S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Om att skapa ett miljövänligt och hållbart näringsliv och samhälle. Pico, 2018 06 14.

Lämna en kommentar

Först en kompletterande upplysning om den försvunna italienska segelbåten här i Azorerna. På hamnkontoret i Horta bekräftar man att det nyligen verkligen har försvunnit en italiensk segelbåt med två personer ombord, far och son. Men det skedde några veckor innan vi passerade området. Enl. uppgifter skall nödsändaren ha sänt ut nödsignal, men tystnat redan efter någon sekund. Position och tidpunkt blev dock registrerade, men inga spår efter vare sig besättning eller båt har påträffats i det aktuella området. Man kan bara spekulera i vad som hänt; explosion?

 

* * *

 

Vi har nu lämnat Horta och seglat till grannön Pico, där vi lyckades ta oss in i den lilla fiskehamnen i Lages på Picos sydkust. Trångt och grunt, och egentligen fullbelagd, men efter förfrågan fick vi tillåtelse att lägga oss långsides utanför en annan segelbåt. Den visade sig tillhöra två portugisiska optimister, som tagit på sig uppgiften att helrenovera detta kadaver till flytetyg. De räknar med att vara färdiga i september och planlägger då att segla samma rutt som vi gjorde förra året; till Kanarieöarna och sedan via Kap Verde till Karibien. De sade dock inte vilket år, som båten skulle vara klar i september.

* * *

Den lilla staden Lages är riktigt charmig! Gammal sekelskiftes byggstil med snickarglädje i de vitmålade husen med röda tegeltak. Nästan alla hus är mycket välhållna och det är påfallande rent och snyggt på gatorna, något vi noterade redan inne på Portugals fastland.

Smala gränder med prydliga och välskötta hus.

 

Och uppe på balkongen satt gojjan och svor.

 

Ett och annat hus har dock fått förfalla.

 

Man har rikligt med tunnor och containrar på gator, hamnar och allmänna platser, och med tydliga färger verkar källsorteringen fungera.

 

Tunnor och containrar med tydlig färgmarkering underlättar källsortering. Och det är rent och snyggt på gatorna!

 

* * *

 

Samhället byggde tidigare nästan helt på valfångsten, och det finns flera minnesmärken och muséer över den tiden. Stora fotografier på barer visar hur 6-8 män, flera av dem med cigarettfimpen i mungipan, i en liten 6 meters roddbåt för hand harpunerar en jättestor val, där stjärtfenan är nästan lika stor som männens båt! Ett enda slag med stjärten kunde ha vält omkull männens båt i ett nafs!

De senaste decennierna har valfångsten varit förbjuden, men Pico är ett fint exempel på hur ett samhälle kan ställa om sig i en mer miljövänlig och hållbar riktning. Det har nu etablerat sig flera företag, som gör dagsturer ut med turister, som kommer för att se på val och delfiner ute till havs. Och de kommer i mängder! Turisterna måste ju också ha någonstans att äta och bo, och flera små hotell och restauranger har vuxit upp.  Det ordnas också cykelturer uppe på ön, och utflykter till någon av alla vinodlingarna på sluttningarna. Och med ökat pengaflöde in i samhället, ökar också butikernas sortiment.

 

Platsen där valfångarna brukade dra upp sina båtar, har nu gjorts om till en badplats.

 

Vi åt en riktigt god middag på en av alla dessa små trottoarrestauranger, som vuxit upp. Den lilla byn Lages på Picos sydsida är ett exempel på hur ett litet samhälle inte behöver gå under i en omstruktureringsprocess, utan genom att anpassa sig till rådande förhållanden, kan man överleva och utvecklas vidare i en miljövänlig och hållbar riktning.

 

* * *

 

Vi seglar nu vidare till Terceira, en annan av de azoriska öarna. Spännande fortsättning följer!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s