Ögruppen Kap Verde ligger 500 km utanför Västafrika, och består av 16 öar, av vilka 9 är bebodda. Det bor c:a 500 000 människor på Kap Verde, men säkert lika många i USA och i viss mån i Portugal, varifrån man skickar pengar hem till familjerna i hemlandet.

Öarna upptäcktes av en expedition, utsänd av den portugisiske kungen Henrik Sjöfararen 1456, och koloniserades 1462. Senare delen av 1500-talet samt 1600- och 1700-talen var en mörk period av landets historia, i det landet var en betydande omlastningsstation för slavhandeln med Amerika.

Landet befolkas idag av kvarvarande portugiser samt ättlingar till afrikanska slavar. Språket är portugisiska samt creolska, en blandning av portugisiska och afrikanska uttryck. Det afrikanska kulturella arvet syns både i modet och på husfasaderna, båda med skarpa härliga färger!

Landet frigjordes från Portugal 1975, tillsammans med flera andra afrikanska länder, efter Salazar-regimens fall i Portugal. Många högutbildade portugiser lämnade då Kap Verde efter att landet i praktiken infört enpartisystem.  Många av torgen och gatunamnen minner om den första tidens revolutionära entusiasm: Praza Almicár Cabrál, Avenída Franz Fanón, Rúa Patríce Lumúmba. Landet gick dock snart in i en ekonomisk stagnation. Först efter enpartisystemets avskaffande och allmänna val 1991, har en långsam men stadig ekonomisk utveckling kunnat noteras. Landet sliter fortfarande med brist på naturliga råvaror och resurser. Torkan är utbredd. Under senare år försöker man stödja utländska investerare, främst inom tjänste- och turistnäringen. Till landets ”mjuka” tillgångar får anses ett behagligt klimat samt en stabil politisk struktur utan stora sociala motsättningar.

Bland positiva sidor på Kap Verde måste man anse satsningen på utbildning vara. All utveckling startar med utbildning. Och fundamentalt viktigt är att fr.a. flickorna får utbildning och får delta i samhällsutvecklingen. När vi besökte en annan av öarna för några år sedan, hälsade vi på i en lågstadieskola.  Det var nästan rörande hur kanske 50% av eleverna i den lågstadieskolan utgjordes av flickor. Måste vara ett rekord med afrikanska mått mätt!

Häromdagen kom vi till ett tekniskt gymnasium här i Mindélo; fullt av elever i övre tonåren; ungefär lika av båda könen. Början på en avancerad utbildning, där även flickorna är i högsta grad delaktiga. – Och det finns också ett litet universitet här.

* * *

Arbetslösheten är dock ett problem. I dess spår följer ett visst förfall och ökad kriminalitet i vissa områden. Det är nog ingen tillfällighet att vakter – ibland beväpnade – finns strategiskt utplacerade i matvaruaffärer och banklokaler. Påminner om situationen i bl.a. Latinamerika.

Till de sociala problemen hör gatubarnen, ett gissel i många fattiga länder. Satsningen på utbildning har inte slagit igenom helt. Det har blivit oss berättat att i Kap Verde är obligatorisk skolgång 6 år. Undervisningen i sig är gratis, men inte skolmaten, skoluniformen, böckerna, pennor, mm. Detta måste bekostas av föräldrarna. I fattigdomens spår följer då också att många barn driver omkring på gatorna, tigger och försummar sin skolgång. En ond spiral börjar, där dålig utbildning befäster arbetslösheten, och snart har många barn drivits in i kriminalitet.

* * *

Bilder från vardagslivet i Mindélo i västra Kap Verde.

 

 

 

 

 

 

* * *

Full religionsfrihet råder i landet, enligt konstitutionen. Drygt 90% av befolkningen är katoliker, men man har en mycket pragmatisk inställning till det där med religion.

Den gamle biskopen, som i egenskap av katolik naturligtvis var ogift och skulle leva i celibat, var mycket omtyckt och älskad av folket. Och biskopen! Ja, han; han älskade folket tillbaka! Så mycket att när han dog, mötte samtliga hans 54 barn upp vid begravningen! Och säkert också de flesta av alla de kvinnor han hade barn med! – Det var det där med pragmatisk inställning till religiositet….