 60 nm från oss. Detta ger oss många tankar. Man kan ha många synpunkter på detta, men lämnar nog ingen oberörd.

* * *

I eftermiddag skall vi promentera in till stadskärnan här för att proviantera. Vi lär stanna här en veckas tid, eftersom det i slutet av veckan är på gång ett oväder. Och då är det inte säkert att det finns plats kvar här i den trygga hamnen.


2 kommentarer

Här är vi nu! Morro Jable, Fuerteventuras sydkust, 2018 10 04.

Här är vi nu! Morro Jable vid Fuerteventuras sydsida på Kanarieöarna.

 

Efter mycket styr kom vi till slut iväg idag på morgonen, torsdagen den 4/10 2018. Vi kunde lämna ett lite stökigt Las Palmas och segla iväg de 65 sjömilen till den stillsamma lilla staden Morro Jable på Fuerteventuras sydsida.

Det blåste upp en del mot slutet, men sedan vi väl kommit i lä bakom bergen, lugnade både vind och vågor ner sig, och vi kunde ankra tryggt utanför den långa sandstranden. Vi skall i morgon sätta dingen i vattnet och ta oss in till sta’n. Det finns en berömd fiskerestaurang just vid hamnen, och den måste vi utforska.

Återkommer med spännande fortsättning!

 

 


8 kommentarer

Här är vi nu! Santa Maria i Azorerna, 2018 06 18. – OBS! Vidare planer!

Här är vi nu! På den lilla ön Santa Maria, den sydostligaste i Azorerna.

Vi lämnade Angra do Heroïsmo på Terceira i går morse, och efter 30 timmar hade vi passerat Ponta Delgada på Sao Miguel och kommit fram hit till Santa Maria, den sydostligaste av de azoriska öarna. Vi ligger mitt i det azoriska högtrycket med uppmätt lufttryck i båten på i det närmaste 1030 hPa, vilket är väldigt högt för svenska förhållanden. Det innebär vackert väder med klart solsken och nästan inga vindar alls.

Vi fick därför tuffa på för motor i sakta gång (för att spara diesel), och först idag på förmiddagen kom så mycket vind att vi kunde dra ut seglen. De drog någorlunda, men för att komma fram i rimlig tid, stöttade vi med motorn.

Vi hade anropat ”Harbour Master” på kanal 16, som snart anvisade oss kanal 12 för fortsatt trafik. Det visade sig vara en väldigt vänlig figur, som hjälpte oss till rätta i hamnen över VHF-radion, och hjälpte till vid tilläggningen. Det uppskattades verkligen, då det naturligtvis ”alltid” blåser upp vindar från ”fel” riktning, just som man skall backa in på plats.

Så här långt ser den lilla hamnen ut att ha det vi långseglare efterfrågar; utöver en säker plats även om vinden ”brallar i” frampå småtimmarna, dessutom fräscha toaletter och duschar samt rimligt avstånd till någon dagligvarubutik.

Det är märkligt hur mycket det betyder detta med ett personligt engagemang! Jag skäms lite grann emellanåt, när jag tänker på hur lite vi där hemma tar hand om våra gäster i hamnen! Det behövs så lite; ett smil, en liten förfrågan om vi kan hjälpa till lite, mm. Något som för oss inte kostar något, men som för vår gäst där ute på bojen är otroligt värdefullt! Tänk att man skall behöva resa så här långt för att upptäcka dessa självklarheter! ”Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er  ‘was erzählen!”

Nog om detta. I morgon skall vi ”göra sta’n”. Besöka dagligvaruhandeln och bunkra fr a färskmat. Sedan överväger vi att stanna någon extradag för att utforska ön lite mer. Kanske hyra bil.

 

Vi hoppas kunna få besöka denna vackra fyrplats under vår vistelse här på ön.

 

* * *

 

I mitten på veckan planlägger vi att segla vidare till Funchál på Madeira, och det innebär att vi inte bara kommer att ha firat Jul utan också Midsommarafton under segel! I början på nästa vecka seglar vi vidare till Kanarieöarna.

OCH HÄR KOMMER EN VIKTIG UPPLYSNING!!! Vi har ändrat vår planläggning, och tänker inte segla direkt hem från Azorerna. Vi tycker att tiden har gått alldeles för fort, och att det är för tidigt att segla hem och avsluta detta Äventyr! Firma Gabrielsson och Mählck har därför vid ett extrainsatt styrelsesammanträde helt nyligen beslutat att förlänga seglingen med minst ett år till.

Detta innebär att vi nu efter Madeira tänker segla ner till Las Palmas på Gran Canaria och lägga båten där några månader, med början av juli. Så flyger vi hem till Sverige och Umeå för att bl a besöka barn och barnbarn. I mitten/slutet av september flyger vi tillbaka till Gran Canaria och seglar runt bland Kanarieöarna ytterligare en vinter.

Se’n får vi se. – Spännande fortsättning följer!

 


2 kommentarer

Nu är vi här, 2018 06 11. – Efterdyningar efter stormen.

 Avsnittet ”Jubileumsdramatik, 2018 06 23” har uppdaterats med en bild av den grova trossen.

 

* * *

 

Nu befinner vi oss på Horta på ön Faial i ögruppen Azorerna.

 

* * *

 

Strax efter att vi lagt ankare just innanför de yttre pirarmarna i Horta sent på kvällen den 2/6 -18, började det blåsa upp. Det pep ordentligt i riggen under natten, men vi låg väldigt tryggt i sjölä innanför piren.

På morgonen kom en av hamnchefens medarbetare ut i en liten jolle, för att visa oss plats inne i Marinan. Bara upp med ankaret. Bara, bara….. Det gick inte! Det satt bomfast! För en gångs skull hade vi inte fäst ankarbojen i ankarets bakkant, som en ”Trip-line”, just i fall ankaret skulle kila fast i något klippblock, eller liknande. Vi hade varit trötta när vi kom fram kvällen innan, och hoppat över det.

Det blev inte bättre av att ynglingen i båten berättade vilka grova kättingar det låg lite varstans i hamnen. För att inte tala om vi fastnat i ett gammalt fartygsankare…. De blev större och tyngre ju mer han berättade.

Nåväl, genom att vända båten helt om och lägga in sakta back gled vårt tunga bogankare loss från-vad-det-nu-än-var, och vi var loss! Skönt att kunna lägga till vid en riktig kaj! För att nu inte tala om vad skönt det är att få ta en riktigt lång varm dusch!

 

Äntligen kan vi läppja på en Gin’n’Tonic, den klassiska välkomstdrinken på ”Peters Sport Bar” i Horta, där tusentals och åter tusentals långseglare har suttit.

 

* * *

 

Blåsten ökade alltmer de närmaste dagarna. Vi har hört flera seglare, som kommit in efter oss, hur ovädret utvecklades till full storm. Det var precis detta, som vi försökte undkomma, när vi med revat storsegel men med full genua seglade undan för allt vad tygeln höll. Vi har aldrig seglat så fort någonsin tidigare! Över 7,5 knop långa sträckor och till och med över 8 knop, när vi surfade nerför en våg. 162 nm seglad distans sista 24 timmarna! Men då satte vi också på motorn för att öka på farten ytterligare någon halvknop. Vi hade haft ett måttligt djupt lågtryck några dagar tidigare, men nu nalkades ett värkligt oväder! Vi låg precis i framkant av det, och därför hejade vi på för fullt för att komma fram och innanför piren i Horta. – Jodå, vi hann! Men nog ven det i riggen de första dagarna här.

Vi har hört från både seglarhåll och från den kommersiella sjöfarten att det blåst mellan 55 och 57 knop, dvs. c:a 28 m/s, vilket är full storm. Ännu mer tacksamma över att ha undsluppit detta är vi, när vi hörde att en italiensk segelbåt är försvunnen i ovädret. Inga som helst spår, inga nödsignaler, ingen livflotte, vrakrester, ingenting. Vi vet inte hur många som var ombord, men enligt de upplysningar vi har fått, har man avbrutit sökandet.

 

Vi har noterat att det är många som seglar ena vägen över Atlanten – från öster till väster – genom att följa ”Trade Winds”. Den andra vägen – från väster till öster – har blivit alltmer osäker.  Det stora och mäktiga högtrycket väster om Azorerna orkar allt oftare inte hålla undan de allt kraftigare lågtrycken och skjuta dem norrut. Då sker det som vi nu upplevde, kraftiga lågtryck ovanligt långt söderut.

Allt fler seglare sätter båten på ett lastfartyg över till en europeisk hamn. Det är nog en trend, som kommer att bli allt tydligare.

 

 * * *

 

Själva har vi fullgjort en annan ”plikt”, att måla vårt märke på kajen här i Horta. Det finns tusentals gamla och nya, mer eller mindre originella bilder med årtal och namn på besättningen. En del riktigt konstnärliga. Andra med fantasifulla namn. ”Titanic II” har vi sett några gånger, men nu även ”Unsinkable II”. Man undrar osökt vad som hände med den första… Eller vad sägs om ”Fiasco da Gama”…

 

 

Vår bild på kajen i Horta, en bland tusentals andra, mer eller mindre konstnärliga.

 

Endera dagen kommer vi att segla vidare till någon av de andra öarna här på Azorerna.

 


8 kommentarer

Här är vi nu! – Och om Tull-/Told- och Immigrationsmyndigheter.

Vi är nu i det närmaste klara för att lämna – om än inte denna världen, så i varje fall denna delen av världen! Vi har klarerat ut från Antígua för översegling till Horta på den västliga ön Faial, som tillhör ö-gruppen Azorerna ute i Atlanten. Politiskt tillhör Azorerna Portugal. Sedan flera hundra år tillbaka är detta en viktig del av förbindelserna mellan den Gamla och den Nya delen av den då kända världen. Riktigt stor betydelse fick ö-gruppen när man på 30-talet fick telegraf-förbindelse med de båda kontinenterna, och under kriget var Azorerna en viktig strategisk bas.

Vi checkade ut från Antígua tidigare idag. Det är nästan alltid en viss – om än inte uppståndelse, så åtminstone ett intressant skådespel kring detta med Tull- och Inklareringsformaliteter. Detta för att nu uttrycka det med små bokstäver.

Det skall genast sägas att de allra flesta Myndighetspersoner, som vi mött, är mycket vänliga och hjälpsamma människor. Om man själv uppträder hövligt – någorlunda välklädd och med ett hövligt språk – så besvarar man detta på motsvarande sätt. De allra flesta Myndighetskontor ligger i nära och direkt kontakt med varandra. Det är ovanligt att man behöver åka runt halva stan för att besöka alla instanser. Någon gång delar man kontor, och då är det lite skrattretande/latterlig att man sänder papper mellan de båda skrivborden! Men då får man inte skratta/smile! För dem är detta dödligt allvar!

Man må vara klar över att den enskilde/enkelte tjänstemannen är som vem som helst av oss. Hon/han vill bara göra sitt jobb, få alla stämplar på plats, och bli färdig med det. Och sedan, när dagen är slut, få gå hem till gumman och barnen, och efter middagen vara nöjd med dagen och få se på Sporten på TV utan att bli störd/forstyrret.

Detta låter kanske lite väl klichéartat, men det är viktigt att sätta sig in i den enskilde/enkelte tjänstemans situation. Hon/han är kanske ensamförsörjare och vill bara få ärendet avklarat. Om man i det läget vill börja krångla och ställa till bråk, då får man nog skylla sig själv. Då har helt säkert personalen en hel uppsjö med paragrafer att slå Dig som sjöfarare i huvudet med, och slutsatsen blir att Du får en förfärlig massa problem.

Det är som nämnts ovanligt att man får problem med myndighetspersoner. Vi har egentligen bara vid ett enda tillfälle stött på någon riktig surdeg. Det var en ökänd hagga/ragata, som många seglarvänner hade varnat oss för. Naturligtvis hade vi glömt någon – i våra ögon – skitsak/bagatell, men som för henne handlade om liv eller död. Att i detta läge be henne dra till ett betydligt varmare ställe än det här, hade bara inneburit problem. Allvarliga och framför allt väldigt långvariga problem. Här gällde det att vara diplomat; stå med mössa/lua i handen, förklara att ”this will never happen again!” Man kan naturligtvis ha synpunkter på detta, men vi som enskilda/enkelte seglare kan knappast/neppe lösa alla människors personliga problem/er. Vi får nöja oss med att uppträda hövligt och respektfullt. Sedan får någon annan ta sig an den andra delen av problematiken.

På förmiddagen idag (8/5 -18) klarerade vi ut från Antígua för segling till Azorerna i Europa. Som vanligt minst tre Myndighetspersoner i tre olika kontor bredvid varandra. Jag gick in i dessa tre dörrar totalt fem gånger, och skickades – efter vederbörlig stämpling – vidare till nästa dörr, från vilken jag alldeles nyss blivit ditskickad! Man gör sig sina tankar, men som beskrivet tidigare – tig still! Helst skulle man som europé vilja rationalisera bort all denna rapakalja, men detta skulle förmodligen höja den officiella arbetslösheten. Kanske är det lika bra att dessa byråkrater gör det de gör, i stället för att sitta på något hak och dricka öl.

Jag kunde dock inte låta bli att på ett av kontoren idag småle/smile lite för mig själv. Den kraftigt överviktige ”Il Bosso Grande” lutade sig bekvämt tillbaka i läderfåtöljen/lenstolen, och lät mig förstå att det var en ynnest att han överhuvudtaget tilltalade mig. Han tittade under glasögonen/brillorna och med en liten knick på nacken hänvisade ärendet – dvs mig – till den yngre kollegan längst bak i hörnet. Denne yngre och hjälpsamme man knappade raskt in alla nödvändiga (?!) uppgifter i dataformuläret. Allt medan den äldre pösmunken återgick till det han egentligen var mest intresserad av, att se på TV hur det gick för favoritlaget i amerikanska DHL.

I morgon onsdag 9 maj kommer vi att lämna vår kajplats och lägga oss för ankare i viken utanför Marinan. Där kostar det ingen hamnavgift. Där kan vi invänta ett bra väderfönster för att påbörja vår översegling över Atlanten.

Det innebär att vi fr o m onsdag fm 9/5-18 kommer att ha svårt att läsa ev. e-mail och kommentarer. Inte förrän vi kommer fram till Azorerna. Vi kommer att ungefär var 3:e dag sända ett kort meddelande via vår blogg om vår position, fart och riktning, samt att allt är OK. Det kan vi göra via vår satellittelefon, som klarar av just detta; att sända korta meddelanden utan bilder. Mera om detta högst upp på bloggen, ”Kontakt”.

 

Jolly Harbour på Antiguas västkust.

 

Vi kommer att sända ett kort meddelande på bloggen när vi far, och sedan dröjer det c:a 3 veckor innan vi är framme.

Var lugn! Vi seglar lugnt!

Helmi och Carl-Gustav.