Så har vi nyttårsafton. 2020 är till ända. Ett år som för de flesta bäst kan karaktäriseras med Drottning Elisabeths berömda ord; ”Anno Horribilis”. För vår del har mycket ställts på ända detta år. Mycket har behövt omprövas. 

Koronapandemin har slagit hårt. Inte bara hälsomässigt; jag tänker ofta på alla dessa småföretagare, även här nere på kanarieöarna, som förlorat i stort sett sitt livsverk. Det är säkert många tragedier bakom alla stängda restauranger och små butiker.

* * * 

På promenad i de idylliska kvarteren nere vid hamnen i Puerto de Mogán.

Själva har vi det nästan oförskämt bra nu. Vacker miljö, trevliga människor runt oss, och inte minst ett fantastiskt fint klimat. Som en svensk högsommar med 24-25 grader. Inget regn, klar sol från blå himmel i stort sett dagligen. 

* * * 

I afton skall vi fira in det nya året tillsammans med några svenska seglarvänner, Greta och Owe i ”Mayflower II”, som vi efterhand har lärt att känna väl. Det är beställt nyårsmeny på Rest. ”Carpe Diem”, där Helmi och jag firade förra nyårsaftonen. Vi räknar med att kunna göra så även nästa år. 

* * * 

Meddetsamma efter nyår, tidigt på lördagsmorgonen den 2 januari 2021 kastar vi loss för några veckors segling. Vi hade bokat plats i marinan på södra Tenerife, men tydligen är hela Tenerife helt nerstängt pga Pandemin. Hamnkontoret svarar inte på våra förfrågningar, så vi får ankra i en skyddad vik. – Söndag morgon 3 januari seglar vi vidare till La Gomera, där vi stannar 2 veckor. Ser fram emot mycket bergsvandringar och turer med hyrbil runt på ön. Det finns väldigt mycket sevärt. 

I mitten av januari seglar vi vidare till Tazacorte på västsidan av den västligaste av Kanarieöarna, den lilla ön La Palma. Mycket charmig liten ö, som inte alls på samma sätt är påverkad av turism som sina större systrar, Gran Canaria och Tenerife. Vi planlägger att stanna på La Palma i tre veckor och återvända till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV kust i mitten av februari. I månadsskiftet februari/mars reser vi hem ett tag, och så hoppas vi återkomma hit snart igen. 

Så har julen kommit i år också. Härligt soligt och varmt väder, 25-26 grader. Lite kyligt på kvällar och tidiga morgnar, då man gärna tar på sig långbyxor och en tröja. Annars är det shorts och T-shirt/linne som gäller. 

Livet här är betydligt mer avstressat här än det brukar vara hemma. Allt stressande efter julklappar och alla andra ”måsten” existerar inte. Inte vad vi ser i alla fall. Här sitter man gärna i sittbrunnen med några båtgrannar. 

Blomsterprakten är imponerande.

Vid entrén till hamnområdet är det rent och prydligt.

* * * 

Nu eftermiddag/kväll skall vi fira jul med våra grannar från Umeå, Gunilla och Anders i deras hus i Puerto Rico, inte långt härifrån. Det blir Knytkalas. Helmi har gjort en rödbetssalad och en Janson. Härligt salt! Skall bli trevligt. Avslutar med att publicera vår egen Tomte Rudolf med Julgran. Äkta svensk vara, inköpta på IKEA på Las Palmas. 

Vår Jultomten Rudolf med äkta plastgran från IKEA.

Så får vi önska er alla en Riktigt God Jul! Tag gott vara på varandra! Det är detta som Julen handlar om. 

Igår kom vi tillbaka från varvet på Pasíto Blanco, där båten stått på land i en vecka.

Vid båtlyftet var algbeväxningen inte så förfärlig, som vi hade befarat, utan det gick bra att få bort det mesta med en högtrycksspruta. Efter 2 varv med båtbottenfärg blev resultatet riktigt bra. Skrovsidorna hann vi också med att polera. Finner att på babordssidan behövs det nog en omgång rubbing + polering + vaxning för att få tillbaka lystern. Det får bli nästa gång vi lyfter båten på land. 

Båten är nu rengjord, bottenmålad och finputsad. Klar för sjösättning.

Vi hade också en mekaniker ombord. Dels för den rutinmässiga motorservicen med byte av olja och filter samt bränslefilter och prefilter. Dessutom byte av en länspump, som hade fått sig en spricka. Det går inte att ha brister i en så central säkerhetsdetalj som en länspump. Sedan hoppas man ju naturligtvis alltid att den aldrig skall behövas! Dieseltankarna är också öppnade och inspekterade. Dessbättre var det inte mycket skräp i botten. Känns bra. Det är ju annars fasan att få motorstopp vid hamninloppet efter segling i hög sjö, där gammalt skräp virvlas upp från botten av bränsletanken. 

Allt sådant låter jag varvsfolk göra. Dels för att de har rutin och inte minst utrustning för att ta hand om gammal diesel och spillolja.

* * * 

Våra båtgrannar Greta och Owe i HR46:an ”Mayflower II” råkade under sista veckan på varvet ut för en incident ombord, och som kunnat sluta med en katastrof. Mekanikern ropade plötsligt att någon omedelbart måste stänga av strömmen ombord. Det visade sig att en plus-kabel från generatorn hade skakat loss och kommit i kontakt med motorblocket, med kortslutning som följd. Mekanikern visste naturligtvis inte var huvudavstängningskontakterna satt, så om nu inte ägarna befunnit sig ombord, hade brand mycket snabbt kunnat utvecklas, ev. även med explosion av hela batteribanken. Hade detta inträffat ute till sjöss, är det inte säkert att ägarna hade upptäckt kortslutningen i tid, utan elden hade kanske kunnat få ordentligt fäste. Och då är det ”Abandon ship” som gäller. 

Detta styrker den gamla regeln att alla genomföringar och elkontakter ombord måste kontrolleras årligen. Men det är lätt att någon kontakt glöms bort, särskilt som det på stora båtar finns väldigt många kontakter, ibland långt ner i avlägsna vrår.

* * * 

Här hänger S/Y Helmi nu i stropparna, färdig för sjösättning och nya äventyr!

Vi är sedan igår tillbaka i Puerto de Mogán på Gran Canarias SV sida. Detta har blivit vår hemmahamn här nere. Det finns en del intressant information om hamnen och det lilla samhället Pasíto Blanco. Skall inom kort skriva något om detta. 

Så har vi varit här en vecka nu. Teak-däcket renskurat och ytbehandlat för att bättre motstå de små svarta algangreppen. Fendrarna renskurade och Helmi har genomstädat båten inuti. Helt nödvändigt, eftersom Saharasand har en märklig förmåga att leta sig in överallt.

Idag på morgonen lussade vi våra svenska båtgrannar med stjärngossestrut och Helmi med glitter i håret. Skönsång – minst tvåstämmigt! – och kaffe med ugnsvarma lussebullar (IKEA!) samt pepparkakor. Mycket uppskattat. Våra spanska båtgrannar undrade vad som stod på; spöken i farten?!

Våra svenska båtgranna Greta och Owe uppvaktas med skönsång, ugnsvarma lussebullar och pepparkakor.

Minns en gång på 90-talet att jag ringde pappa Hilding och med känsla och inlevelse sjöng Luciasången tidigt på morgonen. Han var helt tyst, så jag frågade: Är Du kvar? – Är det Du? – Javisst! – Oh, jag trodde det var någon berusad på väg hem från Krogen, och som ringt fel!  

Och jag som tänkte det skulle vara dagens kulturella höjdpunkt. 

Nåväl, i eftermiddag seglar vi iväg 2 timmar österut, till Pasito Blanco. Där skall vi imorgon tidigt lyfta båten på land för renskurning och bottenmålning. En del motor- och annat mekanikerarbeten skall också göras. 

Under tiden bor vi på ett litet närbeläget hotell. Det skall finnas en närbutik och en liten restaurang på området, så vi kommer att ha det bra. 

Räknar med att vi är tillbaka här i Puerto de Mogán före jul. 

Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias sydvästkust, väl skyddat från de vintertid kalla nordostliga vindarna. Det ligger strax väster om Puerto Rico, som är markerat på kartan.

Fredag kväll, 5/12 2020, kom vi tillbaka hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, där vi haft båten liggande sedan vi i all hast lämnade Kanarieöarna och reste hem i mars i år. Detta pga annalkande pandemi och allmän osäkerhet. I sådana situationer känns det bäst att fortast möjligt försöka komma sig hem.

Sommaren 2020 har sedan varit turbulent på ett sätt, som vi hade kunnat vara utan. Vi hoppar över allt det där, och konstaterar att vi nu är tillbaka.

Pga pandemi-situationen har nu spanska regeringen nu beslutat om mycket omständliga och komplicerade regler för inresa till Spanien. De senaste 2 veckorna gäller detta även Kanarieöarna.

Utöver en komplicerad självdeklaration, att vi är symtomfria, krävdes det även negativa Covid-19 tester – högst 72 timmar gamla – utförda vid ett kommersiellt laboratorium. Detta till det facila priset av SEK 1500/person. Dessutom var inresebestämmelserna så luddigt skrivna, att det inte gick att avgöra om de 72 timmarna skulle räknas fram till dess att vi steg ombord på planet, eller då vi landade och passerade Immigrationsmyndigheterna. Då analystiden uppgick till 56 timmar, var tidsfönstret väldigt kort, och det blev därför nödvändigt att ta två prover vardera med 24 timmars mellanrum, detta för att inte riskera att bli hemsänd med första flyg, om något skulle krångla vid framkomsten. Vi har från förr lärt oss att inte diskutera med tull- och immigrationsmyndigheter; det är som att diskutera med Jehovas Vittnen.

Nåväl, allt gick bra. Väl på plats gick allt väldigt smidigt. Hanterar man bara flygplatspersonalen schysst, gör som de säger, är de vanligtvis inte intresserade av att ställa till trassel. De vill bara göra sitt jobb, få undan köerna och kunna få gå hem.  

* * * 

Tursamt nog hade våra kära båtgrannar Greta och Owe i ”Mayflower II” mött upp på flygplatsen, och körde oss till marinan i Puerto de Mogán. Så slapp vi trängas i en buss, med allt vad det innebär. Sedan blev vi av dem bjudna på middag på en av de i särklass bästa restaurangerna här nere i marinan! Tala om vänliga människor!

Det är alltid med en viss bävan, som man kommer tillbaka till båten efter över 8 månaders frånvaro. Två andra båtgrannar hade dock kollat batterispänningen och vid behov laddat de känsliga Lithium-jon-batterierna. Dessutom hade de kollat alla förtöjningar och spolat av däcket från all Sahara-sand, som emellanåt sveper in över området. Sådana gånger skänker man hjälpsamma båtgrannar många varma tankar!

   * * *

Vädret här nere på Gran Canarias sydvästkust nu i december är som en svensk högsommar, c:a 25-26 grader på dagarna. På kvällarna, när solen går ner, blir det lätt lite kyligt, och man tar gärna på sig ett par långbyxor och en tröja. Annars shorts och T-shirt/linne. 

Det är inte många turister här nere. Kanske 10-20 % av det normala. Ur vår synpunkt är detta naturligtvis en fördel, detta med tanke på smittsituationen. Men det skall erkännas att vi tycker synd om alla dessa småföretagare, både här och hemma i Sverige, som på kort tid förlorat kanske hela sin livsgärning. 

Växtligheten i Puerto de Mogán är imponerande! Här inspekterar Helmi.

  * * * 

De närmaste 2 veckorna är det underhållsarbete på båten som gäller. Enligt plan skall vi kommande helg segla båten till närbelägna Pacito Blanco för båtlyft och renspolning/-skrapning och bottenmålning. Dessutom en del mekanikerarbeten. Sådant måste också till. 

Spännande fortsättning följer!