Börjar med att berätta att Helmi har gjort ett outplånligt intryck här på ön! Då man fyllde igen ett hål i gatan här strax till höger utanför Marinan, gick det naturligtvis inte att låta bli att med en liten sten se till att människor här kommer ihåg oss.

Helmi är nu förevigad i en cementlagning på en gata här på Kap Verde!

* * *

Efter mer än 3 veckors Odysseisk irrfärd har så den nya generatorn äntligen kommit! Men det var ett styr enda in i det sista! Igår eftermiddag fick inte paketet plats på planet från huvudstaden Praia pga överviktiga (överfulla?) turister och ännu mer överviktigt bagage.

I går kväll kunde flyget inte landa pga sandstorm från Sahara, som påminner om skandinavisk tät dimma/tåke. Den lägger sig som en tunn film av tunnt gulbrunt mjöl överallt. Det blir till att skura rent bilar, båtar, allt! Numera hänger vi inte tvätt ute på tork. Den blir alldeles missfärgad.

Idag på morgonen kom så flyget ner. På nytt taxi ut till flygplatsen. Där gjorde tullpersonalen stort nummer av försändelsen ”Från Utlandet!” – Det gick inte att hämta ut så där bara! Hur skulle det se ut?! Ack, nej!

Överstinnan lät dock meddela att hon inte tog emot genast, då hon var på ”konferans”. Det var bara att stå kvar utanför hennes dörr med mössan/luen i handen och invänta den allrahögstas välvilja. Härskarteknikerna är många!

Efter 45 minuter beviljades jag audiens. Hennes engelska är mindre än min arabiska, och spanska vägrade hon överhudtaget att lyssna på. Jag försökte förklara att det egentligen inte handlade om någon ”Import” utan om omedelbar ”Re-export”, eftersom det tydligt på paketet framgick att det skulle till S/Y Helmi – IN TRANSITO, och alltså omedelbart ut ur landet. – Men icke!

Hamnkaptenen hade förvarnat mig på att det någon gång KAN gå att hävda ”TRANSITO”-bestämmelsen, men då skulle det innebära flera dagars taxiresor mellan olika myndigheter, som alla skulle intyga – Gud-vet-vad! – och efter minst 3-4 dagar får man eskort av beväpnad polis, som följer en ut på bryggan och ser till att paketet kommer ordentligt ombord på båten. Inga ”Schmuggel-Wahren” här inte! – Efter denna beskrivning förefaller t.o.m. Konglig Norsk Tollvesende riktigt flexibelt och lösningsorienterat.

Till slut fick jag audiens hos Den Stora. En imposant dam med tre stjärnor på axelklaffarna och med en vinkel mellan näsryggen och horisontalplanet, som asymptotiskt närmade sig noll. La Bossa Grande var med andra ord van att bli åtlydd.

Jag försökte lite med ”In Transito”, men fick klart och tydligt besked att ”det här paketet lämnar inte rummet innan min herre har betalat! Slutdiskuterat! Begrips?!”  Inför perspektivet att bli kvar ytterligare en vecka, var det bara att pröjsa tullavgiften och försöka se tacksam ut. Över att få ha fått audiens.

Nu är den nya generatorn på plats, och förefaller att fungera fint. Mastervolt Sweden i Göteborg har varit väldigt tillmötesgående och hjälpte mig nu i eftermiddag med kontroll av datorstyrningen via internet-uppkoppling. Imponerande vad de kan!

I morgon fredag skall vi skura däcket rent från allt Sahara-damm, samt bunkra upp det sista av färskvaror. I morgon kväll går vi ut på restaurang och äter avskedsmiddag för ”Den Gamla Världen”. Efter frukost och grundlig dusch på lördag morgon samt efter att ha ”toppat upp” dieseltankarna vid bränslebryggan, kastar vi loss vid lunchtid lokal tid på lördag den 9/12 och så seglar vi ut på Atlanten. Räknar med att fira Jul ”under segel”, och komma fram till Rodney Bay på Saint Lucia i Karibien under eller omedelbart efter juldagarna.

Vi kommer att via vår satellittelefon regelbundet sända korta bulletiner om tillståndet och tillvaron ombord direkt in på bloggen. Det går att sända oss korta meddelanden (typ SMS/textmessages) via vår ”sjöadress”: cgmhelmi@mailasail.com men det går inte att bifoga filer eller bilder.

* * *

Vi har tagit med oss traditionellt svenskt ”decemberutrustning” ombord, och hade tänkt göra succé i svenskkolonien i Karibien. Men det går bra att fira ombord i båt också.

Svenska Högtider måste traditionsenligt respekteras, ”varhelst en svensk sjöman på jorden vankar” (fritt efter Harry Brandelius).

I år kommer Julen att bli minnesvärd! Kommer att firas ”Under Segel”. Livet är som bekant inte de dagar som flytt utan dem man minns.

Till sist tillönskar vi er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Segla lugnt!

från Helmi och Carl-Gustav, S/Y Helmi.

Mindélo, Kap Verde.

Ögruppen Kap Verde ligger 500 km utanför Västafrika, och består av 16 öar, av vilka 9 är bebodda. Det bor c:a 500 000 människor på Kap Verde, men säkert lika många i USA och i viss mån i Portugal, varifrån man skickar pengar hem till familjerna i hemlandet.

Öarna upptäcktes av en expedition, utsänd av den portugisiske kungen Henrik Sjöfararen 1456, och koloniserades 1462. Senare delen av 1500-talet samt 1600- och 1700-talen var en mörk period av landets historia, i det landet var en betydande omlastningsstation för slavhandeln med Amerika.

Landet befolkas idag av kvarvarande portugiser samt ättlingar till afrikanska slavar. Språket är portugisiska samt creolska, en blandning av portugisiska och afrikanska uttryck. Det afrikanska kulturella arvet syns både i modet och på husfasaderna, båda med skarpa härliga färger!

Landet frigjordes från Portugal 1975, tillsammans med flera andra afrikanska länder, efter Salazar-regimens fall i Portugal. Många högutbildade portugiser lämnade då Kap Verde efter att landet i praktiken infört enpartisystem.  Många av torgen och gatunamnen minner om den första tidens revolutionära entusiasm: Praza Almicár Cabrál, Avenída Franz Fanón, Rúa Patríce Lumúmba. Landet gick dock snart in i en ekonomisk stagnation. Först efter enpartisystemets avskaffande och allmänna val 1991, har en långsam men stadig ekonomisk utveckling kunnat noteras. Landet sliter fortfarande med brist på naturliga råvaror och resurser. Torkan är utbredd. Under senare år försöker man stödja utländska investerare, främst inom tjänste- och turistnäringen. Till landets ”mjuka” tillgångar får anses ett behagligt klimat samt en stabil politisk struktur utan stora sociala motsättningar.

Bland positiva sidor på Kap Verde måste man anse satsningen på utbildning vara. All utveckling startar med utbildning. Och fundamentalt viktigt är att fr.a. flickorna får utbildning och får delta i samhällsutvecklingen. När vi besökte en annan av öarna för några år sedan, hälsade vi på i en lågstadieskola.  Det var nästan rörande hur kanske 50% av eleverna i den lågstadieskolan utgjordes av flickor. Måste vara ett rekord med afrikanska mått mätt!

Häromdagen kom vi till ett tekniskt gymnasium här i Mindélo; fullt av elever i övre tonåren; ungefär lika av båda könen. Början på en avancerad utbildning, där även flickorna är i högsta grad delaktiga. – Och det finns också ett litet universitet här.

* * *

Arbetslösheten är dock ett problem. I dess spår följer ett visst förfall och ökad kriminalitet i vissa områden. Det är nog ingen tillfällighet att vakter – ibland beväpnade – finns strategiskt utplacerade i matvaruaffärer och banklokaler. Påminner om situationen i bl.a. Latinamerika.

Till de sociala problemen hör gatubarnen, ett gissel i många fattiga länder. Satsningen på utbildning har inte slagit igenom helt. Det har blivit oss berättat att i Kap Verde är obligatorisk skolgång 6 år. Undervisningen i sig är gratis, men inte skolmaten, skoluniformen, böckerna, pennor, mm. Detta måste bekostas av föräldrarna. I fattigdomens spår följer då också att många barn driver omkring på gatorna, tigger och försummar sin skolgång. En ond spiral börjar, där dålig utbildning befäster arbetslösheten, och snart har många barn drivits in i kriminalitet.

* * *

Bilder från vardagslivet i Mindélo i västra Kap Verde.

Grönsaksmarknaden.

Fiskmarknaden nära hamnen.

Ett berömt foto på en husvägg. En härlig bild av en kvinna, som är stolt över sin frihet, och att det trots allt blivit bättre.

Barn är alltid barn! I hela världen! 2 och 4 år gamla fångas de av det härliga i leksaksaffärens skyltfönster!

Kanske inte en vardagsbild för alla, men vi måste visa den ändå! Den stora sköldpaddan bara några meter från vår båt.

* * *

Full religionsfrihet råder i landet, enligt konstitutionen. Drygt 90% av befolkningen är katoliker, men man har en mycket pragmatisk inställning till det där med religion.

Den gamle biskopen, som i egenskap av katolik naturligtvis var ogift och skulle leva i celibat, var mycket omtyckt och älskad av folket. Och biskopen! Ja, han; han älskade folket tillbaka! Så mycket att när han dog, mötte samtliga hans 54 barn upp vid begravningen! Och säkert också de flesta av alla de kvinnor han hade barn med! – Det var det där med pragmatisk inställning till religiositet….

Underhåll /-ning/ på hög nivå; Helmi upphissad i masten. Mindélo på Kap Verde, 2017 11 30.

Bara en ögonblicksbild från vardagslivet ombord på S/Y Helmi. – Helmi högt upp i luften för att hämta ner en bortflugen vimpel. Mindélo på Kap Verde, vars blå-vit-röda gästflagga syns under styrbords undre spridare. – Allt för korrekt vimpelföring!

Vårt storsegel är nu ordentligt lagat. Ser väldigt stadigt och rejält ut.

Angående generatorproblemet verkar det som om vi börjar se en lösning. Som jag har skrivit tidigare, handlar det om att få tag på rätt person; någon som vet något om det här. Vi har haft några i och för sig hyggliga lokala tekniker ombord, men som nog inte begripit (haft kunskap om) att dagens moderna båtar har annorlunda batterier och generatorer än när vi själva skruvade i någon gammal Volvo Amazon på tidigt -70-tal. Idag är det datastyrd inställning av utrustning, som ligger ljusår från det gamla bilskrälle, som vi mekade med förr om åren.

Jag har nu i flera dagar varit i kontakt med Mastervolt Sweden (som konstruerat och levererat båtens hela avancerade elsystem), och diskuterat felsökning. Man har varit väldigt tillmötesgående och är villiga till att sända gratis en ny generator; ja, faktiskt 2 stycken! Om nu ytterligare en skulle gå sönder på nytt! Då skall vi inte behöva vänta veckovis på nästa generator. Och det var ju hyggligt. – Men vi är ju båda parter medvetna om att grundproblemet inte är löst. Varför brinner en endast 2-3 månader gammal generator sönder bara så där?!! Nu var det ingen öppen eld, men det var bara numret före.

Det fina med seglarlivet är alla härliga och hjälpsamma människor man möter. Särskilt långseglare är väldigt tillmötesgående.

Idag på morgonen står en gentleman på bryggan och knackar på. Jo, han hade hört bryggsnacket bland andra långseglare att vi hade generatorproblem, och undrade om han kunde få bistå. Det visade sig vara Hallberg-Rassys försäljningschef, som nyss gått i pension efter 32 år i företaget! Och som är extremt tekniskt intresserad! Han skall visserligen segla vidare redan i morgon, men undrade om han fick komma ombord och bara kika lite…

Snacka om att vara sänd från skyarna! Den här karl’n visste vad han pratade om! Han fick raskt klart för sig vad som felade, och skisserade på en lösning. Grundproblemet är att det blir alldeles för varmt i motorrummet i de här länderna. Både luften och havsvattnet är minst 15, kanske 20-30 grader varmare än vad vi är van vid och utrustningen anpassad till. Han önskade helst en ny regulator, där man kan ställa ner effektuttaget, men det går nog inte Mastervolt med på. Skulle man sätta in en konkurrents utrustning, då skulle man bara ta sin hand från hela affären. Och det skulle kanske också ställa till med en del juridiska problem; om något krånglar i framtiden: vems fel är då det?

”Vår man från Hallberg-Rassy” menade på att man kan sätta in en enkel strömbrytare på en av kretskablarna, så att man manuellt kopplar ur generatorn kanske varannan timme och låter den vila, och gärna tidigt startar vår extra diesel-generator, när strömbehovet är särskilt stort. Dessutom låta teknikerna här sätta in en extra 12-volts liten fläkt, som skall kyla ner generatorn, när det är som varmast. Detta har jag tidigare diskuterat med försäljare av marina generatorer, men blev då bara bemött av argument som: ”Det tillhör gamla tider! Dagens moderna generatorer klarar mycket mera än så!” Jo, du! Generatorerna har inte förändrats så mycket som försäljarna påstår. Och det har nog inte de själva heller.

Nåväl! Vi börjar se ljus i tunneln. Vi tror hur detta skall kunna lösas. Sen gäller det ju när reservdelarna kommer från Sverige (ev. Holland). Det kan ta tid; jag är lite luttrad, när det gäller sydligare länder. Men vi börjar se en väg framåt.

Vi vill passa på att visa några bilder från vår segling.  Tyvärr klarar vår teknik f.n. inte av att göra vare sig förstoringar eller delförstoringar, så detaljer från bilderna får bli en annan gång.

Denna bild togs på kajen i Las Palmas de Gran Canaria, då hela armadan defilerade förbi ut ur hamnen.

Väl framme i Mindélo på Kap Verde hade man ett stort välkomstparty med allehanda mingel-tingel-tangel. Det tog en stund innan mamman till den lille pojken bredvid oss dök upp.

Välkomstparty på Kap Verde.

Vi har två rätt stora sköldpaddor (c:a 50 och 70 cm stora) framför vår båt här i hamnen i Mindélo på Kap Verde. Det är väl fisk de fångar.

Sköldpadda bara några meter från båten.

* * *

En liten komplettering angående vår ankomst till Kap Verde efter nästan 7 dygn till sjöss. Vi hade ju blivit tvungna att vända, då autopiloten tillfälligt hade lagt av, och kom därför fram som en av de absolut sista båtarna. Detta gjorde vi naturligtvis stort nummer av precis efter att ha passerat mållinjen. Ut i Etern på hamnens egen kanal gastade vi för full hals; ”Winner and New Champion of the World: Sail Yacht Helmiiiiii from Sweeedeeeeen! Hurray! Hurray! Hurray! Hurray!” – Vår ankomst uppmärksammades i hela segelbåtshamnen, och vid vår brygga stod båtgrannarna upp och applåderade, när vi lade till. – Man skall inte sätta sitt eget ljus under skäppan!

                                                                                          * * *

Angående reparationsarbetet kan sägas, att storseglet nu är lagat. Förefaller att vara stadigt och rejält gjort. Har också e-mailkontakt med Mastervolt Sweden vad den trasiga generatorn beträffar. De skall se om det finns någon representant på huvudön här på Kap Verde, och då kanske det går att skaffa fram en ny generator ganska raskt. Annars kan det ta tid.

Vi har naturligtvis funderat mycket på detta med att ting går sönder. Det är något som händer rätt ofta i seglarvärlden. Någon har sagt att Långsegling är konsten att vänta; vänta på lämpligt väder; vänta på reservdelar.

Kusin Martin i Limhamn har en poäng i en kommentar; När man läser de klassiska långseglarberättelserna av Chichester, Knox-Johnston, Tabarly, ja till och med Arne Mårtensson, alla har de reparerat. Slitaget under en långsegling är enormt.

Sååå, tålamod är en dygd, och bra att ha i stor mängd med ombord på en långsegling.

Vi skulle ha följt med ARC+  -eskadern från Kap Verde till Saint Lucia i Karibien i går. Vi har dock blivit fördröjda.

Under seglingen från Kanarieöarna släppte storseglet från uthalet på samma sätt som tidigare. Och generatorn på huvudmotorn laddar inte. Och dessa saker måste bara fungera; man korsar inte Atlanten utan att allt fungerar som det skall. Vi tycker kanske själva att vi hade haft de flesta möjliga problemen, men just nu verkar ”trollen” ha tagit sig en andra runda.

Nåväl, sådan är det. Det är bara att försöka se klart; vem kan sådant? Hur får man kontakt med den-och-den? Och så var det då att få dem att komma på utsatt tid… Det är liksom lite skillnad på vad vi är vana vid. Här betyder ”avtalad tid” inte alltid ”avtalad tid”, utan har mer betydelsen av ”någon gång”.

Idag har vi kommit så långt att vi har fått storseglet nertaget och ivägburet till segelloftet, och så får vi hoppas på att segelmakaren gör sitt.

Marinelektrikern har varit här och inspekterat den knallheta generatorn. Han skakade på huvudet, och skulle ”komma tillbaka, när den kallnat”. Vad som nu menas med det.

Men det skall å andra sidan också sägas att de utbildade, de med kunskaper, ofta är underdimensionerade i förhållande till behovet i de här länderna. Inte bara här i Marinan, utan också i samhället i stort.

Det går ingen nöd på oss här. Folk är vänliga, och vi har nära till en tämligen välsorterad matvarubutik. Det är varmt här; mellan 32-35 grader. Duschar och toaletter är i tämligen gott skick.

Vi ”sitter inte i sjön” (Ursäkta! Den var dålig!), utan väntar bara på att det skall bli färdigt. Vi planlägger att göra en del utflykter här i omgivningen den närmaste tiden.

Vi återkommer med mer info efterhand.