Vi blev kvar i Puerto Caléro i 11 dagar. Något längre än vi planlagt, men det hade med dåligt väder att göra. Vi ger oss inte gärna ut i hård vind och grov sjö.

Puerto Caléro på Lanzarotes SO-kust är en fin och välskött marina. Rena och fräscha toaletter, och likaså duscharna. Men det där med varmt vatten i duschen på morgonen stämmer bara om man tänjer ordentligt på begreppet ”Varmvattendusch”.

Det är en lite märklig plats. Marinan i sig är det inget fel på; välskött, och med de traditionella restaurangerna och sko-och klädbutikerna samt allehanda turistfällor med sitt krims-krams längs promenadstråket. – De långa promenadstråken längs kusten, såväl söderut som norrut, bjuder på storslagna vyer utöver havet. Man möter folk av alla åldrar och många språk surrar i luften, när man möts.

 

 

 

* * *

 

Bakom marinan finns dock inget naturligt samhälle. Bara en samling väldigt stora och luxuösa villor med sim-pöl och en magnifik utsikt ut över havet. Naturligtvis ett dubbelgarage diskret undertill. Men i de kanske 50 väldigt påkostade bostäder, som vi gick förbi, såg vi möjligen någon enstaka levande själ. Ägarna bor förmodligen i någon europeisk storstad, och kanske inte besöker sitt ”sommarhus” mer än någon eller några få sommarveckor. Det är möjligt att det ”inte är säsong” för ägarna att vistas i huset just nu. – Precis nedanför i marinan ligger flera MYCKET stora segel-/motorbåtar, kanske i 50-100 miljonersklassen. Vet inte om det är samma ägarklientel.

Det må vara hur som helst med den saken. Det som kanske är lite trist med sådana platser är, att det saknas ett naturligt samhälle, med en naturlig skiktning av olika miljöer med dagis och skolor, öppna marknadsplatser, dagligvarubutiker, järnhandlare och grönsakshandlare, mm. På samma sätt som att en arbetsplats mår bra av att det finns människor i olika åldrar, med en naturlig ålderssammansättning med såväl ungsparvar som mogna människor med livserfarenhet.  – Nu var allting i bostadsområdet helt sterilt och enahanda, enda skillnaden var att en del hus var mer påkostade än andra.

 

* * *

 

 

Vi har idag förflyttat oss 11 nm (c:a 20 km) NO åt. Samma kartbild som förra gången, men nu ligger vi vid Arrecife.

Vi hade en god SV Bris, när vi lämnade kaj i dag, och seglade i goda 6 knop för endast helt utfirad Genua. Vi hade motorn igång på lågt varvtal/turtal för att ordentligt kunna ladda de nya startbatterierna till huvudmotorn och hjälp-generatorn.

Efter 2 timmar för segel har vi kunnat lägga till här i marinan till Lanzarotes huvudstad Arrecife. Här gäller det att vid insegling se upp för alla grundflak, men inseglingsrännan är väl utmärkt, och hamnkaptenen hjälpte via radiokommunikation oss till rätt kajplats.

 

Vid inseglingen finner vi ”Älva”, ett tremastat skepp, som mest påminner om en Bark, men där jag är lite osäker på råseglet på främre masten. Vad kallas månde en sådan segelsättning?! – Skeppet användes uppenbarligen som undervisningsfartyg av ”Marina Läroverket i Stockholm” för utbildning av blivande sjöbefäl? Marinbiologer?

 

* * *

 

Arrecife förefaller att vara en fin gammal stad med allehanda gammal och ny bebyggelse, som vi ser fram till att besöka. Dessutom finns det ett IKEA-varuhus här, och som vi skall besöka endera dagen. Listan över allehanda ”måste-varor” vi skall köpa med oss, börjar bli ganska lång. – Spännande fortsättning följer!