S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


4 kommentarer

Här är vi nu, Las Palmas på Gran Canaria, 2018 06 29.

 

Här är vi nu, Las Palmas på Gran Canaria.

Idag mitt på dagen kom vi så fram till Las Palmas på Gran Canaria. Det var här vi startade vår segling med ARC+ i november 2017. Efter två atlantöverseglingar, och 5 månader i Karibien, är vi nu tillbaka!

Det kändes både lite egendomligt och samtidigt så hemtamt. Vi visste precis var hamnkontoret ligger, bränslebryggan, dusch och toaletterna, affärerna…Vi kände oss välkomna överallt! Och personalen på både hamnkontoret och i Rolnautic (båttillbehörsaffären här bredvid) kände igen oss! Flera av teknikerna, som hjälpte oss den gången, vinkade glatt! Tror jag det; så mycket som de tjänade på oss! Jag riktigt såg hur Eurotecknet snurrade i ögonen deras. – Skämt åsido, det var ett glatt återseende, och vi ser fram till att nu kunna varva ner.

Vi stannar här en dryg vecka, och lämnar sedan båten här över sommaren. Sent på kvällen den 9 juli 2018 tar vi flyget via Madrid och Stockholm hem till Umeå, kommer fram sent tisdag kväll 10 juli. Vi reser tillbaka någon gång i september för att torrsätta båten en vecka, spola rent, bottenmåla och gå över diverse saker.

Våra planer vidare är att segla runt bland Kanarieöarna under hela nästa vinter. Sedan får vi se.

 

 

 

 


2 kommentarer

Här är vi nu! Funchal på Madeira. 2018 06 24.

 

Funchal på Madeira, 32 gr.38 N 16 gr. 54 W.

 

Fyra dygn efter att vi lämnat Azorerna, kommer vi fram till Madeiras huvudstad Funchal. Det har varit praktiskt taget vindstilla hela tiden, och därför sakta motorgång.

Bara några timmar innan vi kommer fram, börjar det blåsa upp. Det var lite trixigt att komma till kaj i den byiga vinden, men en väldigt hygglig hamnkapten hjälpte oss till rätta.

Vi ligger tryggt förtöjda innanför piren, och vi hälsades välkomna av det svenska seglarparet Louise och Mats i grannbåten ”Mon Ami”. Vi skall i morgon utforska sta’n lite mer. Spännande fortsättning följer!


Lämna en kommentar

Om livet ombord, 2018 06 22.

Livet ombord på långseglande båtar följer ofta ett visst mönster, en viss rytm. I varje fall har vi försökt att åstadkomma detta.

I många seglingsbeskrivningar framkommer ofta betydelsen av väl inarbetade rutiner, alla ombord vet vad som gäller, varje sak har sin plats, osv. Det finns flera orsaker till detta; den mest uppenbara är självklart den att enkla och klara rutiner har med säkerheten ombord att göra. I krissituationer måste alla veta var utrustning av betydelse finns; tunga och vassa föremål får inte läggas hur som helst – kringflygande kan de utgöra en direkt livsfara. Dessutom ger klara och fasta rutiner en känsla av trygghet. Alla vet vad som gäller.

Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.

Vi försöker att ha vissa fasta vaktrutiner ombord, särskilt under långa överseglingar. Det finns många scheman för hur vakterna i sittbrunnen skall fördelas. Naturligtvis beroende av hur många man är ombord och hur besättningens sammansättning ser ut.

Vi har valt ett flexibelt system, där man inte väcker den som sover. Det är säkert välbehövligt. Det är av utomordentligt stor betydelse att man utnyttjar alla tillfällen till sömn. Om det så bara är en kort halvtimme eller en timme. Annars insmyger sig snart ”Det kroniska sömnbristsyndromet” med irritation och dålig stämning ombord. Detta får bara inte ske. Mer om detta i ett senare inlägg.

Den egentliga enda fasta punkten vi har hos oss, är att Carl-Gustav tar nattpasset, mellan midnatt och klockan 06-07, beroende på när Helmi vaknar. Efter frukosten sover Carl-Gustav några timmar, och under eftermiddagen sover Helmi en stund. Efter kvällsmaten sover Carl-Gustav några timmar igen, för att gå på vakten kring midnatt.

Frukosten lagas vanligtvis av Carl-Gustav, lunchen av Helmi, och middagen beredes gemensamt. Helmi har det övergripande ansvaret för middagen ombord, även om Carl-Gustav har många intressanta och kloka idéer, vilka lugnt och effektivt av Helmi lägges i lådan för ”Konstruktiva Förslag”.

Alla måltider intas gemensamt. En måltid är – Gud-ske-lov! – inte bara ett rent mekaniskt näringsintag, utan ett tillfälle av djupt mänsklig samvaro. Vid frukosten, antingen vi är till havs eller sitter vid bordet hemma i Umeå, analyserar vi nattens drömmar. Det är märkligt vad mycket som sker i huvudet på oss under natten! Man brukar säga, att drömmar brukar vara en spegel av vårt själsliv. Då är det bara att konstatera att Firman Gabrielsson och Mählck har ett mycket komplicerat själsliv! Att så mycket märkliga drömmar kan finnas i två svenska långseglares hjärnor!

Inga detaljer, diskretion är en hederssak.

Dagtid, när vi inte sover, brukar vi se över småsaker, som behöver kontrolleras. En del kan ordnas direkt, annat sättes upp på listan ”att-göra-när vi-är-i-land”. Vi dammsuger, sätter igång tvättmaskinen om det är lugnt väder, torkar av sittbrunnen, försöker att polera bort all rost som kommer krypande på alla metalldelar. Det är uppenbart att det är skillnad på ”rostfritt” och ”rostfritt”! Om man inte är på med ett milt slipmedel, polerar och vaxar efteråt, då får rosten fäste. Allt håller inte samma höga kvalitet. Och det är under en långsegling, som utrustningen får bekänna färg! Så ofta vi får möjlighet, försöker vi spola av däck, rutor, mm. från saltavlagringar. Det är otroligt hur salt har förmågan att leta sig in överallt! Med salt följer rost och fukt. Och mögel.

Och, så vidtar kvällstvagningen vid duschslangen på akterdäck i den nedåtgående solen.

Kvällstid, efter att maten och disken är klar, brukar vi gå igenom dagens e-mail (till havs kan vi bara sända och ta emot ren text – inga bilder) samt kolla upp väderleksprognosen. Ofta har vi genom långtidsprognoserna en viss koll på vad som sker, men det är alltid bra att stämma av inför natten.

Vi läser mycket. När timmarna i sittbrunnen rullar iväg, hinner vi med många sidor. Och i hamnarna byter vi böcker med andra långseglare. Det finns nästan alltid en låda eller hylla på hamnkontoret med böcker från många länder, huvudsakligen engelska, franska och tyska men även en och annan svensk och norsk.

Många undrar över detta med annan trafik, risken för kollision, mm. Vid kustnära segling måste man se upp med fiskebåtar och nät. Där rekommenderar vi inte nattsegling. Ute på större djup, oceanöverseglingar, mm, då är risken för fiskebåtar minimal. I varje fall i de vatten vi har seglat i.

Det är intressant att iaktta hur den kommersiella fartygstrafiken tar hänsyn till seglare. Enligt internationella sjövägsregler SKALL motorfartyg väja för seglare (vi talar nu inte om trånga farvatten), men många hemmaseglare vi talat med undrar ibland om detta göres. Där kan vi lugna alla: detta respekteras fullt ut. Vi har flera gånger – på både AIS och radarn – sett, hur de stora fartygen ändrar kurs för att inte komma alltför nära oss. Det känns väldigt tryckt att se. Vi har faktiskt vid två tillfällen varit med om att det stora lastfartyget har ropat upp oss över VHF-radion mitt i natten och undrar hur vi har det, långt där ute på Atlanten, om vi behöver någon hjälp, osv. Väldigt hänsynsfullt! Då blir man ju glad!

* * *

Idag är det Midsommarafton i Sverige, och vi har nu klarat av hälften av turen från Azorerna till Madeira. Vi räknar med att vara framme i Funchál på Madeira kommande söndag 24/6 -18, mitt på dagen.

Efter några dagar på Madeira, seglar vi vidare till Las Palmas på Kanarieöarna, dit vi beräknar komma i mitten/slutet av nästa vecka.

En vecka/10 dagar senare flyger vi hem till Sverige och Umeå för att tillbringa sommaren där. I mitten av september flyger vi sedan tillbaka för att fortsätta segla bland Kanarieöarna ytterligare en vinter. Så ser våra planer ut. Exakt datum, mm, kommer när vi vet mer.


2 kommentarer

Mera om Santa Maria de Azores, 2018 06 19.

Santa Maria är den sydostligaste av de azoriska öarna. När man fördjupar sig i dess historia, finner man mycket av intresse. Det var den första ön i azoriska ögruppen, som blev upptäckt av portugiserna på 1400-talet. Redan i början/mitten av 1300-talet finns berättelser från portugisiska sjömän om en ö, som enligt deras beskrivelser kan ha varit det som senare kom att kallas Santa Maria. Vi bortser nu från legender om ”Atlantis”.

Sjökaptenen Diogo de Silva siktade ön år 1427. Enl. fartygets loggbok (senare tillrättalagt?) höll man på fartygsdäcket en mässa för ”La Virgen Santa Maria”, då utkicken ropade: ”Santa Maria! Terra!” Och så kom ön att få sitt namn. Denna upptäckt godkändes dock inte av kungahuset i Portugal, utan först när den erkände upptäcktsresanden Goncalo Velho Cabral besökte ön 1432, stadfästes upptäckten. Detta uppmärksammades stort, när ett minnesmärke här i den närbelägna byn Vila do Porto avtäcktes i samband med 500-årminnet 1932.

1932, vid 500-årsjubileet av öns upptäckt, restes ett litet minnesmärke i den lilla byn ovanför hamnen.

Ön koloniserades succesivt efter att Cabral, med drottning Isabellas och kung Ferdinands godkännande, transporterade bönder och boskap till ön år 1439.

Enligt turistbroschyrerna besöktes ön av självaste Christoffer Columbus, när han 1493 återvände från sin resa, då han upptäckt ”Nya Världen”. Vidare berättas det stolt, att det i själva verket var lokalbefolkningen på Santa Maria, och inte fastlandsspanjorerna, som först fick höra talas om den sensationella upptäckten. Se också vårt inlägg ”Bayona, en historiskt intressant plats” från 2017 09 10.

Om man fördjupar sig i lokalhistorien visar det sig, att det gick betydligt mera dramatiskt till än vad turistbroschyrerna berättar. Ön härjades flera gånger av pirater, och 1480 hade lokalbefolkningen organiserat något slags försvar mot inkräktarna, som denna gång utgjordes av spanska pirater. Lokalbefolkningens befälhavare, kapten  Soares, blev tillfångatagen och i ”handjärn och fängsel” blev han under förödmjukande former förd till Spanien. Detta glömde inte lokalbefolkningen, och när Christoffer Columbus några år senare, i februari 1493, sökte nödhamn på Santa Maria, blev han av lokalbefolkningen bemött av våldsamt motstånd. Flera av hans besättningsmedlemmar blev tillfångatagna, och det krävdes långa förhandlingar, innan de blev lössläppta. Historier om en ”Ny Värld” var man inte intresserad av att höra talas om. Det hade man hört tillräckligt om på söndagarna.

Öns moderna historia är av naturliga skäl baserat på ögruppens strategiska läge mellan de båda världsdelarna. Telegrafförbindelserna med båda två världsdelarna i början av 1930-talet hade naturligtvis en fundamental betydelse, lokalt framför allt för Horta. För ön Santa Marias del kom US Air Force’ byggnation av ett stort flygfält på ön i början av 1940-talet att också få en mycket stor betydelse för hela öns ekonomi. Under 1900-talets senare decennier har flygfältets betydelse minskat i takt med långdistansflygets möjligheter att kunna flyga transatlantiskt non-stop.

Ön, som är c:a 96 km2 stor, och har 5.600 invånare, livnär sig fortfarande på de traditionella basnäringarna fiske och boskapsskötsel, där mejeriproduktionen – och då särskilt produktionen av goda ostar! – är av stor exportekonomisk betydelse.

 

* * *

 

Som vanligt i denna delen av världen blir man imponerad av alla vackra byggnader vi ser. Här en bild av den vackra kyrkan i denna lilla by.

Bild inifrån den lokala kyrkan i byn ovan hamnen. Den romanska byggnadsstilen antyder ett gammalt ursprung.

 

Det lilla kapellet med en vidunderlig utsikt över hamnen och havet, ligger på platsen för en gammal befästningsanläggning mot piratanfall.

 

T.o.m. den lokale vinhandlaren på en av bakgatorna här har ståndsmässiga lokaler!

 

* * *

 

I morgon seglar vi vidare till Madeira. Beroende av väder och vind beräknar vi att överseglingen tar 4-5 dagar. Spännande fortsättning följer!

 


8 kommentarer

Här är vi nu! Santa Maria i Azorerna, 2018 06 18. – OBS! Vidare planer!

Här är vi nu! På den lilla ön Santa Maria, den sydostligaste i Azorerna.

Vi lämnade Angra do Heroïsmo på Terceira i går morse, och efter 30 timmar hade vi passerat Ponta Delgada på Sao Miguel och kommit fram hit till Santa Maria, den sydostligaste av de azoriska öarna. Vi ligger mitt i det azoriska högtrycket med uppmätt lufttryck i båten på i det närmaste 1030 hPa, vilket är väldigt högt för svenska förhållanden. Det innebär vackert väder med klart solsken och nästan inga vindar alls.

Vi fick därför tuffa på för motor i sakta gång (för att spara diesel), och först idag på förmiddagen kom så mycket vind att vi kunde dra ut seglen. De drog någorlunda, men för att komma fram i rimlig tid, stöttade vi med motorn.

Vi hade anropat ”Harbour Master” på kanal 16, som snart anvisade oss kanal 12 för fortsatt trafik. Det visade sig vara en väldigt vänlig figur, som hjälpte oss till rätta i hamnen över VHF-radion, och hjälpte till vid tilläggningen. Det uppskattades verkligen, då det naturligtvis ”alltid” blåser upp vindar från ”fel” riktning, just som man skall backa in på plats.

Så här långt ser den lilla hamnen ut att ha det vi långseglare efterfrågar; utöver en säker plats även om vinden ”brallar i” frampå småtimmarna, dessutom fräscha toaletter och duschar samt rimligt avstånd till någon dagligvarubutik.

Det är märkligt hur mycket det betyder detta med ett personligt engagemang! Jag skäms lite grann emellanåt, när jag tänker på hur lite vi där hemma tar hand om våra gäster i hamnen! Det behövs så lite; ett smil, en liten förfrågan om vi kan hjälpa till lite, mm. Något som för oss inte kostar något, men som för vår gäst där ute på bojen är otroligt värdefullt! Tänk att man skall behöva resa så här långt för att upptäcka dessa självklarheter! ”Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er  ‘was erzählen!”

Nog om detta. I morgon skall vi ”göra sta’n”. Besöka dagligvaruhandeln och bunkra fr a färskmat. Sedan överväger vi att stanna någon extradag för att utforska ön lite mer. Kanske hyra bil.

 

Vi hoppas kunna få besöka denna vackra fyrplats under vår vistelse här på ön.

 

* * *

 

I mitten på veckan planlägger vi att segla vidare till Funchál på Madeira, och det innebär att vi inte bara kommer att ha firat Jul utan också Midsommarafton under segel! I början på nästa vecka seglar vi vidare till Kanarieöarna.

OCH HÄR KOMMER EN VIKTIG UPPLYSNING!!! Vi har ändrat vår planläggning, och tänker inte segla direkt hem från Azorerna. Vi tycker att tiden har gått alldeles för fort, och att det är för tidigt att segla hem och avsluta detta Äventyr! Firma Gabrielsson och Mählck har därför vid ett extrainsatt styrelsesammanträde helt nyligen beslutat att förlänga seglingen med minst ett år till.

Detta innebär att vi nu efter Madeira tänker segla ner till Las Palmas på Gran Canaria och lägga båten där några månader, med början av juli. Så flyger vi hem till Sverige och Umeå för att bl a besöka barn och barnbarn. I mitten/slutet av september flyger vi tillbaka till Gran Canaria och seglar runt bland Kanarieöarna ytterligare en vinter.

Se’n får vi se. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Terceira, UNESCO’s World Heritage. 2018 06 17.

Terceira var den tredje ön, som Portugiserna under tidigt 1400-tal upptäckte i ögruppen Azorerna, därav namnet. Den kom under flera sekler att bli av mycket stor betydelse för den alltmer expanderande sjöfarten. I byn Angra do Heroïsmo uppförde ”Bröderna av den Helige Ande” i början av 1490-talet ett hospital för vård av sjuka och skadade, särskilt långseglande sjömän. Det kom några år senare att sammanbyggas med det bredvidliggande klostret, ungefär vid platsen för den nuvarande katedralen.

 

Den magnifika och färgstarka katedralen i Angra blickar ut över havet, ungefär på platsen för det ursprungliga hospitalet för sjöfarare. Det ligger ytterligare en stor katedral längre upp i staden, men den har inte samma iögonfallande färg och plats.

 

Påven Johannes Paulus II besökte ön Terceira 1991.

 

* * *

 

Staden Angra do Heroïsmo på Terceira fick 1983 status som UNESCO’s World Heritage. Detta pga sin bevarade mycket vackra architektur. Både torgen och de öppna platserna och de smala vindlande gatorna är kantade av snyggt målade och välbevarade hus.

 

 

Husen längs torg och öppna platser ör välmålade och välskötta.

 

Rent och snyggt på gatorna.

En tjänsteman på hamnkontoret berättade hur man lyckats med att hålla så rent omkring sig i det allmänna rummet i Portugal. Det började som ett projekt 1986, där man i skolorna lärde barnen att ställa frågor till sina föräldrar varför de bara slängde skräpet omkring sig, och därefter frågade barnen både föräldrar och folk i kommunen varför det inte fanns ordentliga papperskorgar och kärl för källsortering. Det var svårt för kommunpolitikerna att kringgå pålästa och frågvisa barn, och till slut var stenen i rullning. Idag är det allmänt accepterat att man källsorterar och håller rent omkring sig. Något för oss alla att tänka på?

 

* * *

 

 

Lugnet och utsikten över havet är betagande.

 

* * *

 

The nice restaurang ”Captain’s Table” is situated on Rua do Roche, five minutes walk from the Marina.

 

 

The nice owners are of turkish origin and serve a delicious mediterranean cuisine.

 

* * *

Vi har nu lämnat Terceira bakom oss och seglar mot Santa Maria, som ligger 150 sjömil SO. Vi räknar med att komma fram dit i morgon kväll, 18/6 -18. Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Om att skapa ett miljövänligt och hållbart näringsliv och samhälle. Pico, 2018 06 14.

Först en kompletterande upplysning om den försvunna italienska segelbåten här i Azorerna. På hamnkontoret i Horta bekräftar man att det nyligen verkligen har försvunnit en italiensk segelbåt med två personer ombord, far och son. Men det skedde några veckor innan vi passerade området. Enl. uppgifter skall nödsändaren ha sänt ut nödsignal, men tystnat redan efter någon sekund. Position och tidpunkt blev dock registrerade, men inga spår efter vare sig besättning eller båt har påträffats i det aktuella området. Man kan bara spekulera i vad som hänt; explosion?

 

* * *

 

Vi har nu lämnat Horta och seglat till grannön Pico, där vi lyckades ta oss in i den lilla fiskehamnen i Lages på Picos sydkust. Trångt och grunt, och egentligen fullbelagd, men efter förfrågan fick vi tillåtelse att lägga oss långsides utanför en annan segelbåt. Den visade sig tillhöra två portugisiska optimister, som tagit på sig uppgiften att helrenovera detta kadaver till flytetyg. De räknar med att vara färdiga i september och planlägger då att segla samma rutt som vi gjorde förra året; till Kanarieöarna och sedan via Kap Verde till Karibien. De sade dock inte vilket år, som båten skulle vara klar i september.

* * *

Den lilla staden Lages är riktigt charmig! Gammal sekelskiftes byggstil med snickarglädje i de vitmålade husen med röda tegeltak. Nästan alla hus är mycket välhållna och det är påfallande rent och snyggt på gatorna, något vi noterade redan inne på Portugals fastland.

Smala gränder med prydliga och välskötta hus.

 

Och uppe på balkongen satt gojjan och svor.

 

Ett och annat hus har dock fått förfalla.

 

Man har rikligt med tunnor och containrar på gator, hamnar och allmänna platser, och med tydliga färger verkar källsorteringen fungera.

 

Tunnor och containrar med tydlig färgmarkering underlättar källsortering. Och det är rent och snyggt på gatorna!

 

* * *

 

Samhället byggde tidigare nästan helt på valfångsten, och det finns flera minnesmärken och muséer över den tiden. Stora fotografier på barer visar hur 6-8 män, flera av dem med cigarettfimpen i mungipan, i en liten 6 meters roddbåt för hand harpunerar en jättestor val, där stjärtfenan är nästan lika stor som männens båt! Ett enda slag med stjärten kunde ha vält omkull männens båt i ett nafs!

De senaste decennierna har valfångsten varit förbjuden, men Pico är ett fint exempel på hur ett samhälle kan ställa om sig i en mer miljövänlig och hållbar riktning. Det har nu etablerat sig flera företag, som gör dagsturer ut med turister, som kommer för att se på val och delfiner ute till havs. Och de kommer i mängder! Turisterna måste ju också ha någonstans att äta och bo, och flera små hotell och restauranger har vuxit upp.  Det ordnas också cykelturer uppe på ön, och utflykter till någon av alla vinodlingarna på sluttningarna. Och med ökat pengaflöde in i samhället, ökar också butikernas sortiment.

 

Platsen där valfångarna brukade dra upp sina båtar, har nu gjorts om till en badplats.

 

Vi åt en riktigt god middag på en av alla dessa små trottoarrestauranger, som vuxit upp. Den lilla byn Lages på Picos sydsida är ett exempel på hur ett litet samhälle inte behöver gå under i en omstruktureringsprocess, utan genom att anpassa sig till rådande förhållanden, kan man överleva och utvecklas vidare i en miljövänlig och hållbar riktning.

 

* * *

 

Vi seglar nu vidare till Terceira, en annan av de azoriska öarna. Spännande fortsättning följer!