Livet ombord på långseglande båtar följer ofta ett visst mönster, en viss rytm. I varje fall har vi försökt att åstadkomma detta.
I många seglingsbeskrivningar framkommer ofta betydelsen av väl inarbetade rutiner, alla ombord vet vad som gäller, varje sak har sin plats, osv. Det finns flera orsaker till detta; den mest uppenbara är självklart den att enkla och klara rutiner har med säkerheten ombord att göra. I krissituationer måste alla veta var utrustning av betydelse finns; tunga och vassa föremål får inte läggas hur som helst – kringflygande kan de utgöra en direkt livsfara. Dessutom ger klara och fasta rutiner en känsla av trygghet. Alla vet vad som gäller.
Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.
Vi försöker att ha vissa fasta vaktrutiner ombord, särskilt under långa överseglingar. Det finns många scheman för hur vakterna i sittbrunnen skall fördelas. Naturligtvis beroende av hur många man är ombord och hur besättningens sammansättning ser ut.
Vi har valt ett flexibelt system, där man inte väcker den som sover. Det är säkert välbehövligt. Det är av utomordentligt stor betydelse att man utnyttjar alla tillfällen till sömn. Om det så bara är en kort halvtimme eller en timme. Annars insmyger sig snart ”Det kroniska sömnbristsyndromet” med irritation och dålig stämning ombord. Detta får bara inte ske. Mer om detta i ett senare inlägg.
Den egentliga enda fasta punkten vi har hos oss, är att Carl-Gustav tar nattpasset, mellan midnatt och klockan 06-07, beroende på när Helmi vaknar. Efter frukosten sover Carl-Gustav några timmar, och under eftermiddagen sover Helmi en stund. Efter kvällsmaten sover Carl-Gustav några timmar igen, för att gå på vakten kring midnatt.
Frukosten lagas vanligtvis av Carl-Gustav, lunchen av Helmi, och middagen beredes gemensamt. Helmi har det övergripande ansvaret för middagen ombord, även om Carl-Gustav har många intressanta och kloka idéer, vilka lugnt och effektivt av Helmi lägges i lådan för ”Konstruktiva Förslag”.
Alla måltider intas gemensamt. En måltid är – Gud-ske-lov! – inte bara ett rent mekaniskt näringsintag, utan ett tillfälle av djupt mänsklig samvaro. Vid frukosten, antingen vi är till havs eller sitter vid bordet hemma i Umeå, analyserar vi nattens drömmar. Det är märkligt vad mycket som sker i huvudet på oss under natten! Man brukar säga, att drömmar brukar vara en spegel av vårt själsliv. Då är det bara att konstatera att Firman Gabrielsson och Mählck har ett mycket komplicerat själsliv! Att så mycket märkliga drömmar kan finnas i två svenska långseglares hjärnor!
Inga detaljer, diskretion är en hederssak.
Dagtid, när vi inte sover, brukar vi se över småsaker, som behöver kontrolleras. En del kan ordnas direkt, annat sättes upp på listan ”att-göra-när vi-är-i-land”. Vi dammsuger, sätter igång tvättmaskinen om det är lugnt väder, torkar av sittbrunnen, försöker att polera bort all rost som kommer krypande på alla metalldelar. Det är uppenbart att det är skillnad på ”rostfritt” och ”rostfritt”! Om man inte är på med ett milt slipmedel, polerar och vaxar efteråt, då får rosten fäste. Allt håller inte samma höga kvalitet. Och det är under en långsegling, som utrustningen får bekänna färg! Så ofta vi får möjlighet, försöker vi spola av däck, rutor, mm. från saltavlagringar. Det är otroligt hur salt har förmågan att leta sig in överallt! Med salt följer rost och fukt. Och mögel.
Och, så vidtar kvällstvagningen vid duschslangen på akterdäck i den nedåtgående solen.
Kvällstid, efter att maten och disken är klar, brukar vi gå igenom dagens e-mail (till havs kan vi bara sända och ta emot ren text – inga bilder) samt kolla upp väderleksprognosen. Ofta har vi genom långtidsprognoserna en viss koll på vad som sker, men det är alltid bra att stämma av inför natten.
Vi läser mycket. När timmarna i sittbrunnen rullar iväg, hinner vi med många sidor. Och i hamnarna byter vi böcker med andra långseglare. Det finns nästan alltid en låda eller hylla på hamnkontoret med böcker från många länder, huvudsakligen engelska, franska och tyska men även en och annan svensk och norsk.
Många undrar över detta med annan trafik, risken för kollision, mm. Vid kustnära segling måste man se upp med fiskebåtar och nät. Där rekommenderar vi inte nattsegling. Ute på större djup, oceanöverseglingar, mm, då är risken för fiskebåtar minimal. I varje fall i de vatten vi har seglat i.
Det är intressant att iaktta hur den kommersiella fartygstrafiken tar hänsyn till seglare. Enligt internationella sjövägsregler SKALL motorfartyg väja för seglare (vi talar nu inte om trånga farvatten), men många hemmaseglare vi talat med undrar ibland om detta göres. Där kan vi lugna alla: detta respekteras fullt ut. Vi har flera gånger – på både AIS och radarn – sett, hur de stora fartygen ändrar kurs för att inte komma alltför nära oss. Det känns väldigt tryckt att se. Vi har faktiskt vid två tillfällen varit med om att det stora lastfartyget har ropat upp oss över VHF-radion mitt i natten och undrar hur vi har det, långt där ute på Atlanten, om vi behöver någon hjälp, osv. Väldigt hänsynsfullt! Då blir man ju glad!
* * *
Idag är det Midsommarafton i Sverige, och vi har nu klarat av hälften av turen från Azorerna till Madeira. Vi räknar med att vara framme i Funchál på Madeira kommande söndag 24/6 -18, mitt på dagen.
Efter några dagar på Madeira, seglar vi vidare till Las Palmas på Kanarieöarna, dit vi beräknar komma i mitten/slutet av nästa vecka.
En vecka/10 dagar senare flyger vi hem till Sverige och Umeå för att tillbringa sommaren där. I mitten av september flyger vi sedan tillbaka för att fortsätta segla bland Kanarieöarna ytterligare en vinter. Så ser våra planer ut. Exakt datum, mm, kommer när vi vet mer.
S/Y Helmi 