S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


2 kommentarer

Här är vi nu! La Palma, 2019 04 14.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Tazacorte på västsidan av La Palma, den västligaste av Kanarieöarna.

Tidigt idag på morgonen, så fort det ljusnade, lämnade vi Puerto de La Estáca på El Hierro. Blåsten hade mojnat under de tidiga morgontimmarna, men det var fortfarande tämligen grov korsande sjö, som ruskade om oss ordentligt. Efterhand lugnade det ner sig.

Under eftermiddagen skiftade vinden, precis som vi förväntat oss, från NO till rakt nordlig, och sedan tvärt NV vind. Den visade sig nu vara betydligt kraftigare än vad prognosen sagt. Det måste ha varit en rejäl front, som passerade oss. Mot utlovade 8-10 m/s hade vi plötsligt kulingvindar med 15 m/s. Det gick bra det också, men allt blev ordentligt blött! Styrbordslanternan på förpulpit stänkte/blåste av och hängde bara i elkabeln! Det hade varit förenat med livsfara att gå fram på fördäck i sådant väder, så jag tänkte i mitt stilla sinne, att då får vi lägga till ytterligare en pryl, som vi skall köpa i Sverige i sommar och ha med oss tillbaka i september!

Dessbättre lugnade vinden sig efter ett tag, och det gick att krypa på alla fyra fram på fördäck för att rädda lanternan. Måste försöka finna en lösning på hur man säkrar lanternorna i hårt väder.

Vi kom fram till marinan i Tazacorte på La Palmas västsida nu ikväll, efter ganska precis 10 timmar. Väldigt skönt att få lägga till i denna mysiga lilla hamn!

Hela båten är nu renspolad från allt salt. Skrovsidor, däck, överbyggnad, rutor, ankarboxen, nedre delen av rigg, förtöjningslinor, jollen. Allt hade fått ett lätt krasande lager av havssalt. – Nu är det renspolat, och allt får rinna av och torka under natten.

En timme efter oss kom Ingela och Micke i Navillus in till kaj. Vi kunde alla gratulera varandra till ett gott dagsverke, när vi bänkat oss i sittbrunnen.

Med detta har vi avslutat denna säsongens seglande. Vi stannar kvar här några veckor, bl.a. för att utforska ön. Andra veckan i maj lyfter vi båten upp på land för bl.a. bottenrengöring. Den 13 maj flyger vi hem till Sverige och Umeå för ”semester”. Troligen reser vi tillbaka hit i september.

Mer beskrivningar och sanna berättelser ur livet följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto Rico på Gran Canaria, 2019 01 31.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Puerto Rico på Gran Canarias SV-kust.

 

Vi kastade loss kl. 11.30 idag, och lämnade Las Palmas. Vi satte segel och gjorde 6,5 knop i den friska NNO vinden. Vinden dog ut sedan vi kommit ner på sydsidan, och vi tuffade sista biten för motor. Kom fram kl. 18.00.

Vi har fått en bra kajplats här i Puerto Ricos hamn, på SV-kusten av Gran Canaria. Vi har lagt till och fått kopplat in el och vatten från bryggkanten. Vi stannar här 2 veckor innan vi fortsätter längre västerut.

Det tar säkert några dagar innan vi har acklimatiserat oss och hittar rätt i området. Vi skriver mera då.

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Marina Lanzarote vid Arrecife, östra Lanzarote, 2018 11 19.

Vi blev kvar i Puerto Caléro i 11 dagar. Något längre än vi planlagt, men det hade med dåligt väder att göra. Vi ger oss inte gärna ut i hård vind och grov sjö.

Puerto Caléro på Lanzarotes SO-kust är en fin och välskött marina. Rena och fräscha toaletter, och likaså duscharna. Men det där med varmt vatten i duschen på morgonen stämmer bara om man tänjer ordentligt på begreppet ”Varmvattendusch”.

Det är en lite märklig plats. Marinan i sig är det inget fel på; välskött, och med de traditionella restaurangerna och sko-och klädbutikerna samt allehanda turistfällor med sitt krims-krams längs promenadstråket. – De långa promenadstråken längs kusten, såväl söderut som norrut, bjuder på storslagna vyer utöver havet. Man möter folk av alla åldrar och många språk surrar i luften, när man möts.

 

 

Storslagen vy längs en av de många vandringslederna utmed kusterna.

 

* * *

 

Bakom marinan finns dock inget naturligt samhälle. Bara en samling väldigt stora och luxuösa villor med sim-pöl och en magnifik utsikt ut över havet. Naturligtvis ett dubbelgarage diskret undertill. Men i de kanske 50 väldigt påkostade bostäder, som vi gick förbi, såg vi möjligen någon enstaka levande själ. Ägarna bor förmodligen i någon europeisk storstad, och kanske inte besöker sitt ”sommarhus” mer än någon eller några få sommarveckor. Det är möjligt att det ”inte är säsong” för ägarna att vistas i huset just nu. – Precis nedanför i marinan ligger flera MYCKET stora segel-/motorbåtar, kanske i 50-100 miljonersklassen. Vet inte om det är samma ägarklientel.

Det må vara hur som helst med den saken. Det som kanske är lite trist med sådana platser är, att det saknas ett naturligt samhälle, med en naturlig skiktning av olika miljöer med dagis och skolor, öppna marknadsplatser, dagligvarubutiker, järnhandlare och grönsakshandlare, mm. På samma sätt som att en arbetsplats mår bra av att det finns människor i olika åldrar, med en naturlig ålderssammansättning med såväl ungsparvar som mogna människor med livserfarenhet.  – Nu var allting i bostadsområdet helt sterilt och enahanda, enda skillnaden var att en del hus var mer påkostade än andra.

 

* * *

 

 

Här är vi nu, Marina Lanzarote vid Arrecife på Lanzarotes sydöstkust.

Vi har idag förflyttat oss 11 nm (c:a 20 km) NO åt. Samma kartbild som förra gången, men nu ligger vi vid Arrecife.

Vi hade en god SV Bris, när vi lämnade kaj i dag, och seglade i goda 6 knop för endast helt utfirad Genua. Vi hade motorn igång på lågt varvtal/turtal för att ordentligt kunna ladda de nya startbatterierna till huvudmotorn och hjälp-generatorn.

Efter 2 timmar för segel har vi kunnat lägga till här i marinan till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Här gäller det att vid insegling se upp för alla grundflak, men inseglingsrännan är väl utmärkt, och hamnkaptenen hjälpte via radiokommunikation oss till rätt kajplats.

 

Tremastade Skeppet ”Älva” vid kaj, när vi seglar in till Arrecife.

Vid inseglingen finner vi ”Älva”, ett tremastat skepp, som mest påminner om en Bark, men där jag är lite osäker på råseglet på främre masten. Vad kallas månde en sådan segelsättning?! – Skeppet användes uppenbarligen som undervisningsfartyg av ”Marina Läroverket i Stockholm” för utbildning av blivande sjöbefäl? Marinbiologer?

 

* * *

 

Arrecife förefaller att vara en fin gammal stad med allehanda gammal och ny bebyggelse, som vi ser fram till att besöka. Dessutom finns det ett IKEA-varuhus här, och som vi skall besöka endera dagen. Listan över allehanda ”måste-varor” vi skall köpa med oss, börjar bli ganska lång. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto del Rosario, Fuerteventura, Kanarieöarna, 2018 10 15.

Puerto del Rosario på Fuerteventuras östkust, 2018 10 15.

Vi kom fram till Puerto del Rosario på lörd. eftermiddag den 13/10 -18. Vi hann precis fram innan det började blåsa upp. Det finns faktiskt ingen ordentlig Marina här, trots att det är öns huvudstad, utan man är hänvisad till en ankringsplats SSV om de stora pirarna, där de stora kryssningsfartygen lägger till. Det gör inget; de utgör gott vindskydd för vindarna från NNE.

Geografi. – Ön är den näst största av Kanarieöarna (efter Tenerife), och är 100 km lång och 31 km bred på det bredaste. Befolkningen uppgår totalt till c:a 105.000 invånare, av vilka 36.000 bor i huvudstaden Puerto del Rosario på östkusten. Ön ligger 100 km från afrikanska kontinenten, vilket märks genom ökensanden, som virvlar in här emellanåt. Dessutom finns det en alldeles påtaglig kulturell påverkan på samhällena här. Mer om detta senare.

Historia. – Ön förefaller att ha en lång historia. Redan 1000 år före vår tideräkning finns ön beskrivet av Fenicier, och 150 år senare beskrivs ön tillsammans med vad som måste ha varit Lanzarote av självaste Homeros i Odysséen som ”Insulae Fortunate”. Ursprungsbefolkningen har vid början av vår tideräkning av afrikaner beskrivits som Mahorer eller Majos, vilket lär betyda ”Gethud”. Rikligt med getter redan på den tiden?

Under de första årtiondena av 1300-talet dominerades öarna av sjöfarare från Genova, men från c:a 1340 tog spanjorer och portugiser om vartannat kontrollen över ön. År 1405 inleddes en ny epok i öns historia, då den normandiske erövraren Jean de Béthencourt tog kontrollen över ön efter att ha samlat sina styrkor på södra Lanzarote. Han grundlade sedan öns nya huvudstad Betancúria på öns västra del. Först år 1835 flyttades huvudstaden till dess nuvarande plats, Puerto del Rosario.

Nutid.- Själva huvudstaden Puerto del Rosario är en liten småstad med en tämligen stor hamn, där man försökt modernisera stadskärnan med en gågata med trevliga caféer och små mat- och vinserveringar, samt allehanda småbutiker.

Dessutom finnes ett för stadens storlek ovanligt stort köpcentrum i tre etager. Det skall inte förnekas att detta stora köpcentrum sannolikt har tillkommit efter att kryssningsfartygen började anlöpa hamnen.

Vida berömda är även de 200 statyerna, som kommunstyrelsen har bekostat. Konstverken förefaller representera många smakriktningar, men de marina motiven dominerar.

 

På strandpromenaden syns ett av de många konstverken, med ett av alla kryssningsfartyg i bakgrunden.

 

Ytterligare ett konstverk, utanför ett tidningskontor. Försvar för Kulturen? Yttrandefriheten?

 

T.o.m. på de små områdena mellan trottoarkant och husvägg har man snyggat till med en del konstnärliga små planteringar. Undrar just varför dessa små kaktusväxter i Sverige kallas för ”svärmorskudde”?!

 

* * *

 

Vi ligger kvar här för ankare utanför hamnen veckan ut, eftersom oväder närmar sig från västra Sahara. Vi har i kväll lagt ut 50 meter kätting, och hoppas att ankaret skall hålla. – I slutet av vecken drar vi sakta norröver. – Med spännande fortsättning som följer!

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu, Gran Tarajal, Fuerteventura. 2018 10 08.

 

Nu är vi här, Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust.

 

* * *

 

Innan vi drog upp ankaret utanför Morro Jable vid Fuerteventuras sydkust, såg vi våra vänner rockorna på nytt precis nedanför vår båt. Nu med betydligt större skärpa.

Våra vänner rockorna på besök på nytt. Nu bättre ljusförhållanden. Man ser vår ankarkätting på botten, c:a 5 meter djupt. Dessutom 2 av våra blå fendrar på båtens skrovsida.

 

* * *

 

Vi anlöpte i går eftermiddag Puerto de Gran Tarajál på Fuerteventuras östkust. Det är inte långt till Afrikanska kusten, knappt 60 nm (drygt 100 km). Vi blev påminda om detta under färden hit, då vi på VHF-radion hörde om ett pågående räddningsuppdrag.

 

En spansk sjöräddningskryssare, Salvamento Marítimo, anländer med afrikanska flyktingar, stående i fören, just innan ilandstigning. Deras gummibåt ligger bredvid räddningskryssaren.

 

5 min. efter vår ankomst, kom ”Salvamento Marítimo” med 10-15 afrikanska flyktingar, som ropade ”Polisário! Polisário!” och viftade med en flagga. De kan mycket väl komma från Västsahara, där det sedan länge finns en frihetsrörelse, Polisário, som motarbetas av Mauritanien. Myndigheterna här är nog rätt vana vid detta, eftersom man ställde upp med polis, 4 ambulanser, all personal med munskydd, samt ett uppblåsbar gult mottagningstält på kajen för primär undersökning, provtagning, registrering och vidareslussning till något flyktingläger.

Allt utspelade sig 50-100 meter från oss just på andra sidan hamninloppet. TV-bilderna hemifrån kom plötsligt alldeles nära inpå oss. Afrikas kust ligger knappt 60 nm från oss. Detta ger oss många tankar. Man kan ha många synpunkter på detta, men lämnar nog ingen oberörd.

* * *

I eftermiddag skall vi promentera in till stadskärnan här för att proviantera. Vi lär stanna här en veckas tid, eftersom det i slutet av veckan är på gång ett oväder. Och då är det inte säkert att det finns plats kvar här i den trygga hamnen.


2 kommentarer

Här är vi nu! Morro Jable, Fuerteventuras sydkust, 2018 10 04.

Här är vi nu! Morro Jable vid Fuerteventuras sydsida på Kanarieöarna.

 

Efter mycket styr kom vi till slut iväg idag på morgonen, torsdagen den 4/10 2018. Vi kunde lämna ett lite stökigt Las Palmas och segla iväg de 65 sjömilen till den stillsamma lilla staden Morro Jable på Fuerteventuras sydsida.

Det blåste upp en del mot slutet, men sedan vi väl kommit i lä bakom bergen, lugnade både vind och vågor ner sig, och vi kunde ankra tryggt utanför den långa sandstranden. Vi skall i morgon sätta dingen i vattnet och ta oss in till sta’n. Det finns en berömd fiskerestaurang just vid hamnen, och den måste vi utforska.

Återkommer med spännande fortsättning!

 

 


8 kommentarer

Här är vi nu! Santa Maria i Azorerna, 2018 06 18. – OBS! Vidare planer!

Här är vi nu! På den lilla ön Santa Maria, den sydostligaste i Azorerna.

Vi lämnade Angra do Heroïsmo på Terceira i går morse, och efter 30 timmar hade vi passerat Ponta Delgada på Sao Miguel och kommit fram hit till Santa Maria, den sydostligaste av de azoriska öarna. Vi ligger mitt i det azoriska högtrycket med uppmätt lufttryck i båten på i det närmaste 1030 hPa, vilket är väldigt högt för svenska förhållanden. Det innebär vackert väder med klart solsken och nästan inga vindar alls.

Vi fick därför tuffa på för motor i sakta gång (för att spara diesel), och först idag på förmiddagen kom så mycket vind att vi kunde dra ut seglen. De drog någorlunda, men för att komma fram i rimlig tid, stöttade vi med motorn.

Vi hade anropat ”Harbour Master” på kanal 16, som snart anvisade oss kanal 12 för fortsatt trafik. Det visade sig vara en väldigt vänlig figur, som hjälpte oss till rätta i hamnen över VHF-radion, och hjälpte till vid tilläggningen. Det uppskattades verkligen, då det naturligtvis ”alltid” blåser upp vindar från ”fel” riktning, just som man skall backa in på plats.

Så här långt ser den lilla hamnen ut att ha det vi långseglare efterfrågar; utöver en säker plats även om vinden ”brallar i” frampå småtimmarna, dessutom fräscha toaletter och duschar samt rimligt avstånd till någon dagligvarubutik.

Det är märkligt hur mycket det betyder detta med ett personligt engagemang! Jag skäms lite grann emellanåt, när jag tänker på hur lite vi där hemma tar hand om våra gäster i hamnen! Det behövs så lite; ett smil, en liten förfrågan om vi kan hjälpa till lite, mm. Något som för oss inte kostar något, men som för vår gäst där ute på bojen är otroligt värdefullt! Tänk att man skall behöva resa så här långt för att upptäcka dessa självklarheter! ”Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er  ‘was erzählen!”

Nog om detta. I morgon skall vi ”göra sta’n”. Besöka dagligvaruhandeln och bunkra fr a färskmat. Sedan överväger vi att stanna någon extradag för att utforska ön lite mer. Kanske hyra bil.

 

Vi hoppas kunna få besöka denna vackra fyrplats under vår vistelse här på ön.

 

* * *

 

I mitten på veckan planlägger vi att segla vidare till Funchál på Madeira, och det innebär att vi inte bara kommer att ha firat Jul utan också Midsommarafton under segel! I början på nästa vecka seglar vi vidare till Kanarieöarna.

OCH HÄR KOMMER EN VIKTIG UPPLYSNING!!! Vi har ändrat vår planläggning, och tänker inte segla direkt hem från Azorerna. Vi tycker att tiden har gått alldeles för fort, och att det är för tidigt att segla hem och avsluta detta Äventyr! Firma Gabrielsson och Mählck har därför vid ett extrainsatt styrelsesammanträde helt nyligen beslutat att förlänga seglingen med minst ett år till.

Detta innebär att vi nu efter Madeira tänker segla ner till Las Palmas på Gran Canaria och lägga båten där några månader, med början av juli. Så flyger vi hem till Sverige och Umeå för att bl a besöka barn och barnbarn. I mitten/slutet av september flyger vi tillbaka till Gran Canaria och seglar runt bland Kanarieöarna ytterligare en vinter.

Se’n får vi se. – Spännande fortsättning följer!