Vi hade just sänt iväg vårt förra meddelande idag på morgonen om att vi kommit halvvägs över Atlanten och att det är Jubileum idag. Vi tuffade på för sakta maskin pga lite vind. DÅ! Plötsligt hörs ett oväsen och motorn tvärstannar!

“Har vi gått på något? Tar vi in vatten?” var det första vi tänkte. Kollade motorrum och kölsvinet; inget anmärkningsvärt. Men motorn rörde sig inte ett dugg, när vi provade att starta på nytt.

Så upptäckte vi en repstump, som stack ut bakom aktern. Och en bit av trossen, som repet var fastsatt i. Det visade sig vara öglan på en 7-8 cm tjock tross, som stack vidare föröver, under aktern. Vi stannade båten genom att dreja bi. När båten låg still, fram med cyklopen, ner i aktern och under vattnet. Trossen visade sig ligga helt slingrad runt propellern och propelleraxeln. Såg ut av vara många varv, men det var så mörkt under båten, så jag kunde inte se detaljer.

 

 

Diagnosen var dock fullt klar. En mycket tjock fartygstross har förmodligen flutit omkring i vattnet, och fastnat i vår propeller i den lite gropiga sjön. Helt omöjligt att försöka ta loss nu mitt ute till havs, det skulle vara förenat med livsfara.

Vi har svag vind, så vi tar oss fram i 4 knop med båda seglen helt ute. Det kommer att ta några dagar extra innan vi är framme i Horta på Azorerna. Men vi har bra strömförsörjning ombord med hjälp av vår lilla “Nalle”, Fischer-Pandan. Watermakern är i funktion, och vi har fortfarande säkert 20 st. 5-litersdunkar med färskvatten. Som den matglade skåning man är, har vi naturligtvis sett till att proviantera för ett regemente ombord.

I Horta kommer vi över radio att be om assistans vid tilläggning, då vi är i det närmaste manöverodugliga i en hamn. Så får vi försöka få fram en dykare och få klarlagt om propeller och/eller propelleraxel är skadad/e.

Nå, detta blir ju ett Jubileum, som vi kommer att minnas! Och Skumpan smakar nog gott i kväll!