Efter några riktigt varma och sköna veckor här på Kanarieöarna, har ett lågtryck dragit in. Det blåser styv kuling med 15-17 m/sek, och det skumpar ordentligt där utanför pirarna. Vilken tur att vi lyckades klämma in oss här i Marinan i förra veckan! Visar en bild, tagen idag på förmiddagen, där den orangefärgade räddningskryssaren lyckats få tag på en segelbåt, som fått problem; slitit sig från ankarplatsen?

Räddningsbåten hjälper haveristen in mot kaj.

* * *

Som på så många andra platser i världen, domineras Julen av fr. a. julhandeln, med allehanda färgglada prylar som vi bara måste ha.

Dessbättre tycker vi oss nu allt oftare i varuhusen se en liten julkrubba med herdarna, de tre vise männen och djuren runt omkring. Så som det egentligen var tänkt. – Igår såg vi ute på ett torg en fantastisk uppsättning av ett öken- och berglandskap med små miniatyrer av palmer, kameler, hantverkare, herdarna, de tre vise männen, mm. Om man gick långsamt runt hela utställningen, fick man se hela Juleevangeliet utspela sig! Riktigt roligt och fint att man tagit tillvara på det ursprungliga, det som det egentligen handlar om.

På ett torg i centrala Las Palmas har man satt upp ett riktigt litet konstverk, …..

…, där Juleevangeliet spelas upp.

* * *

Tillbaka till Tomtarna, som vi ju i alla fall förknippar med Julen! Uppe på La Graciosa i norr är han på väg upp till taket och skorstenen.

Tomten på våg upp mot skorstenen…

Här hemma i båten har vi införskaffat en alldeles äkta liten plastgran från IKEA, och tillsammans med lite julpynt ser den inte så tokig ut!

Vår egen alldeles äkta lilla plastgran pryder sin plats i båten!

* * *

Vi den här tiden förra året var vi fortfarande ute på Atlanten, och vi hade några dagar kvar innan vi kom fram till Karibien. Det var Julen som vi firade under segel! En Jul vi minns!

Förra årets Tomtepar står sig bra! Får förnyat förtroende i år också.

Med detta önskar vi er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

* * *

Vi återkommer under veckan med hur reparationer, byte av reservdelar, mm. förlöper. Och om vi kan få förlängt ”uppehållstillstånd” i Marinan. – Spännande fortsättning följer!

Vi har så småningom kommit tillbaka till Las Palmas, som är något av vårt nav här på Kanarieöarna. Inte bara för att det ligger så centralt i ögruppen, utan också för att härifrån går det många och bra flygförbindelser med Sverige och övriga omvärlden. Och det är nära till flygplatsen. Dessutom finns det mycket kvar att utforska på den här ön.

Det har varit en del strul innan vi kunde få en plats här. Naturligtvis helt fullt inför julhelgen. Och vi, dvs. jag, var dum nog att i oktober tro på hamnkontorets lite optimistiska manana-mentalitet, att ”det där löser sig”.

Nåväl, skam den som ger sig! Efter att ha legat för ankare utanför hamnen en natt, tog vi jollen in till Marinan och stegade på nytt in på hamnkontoret; vänliga som alltid, men nu med en föresats att ”ett-Nej-är-inte-ett-Nej!” Efter minst en timmes förhandlande, utan några överdrifter, kom vi ut med papper på att vi fick ligga här inne i hamnen fram till den 30/12 2018. På en lite dyrare plats, men eftersom Marinan redan från början är väldigt billig, har inte det ökade priset så stor betydelse. I varje fall inte i ett kort perspektiv.

Sååå! Enligt väderleksprognosen kommer julhelgen att vara tämligen blåsig här på Kanarieöarna, och då är det skönt att slippa behöva ligga på svaj och skumpa runt. Det brukar inte bli så värst mycket sömn under sådana nätter.

Dessutom planerar jag att under ”Mellandagarna/Romjula” ta en kort tur hem till Arlanda och Stockholm för att hos Andreas hämta en försvarlig hög reservdelar, som jag har beställt. Det är tämligen besvärligt att skicka varor till Kanarieöarna (trots EU), så det enklaste var att beställa en billig SAS-biljett med direktflyg. Och efter 2 nätter ”hemma” flyga ner igen, nu med flera hopvikbara väskor med allehanda reservdelar till båten. Sådant som ”kan-vara-bra-att-ha”. Och det är mycket som ”kan-vara-bra-att-ha” på en båt, så det skulle ha varit svårt att få plats med allt detta i jollen. Och sedan ut till båten där ute på svaj på ankare. Särskilt om det är blåsigt och lite skumpigt. – Det var m.a.o. en viss lättnad att vi får ligga kvar här inne i hamnen, i varje fall fram till dess att jag kommer tillbaka från Stockholm. Så får vi se sedan.

Spännande fortsättning följer!

Så är det dags för Lucia igen. Förra året vid den här tiden var vi på väg över Atlanten från Kap Verde till St.Lucia (!). – Vi tycker Stjärngossen på bilden från förra året gjorde sig så bra, att han får förnyat förtroende detta året också.

Svenska Högtider måste traditionsenligt respekteras, ”varhelst en svensk sjöman på jorden vankaaar” (fritt efter Harry Brandelius).*

* * *

Vi styr nu söderut igen från La Graciosa i norr, och har kommit till sydöstra delen av Fuerteventura, som vi besökte tidigare i höst (8-13 okt. 2018). Det är lite kyligt på kvällarna (långbyxor och någon tröja), men på dagarna är det vanligtvis fortfarande shorts och T-shirt/linne, som gäller. Vi gillar hamnen här; lugnt och stilla, låg kostnad, vatten och el på bryggan. Trevlig liten stad med färskvarubutiker i närheten.

Fräscha toaletter, men bara kallvatten i duschen (”Men vad rör väl det oss, vi riktiga Vikingar?!”). Nåväl, Helmi duschar ombord, där vi har ordentligt med varmvatten, men min frisyr behöver inget varmvatten, och min morgontvagning sker i marinans kallvattendusch. – OK, Helmi tittar ibland lite misstänksamt på mig, och tycker att det måste vara rekordfart på den duschningen. Men jag vidhåller att det varje morgon är samma grundliga tvagning som alltid. Så det så!

Till helgen planlägger vi att ge oss iväg igen, och förhoppningsvis är vi i Las Palmas på Gran Canaria i början av nästa vecka. Där tänker vi stanna kvar över Jul och Nyår, och en bit in på det nya året. Detta eftersom vi har en del att reparera på båten. På en båt är det alltid något att göra! Det är bara att inse det.

* * *

Under dagen har den orangefärjade Sjöräddningsbåten ”Salvamento Marítimo” tvärs emot oss på andra sidan hamnen hastigt begivit sig iväg från sin kajplats och ut på det något blåsiga havet. Vi hörde bara att någon hamnpolis ropade: ”Go! Go! Go!” Och därefter drog de iväg i full fart. – Vi vet inte vad som skett denna gång, men de hade inga flyktingar i släptåg nu. Kanske ett något lite enklare räddningspådrag av någon lokal fiskare med bränsleproblem denna gång.

* * *

Här i hamnen har vi försökt att avyttra våra gamla 20 liters dieseldunkar, som stått på däck i mer än ett år. De tar bara en massa plats, och vi har inte behov för dem längre. Så långa överfarter som över Atlanten planerar vi inte längre, i varje fall inte i nuläget. Utöver kostnaden för dieselinnehållet, tar vi inget betalt, bara vi blir av med dem.

Jodå, vi har just nu blivit av med de flesta av dunkarna. En fransman var själaglad! ”Tänk! Just sådana som jag letat efter!” Han ville absolut betala för dem, även om de var tomma.

”Det behövs inte! Bara jag blir av med dem!” sa’ jag. – Jodå! Han insisterade på betalning, men dessvärre hade han just då inga pengar. ”Men jag är ju fransman! Jag har en flaska ‘du Bon Vin’!” Och så försvann han ner i katakomberna i båten och kom upp med en flaska gott slottsvin av god årgång. ”Voilà!” Cést bien ca?!” – Behöver jag berätta att det smakade utmärkt?! – Skall vi kalla det bonuspoäng?!

Spännande fortsättning följer!

Vi har nu legat i La Graciosas hamn Caleta de Sebo i en dryg vecka. Vi hade hört mycket talas om denna avlägsna och något säregna ö, som också markerar Kanarieöarnas norra utpost.

Bland marinbiologer har Kanarieöarna ett speciellt stort intresse, eftersom det ligger vid det ställe, där det kalla havet i norr möter det varma i söder.

Ön var länge obebodd pga det karga klimatet, men 1867 flyttade 7 familjer hit, förmodligen från grannön Lanzarote. Man livnärde sig huvudsakligen på fiske och lite grönsaksodling samt en och annan get. Från Lanzarote förde man med sig kunskapen om att utvinna salt från havet genom att utnyttja värmen och vindarna. Detta var helt nödvändigt för att kunna konservera fisken, då djupfrys ännu inte existerade och istillverkning inte var möjlig på dessa varma breddgrader.

Kyrkan var alltid närvarande i befolkningens vardag, och befolkningens vardag påverkade också kyrkan. Bilderna inifrån den lilla kyrkan vittnar om detta.

Interiör från den lilla kyrkan i samhället.

Predikstol av roder med texten ”Guds Ord”; kanske symbol för ”Rätt Kurs”.

* * *

Den karga vulkaniska ön har sin skönhet.

Det karga landskapet har sin skönhet. – Vi har inte bestigit denna vulkan, men under våra många och långa promenader har vi dock gått runt den.

Det utsatta läget ute i Atlanten har gjort ön till ett Eldorado för bl.a. surfare. Vi bevittnade hur ungdomar bemästrade brädan inne i dessa väldiga vågor, även om vi inte lyckades fånga dem på bild just inne i vågkammen.

Imponerande vackert med dessa jättevågor! Att ungdomar på sina brädor klarar av att balansera undan det framrusande vattnet!

Väl inne bland klipporna blev vi varse den enorma kraften i de framrusande vattenmassorna.

En dag upptäckte vi välkända Skeppet ”Älvan”, som låg för ankare utanför stranden. Det är Stockholms Maringymnasiums skolskepp, som vi mött tidigare i Arrecife på Lanzarote.

* * *

Det går fortfarande att hitta en skyddad liten ankarvik….

…..med en egen sandstrand.

* * *

Man slås av hur rent det är på ön. Inget skräp, utan man plockar upp efter sig. Miljöbehållare för glas, metall och plast finns uppsatt på många ställen i detta lilla samhälle. Här ligger Karibien långt, långt efter! – T.o.m. på de 2-3 byggarbetsplatser, som vi såg, lade man genast allt byggavfall i c:a 1,5 meter stora säckar av armerad plast med kanvaslinor, och som fraktades ner till färjan för vidare transport till deponi på Lanzarote. Inget skräp liggande på gatorna!

Längs med de sandiga gatorna håller man snyggt och prydligt. Kakel på väggar och trottoar, och välmålade vita hus med blå eller gröna dörrar och fönster.

Ibland också med blomsterarrangemang.

* * *

Hur fungerar ett sådant samhälle med 650 själar i denna avlägsna del av världen? Jag tog kontakt med Kommunalnämnden för en liten intervju. Man lever som man ”alltid” har gjort, med fiske, några getter och lite grönsaksodling. Nästan alla har arbete på ön, bara några få veckopendlar till huvudön Lanzarote. På senare år har turisterna börjat komma, dock fortfarande i liten skala. Det har gett en del inkomster från bl.a. uthyrning av cyklar, ”Safari-turer” med de 4-hjulsdrivna bilarna av Landrover-typ. De tre små livsmedelsbutikerna har fått ett större kundunderlag. Och inte minst restaurangerna har blomstrat upp.

Det finns 80 barn på ön, som går i en skola med undervisning upp till och med 8:e klass. För högre undervisning får barnen inackorderas på Lanzarote.

Det finns en liten hälsostation med 2 sjuksköterskor och 2 läkare dagtid. Jag uppfattade inte om de tjänstgjorde samtidigt eller om de turades om varannan vecka. – Det finns ett litet apotek och en bank. Dessutom troligen världens minsta postkontor; en öppningsbar lucka i ett bostadshus, genom vilket all posthandtering ägde rum. Öppet klockan 11-13, måndagar till fredagar. Så det så.

Den enmansbetjänade polisstationen var stängd för dagen; ”han har inte så mycket att göra”, enligt kommunens representant. Generellt sett är det tydligtvis väldigt lite problem på ön. Under högsäsong (juni-september) med mycket turister kan det vara en del mudder, men annars inte.

Det har funnits storstilade planer för öns s.k. ”utveckling”. Bland alla stolligheter fanns planer på att anlägga en stor marin örloggsbas på ön. Vidare har man utrett möjligheten att bygga upp ett stort oljeraffinaderi här! Ett gigantiskt hotellkomplex med casino har man också spekulerat i.

På det lokala lilla muséet konstaterar man torrt att inget av dessa galenskaper överlevde skrivbordsstadiet. Och tur är väl det! Lokalbefolkningen verkar helst vilja fortsätta att leva på samma stillsamma sätt som man gjort i varje fall de senaste 50 åren. Visst är det bra med utveckling och att turister kommer hit, men det måste ske med respekt för den mycket säregna naturen och det mycket speciella levnadsmönstret här på ön.

Isla Graciosa är en av höjdpunkterna på vår resa!