Fredag kväll, 5/12 2020, kom vi tillbaka hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, där vi haft båten liggande sedan vi i all hast lämnade Kanarieöarna och reste hem i mars i år. Detta pga annalkande pandemi och allmän osäkerhet. I sådana situationer känns det bäst att fortast möjligt försöka komma sig hem.

Sommaren 2020 har sedan varit turbulent på ett sätt, som vi hade kunnat vara utan. Vi hoppar över allt det där, och konstaterar att vi nu är tillbaka.

Pga pandemi-situationen har nu spanska regeringen nu beslutat om mycket omständliga och komplicerade regler för inresa till Spanien. De senaste 2 veckorna gäller detta även Kanarieöarna.

Utöver en komplicerad självdeklaration, att vi är symtomfria, krävdes det även negativa Covid-19 tester – högst 72 timmar gamla – utförda vid ett kommersiellt laboratorium. Detta till det facila priset av SEK 1500/person. Dessutom var inresebestämmelserna så luddigt skrivna, att det inte gick att avgöra om de 72 timmarna skulle räknas fram till dess att vi steg ombord på planet, eller då vi landade och passerade Immigrationsmyndigheterna. Då analystiden uppgick till 56 timmar, var tidsfönstret väldigt kort, och det blev därför nödvändigt att ta två prover vardera med 24 timmars mellanrum, detta för att inte riskera att bli hemsänd med första flyg, om något skulle krångla vid framkomsten. Vi har från förr lärt oss att inte diskutera med tull- och immigrationsmyndigheter; det är som att diskutera med Jehovas Vittnen.

Nåväl, allt gick bra. Väl på plats gick allt väldigt smidigt. Hanterar man bara flygplatspersonalen schysst, gör som de säger, är de vanligtvis inte intresserade av att ställa till trassel. De vill bara göra sitt jobb, få undan köerna och kunna få gå hem.  

 

* * * 

 

Tursamt nog hade våra kära båtgrannar Greta och Owe i ”Mayflower II” mött upp på flygplatsen, och körde oss till marinan i Puerto de Mogán. Så slapp vi trängas i en buss, med allt vad det innebär. Sedan blev vi av dem bjudna på middag på en av de i särklass bästa restaurangerna här nere i marinan! Tala om vänliga människor!

Det är alltid med en viss bävan, som man kommer tillbaka till båten efter över 8 månaders frånvaro. Två andra båtgrannar hade dock kollat batterispänningen och vid behov laddat de känsliga Lithium-jon-batterierna. Dessutom hade de kollat alla förtöjningar och spolat av däcket från all Sahara-sand, som emellanåt sveper in över området. Sådana gånger skänker man hjälpsamma båtgrannar många varma tankar!

 

   * * *

 

Vädret här nere på Gran Canarias sydvästkust nu i december är som en svensk högsommar, c:a 25-26 grader på dagarna. På kvällarna, när solen går ner, blir det lätt lite kyligt, och man tar gärna på sig ett par långbyxor och en tröja. Annars shorts och T-shirt/linne. 

Det är inte många turister här nere. Kanske 10-20 % av det normala. Ur vår synpunkt är detta naturligtvis en fördel, detta med tanke på smittsituationen. Men det skall erkännas att vi tycker synd om alla dessa småföretagare, både här och hemma i Sverige, som på kort tid förlorat kanske hela sin livsgärning. 

 

 

  * * * 

 

De närmaste 2 veckorna är det underhållsarbete på båten som gäller. Enligt plan skall vi kommande helg segla båten till närbelägna Pacito Blanco för båtlyft och renspolning/-skrapning och bottenmålning. Dessutom en del mekanikerarbeten. Sådant måste också till. 

Spännande fortsättning följer!