Vanligtvis är det vackert väder på Kanarieöarna. Eftersom ögruppen befinner sig långt ute på Atlanten, blir vädret närmast tempererat. Dvs. inte så vansinnigt varmt på sommaren, då havet kyler något, och heller inte så kylslaget på vintern, då vattnet värmer. Man brukar säga, att ögruppen har ”evig vår”, dvs. behagligt väder året om.

Då gäller det dock att befinna sig här på Gran Canarias sydkust. Uppe vid Las Palmas, i nordost, där kan det blåsa kallt och vara regnigt vintertid – december till februari. Här nere på sydkusten, särskilt längst sydväst i lä av de höga bergen, är det vanligtvis varmt och lugnt väder. Kanske 5-10 regndagar per året.

* * *

I mitten av september i år gick resterna av en tropisk cyklon över Kanarieöarna med ett förfärligt oväder som följd. Kolossalt stora regnmängder föll på kort tid, och fyllde de stora ravinerna i samhällena runt omkring på öarna med vatten. Dessa är byggda för att snabbt leda bort de väldiga vattenmassorna.

Uppe på bergssidan syns hur de stora nedfallande stenblocken har blockerat vägen.

En del av de väldiga stenblocken stannade inte för de kraftiga skydden på nedsidan vägen, utan fortsatte ner mot hotellbyggnaderna nedanför. Enligt uppgift skall stenblock ha gått genom något av hotelltaken, men ingen skall ha blivit skadad. Men nog var det oroligt på hotellen de dagarna!

* * *

Under den sista veckan har ett oväder dragit fram över Kanarieöarna. Detta pga ett djupt lågtryck söder om oss, norr om Kap Verde, och som österifrån dessutom drog med sig stora mängder torr gulbrun Sahara-sand, Calíma. Själva är vi inte så värst plågade av det, men känsliga personer kan få luftvägsbesvär. När Calíman är tät, ser det ut som tät dimma, men utgörs i själva verket av en sandstorm. Det innebär att spola av båtdäcket och dammsuga båten invändigt. Att tala om ”Sand” är egentligen fel; det handlar om ett mycket finkornigt stoft, närmast som mjöl. Och som tar sig in överallt. Men det går ju att sopa, spola och dammsuga bort. Man lär sig.

* * *

Hos oss blåste det friskt några dagar, kanske 18-20 meter/sek i byarna, och det ven i riggen på natten. I övrigt inget särskilt.

I Las Palmas uppe i nordost blåste det tydligen mera. Flera båtar ute på ankring fick bogseras in och tillfälligt förtöjas vid bränslebryggan. Våra seglarvänner Kaarina och Elisabeth berättade att en båt av Katamarantyp tog in vatten i ena skrovet och fick stagas upp för att inte sjunka.

En annan båt, med angivligen unga och orutinerade seglare, fick en stor del av fören lossliten i stormen. På bilden syns resterna av förpartiet liggande på bryggan. Det handlar här nog om en kombination av dålig grundkonstruktion i båten, tillsammans med olämplig förtöjning med alltför långa förtöjningslinor. Dessutom kanske det inte ens var riktiga förtöjningslinor utan gamla fall, som inte har någon töjbarhet alls. Tillsammans med de kraftiga rycken, har sedan en del av båtsidan givit vika.

Utanför Pasíto Blanco, strax österut, och där vi tidigare haft båten på varvet för motorreparation, har det tydligen också blåst ordentligt. Enl. upplysning på ankarsajten ”Navily” draggade två båtar på ankringsplatsen utanför marinan, och slog i klipporna bredvid stranden. Detta skedde den 27:e och 28:e december, nu helt nyligen. Hur det gick med båtar och besättning, framgick inte av berättelsen.

Blåsten håller nu på att minska, för att helt avta till helgen. Det ser vi fram emot! Vi har av Norska Klubben här blivit ”adopterade”, eller i varje fall ”inviterade”, till att fira nyårsafton med dem. Om det blir som förra året, torde det nog bli ett glatt gäng, som träffas! Inga trista miner här inte!

Spännande fortsättning följer!