Så har det gått ytterligare 3 dagar sedan senaste rapporten, och det är dags att komma med en ny. – Aktuell position: 34 gr. 57N 40 gr. 53W idag kl. 1100 UTC. – Kurs 72 gr. över grund, och hastighet 5,7 knop. – Vi har nu avverkat drygt 1800 av de totalt 2400 sjömil, som vi beräknar att denna sträcka över Atlanten är. Vi tror att vi är framme i Horta på Azorerna om 5-6 dagar.
Vi har helt stilla väder, inte en vindpust! Havet är helt lugnt, det måste vara ovanligt. Vilken vacker soluppgång i morse över ett spegelblankt hav! – Vi tuffar på i ekonomifart för att spara bränsle, och för att komma igenom detta högtrycksbälte med stiltje. Ett lågtryck är på väg med vind, och vi räknar med att det når oss under morgondagen, med friska vindar från sydväst i 2 dagar. Det kommer att föra oss ännu närmare målet.
När vi nu under frukosten betraktar det stilla och vackra havet, blir det dessvärre också tydligt hur mycket skräp, som flyter förbi. Framför allt plastflaskor, plastmuggar och plastemballage i alla former. Utöver det estetiskt anskrämliga i anblicken, är det kanske än mer bekymmersamt vad allt detta plastskräp kommer att ställa till med i framtiden.
I långseglarkretsar diskuteras ofta avfallshanteringen. Vi talar nu inte om kustnära segling, utan om överseglingar på kanske flera veckor. Vad gör vi med vad? Att plast inte skall slängas överbord, verkar alla vara eniga i. Sedan skiljer det sig något åt. Biologiskt avfall som matrester, mm slängs över bord. Det bryts snart ner. Samma sak med papper och kartong. Här brukar vi själva dock riva kartonger i små bitar på ungefär 5 cm. Inte för att det påverkar nedbrytningsprocessen, men det sjunker snabbare och en efterföljande seglare skall inte behöva bli störd av kringflytande färgglada kartonger.
Glas och konservburkar slängs överbord av några, men de blir nog allt färre. Glas är visserligen en sorts naturprodukt av smält Kisel bl.a., men är oerhört motståndskraftigt mot nedbrytning, nästan inert. Och när det gäller konservburkar är det riktigt att de rostar sönder i den salta miljön, men precis som vi fick lära oss i samband med skolans utflyktsdagar: det vi tagit med oss ut, det orkar vi nog också bära tillbaka hem. – Ombord har vi två stora påsar för glas och metall.
Så var det plasten. Inte bara att plastemballaget i sig ofta är väldigt skrymmande, utan om inte förr, så blir man i varje fall nu medveten om hur väldigt mycket plastemballage vi bär hem från butikerna. När vi lämnade Antigua hade vi minst 30 stycken 5-litersdunkar med dricksvatten. Avfallshanteringen har vi här ombord löst så, att vi klipper det i små och smala strimlor, och stoppar in i någon eller några få dunkar. Otroligt hur mycket man får plats med i en dunk, om man komprimerar ordentligt genom att klippa förpackningarna i småbitar!
Sedan kommer ju frågan vad som sker med vårt ilandburna avfall i hamnarna. Vi hyser gott hopp om att man tar hand om det på ett miljömässigt korrekt sätt på Azorerna. Både när vi själva var på Azorerna för några år sedan och även när vi seglade längs Fastlandsportugal förra sommaren, slogs vi över hur rent det var omkring oss på gatorna i byarna. Över allt, både på hotellen, i hamnarna och på gatorna fanns färgglada tunnor för källsortering av skräp och avfall. Helt klart har man i Portugal kommit långt i arbetet med miljömedvetande.
Värre var det i Karibien. Efter att i flera veckor under överseglingen från Kap Verde till St.Lucia ha källsorterat ombord, blev vi besvikna, när allt vårt välsorterade avfall bara slängdes upp i en stor container vid ankomsten till St.Lucia. Färdig med det! Bara förvånade miner från renhållningsarbetarna, när vi försiktigt undrade över det där med sortering. Slutdiskuterat!
Spännande fortsättning följer om några dagar!
S/Y Helmi 