S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


1 kommentar

2022 02 02: Om Tålamod, ensamroddare, gatumusikanter och delfiner.

Vi har nu väntat i över 2 månader på att motorn skall bli lagad. Verkstan var stängd i 2 veckor mellan Jul och Trettondagen, som är en stor helg här. Naturligtvis hade man inte beställt reservdelar innan ledigheten, utan detta gjordes först därefter. Med mera väntan.

I förra veckan tog jag bussen till Pasíto Blanco, där motorverkstan ligger. Nää, man hinner inte börja med vår motor förrän tidigast i slutet av denna vecka. När detta arbete är klart, och framför allt innan motorn är på plats, ja, då är vi redan hemma. Verkstadsägaren rycker på axlarna; ”Då får vi sätta motorn på plats, när ni kommer tillbaks.”

Jag har naturligtvis redan tidigare funderat på om inte det finns någon annan motorverkstad på ön. Jag har fått väldigt motstridiga uppgifter om detta. Jodå, det finns gott om sådana. Frågan är bara vilka som klarar ett sådant här jobb. Och inte är klåpare.

Jag har kommit fram till att ha tålamod. ”Tålamod är en Dygd.”

Vi får koncentrera oss på andra ting runt oss. Som exempelvis ensamroddaren, som gav sig iväg över Atlanten för idag precis 2 månader sedan. Det skulle ta 70 dagar, så hon torde vara framme mot slutet av nästa vecka. Om nu tidsplanen håller. Fick precis en bild av ensamroddaren, just som hon var på väg ut ur hamnen. Av extrautrustning noteras radar, solcell samt satellittelefon.

Ensamroddaren på väg ut ur hamninloppet i Puerto de Mogán på sin väg över Atlanten.


* * *

Gatulivet har återvänt till samhället här. Inte riktigt i samma omfattning som före pandemin. På fredagar (marknadsdag!) kommer dock turister från omgivande ställen. Då håller man sig helst undan, när dessa horder väller in bland marknadsidkarnas tingel-tangel.

Jag har funnit två bilder av kringresande gatumusikanter. Det var något rörande fint att se dem sitta där ensamma med sin fina musik, mitt ibland all larm på gatan. Vi gillade dem, bl.a. för deras val av repertoar.

Gatumusikant med piano på hjul. Han spelade huvudsakligen Wienklassisistisk musik.
En ensam cellist bland populärmusik och allsköns tingel-tangel spelar klassisk musik på sin cello, bl.a. ”Svanen” av Saint-Saëns.


* * *

Efter allt ”bryggseglande” kan det vara trevligt att tänka tillbaka på alla fina seglingsturer. Här några bilder av lekande delfiner längs med båten.

Lekande delfiner följer oss.
Och här en, som simmar riktigt nära.


* * *

Kommande sönd. 6 febr. 2022 reser vi hem för medicinska kontroller. Vi hoppas kunna återvända hit i månadsskiftet februari/mars.


6 kommentarer

2022 01 17; totalhavererad motor.

När vi kom hit ner, sista dagarna i november, testade vi som vanligt motorn. För första gången på alla dessa år startade den inte! Vad i hela Friden?!! – Kollar startbatterierna; jodå, de är fulladdade.

Nytt försök. Startmotorn drar runt stora huvudmotorn, men den startar inte. Bara ”på-tisdag-på-torsdag-på-tisdag-på-torsdag-host-host-host-på-tisdag-på torsdag-host-host”. Massiv tjock vit rök väller ur avgasröret. Livet på bryggan avstannar. Någon tittar oroligt efter brandlarmet, andra sympatihostar med motorn.

Någon ropar: ”Stopp! Gör inga fler försök! Få hit en motormekaniker!” – Vi fylldes av onda aningar.

Flera dagar efter utsatt tid dyker det till slut upp en hjälpsam och trevlig ung man. Har går rakt på sak; jag drar runt med startmotorn på nytt, samtidigt som han systematiskt testar den ena cylindern efter den andra.

Inom ett par minuter har han diagnosen klar; motorn går bara på tre cylindrar, den fjärde är fylld med vatten!

Hur i hela …..har detta gått till?!! Vår trogne gamle Tryggve! Vår vän i nöden!

Den unge José ringer till sin chef, Jorge Ramos på verkstan i det närliggande Pasíto Blanco. Jag överhör samtalet, och det beslutas om att lyfta ut hela motorn och transportera den till verkstan för att köra den i bänk. – ”Huvvaligen!” tänker jag. ”Det här låter dyrt!”

Så börjar det eviga jagandet av den som bestämmer i den närliggande lilla fiskerihamnen, om vi kan tänkas få låna kajen några timmar för att lyfta ur motorn med lyftkran från en lastbil. Jodå, det skall gå bra, men inte förrän då-och-då. OK. – Till slut hittar vi en tid, som passar både fiskerihamnen och verkstadsägaren. Samtidigt som det inte är något helgon, som skall firas.

Bryggans Expertkommitté av mer eller mindre spänstiga herrar, hjälps åt att bogsera båten de 100 meterna bort till Fiskerihamnen.

Motorn på väg upp ur motorrummet, genom sittbrunnen och upp på land.

Efter lite lirkande gick det att få upp motorn genom sittbrunnsgolvet.

Innan vi bogserades tillbaka till vår bryggplats, fick vi stränga order av verkstadsägaren. En decimeter av den främre motorrumsväggen måste rivas, innan det går att få motorn på plats igen. – Låter besvärligt. Och dyrt. Men, vi får väl prata med Jens, hamnens allt-i-allo, och som fixar det mesta.

Efter drygt 14 dagars Jul- och Nyårsnedstängning, har besked äntligen besked kommit från Verkstan. En tio punkter lång lista med reservdelar måste beställas. Det förefaller ha läkt in saltvatten från värmeväxlaren, vilket spritt sig genom topplockspackningen och ner i en cylinder. Och där har det stått sedan vi lämnade båten i maj månad.

Det hinner nog hända mycket på den tiden. Reservdelslistan antyder det, i varje fall.

Verkstadsägaren, Jorge Ramos, är dock en duktig karl. Han vet vad han gör. Utöver att vara tyska fordonstillverkaren MAN’s representant på Kanarieöarna, flygs han emellanåt av MAN över till Kuba för att serva kubanska kustbevakningens dieselmotorer.

Enligt bryggsnacket här, ville Fidel själv att det skulle vara just Jorge, som kom. Det här sista – om Fidel – vet jag dock inte om det stämmer. Jag kan ju dock lite diskret höra, om han träffade Den Store något.

Och nu väntar vi på att reservdelarna skall komma. Och på att arbetet skall börja.

Spännande fortsättning följer.


Lämna en kommentar

2022 01 13: Lay out och läsbarhet.

Har nu checkat upp hur läsbarheten är med den nya tekniken.

När ett inlägg publiceras, skickas antingen ett litet meddelande till ”Följare”, alternativt en komprimerad version av inlägget. I mobiltelefonen är läsbarheten acceptabel, men Frontbilden finns inte med. I laptop är bilderna ibland ihoptryckta, och bildtexterna flyter in i varandra. Ej heller här syns Frontbilden.

Bäst är därför, att när ett ”Pling” om nytt inlägg kommit, gå in på Bloggen genom att i adressfältet uppe till vänster skriva in ”www.syhelmi.com” Detta går sedan att rationalisera genom att lägga Bloggen bland Favoriter.

Så får man den bästa läsbarheten och bästa Lay out.

Skall se om det går att undvika att bilder och bildtexter trängs ihop.

* * *

Fortfarande varmt och skönt här nere. – Hoppas snart få tillbaka vår totalhavererade motor. Mer om detta i kommande spännande fortsättning.


4 kommentarer

2022 01 13. Nytt År, Ny Frontbild och lite tillbakablickar.

Det verkar som om den nya tekniken med fr.a. bildhanteringen har fungerat. Den nya Frontbilden togs av en ”Paparazzi-fotograf” vid inseglingen till Béquia, söder om St. Vincent i södra Karibien, januari 2018. Det blåser ofta väldigt mycket mellan öarna, och vi har just kommit i lä bakom ön i bakgrunden. Därav de kraftigt revade seglen, men vi gör ändå bra fart genom vattnet.

Tekniskt sett är bilden väldigt lyckad med båtnamnet Helmi och hemmahamnen Umeå synligt på både båtskrovet och på den vita ”frälsarkransen” på relingen.

* * *

Vi reste den 23 maj 2021 hem till Umeå från den temporära ”hemmahamnen” Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-sida. Det Nordiska Ljuset på sommaren finns knappast någon annanstans, och det vill vi bara inte gå miste om.

Några bilder från sommaren 2021.

Morsdagstårta, 30 maj 2021. Från Nya Konditoriet på gågatan i Umeå (snart 100 år gammalt).

Den vackra bilden av Helmi på Trysunda på Höga Kusten tål att visas en gång till.

Havtornsbuskarna bredvid vedboden ger riklig skörd. Men tänk, vad taggiga och jobbiga att plocka!

Efter en regnskur framkommer en vacker regnbåge. Tittar man noga, ser man att det är en dubbelbåge. I sådana fall är färgerna spegelvända mot varandra.

Vintern kom till Umeå torsdagen den 25 november 2021, dagen innan vi drog söderut. Nog kändes det dags!
Tillbaka i Puerto de Mogán! Här nere i värmen trivs Helmi!

* * *

Normalt sett brukar vi dra söderut redan i månadsskiftet september/oktober, för att återvända när våren har kommit, i mitten av maj månad.

En del följare/vänner har undrat, varför vi dröjt så länge kvar i Sverige denna höst. Som en del av er kanske känner till, har Helmi drabbats av en allvarlig sjukdom. En sjukdom, som kräver regelbundna kontroller, och under hösten 2021 också en del riktigt tuffa cellgiftbehandlingar. Detta har naturligtvis kastat om hela vår tillvaro. Andra prioriteringar på vad som är viktigt i livet.

Som Helmi själv säger: vi måste leva nu, fortsätta att leva som vi alltid har gjort, inte hänga med huvudet; det blir man inte bättre av.

Såå, nu lever vi. Vi gör sådant, som vi önskar göra. Så länge vi bara kan.

* * *

Vidare plan; i början av februari 2022 reser vi hem till Umeå. Då har Helmi tid för Rtg och andra undersökningar. Därefter får vi besked av onkologdoktorn. Vi hoppas naturligtvis, att allt är lugnt, och att vi kan resa tillbaka hit ner i början av mars för att sedan resan hem för nya kontroller i mitten av maj månad.


12 kommentarer

Detta är ett test. 2022 01 10.

Som framgår av vårt senaste inlägg från maj 2021, har WordPress lagt om sitt system. Det är fr.a. Redigeringen och Bildhanteringen som skiljer. Och det är just här, vid Bildhanteringen, som jag stött på problem. Vi gör nu ett nytt försök.

Sommarminne. Helmi på Trysunda på Höga Kusten, 5 augusti 2021.
  • * * *

Vi gör ett nytt försök, denna gång med lokala foton från Puerto de Mogán.

Högt uppifrån klippan med avspärrningarna, tittar Helmi ner i havet….

Båtar för ankar utanför marinan.

Vi gör nu ett försök att publicera. Så får vi se om det fungerar.


8 kommentarer

4 år sedan vi seglade iväg, 23/5 2017.

Idag är det 4 år sedan vi lämnade hemmahamnen i Umeå kl. 18.25, i närvaro av släkt och vänner. Se i arkivet, ”Maj 2017”. Vår första seglats gick till den lilla badplatsen ”Simphamn”, 5 sjömil söderut. Där hade Motorbåtsklubben en liten brygga, där vi lade till vår första natt på vår långsegling. Minns att det var riktigt kallt i båten! Men så hade isarna gått bara några dagar innan!

* * *

Egentligen skulle vi ha skrivit mer under de senaste veckorna, men ”WordPress” har lagt om systemet. Numer finns inte längre ”Klassisk redigerare”, som jag är van vid. Det blir ”för dyrt”. Det innebär att jag måste lära något helt nytt. Och det är framför allt bildhanteringen som är besvärlig. Så det innebär att det dröjer något med att få med bilder i berättelserna. Det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta.

* * *

De sista dagarna gick ”Kombon”, den gemensamma Batteriladdaren och Invertern sönder. Det är själva Centralen i hela elsystemet i båten. Marinelektrikern Jens från Tyskland, seglarnas allt-i-allo här i hamnen, undersökte Kombon. Hans dom kom snabbt och resolut: ”Kaputt!” Vad det kostar att köpa och installera en ny, vill jag inte avslöja, men vi får väl hänga upp en stekt salt sill i taket på måndagsmorgnarna, stryka potatisen utefter sillen hela veckan, för att som söndagsmiddag dela på sillen, och så hänga upp en ny på måndagsmorgonen igen.

* * *

Idag har vi rest hem för att tillbringa sommaren hemma i Umeå. Vi vill träffa barn och barnbarn och njuta av det vackra nordiska sommarljuset. Vi hoppas kunna återvända till seglingarna i södern i september/oktober. Och hoppas då att Jens fått fram reservdelar, så att elsystemet fungerar.


Lämna en kommentar

Mera om hamnen i Tazacorte, 2021 04 25.

Det lilla samhället Puerto de Tazacorte ligger vackert på västkusten av en liten ö, längst ut i väster. Men också utsatt för väldiga krafter, när oceanens mäktiga vågor slår in mot kusten. 

Solnedgången just bakom piren på den gamla fiskehamnen.

 

Solnedgången här längst ut i väster är berömd. Här har solen just sjunkit ner under horisonten. En plats för många tankar.

 

* * * 

 

De senaste dagarna har ett djupt och mäktigt lågtryck passerat förbi strax norr om oss och drar nu mot Portugal. Förhoppningsvis minskar vinden och framför allt vågorna under de närmaste dagarna, så att vi kan börja segla tillbaka. 

 

Man ser här hur vågen bygger upp på väg in mot land.

 

Här bryter vågen, när det grundar upp.

 

Vattnet forsar upp mot murarna.

 

* * * 

 

Inne i hamnen är det lugnare. Bland alla mer eller mindre välskötta båtar träffar man ibland på en del udda skapelser. Ofta påminnande om barndomens gamla ”sjörövarskepp”. 

 

En något udda skapelse till båt.

På båten förefaller det bo 2 unga familjer. 2 barn i 7-8 års åldern har vi sett. Barnen verkar väldigt hemmastadda på båten och klänger runt som vilka pigga ungar som helst.

Så länge barnen är små, är detta säkert inte något problem. Mer komplicerat blir det, när de kommer i skolåldern. Visst kan föräldrarna säkert vara lärare för barnen, i varje fall i början och under en begränsad tid. Det är dock inte bara enkelt att ha ”skola ombord”. Det finns ju många andra aspekter på detta med ”skola”. Bl a den socialisering, att lära sig umgås med andra barn, som det innebär att gå i skola. Vi har träffat flera unga seglare, som är lite bekymrade hur de skall göra när barnen kommer i skolåldern. 

 

Intrycket av en något udda båt understrykes av skallen på förpulpit. Ser ut att komma från någon sorts get. Det kan ju diskuteras om det hör hemma på en båt. Originellt är det i alla fall.

 

* * * 

 

I morgon måndag 26/4 -21 (eller möjligen dagen därpå, beroende på vädret) börjar vi vår återsegling. Först en lång sträcka på 65 sjömil till San Sebastián på La Gomera. Efter några dagar där, fortsätter vi till Tenerife, där vi tänker ankra för natten, innan vi i slutet av veckan återvänder till hemmahamnen vår, Puerto de Mogán på Gran Canaria. 

Spännande fortsättning följer! 


2 kommentarer

Om Hamnanläggningen i Tazacorte, 2021 04 24.

Det lilla samhället Puerto de Tazacorte på västsidan av den västliga lilla ön La Palma har vi besökt flera gånger. Det var från början en liten fiskeby och hamn till själva staden Tazacorte, 5 km högre upp på ön, och som kanske mest är känd för alla sina bananodlingar.

På 90-talet beslutades om att kraftigt bygga ut den lilla fiskehamnen. Med EU-medel skulle det satsas stort. 2001 invigdes den första hamnen. Med en 190 meter lång kaj kunde nu mindre och medelstora kustgående lastfartyg lägga till. Några år senare färdigställdes den större och yttre hamnen. Här skulle nu en stor bilfärja kunna lägga till. Det finns plats för väntande bilar i 9-10 rader. 

 

Vy över Puerto de Tazacorte med hamnen.

 

De höga murarna skyddar mot det helt öppna havet. De gigantiska stöttorna är ett ingenjörsmässigt mästerverk!

 

* * * 

 

Det märkliga är att det inte har lagt till ett endaste fartyg i någon av de stora hamnbassängerna. Endast fiskebåtar och fritidsbåtar inne i fiskehamnen och marinan. Detta trots att hela projektet sägs ha kostat 2 miljarder Euro! 20 miljarder i svenska kronor! 

Hur kan detta vara möjligt?! – Flera källor jag pratat med anser att det handlar om ”Byapolitik”, andra säger rakt ut ”Korruption”. 

En sagesperson berättade att ledningen i Santa Cruz, den lilla öns huvudstad, inte ville ha konkurrens från Tazacorte, utan all handel skulle gå över huvudstaden. Således gavs inte något tillstånd för hamnen i Tazacorte att tas i bruk. 

Man hade i huvudstaden Santa Cruz de La Palma alls inget emot att den gigantiska hamnen byggdes i Tazacorte. Särskilt inte om all betong och alla transporter utfördes av betongtillverkare och lastbilsåkerier från huvudstaden Santa Cruz. Enligt några källor skall dessa företag ha ägts av släktingar till lokalpolitiker. 

Vad som är sant i detta, både projektets kostnad och eventuella politiska och ekonomiska förbindelser, är naturligtvis svårt att uttala sig om. Inga officiella uppgifter går att få fram. Klart är dock att hela projektet måste ha kostat mångmiljardbelopp. Och dessutom är det klarlagt att det inte har lagt till ett endaste fartyg här. På 20 år. 

Det var väl inte så här EU-medel skulle användas?

 


2 kommentarer

Om långtidsparkerad knarksmugglarbåt, 2021 04 20.

En av de första dagarna vi kom hit till La Palma, noterade vi att det låg en tämligen stor segelbåt vid en kaj, där de lokal fiskebåtarna normalt lossar sin last.

På förfrågan upplyste våra seglarvänner, att den båten låg ”Långtidsparkerad, 10 år”. Vad menade man med detta??

 

”Knarkkurirbåten” vid kaj.

Vi promenerade runt till andra sidan av hamnen för att titta lite närmare på vad detta var för något.

Vi fann en stor segelbåt med polisens blåvitfärgade plastremsor, ”No pasár. Do not cross”. Detta hade naturligtvis några mindre nogräknade personer uppenbarligen inte respekterat. 

Enligt uppgifter skall det ha rört sig om en tämligen stor segelbåt, där kustbevakning och tull i samarbete med spansk polis upptäckt en segelbåt, som väckt deras intresse. Den hade seglat från Colombia, och skulle kunna ha narkotika ombord. Det visade sig stämma; enligt flera källor skall det ha rört sig om 1 ton narkotika (kokain?). 

Närbild av ”Knarkbåten”. Det visar sig vara en Oceanis 46, med hemmahamn i Dubrovnik. Notera det söndertrasade mantåget just i mitten av den kvarvarande ratten. Blev båten rammad av spansk sjöpolis?

 

Vi gick fram till fören av båten. Här framgår det tydligt, att det måste ha gått livligt till, då båten togs i beslag. Det är svårt att tro att dessa skador skulle ha kunnat uppstå pga sammanstötning med kajen. Det förefaller troligt att det varit en del handgemäng i samband med gripandet. 

 

Närbild av ”Knarkbåten”. Här verkar det att ha gått hett till.

Enligt lokalbefolkningen skedde tillslaget för ”6-7 månader sedan”, dvs. omkring september 2020. Rättegången lär alldeles nyligen vara avslutad, och man väntar på domslut. Eftersom narkotikasmuggling bedöms mycket allvarligt här i Spanien, och då det handlat om betydande kvantiteter (1 ton har nämnts), kan det mycket väl bli ”Långtidsparkering” för båten. Vem som betalar kajplatsen, har inte framkommit. Båtens ägare har nog andra problem just nu. 

 

 


4 kommentarer

Nu är vi här! Tazacorte på La Palma! 2021 04 12.

Efter en fin tur under lördagen 10/4 -21 upp mot Fyren på San Sebastián, huvudstad på La Goméra, förberedde vi tidig avgång morgonen därpå. Avtalade med ”Marinéron”, dvs. Hamnvakten under natten, att vi tänkte segla iväg tidigt på morgonen.

Kl. 07.15 idag på morgonen var vi iväg. Tidigare gick det inte, då solen inte visar sig tidigare än så här på dessa breddgrader, och vi vill helst inte röra oss i trånga hamnförhållanden nattetid. 

Dessutom hade vi tur; vi ansökte hos ”Överste-hamndirektören” just mellan ankomst och avgång av två snabbgående färjor. Så vi slapp att bli liggande länge ”på vänt”. 

På väg! Äntligen! Vi var på väg mellan huvudstaden San Sebastián på La Gomera och Tazacorte på västsidan av den västliga lilla ön La Palma. En tämligen lång dagsseglats. Bortemot 65 nm. Motsvarar 11 timmars segling vid 6 knop.

Större delen av dagen flöt i lugn takt. Vi visste att vädret skulle vara väldigt lugnt. Knappt någon vind alls. Ingen vits att sätta segel alls. Genuan skulle inte fylla alls. – Så vi puttrade på i dryga 7 knop med 1900 r/min. i motorn. 

Vi hade just avslutat dusch på akterdäck i det varma vädret, då vi rundade sydligaste udden av La Palma. Då brakade det loss. Plötsligt hade vi 11-12 m/sek ”rakt i näbben”! Det var de s.k. accelerationsvindarna, som kan komma väldigt plötsligt bakom uddar och yttre delen av en ö. 

Dessbättre hade vi redan tidigare fått upp sittbrunnskapellet och kunde stänga igen för eventuella överspolningar. Och nog behövdes det. På ett par minuter gick vi från ”plattvatten” till riktigt grov sjö. Rakt förifrån, sedan vi rundat udden. Vi uppmätte i varje fall 13-14 m/sek, något mer i byarna, och vågorna sköljde över ankaret och hela däcket. 

Efter c:a 2 timmar lugnade situationen ner sig. Detta var ett typiskt exempel på hur accelerationsvindarna kommer väldigt snabbt, inom några få minuter, just när man rundar uddar och utsidan av en ö.

Nåväl, vi kom oss fram. På hamnkontoret i Tazacorte var vår ankomst redan ”Bebudad”, och man visade oss till vår reserverade plats. 

Till vår glädje hade våra seglarvänner Elisabeth och Kaarina i ”Too-Tiki” sett på AIS att vi närmade oss. Så de mötte upp på bryggan. Detta är ytterligare en positiv sida av seglarlivet; alla dessa härliga människor, som man möter på resan! 

I morgon skall vi besöka det lokala varvet för att få hjälp med att reparera alla skador och allehanda saker som går sönder. Det hör också till seglarlivets sidor.