Göteborg, 57gr.41,12N 11gr.53,17E.

Så har vi kommit till Göteborg, där vi under kommande vecka skall byta stående rigg, dvs. alla stålwirar, som stagar upp masten. Krav från försäkringsbolaget, om vi skall korsa Atlanten. Detta eftersom riggen är mer än 10 år gammal. De har massiv statistik på att det är när båten är maximalt lastad (som vid havsöverfarter), som risken för masthaverier är som störst. Såå, det ligger också i vårt eget intresse att vara maximalt förberedda.

Dessutom skall avsaltningsanläggningen få sig en genomkörare med byte av diverse filter.

I tillägg har jag upptäckt att dieselgeneratorn visserligen fungerar, men ger inte så mycket ström, som tidigare. En fackman på området skall titta på detta, innan vi definitivt ger oss iväg.

Just nu ligger vi i en industrihamn, med några Färöiska högsjöbogserare rakt i näbben. Man känner sig något liten inför dessa bjässar!

Högsjöbogserare håller uppsikt över oss i industrihamnen.

Vi hoppas att varvsgubbarna skall bli klara på onsdag 21/6 -17, eller senast under torsdagen, Därefter firar svenskarna Midsommar (St. Hans), och då finns inte längre någon organiserad verksamhet i Sverige. – Allt beror på om vi behöver vänta på några reservdelar.

Vi hoppas på  att i mitten/slutet av nästa vecka kunna sätta kurs mot Skagen i nordligaste Danmark, där vi planlägger att träffa Mette och Jan-Martin Maltau, som jag känt i över 35 år. Ser verkligen fram till detta!

Därefter södra Norge. Då har liksom det riktiga Äventyret börjat.

Lämnade Köpenhamn igår morse, 13/6-17, men det visade sig blåsa mycket mer än de 7-10 m/sek, som 3 olika väderprognoser hade utvisat. Vi hade 15 m/sek i medelvind och 18 m/s i byarna. Redan efter en timme bröt vi, och närmast sökte nödhamn i Skovshoved, strax norr om Köpenhamn. OK, allt går, men det var knappt någon behaglig segling, så beslutet att bryta var tämligen enkelt. Vi låg sedan gott förtöjda, och somnade ovaggade (No: ”ikke behov for noen vugge”).

Idag seglade vi iväg. Det blåste rätt bra idag också, särskilt norr om Helsingør. Här hade vi inget lä av det danska Skälland, och det skumpade ordentligt med en våghöjd på bortemot 3-4 meter. Det gick det också, men det gällde att hålla i sig, när man skulle gå ner på toaletten. Bra med ordentliga handtag på många ställen i båten, annars kastas man lätt runt och kan komma till skada.

Så småningom kunde vi lägga till längst in i Torekovs gamla fiskehamn, där vi legat många gånger förr.

Torekov, NV Skåne, 56gr.25,60N 12gr.37,48E.

Det gamla fiskesamhället Torekov ligger väl skyddat bakom Hallands Väderö (som trots namnet faktiskt tillhör Skåne). Det är känt sedan sen medeltid. Vid den gamla kyrkoruinen står att läsa att enl. traditionen var jungfru Thora en dansk kungadotter, som tillsammans med sina två bröder sändes till sjös ”av sin elaka styvmoder”. Denna såg till att de led skeppsbrott, och Thora drunknade. Hon flöt iland vid den stora stenen vid stranden, väster om hamnen, där den blinde fiskaren Frenne fann henne. Frenne lovade att begrava Thora och han återfick genast sin syn. S:ta Thora blev sjömännens och de havande/gravida kvinnornas speciella skyddshelgon. S:ta Thora dyrkades i den lokala bygden här långt in på 1700-talet.

Just de dagar vi var här, såg vi en massa människor i lite gammeldags badkläder på kajen alldeles utanför det gamla badhuset. Och det stämmer gott; runt förra århundradeskiftet var Torekov en mondän badort, i klass med det mer kända Mölle, några mil längre söderut, och där gamle Kung Oscar II emellanåt sågs speja efter ”små badnymfer”. Man spelade nu in en långfilm av ”Solsidan”, som visats i TV4. Skall visst visas på svensk TV i höst. Sååå, när ni ser dessa badbilder, betänk att vi då var alldeles bakom kameran. – Vi frågade diskret (?) om de behövde fler statister, men blev hövligt avvisade.

I morgon fortsätter vi norrut. I nästa vecka är det planlagt en del varvsarbete i Göteborg. Bl. a. skall delar av riggen skiftas, vilket är ett krav från försäkringssällskapet inför Atlant-överfart. Avsaltningsanläggningen och dieselgeneratorn skall också ses över.

Efter Skillinge, strax söder om Simrishamn, seglade vi till Abbekås, strax Väster om Ystad. Trevlig båtlunch tillsammans med Titti och Jörgen.

Helmi lämnar båten efter båtlunch hos Titti och Jörgen.

-Har därefter seglat längs med Skånes sydkust till Falsterbo-kanalen, som vi just har passerat. Ligger nu tryggt förtöjda just i kanalens västra del.

-Fasterbo-kanalen tillkom under 2:a världskriget och invigdes 1942. Att gå utanför Falsterborev hade alltid varit förenat med stora risker, genom att revet sträcker sig så långt ut. Många fartyg har gått i kvav under åren pga de många och svåra reven utanför Skanör och Falsterbo. När sedan kriget bröt ut, tillkom ytterligare en faktor; att bli måltavla för alla fientliga krigshandlingar precis utanför. – De måste därför ha varit en väldigt välkommen genväg för svensk handelssjöfart, att nu kunna gå ”inomskärs” i ett svårnavigerat område.

Broöppningen i Falsterbo-kanalen.

Stridsvagnshinder vid kanalkanten minner om den oroliga tid då kanalen byggdes.

Dagens änder verkar vara lika ointresserade av världens problem och bekymmer, nu som då.

Falsterbo-kanalen. 55gr.24,87N 12gr.55,75E

I morgon seglar vi vidare till Köpenhamn, ”Dronningens By”.

-Så har vi kommit till Skillinge, strax söder om Simrishamn i SO Skåne.

55gr.28,47N 14gr.17,11E. Skillinge, SO Skåne.

-Till en början disigt och dimmigt/tåke, men radarn hjälpte oss. Efterhand/Etterhvert lättade diset, vinden vred/snuede, och vi kunde sätta genuan, som drog fint. Som mest över 7 knop, men efterhand dog vinden ut.

-Vi har nu lagt till i Skillinge, strax/litt söder om Simrishamn. I slutet av 1800-talet fanns det väldigt många skutor, som hade Skillinge som hemmahamn. Jag kan bara tänka på vilka hamnar, som de besökte…. Bifogar/Vedlegger karta över var vi befinner oss, miljön omkring oss, inklusive den flotta skonare, som kom in strax efter oss, och till slut den tidlösa varelsen, som blickar ut över havet.

Traditionella fiskebåtar i Skillinge, SO Skåne.

Tidlöst…

-I morgon får vi frisk bris från V; rakt i ”näbben”, men vi hoppas komma till Abbekås vid lunchdags, där Tittie och Jörgen väntar. Sedan kanske till Falsterbokanalen till kvällen. I bästa fall är vi i Köpenhamn till söndagkväll, innan/før nästa oväder sätter in på måndag.

56gr.05,65N 15gr.51,44E.

Vi lämnade Kalmar tidigt i morse, kl. 05.30, och kryssade för genuan i den måttliga SO vinden. Vi hade initialt tänkt segla till Utklippan, men pga det annalkande ovädret, har vi valt att lägga till i Sandhamn, strax Ö Karlskrona. Detta eftersom vi räknar med att ligga inblåsta här några dagar.

Det har redan börjat pipa i, det viner i riggen, och i natt vrider vinden till Kuling från SV. Men här ligger vi gott förtöjda.

Vi har nu kommit till Kalmar, 56gr.39,64N 16gr.22,03E.

-Vi lämnade Byxelkrok i morse. Helt vindstilla, plattvatten. Motorgång.

-Har lagt till i Kalmar gästbåtshamn, väldigt centralt beläget. Strax efter tilläggning, kom en liten rysk segelbåt, som vi sett tidigare. Två äldre gentlemän ombord. Vid tilläggning lyckades den ena trassla in sig i en tamp, och hade så när hamnat i vattnet! Mirakulöst lyckades han vara kvar ombord; vattentemperaturen är bara c:a 10 gr.!

-Ikväll fick vi besök av Boel Svedrin och hennes man Peter, tillsammans med två av barnbarnen. De hade varit på konfirmation på Öland tidigare under dagen. Väldigt trevligt att ses igen! Fint att kunna hålla kontakt, även om det numera är långt mellan gångerna.

Boel med Peter och barnbarnen.

-Vi stannar här några dagar. – I morgon skall vi proviantera och ”göra sta’n”. – Kalmar är ju en central del av inte bara Sveriges utan hela Nordens historia. Skall läsa på.

Byxelkrok, Norra Öland, 57gr.19,68N 17gr.00,35E.

Jaha! Så har vi kommit till Byxelkrok på norra Öland. Känt av många svenska skolbarn genom någon sång om våren, ”som kommit till Byxelkrok”, eller hur det nu var. Lite märkligt namn, som enl. Wikipedia härstammar från ”Byskogskroken”, och som avser den bukt som söderut sträcker sig till Tokenäs udde. Lite mer än 100 fastboende, men betydligt fler sommarboende. En gudomligt vacker plats! Väldigt trivsamt med fiskehamn och en fin badstrand. Tidigare fanns en reguljär färjeförbindelse med Oskarshamn på fastlandssidan.

I morgon förmiddag skall vi träffa en kär bekant, Florence Ahlström, som vi faktiskt lärde känna på Tahiti i Söderhavet 2010. Det var Svenska Kryssarklubben (SXK), som anordnade flygresa till Söderhavet och eskadersegling bland de förtrollande atollerna där. Tillsammans med hennes sambo Gustaf har vi hållit kontakt under alla år.