S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


2 kommentarer

Om avfallshantering ombord, 2018 05 29.

Så har det gått ytterligare 3 dagar sedan senaste rapporten, och det är dags att komma med en ny. – Aktuell position: 34 gr. 57N 40 gr. 53W idag kl. 1100 UTC. – Kurs 72 gr. över grund, och hastighet 5,7 knop. – Vi har nu avverkat drygt 1800 av de totalt 2400 sjömil, som vi beräknar att denna sträcka över Atlanten är. Vi tror att vi är framme i Horta på Azorerna om 5-6 dagar.

Vi har helt stilla väder, inte en vindpust! Havet är helt lugnt, det måste vara ovanligt. Vilken vacker soluppgång i morse över ett spegelblankt hav! – Vi tuffar på i ekonomifart för att spara bränsle, och för att komma igenom detta högtrycksbälte med stiltje. Ett lågtryck är på väg med vind, och vi räknar med att det når oss under morgondagen, med friska vindar från sydväst i 2 dagar. Det kommer att föra oss ännu närmare målet.

När vi nu under frukosten betraktar det stilla och vackra havet, blir det dessvärre också tydligt hur mycket skräp, som flyter förbi. Framför allt plastflaskor, plastmuggar och plastemballage i alla former. Utöver det estetiskt anskrämliga i anblicken, är det kanske än mer bekymmersamt vad allt detta plastskräp kommer att ställa till med i framtiden.

I långseglarkretsar diskuteras ofta avfallshanteringen. Vi talar nu inte om kustnära segling, utan om överseglingar på kanske flera veckor. Vad gör vi med vad? Att plast inte skall slängas överbord, verkar alla vara eniga i. Sedan skiljer det sig något åt. Biologiskt avfall som matrester, mm slängs över bord. Det bryts snart ner. Samma sak med papper och kartong. Här brukar vi själva dock riva kartonger i små bitar på ungefär 5 cm. Inte för att det påverkar nedbrytningsprocessen, men det sjunker snabbare och en efterföljande seglare skall inte behöva bli störd av kringflytande färgglada kartonger.

Glas och konservburkar slängs överbord av några, men de blir nog allt färre. Glas är visserligen en sorts naturprodukt av smält Kisel bl.a., men är oerhört motståndskraftigt mot nedbrytning, nästan inert. Och när det gäller konservburkar är det riktigt att de rostar sönder i den salta miljön, men precis som vi fick lära oss i samband med skolans utflyktsdagar: det vi tagit med oss ut, det orkar vi nog också bära tillbaka hem. – Ombord har vi två stora påsar för glas och metall.

Så var det plasten. Inte bara att plastemballaget i sig ofta är väldigt skrymmande, utan om inte förr, så blir man i varje fall nu medveten om hur väldigt mycket plastemballage vi bär hem från butikerna. När vi lämnade Antigua hade vi minst 30 stycken 5-litersdunkar med dricksvatten. Avfallshanteringen har vi här ombord löst så, att vi klipper det i små och smala strimlor, och stoppar in i någon eller några få dunkar. Otroligt hur mycket man får plats med i en dunk, om man komprimerar ordentligt genom att klippa förpackningarna i småbitar!

Sedan kommer ju frågan vad som sker med vårt ilandburna avfall i hamnarna. Vi hyser gott hopp om att man tar hand om det på ett miljömässigt korrekt sätt på Azorerna. Både när vi själva var på Azorerna för några år sedan och även när vi seglade längs Fastlandsportugal förra sommaren, slogs vi över hur rent det var omkring oss på gatorna i byarna. Över allt, både på hotellen, i hamnarna och på gatorna fanns färgglada tunnor för källsortering av skräp och avfall. Helt klart har man i Portugal kommit långt i arbetet med miljömedvetande.

Värre var det i Karibien. Efter att i flera veckor under överseglingen från Kap Verde till St.Lucia ha källsorterat ombord, blev vi besvikna, när allt vårt välsorterade avfall bara slängdes upp i en stor container vid ankomsten till St.Lucia. Färdig med det! Bara förvånade miner från renhållningsarbetarna, när vi försiktigt undrade över det där med sortering. Slutdiskuterat!

Spännande fortsättning följer om några dagar!


4 kommentarer

Trossen är borta! 2018 05 26.

Under de tre senaste dygnen har vi legat i det närmaste helt still i Högtrycket. Bara legat och guppat i stiltjen. Ytterst lite vind. Detta riskerar bara att skada seglen om de tillåts få slå och smälla i den nästan obefintliga vinden. Så in med seglen. Resultatet blev att båten rullade väldigt i de gamla dyningarna.

Detta var en mycket påfrestande period. Om det överhuvudtaget fanns någon vind att tala om, provade vi att sätta segel. Då “seglade” vi i 1,6 –1,9 knop. Passerade vi 2 knop kunde man kanske börja hoppas. Och 3 knop! Ja, då börjar vi väl snart att plana!

Men snart tillbaka ner under 2 knop, då man knappt längre har styrfart. Normalt skulle vi naturligtvis ha dragit igång gjutjärnsseglet nere i motorrummet, men en riktigt stor fartygstross med diameter på kanske 7 cm hade ju slingrat sig runt propellern och propelleraxeln (se föregående inlägg).

Materiellt sett gick det ingen nöd på oss. “Nallen” (dvs. Fischer Pandan) producerar bra med ström, och avsaltningsanläggningen producerar färskvatten så det räcker till ett gäng svettiga sjöulkar. Och mat har vi till ett regemente. Men mentalt är detta väldigt deprimerande. Nästan demoraliserande, detta att inte kunna göra något åt situationen, att vara helt utlämnad åt naturens nycker. Faktiskt något att tänka på.

Idag på morgonen pratade vi om att göra ett försök att dyka ner med en kniv, och försöka skära loss den där trossen. Vi har ju dykutrustning ombord, om än inte den kanske spänstigaste dykaren, längre.

Planläggning; hur skulle det ske? Säkerhetslina! Vad betyder vilka ryck i linan? Kanske bäst att binda upp den där tross-öglan i aktern mot en av akterknaparna, så att trossen kan användas till “ledare” ner till propellern. Bra idé!

Men var finns trossen? Vi letade och letade, men fann ingen tross! På med cyklopet igen och ner för badstegen. Ett djupt andetag! Titta framåt! Men där fanns ju ingen tross! Upp för att hämta luft, och ner en gång till. Tittade en gång till; såg nu både rodret, propellern, propelleraxeln och längre fram kölen – allt verkade helt OK.

Det var bara att konstatera att trossen hade lossnat av sig självt efter att ha gungat med i den rätt gropiga sjön i 3 dygn. Nå! Hade det skett några skador på propeller, propelleraxel eller på backslaget eller vevaxeln i motorn? Sådana skador kan mycket snabbt bli till 6-siffriga reparationskostnader. Gånger flera.

Så det var lite nervöst att först dra igång motorn, höra att den jobbade tryggt och bra, och efter 10 minuters uppvärmning lägga in växeln. Först fram och sedan back. Jodå, det fungerade fint! Inga oljud eller vattenläckage. Provade också att dra på med lite högre varvtal. Samme gamle “Tryggve” jobbar snällt på där nere i motorrummet!

Och nu har vinden också kommit tillbaka! Så nu motorseglar vi några timmar! Tycker att vi är värda det!

Just nu har vi det bara bra. Det har varit lite av en utmaning att försöka finna lösningar, kunna uppmuntra varandra, när det har känts lite jobbigt. Särskilt när stiltjen är total, motorn obrukbar, det är ganska precis 1000 sjömil kvar och vi gör 2 knop… Då måste man tänka positivt.

Som vanligt, spännande fortsättning följer!


4 kommentarer

Jubileumsdramatik! 2018 05 23.

Vi hade just sänt iväg vårt förra meddelande idag på morgonen om att vi kommit halvvägs över Atlanten och att det är Jubileum idag. Vi tuffade på för sakta maskin pga lite vind. DÅ! Plötsligt hörs ett oväsen och motorn tvärstannar!

“Har vi gått på något? Tar vi in vatten?” var det första vi tänkte. Kollade motorrum och kölsvinet; inget anmärkningsvärt. Men motorn rörde sig inte ett dugg, när vi provade att starta på nytt.

Så upptäckte vi en repstump, som stack ut bakom aktern. Och en bit av trossen, som repet var fastsatt i. Det visade sig vara öglan på en 7-8 cm tjock tross, som stack vidare föröver, under aktern. Vi stannade båten genom att dreja bi. När båten låg still, fram med cyklopen, ner i aktern och under vattnet. Trossen visade sig ligga helt slingrad runt propellern och propelleraxeln. Såg ut av vara många varv, men det var så mörkt under båten, så jag kunde inte se detaljer.

 

Den grova trossen med fånglinan sticker fram i aktern.

 

Diagnosen var dock fullt klar. En mycket tjock fartygstross har förmodligen flutit omkring i vattnet, och fastnat i vår propeller i den lite gropiga sjön. Helt omöjligt att försöka ta loss nu mitt ute till havs, det skulle vara förenat med livsfara.

Vi har svag vind, så vi tar oss fram i 4 knop med båda seglen helt ute. Det kommer att ta några dagar extra innan vi är framme i Horta på Azorerna. Men vi har bra strömförsörjning ombord med hjälp av vår lilla “Nalle”, Fischer-Pandan. Watermakern är i funktion, och vi har fortfarande säkert 20 st. 5-litersdunkar med färskvatten. Som den matglade skåning man är, har vi naturligtvis sett till att proviantera för ett regemente ombord.

I Horta kommer vi över radio att be om assistans vid tilläggning, då vi är i det närmaste manöverodugliga i en hamn. Så får vi försöka få fram en dykare och få klarlagt om propeller och/eller propelleraxel är skadad/e.

Nå, detta blir ju ett Jubileum, som vi kommer att minnas! Och Skumpan smakar nog gott i kväll!


4 kommentarer

Vi är halvvägs! Och så har vi jubileum! – Rapport från Havet, 20 18 05 23.

Idag på morgonen, onsd, 23/5 2018, kl. 07 lokal tid (UTC –3), vilket motsvarar kl. 12 mitt på dagen skandinavisk tid, passerade vi den punkt, där vi hade 1.197 nm både bakom oss från Antígua i Karibien och framför oss, fram till Horta på ön Faiál på Azorerna.

Dessutom är det idag precis 1 år sedan vi lämnade hemmahamnen i Umeå. Och Angelica, grannens dotter hemma i Umeå har födelsedag idag! Så skumpan ligger på kylning till ikväll!


1 kommentar

Rapport från havet, 2018 05 21.

Vinden dog ut för två dagar sedan, då vi gick in Högtrycksryggen. Helt vindstilla. Bara att dra in de slående seglen, och dra igång gjutjärnsseglet inne i motorrummet. Vi har gått på ekonomifart, 1300-1400 rpm, vilket gav omkring 4 knop.

På sådana här överseglingar gäller det att spara på bränslet! Det är lååångt till nästa hamn, och man vet inte hur mycket bränsle vi kan komma att behöva, om nya Högtrycksområden med stiltjebälten växer till sig längre fram.

Nu på förmiddagen har vinden så smått kommit tillbaka, nu från andra hållet – snett akterifrån, vilket stämmer väl med prognosen. Kul att väderprognosen verkar stämma så här långt! Det är ju inte alltid den gör. – Vi har nu stängt av motorn, och går igen bara för segel. Gud va’ skönt! Att få slippa det där ljudet, och bara få lyssna på vågorna! Genuan drar fint, och vi seglar redan i 5 knop i denna väldigt beskedliga vind. Bra!

Skall bli spännande att se om vi hittar de stabila västliga vindarna med 6-8 m/sek. – Vi har nu 1385 nm kvar. Snart halvvägs!


1 kommentar

Rapport från Havet, 2018 05 18.

Må begynne med å Gratulere alle våre norske venner med Dagen, om ænn litt forsinket! Håper dere hadde en kjempehyggelig “Syttende-Mai” feiring!

Här ute till havs går det så det susar; ofta kring 6 knop, någon gång upp mot 7 knop. Vi räknar med att om en dryg timme (kl. 18.00 skandinavisk tid) ha seglat 700 nm (utan motorgång!) av de c:a 2400 som vi beräknar att sträckan är. Att vi inte redan i förväg kan precisera sträckan beror på att vi inte seglar spikrakt mot mål. Detta eftersom vi måste gå i en vid båge – först norrut och sedan succesivt alltmer åt öster – för att kringgå ett stort Högtryck väster om Azorerna. Och i detta Högtryck är vindarna mycket svaga, nästan obefintliga.

Om 1-2 dygn kommer vi på vår väg norrut att komma in i en del av Högtrycksryggen. När vindarna blivit riktigt svaga, får vi bara dra igång gjutjärnsseglet nere i motorrummet, och i ekonomifart tuffa på i 2-3 dygn. Vi måste bara igenom Högtrycksryggen och ut på norra sidan, där vi förhoppningsvis kan fånga upp de västliga vindarna, som skall ta oss till Azorerna.

Spännande fortsättning följer!


Lämna en kommentar

Rapport från havet, 2018 05 15.

Lördag 12/5 –18 kl. 13.00 drog vi upp ankaret vid ankringsplatsen utanför Jolly Harbour på Antígua. Återfärden över Atlanten hade börjat.

Första natten ankrade vi utanför Barbudas västra kust för att vila över natten. Barbuda är en del av det självständiga landet “Antígua and Barbuda”, som det gemensamma namnet heter. Barbuda blev mycket hårt drabbat av orkanen Ivan i september 2017. Ännu värre än Dominíca, som vi beskrivit tidigare. Det har uppgivits att minst 95% av Barbudas bebyggelse totalförstördes eller blev mycket svårt skadade och obeboeliga. Dessbättre bodde inte så många människor på Barbuda, kanske 5.000 personer, och de blev alla evakuerade till Antígua. – När vi ankrat utanför Barbudas kust, såg vi en del ljus i några hus, så det är uppenbart att man påbörjat återuppbyggnaden.

Söndag morgon 13/5 lättade vi ankare på nytt. Denna gång skall det dröja minst 3 veckor innan vi släpper “kroken” på nytt!

Vi är nu ute på vårt 4:e dygn, och börjar sakta komma in i en viss sovrytm, som är helt nödvändig vid oceanöversegling, särskilt med en liten besättning.

Härlig segling! Klart solsken, som reflekteras så fint i vattnet. Vågorna stänker över däck, men mindre nu. Vädret har stabiliserat sig. Det blåser inte lika mycket som de 2 första dygnen. Vi seglar i drygt 6 knop, och vi kan gå så högt upp som 25-30 grader österut. Detta är bra, det kommer att förkorta färden något. Hoppas vi i alla fall.

Allt väl ombord! Ny lägesrapport om några dagar.

Besättningen på S/Y Helmi.