S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


2 kommentarer

HUR GICK DET SEDAN? – Helmi fick tillbaka både pengar och VISA-kort!! 2020 02 18.

Vi har tidigare beskrivit hur Helmi blev bestulen på en ansenlig summa pengar i samband med ett besök på ett varuhus på Tenerife nyligen. Hur förslagna dessa ”fingermanipulatörer” är! Tänk om de kunde använda sig av sin kunskap på ett för samhället mer positivt sätt!

Nyligen kom ett besked från NORDEA-banken i Stockholm, att alla pengarna betalas tillbaka (med ett undantag av SEK 400:-, men det bryr vi oss inte om). Redan samma dag var beloppet SEK 17.900 insatt på Helmis konto.

Och med Express-fart kom nästa dag också hennes nya VISA-kort! Redan tidigt på morgonen kom 2 anställda på Marinan springande med DHL-kuvertet fram och bankade på båtens sida: ”Mádam Helmi! Mádam Helmi! Please sign! Please sign!”

Heder och Tack till Lokalpolisen och NORDEA-banken i Stockholm!!

DHL har vi tidigare inte imponerats av, men den här gången skötte de sig. Det skall i ärlighetens namn också tilläggas.

Det känns naturligtvis väldigt bra att ha fått tillbaka pengar, så att tillvaron kan börja fungera som vanligt igen. Visserligen har vi haft reserver, men sådana här gånger känns alltid bra att vara tillbaka till ”Normal tillvaro” igen. Och naturligtvis att ha blivit betrodd! Utan diskussion!

Hur det går med polisutredningen, om man får tag på förövarna. Det vet vi inget om ännu. Man har dock lovat oss att vi skall få ett besked inom sinom tid.

Vi har kanske blivit lite mer försiktiga och sneglar lite extra över axeln i fortsättningen. Ingen skall kunna komma oss så nära i framtiden! Det handlar om Integritet!

 

 


2 kommentarer

Helmi är bestulen och bedragen! 2020 02 08.

Här är vi nu, på La Gomera, den lilla ön i mitten av bilden, väster om Tenerife.

Vi ligger nu i San Sebastián på östra spetsen av den lilla ön La Gomera.

 

Normalt skulle vi här ha beskrivit vår seglats från ”Las Galletas” på Tenerifes SSO-kust från förmiddag torsd. 6/2 -20 och över till La Gomera längre väster ut, med ankomst samma eftermiddag. Vi skulle ha beskrivit hur fel väderleksprognosen än en gång var, hur de 8 sekundmetrarna enligt prognosen snabbt blev 12-14 m/sek. Hur sjön byggde upp, och hur vi snabbt måste reva, först storseglet och sedan genuan för att få rimligt konfortabel segling.

Vi skulle ha beskrivit radiotrafikens ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!” med ytterligare 37 ”migranter” från NV Afrika över ett osäkert hav på ranka och osäkra farkoster mot en  /o-/säker framtid på Kanarieöarna och Europa.

Vi skulle också ha beskrivit uppmärksamhetsvarningen ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!”, som kustradion sände ut. Nu med information att ”en 30 meter lång, vit förtöjningslina flöt” i området. Den senaste korrekta positionen uttalades dock väldigt otydligt, och vi hoppades bara att det inte gällde just de här vattnen. Vi har ju varit med förr, när en tjock tross slingrade sig runt propellern mitt ute på Atlanten, se vårt notat den 23/5 2018.

 

* * *

 

Dessvärre måste vi citera en gammal seglarvän, som för många år sedan, inför våra farhågor med långsegling, lugnt försäkrade oss, att ”den stora faran med långsegling inte är vare sig stormar eller hajar; den största faran är människor.”

Innan vi onsdag e.m. 5/2 tillsammans med våra norska vänner Gunvor och Olav tog bussen tillbaka från Santa Cruz i Tenerife till båthamnen i ”Las Galletas”, passade vi på att bunkra en del färskvaror i den stora och fräscha livsmedelsavdelningen på det stora varuhuset ”El Corte Ingles”, precis bredvid bussterminalen.

Ett ungt par i 25-30 års åldern ställde sig lite obehagligt nära Helmi vid kassan. Trots att Helmi, som vanligt, var noga med att skydda sin kod vid betalningen, måste man ha kunnat läsa av/lista ut hennes PIN-kod. Själv stod jag som vanligt 1,5 meter längre fram, och började stoppa in varor i bärkassarna.

Mannen strax bakom henne började pocka på uppmärksamhet, påstod att Helmi tappat en €5-sedel på golvet, samtidigt som Helmi plockade fram sitt VISA-kort ur portmonän. Helmi nekade, men han insisterade. Till slut stoppade Helmi €5-sedeln i börsen, för att senare lämna till Kundtjänst.

10-15 meter senare, just när vi lämnade varuhuset, kom samme, något påträngande man tillbaka, nu med en ung dam bredvid. Han påstod att egentligen var det hans egen hustru (=den unga damen bredvid), som hade tappat sin €5-sedel, och önskade att få tillbaka den.

En kanske lite egendomlig situation, men Helmi tog på nytt fram sin portmonä, och lämnade tillbaka sedeln. I det ögonblicket, just när Helmi släppte fokus och koncentration, måste ”medhjälparen” (=den långfingriga damen bredvid) diskret ha norpat åt sig Helmis VISA-kort. Själv hade jag, tillsammans med våra vänner, fortsatt framåt, och inte tänkt på att Helmi blev några meter efter oss andra. – Så tog vi alla, icke ont anande, bussen tillbaka till båten, och tänkte inte mer på detta.

Påföljande dag, torsdag 6/2 -20, seglade vi vidare till La Gomera, och tänkte inte mera på inträffade.

Nästa dag, fredag den 7/2 -20 var Helmi ute i samhället här på La Gomera för div. småaffärer. Hon kom på eftermiddagen tillbaka, ytterligt uppbragt. ”Var finns mitt VISA-kort?!!” Inte i hennes portmonä. Inte någon annanstans i båten. På NORDEA-bankens internetsida kunde vi se att hennes brukskonto tömts på €1.700 (=drygt SEK18.000).

Telefonsamtal med NORDEA-banken, som var väldigt förstående och hjälpsam. Fick besked att kortet omedelbart stoppats, och uppmaningen att kontakta lokala polisen för en formell anmälan.

Sååå, idag har vi suttit över 4 timmar på lokala polisstationen för att fylla i alla papper. Dessvärre hade jag glömt något papper kvar i båten, men de hyggliga poliserna med rejäla puffror i hölstren och 2 stora batonger i baksätet, körde oss i en välutrustad spansk polisbil ner till hamnen för att hämta nödvändiga dokument.

När det sedan visade sig att vi måste dra ut ett kontoutdrag från banken med exakta angivelser från vilken bankomat och vid vilken tidpunkt, som förövarna länsade Helmis konto, då måste vi åka tillbaka till Marinan ännu en gång. Då började båtgrannarna dra lite i gardinerna; ”Vad är detta för sorts folk, som vi fått här bredvid?! Tungt beväpnad polis 2 gånger här samma eftermiddag!!”

Nåväl, den lokala polisen fick alla dokument de önskade, och kunde sätta sina stora pråliga stämplar samt pretentiösa namnteckningar på alla dokument. De sänder nu alla dokument till kollegorna i Santa Cruz på Tenerife, som skall kolla de olika bankautomaternas foton och videosekvenser vid de angivna tidpunkterna. Ser man då att det är samma folk, som varit i farten – kanske några gamla ”bekanta”, som inte var kända bara för att de sjöng alltför högt i kyrkan – då kanske den delen av problemet kan lösas. Sedan är det ju en annan sak var pengarna finns.

Sammanfattningsvis måste vi säga, att både NORDEA-banken och den lokala polisen varit mycket vänliga och tillmötesgående. Det har varit en trist upplevelse, men den har mildrats genom att berörda instanser har varit behjälpliga.

 

* * *

 

Vi planlägger att stanna kvar här på den lugna lilla ön La Gomera i en månad. Det finns mycket att upptäcka här! Vi börjar med en bergsvandring i morgon!

Spännande fortsättning följer!

 


2 kommentarer

Utflykt till Kulturens Tenerife, 2020 02 05.

Efter att problemen med batteriladdningen tillfälligt är lösta, har vi träffat våra norska vänner sedan över 20 år, Gunvor och Olav. De är här på några veckors ”ferie” från kylan och rusket uppe i Skandinavien.

Vi tog bussen upp till Tenerifes huvudstad Santa Cruz, som grundlades redan den 3 maj 1494 av den i Spanien välkände erövraren Alonso Fernández de Lugo. Platsen var en viktig del i handelsleden mellan Spanien och Den Nya Världen. Den är i dag en pulserande storstad med c:a 210.000 invånare.

Tillsammans besökte vi det vackra operahuset i Santa Cruz de Tenerife, tidigare kallat ”Auditório de Tenerife”. Det byggdes 2003 efter ritning av arkitekten Santiago Calatrava. Det har klara drag av operahuset i Sidney, med tillägg av ett extra skal.

 

Operahuset i Santa Cruz de Tenerife. Klara likheter med dess motsvarighet i Sidney.

 

Bild av Skalet från en annan vinkel. Imponerande!

 

På de stora klippblocken nedanför terrassen bakom operan har man i stället för de mer eller mindre konstnärliga långseglarmålningarna (hrm!) målat flera kända kompositörer och artister.

 

Bland alla framstående kompositörer och artister kan vi utläsa: Shostakovitch, Vivaldi, Schumann, Dvorak, Edvard Grieg, Johann Strauss, Gustav Mahler, Franz Liszt, Luciano Pavarotti och faktiskt också Nat King Cole.

 

På baksidan, ut mot havet, finns ett litet café, där vi kunde få serverat en enkel måltid med ett glas vin i eftermiddagssolen. Det är inte alls svårt att drömma sig bort till en operaafton med festklädda och glada människor på terrassen efter en grandios föreställning!

 

Det är på den här terrassen ut mot havet, utanför det lilla caféet, som vi skall stå en gång i framtiden efter en grandios föreställning! Vi har en plan!

 

* * *

 

Vi har nu en plan! Vi skall kolla upp programmet under vintern/våren 2021, och se till att vi alla är här till en afton med lämpligt program!Opera, kammarmusikfestival, allt är av intresse!

 

* * *

 

I morgon tidigt, torsd. 6/2 2020 lämnar vi Marina del Sur ”Las Galletas” på Tenerifes sydkust och seglar till La Gomera. Det ligger 40 nm SV, och torde ta 7-8 timmar. Vi blir där i 4 veckor.

Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Strömlös! Men ibland har man tur! ”Las Galletas” på Tenerife, 2020 02 03.

Igår morse upptäckte vi innan avsegling från Puerto de Mogán, att båten inte tagit in någon ström från bryggan under natten. En säkring löste ut ombord, ingen chans. Testade med ”Nallen”, vårt kraftpaket från Fischer-Panda. Samma sak, samma huvudsäkring löste ut blixtsnabbt.

Nåväl, det var söndag morgon och ingen chans att hitta någon marinelektriker. Och vi kan inte gärna stanna några dagar extra, eftersom det nu till veckan skall blåsa upp till kuling. Och det var ju nu vi skulle träffa våra norska vänner Gunvor och Olav. – Får försöka ladda de stora Lithium-Jon-batterierna med generatorn på huvudmotorn, det enda som verkar gå in i batteribanken. Vi får låta motorn tuffa på under överseglingen till Tenerife.

Men ack! 90A-generatorn på huvudmotorn klarar bara av underhållsladdning av batteribanken, knappast att ladda upp dem. På generatorn har vi satt in en temperatur-sensor, som bryter vid 85 grader, detta för att inte generatorn skall bli överhettad, vilket vi har varit med om vid två tillfällen tidigare. Det gör att den bara laddar aktivt under kanske halva tiden. Såå, vi såg att trots att vi haft motorn igång i många timmar, hade batteriladdningen bara ökat med ynka 10% av totala energiutrymmet, dvs. ca. 64 Ah hade tillförts batteribanken. Detta bl.a. beroende på att navigationsinstrument och autopilot hela tiden konsumerade en del ström.

Hur skulle det här bli?! Skall vi behöva köra motorn vid bryggan i många timmar dagligen den närmaste tiden?! Grannarna kommer att klaga högljutt!

Det är sällan som jag känner mig så liten, som när jag inte kan få ström in i batteribanken. Landströmskabeln hjälper mig inte, hur kraftig den än är. Och ”Nallen”, vår trogna Fischer-Panda dieselgenerator! Som alltid startar direkt!  Visst, den puttrade igång som alltid. Men vad hjälper det, när ett kortslutningsfel någonstans effektivt stoppar praktiskt taget ALL ström in i båten. Undantaget den lilla ström, som generatorn på huvudmotorn ger.

Vår plan var att de närmaste dagarna försöka få kontakt med en marinelektriker på någon stor marina i norra delen av ön, ex. Marina de Santa Cruz. Och som skulle kunna finna ut var kortslutningen fanns. – Jag såg framför mig den ena stora och dyrbara prylen efter den andra vara helt svartbränd inuti. Många sköna tusenlappar och tiotusenlappar, som fladdrade iväg ut över havet!

Vid ankomsten hit till marinan ”Las Galletas” igår kväll, pratade jag med båtgrannarna. Jag nämnde att vi hade ett elfel, som gjorde det nödvändigt att köra motorn för batteriladdning några timmar dagligen den närmaste tiden. ”Beklagar, men jag hoppas det inte skall störa er.”

DÅ INTRÄFFAR DET SOM BARA SKER I DIKTENS OCH FABLERNAS VÄRLD; en vänlig  och trevlig ung man träder fram, och presenterar sig som – Marinelektriker! ”Vad kan jag stå till tjänst med? Kan jag få titta lite i båten redan nu ikväll?” – Han ställer grundläggande frågor om elsystemets uppbyggnad, vilka kretsar som försörjer vad, osv. Sedan slår han systematiskt av och på en massa knappar. Och efter 2 minuter vänder han sig till mig: ”Här ligger felet! Krets nummer 8; vad ligger under den?” Jag översätter säkringsöversikten till spanska: varmvattenberedaren”. – ”Jag har nu kopplat förbi varmvattenberedaren, så att systemet i övrigt fungerar”, säger han efter en stund. ”Värme-elementet behöver bytas. Kolla tillverkare och effekt, så kan den lokale järnhandlaren här fixa det på några dagar!” Jag är full av beundran inför yrkeskunniga människor!

”Ibland har man en förbannad TUR!” – Fritt efter skådespelaren Edwin Adolfssons berömda replik, när hans kompis förlovat sig med Systembolagschefens dotter!

Klang och Jubel! En sådan härlig avslutning på en dag! Jag som gått som en äggsjuk höna ombord under hela dagens översegling och funderat på hur vi inom rimlig tid skulle komma till rätta med detta! Mor Helmis goda mat avnjöts med ett utsökt Rioja-vin, och så GOTT vi har sovit i natt!

 

* * *

 

Avslutar med några vackra bilder från öarna här:

 

Atlantens dyningar väller in.

 

 

Pittoresk och fin liten stad på El Hierro.

 

* * *

 

Spännande fortsättning följer!

 


4 kommentarer

Coronavirus på Kanarieöarna! 2020 02 01.

Idag på morgonen gick ryktet på bryggan här i marinan i Puerto de Mogán, att Coronaviruset kommit till Kanarieöarna; till den lilla ön La Goméra, strax väster om Tenerife, dit vi skall segla snart.

Gick in på hemsidan till ”El País”, en av Spaniens största dagstidningar, och finner upplysningen, att det handlar om en ung tyska, som insjuknat i lätta symtom som vid Coronavirusinfluenza. Hon ingick i en grupp på 5 turister, som nyligen kommit från Tyskland, där de träffat en tysk man, som nyligen kommit hem från Wuhan-provinsen i Kina, med symptom på infektion och som dessutom testat positivt för Coronavirusinfektion. Samtliga 5 isolerades, och damen med symptom testade positivt för Coronavirusinfektion.

Alla fem hålls isolerade på det lilla lokalsjukhuset i La Gomeras huvudstad San Sebastián, som Helmi och jag för övrigt besökte i studiesyfte för ett år sedan. Det är f.n. inte aktuellt att flytta på dem. Det finns just nu ingen anledning till oro, än mindre panik. Med extra noggrann handhygien (basalt i all infektionsepidemiologi!), undvika folksamlingar, samt sunt förnuft i kontakt med främmande människor, kan smittofaran nog anses överkomlig. – Som en spansk kollega uttryckte det i TV; ”Det mest smittsamma av alla farsoter, torde vara Rädslan!”

Eftersom förmodligen tillräckligt många redan gripits av panik, kan en fördel vara, att det nog kommer att vara gott om plats i Marinan på La Gomera. Alltid någon god nyhet.

 

* * *

 

I morgon, söndag, 2/2 -20, seglar vi till Tenerife del Sur (”Las Galletas”), där vi under de närmaste dagarna kommer att träffa några norska vänner sedan många år, Gunvor och Olav. Det ser vi fram emot! – Och några dagar senare seglar vi över till La Gomera.

Spännande fortsättning följer!

 


2 kommentarer

Om bergsvandringar och oaser, 2020 01 26.

Efter morgonbestyren och en del arbeten på däck, brukar vi efter en lätt lunch ta vår vanliga 2-timmars promenad upp i bergen. Detta för att få röra på oss, så att besättningen inte helt försoffas.

 

På väg uppför branten med grus och lösa stenar. Helmi kämpar på, och Gunilla – en av våra vänner – hjälper till med käcka och glada tillrop.

 

Ibland går vi en lite längre tur. Tar bussen till Puerto Rico, och går därifrån en dryg timmes tur uppöver berget, upp till ”Norskeplatsen”, där många norrmän samlas. Lite oklart varför det heter just ”Norskeplatsen”, men jag har funnit en liten minnesnotis av ”Den förste vandringen”, den 25/5 1990.

 

Uppe på ”Norskeplatsen” vajar Norges, Spaniens samt Kanarieöarnas flaggor.

 

Det torra karga landskapet äger sin skönhet. Lokalbefolkningen brukar kasta sina blickar mot de regntunga skyarna inne över bergstopparna, men det är sällan de kommer ut till kusten.

Efter lunchuppehåll fortsätter vår vandring, nu mot Pátalaváca (=”Kofot”). Det är nu betydligt lättare vandring, eftersom vägen sluttar sakta ner mot havet. Totalt blir det en 4-timmarstur, och det känns skönt att kunna ta bussen tillbaka till Puerto de Mogán.

 

Vi passerar förbi en getfarm. Det måste finnas hundratals lösspringande getter i backarna runt farmen. En del av den goda getosten från Kanarieöarna kan säkert komma härifrån.

 

* * *

 

Vi har några gånger tagit turer bort till våra ”oaser”; bl.a. en väldigt stor handelsträdgård, som förmodligen vänder sig till kommuner och institutioner.

Bild från den väldigt stora handelsträdgården.

 

Inne på handelsträdgården hittade vi denna märkliga lilla växt, där doften mest påminde om curry. Lite märkligt eftersom curry är en blandning av många olika kryddor.

 

* * *

 

Vi tog oss också till en annan oas, dock i det helt lilla formatet. Ett ungt kubanskt par har tagit över ”El Jardín” (spanskt ”J” uttalas här som ett svenskt ”H”); ett lummigt litet matställe i halvskugga, beläget en bra bit ute i det karga landskapet. Det behövdes ingen större övertalningsförmåga att få oss att stanna där för något svalt att dricka, efter flera timmars vandring.

Redan innanför entrén ser det svalt och välkomnande ut.

 

I den lummiga halvskuggan hittade vi denna vackra liljeväxt, just vid foten av en palm.

 

Så fick vi till slut en del upplysningar om detta träd, som vi sett så ofta här. Det ger en mycket behaglig skugga i så många parker och på så många torg på Kanarieöarna.

 

Det kubanska ägarparet upplyste att trädet heter ”Framboyán”, och är ursprungligen ett träd, som importerats från Kuba, men som numera är väldigt vanligt här. Trädet tillhör gruppen bön- och baljväxter och ger långa platta gurkliknande frukter. På Kuba används de torkade ärtorna/fröna bl.a. till att tillverka smycken, såsom armband och halsband.

 

* * *

 

Väl tillbaka i stan fann vi denne originelle gatumusikant. Än finns det entusiaster, som försöker sprida lite kultur. Lättsmält och behagligt!

Gatumusikant med sitt piano på hjul. Det var nästan lite rörande att se och höra honom spela sina Wienklassisistiska musikstycken bland glassätande turister och popmusik i gathörnen. Heder åt denne gentleman!

 

* * *

 

Nu får vi inte plats med fler bilder denna gång, utan får återkomma om några dagar. Då skall vi också beskriva vårens vidare seglatser.  S/Y ”Helmi” börjar rycka i förtöjningarna och vill iväg. Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Vinter på Kanarieöarna, 2020 01 16.

Det är vinter nu här på Kanarieöarna. Det låter kanske lite drastiskt, men för ”oss infödingar” är det så. På kvällar och tidiga morgnar blir det lite kyligt. Långbyxor och en tröja känns skönt.

Under den senaste veckan har det blåst envist ostlig vind, och då skyddar inte bergskedjan från de kalla vindarna. Vindförskjutningen beror på att det mäktiga Azoriska högtrycket har flyttat på sig längre österut, och ligger nu utanför Portugals kust. Detta medför att vindarna här under några dagar kommit från öster – t.o.m. något från sydost – och då sveper de kalla vindarna lätt runt och vi känner av dem. – Nåja, högtrycket lär väl ”hitta hem” igen till sin plats strax väster om Azorerna, vad tiden lider. Och då kommer vindarna åter att komma från nord och nordost, så att bergen skyddar.

Under några dagar har vi haft vårt sittbrunnskapell på reparation. Solens starka UV-strålar hade löst upp några trådar i kapellväven, och dragkedjan hängde lite löst. Därför kändes det extra skönt, när vi igår eftermiddag fick tillbaka sittbrunnskapellet från segelmakaren. Nu vi kunde sitta i lä ”inomhus” under middagen igår kväll. Tänk så skönt!

Nåväl, det där med ”vinter” är ju relativt. Dagtid har vi det behagligt varmt med 23-24 grader. Shorts och T-shirt/linne samt solhatt, när vi tar våra eftermiddagspromenader. Och när vi hör hur mörkt, kallt, regnigt och surt det är på många ställen i norra Europa, då är vi glada, att vi har fortsatt vårt långt-och-länge-seglande.

Passar på att visa en bild från vårt nyttårsfirande. Vi hade bokat bord på en bättre restaurang här på kajen. Utsökt mat och vin! – Vi blev erbjudna var sitt paket med ballonger, röd lösnäsa, struthatt, girlanger och allehanda töntigheter till 12-slaget, men där gick gränsen. Visserligen är vi ungdomliga, men det där påminde alltför mycket om svenskt kräftkalas i augustimånens sken.

Nyårsafton 31 dec. 2019. Vi fick bord vid en bättre restaurang nere på kajen.

 

* * *

 

Julen här nere fortsätter en bit in i januari, då man firar ankomsten av ”Los Reyes Mágicos”, De Tre Vise Männen, som traditionellt sker på Trettonafton. I den ryskortodoxa kyrkan är detta än mer uttalat, eftersom man först då firar ”Julafton”, den dag då de tre vise männen kom fram till herberget för att till det nyfödda barnet framföra sina gåvor.

Julklappsutdelning har man dock den 24. december, som i större delen av den västliga världen. Det har handelsmännen sett till.

På trettonafton firas ”Los Reyes Mágicos” med stora färgglada parader med mycket och svängande musik. Här i Puerto de Mogán var det ett helt enkelt och litet tåg, och alls inte så gigantiskt som det vi upplevde förra året i Las Palmas på andra sidan ön. Förra året tog det tåget flera timmar, och måste ha engagerat tusentals personer.

Det lilla tåget här utstrålade dock samma härliga glädje med dans och ”upphottade” julsånger, till glädje även för oss förbipasserande. Bifogar en stillbild.

 

Brassbandet ”Jul i Puerto de Mogán” kompar karnevalståget.

 

* * *