S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Om coronapandemin, 2021 02 05.

Vi vaknade i morse med att det regnade kraftigt. Väldigt kraftigt. Efter 10-14 dagar med torr och mycket varm luft, kändes det overkligt med regn. Det vräkte ner, ett riktigt tropiskt ösregn! Det kändes faktiskt riktigt mysigt att bara ligga kvar i sängvärmen, och känna hur skönt det var. Vi sover vidare en stund till! Då har det nog slutat.

Jodå, efter 10 minuter upphörde regnet, men vi sov vidare. Senare på dagen skulle vi ta bussen till Puerto Rico och möta våra vänner Gunilla och Anders.

 

Kossan – med obligatoriskt munskydd – vid en av modebutikerna här i Puerto de Mogán, har nu även fått paraply inför det väntade regnvädret.

 

* * * 

 

Corona-pandemin har satt sina spår här på Kanarieöarna. Finner idag statistik, som stöder intrycket att turistnäringen är mycket hårt drabbad. Antalet turister sjönk under 2020 med 72% jämfört med 2019. Inkomsterna av turistnäringen sjönk i motsvarande mån, 72%.

 

Visar en bild av den lilla kinesfamiljen, som mot alla odds kämpar vidare med sin lilla restaurang. Pappan var upptagen i köket, och därför inte med på bild.

Mamman i kinesfamiljen ovan berättade att hennes farfader hade blivit illa åtgången under kulturrevolutionen på 60- och 70-talen. Hennes far (och senare modern med familj) hade flyttat till Argentina, där föräldrarna fortfarande arbetar vid något stort varuhus. Själv hade hon gift sig med en kines, flyttat till Kanarieöarna och drivit restaurangverksamhet. Att hennes modersmål är kinesiska, hörs tydligt; en del svårigheter att uttala bokstaven ”R”. Det blir gärna ”L”, ”Glacias!” 

Och nu försöker man överleva Corona-pandemin. ”Överleva” är faktiskt ett adekvat ord för dessa människor. Hur sociallagstiftningen ser ut i Spanien vet jag inte riktigt, men ”A-kassa”, ”Permitteringsstöd” och ”Arbetslöshetsförsäkring” har här nog inte samma innebörd, som vi känner till. Att flytta tillbaka till Kina är inte realistiskt för familjen. Kostnaderna har där stigit enormt mycket under de senaste decennierna. Såå, här handlar det nu om att försöka överleva pandemin. 

 

* * * 

 

Senaste statistiken (2021-02-05) från Hälsodepartementet i Madrid anger att antalet Covid19-smittade på Kanarieöarna nu ökat till 36 644, av vilka 249 sista dygnet. 538 Covid-relaterade dödsfall är registrerade här sedan pandemins början, en ökning med ett fall sista dygnet. 

Sådan statistik får innebörd först när den sättes i relation till befolkningsmängden på de olika öarna. 173 nyinsjuknade fall/100 000 invånare under de senaste 14 dagarna är siffran för hela Kanarieöarna. Verkligt intressant blir det först, när talen visas för varje ö för sig. Efter nyåret formligen exploderade antalet fall här på Gran Canaria, senaste 14 dagarna är siffran 221 fall/100 000 invånare. (Finner just nu inte motsvarande siffra för Sverige.)

Detta förklarar varför myndigheterna snabbt höjde risknivån här från Grad I (grön) före jul till Grad III (röd) i slutet av januari. På Lanzarote och La Graciosa är motsvarande tal 648 fall/100 000 invånare, och där ligger risknivån nu på den högsta, Grad IV, den bruna. Det anses att det fr.a. handlade om smitta från fastlandsspanjorer, som tillbringade jul- och nyårshelgerna här. Importfallen från andra länder samt från emigranterna från Afrika (mer om dem senare), anses inte ha haft så stor betydelse. 

Vi får bara vara innerligt glada att vi faktiskt så resolut tog oss tillbaka hit till Gran Canaria och Puerto de Mogán i slutet av januari. Idag får man inte lämna Gran Canaria med egen båt (eller segla till). Det sägs att det var nära att Gran Canaria kommit att klassas som Grad IV (brun), och då hade vi inte ens fått vare sig lämna eller komma in i hamnen. 

 

* * * 

 

Det dagliga livet här påverkas naturligtvis av pandemin och alla restriktioner. Utegångsförbud gäller här efter kl. 22 fram till kl. 06. Mest påtagligt är annars kravet att bära munskydd på alla offentliga platser, i alla butiker. Krav på handsprit vid alla entréer. Ingen inomhusservering tillåts, stort avstånd mellan borden, samt högst 4 personer vid samma bord. Bryter man mot dessa regler, kan restaurangägaren snabbt bli bötfälld på €5.000. I dagens ansträngda läge innebär detta ofta att man får slå igen. – Vid Grad IV (brun) inträder utegångsförbud redan kl. 18 och högst 2 personer får vistas tillsammans offentligt. 

Har dessa restriktioner haft någon effekt? Detta är naturligtvis ett populärt debattämne. Faktum kvarstår dock att man förefaller att ha fått pandemin under kontroll på Tenerife, och har nu efter 3-4 veckor kunnat sänka riskgraden från 3 (röd) till 2 (gul). Debatten lär dock fortsätta, och resultatet ser vi knappast förrän om något eller kanske först efter flera års uppföljning. 

 

* * *  

 

Sååå, efter alla dessa siffror, hur blev nu dagen? Jodå, vi kom oss iväg. Hann med bussen, och efter kanske 20 minuter var vi i Puerto Rico. Vi träffade våra vänner från Umeå, Gunilla och Anders, och strosade runt i det väldiga nya köpcentret, Mogán Mall. Massvis med väldigt fina butiker med kläder, skor, parfymer, mm. Dock påfallande lite folk i butikerna, och priserna hade sjunkit ordentligt. Förstår inte hur man kan få verksamheten att gå runt. 

Vi kunde i alla fall finna en väldigt trevlig Thai-restaurang.

 

Utsökt lunch på en Thai-restaurang.

 

* * * 

 

Vi återkommer snart med ännu mer spännande innehåll! 

 


2 kommentarer

Badtur med båten, 2021 01 29.

Efter flera veckor med ganska blåsigt väder, har vi nu haft några riktigt varma och sköna dagar. Sjön suger, så då är det väl bara att kasta loss några timmar?!

Våra grannar Gunilla och Anders hemma i Norrfjärden, strax norr om Umeå, har ett litet hus i Puerto Rico, inte långt härifrån, kanske 4 sjömil. Så vi hämtade upp dem på kajen där, och stack iväg bort till en vacker liten vik utanför Amfi del Mar. Grannbåten här seglade hit för några dagar sedan. På vår satelituppkoppling kunde vi se dem längre in i viken, men vi gick inte så långt in. Vi ankrade lite längre ut, på 10 meters djup, där vi låg helt ensamma, men fortfarande i lä av udden.

Det tunga bogankaret fick gå till botten, 40 meter kätting, och sedan ett litet drag akterut med motorn för att dra fast ankaret ordentligt. Fint håll.

Fäller badstegen i aktern, och sedan ”Hopp i!” Nåja, 20 grader är i alla fall 20 grader. Inte så tokigt, med tanke på att det är fortfarande januari månad. Gunilla hängde med, men Anders vill ha minst 25 grader. En riktig badkruka!

Det fina med att bada från båten är färskvattenduschen på akterdäck. Skönt att få kunna duscha av allt saltet, för vattnet är verkligen salt här!

 

Badbild från akterdäck. Här tillsammans med Gunilla.

Tillbaka uppe i båten, kunde vi alla njuta av en fin skaldjurssalad och ett gott vitt vin.  Märkligt hur gott allting smakar ute på sjön!

 

* * * 

 

Värmen kan bli riktigt tryckande. Vi uppmätte 32-33 grader, så vi satte oss nere under däck, där det är svalare. Gunilla och Anders hade sin lilla hund Ville med sig, och han hade svårt med värmen. Där nere i svalkan gick det dock bättre.

 

Anders kroknade i värmen. Förmodligen lite dehydrerad, men vi fick i honom några glas mineralvatten, innan han slocknade på soffan. Lille Ville tittar till emellanåt. 

 

* * *

 

Lite senare på eftermiddagen blev det svalare, och det var riktigt behagligt att sitta uppe i sittbrunnen igen.  En njutning för själen, att bara titta ut över ett stilla hav, som verkar så oändligt. Det är nog många som under tidernas lopp haft samma reflektion.

 

* * * 

 

Så var det dags att bege sig hemåt. Lille Ville klarar sig inte hur länge som helst, utan måste upp på land för att ”vattnas”. Vi drog upp ankaret och tuffade sakta åter till Puerto Rico, där vi kunde släppa iland våra vänner.

En lite komisk incident inträffade. Pga tidvattnet hade avståndet upp till kajen nu ökat ordentligt. Jag anropade därför hamnkaptenen över radio, och bad om assistans att hjälpa till med att hålla i en tamp, så att våra gäster lättare kunde ta sig iland. ”Nej, det går inte! Pga pandemin är det förbjudet med fysisk kontakt!” Hur tänkte karl’n? Trodde han att smittan sprids genom att hålla i ett rep? Om vi nu istället hade begärt att få tanka diesel, hade det gått att genomföra? – Ibland undrar man i vilken paragraf det står att man får bara använda huvudet till att sätta mössan på.

Nåväl, med ett växelspel mellan bogpropeller och huvudmotor gick det att hålla båten lätt tryckt mot kajen, där vi också kunde ta tag i en väggfast stege. Allt avlöpte väl, och lille Ville kunde komma upp på kajen och vattna någon lyktstolpe.

Själva tuffade vi sakta hemåt, och kunde lägga till i Puerto de Mogán, vår hemmahamn. – Spännande fortsättning följer!

 


8 kommentarer

Ändrade planer. Tid för raska beslut.

Vi hade planer på att från San Sebastián på La Gomera segla vidare till Tazacorte på den helt avlägsna lilla ön La Palma längst ut i väster. Ibland blir det dock inte som man planerat. 

Vid samtal med Hamnkaptenen i San Sebastián på La Gomera, omtalade han, att pandemi-situationen på Gran Canaria var mycket bekymmersam, och att myndigheterna övervägde att inom 1-2 dagar höja risknivån från klass 2 till klass 3, dvs. den högsta. Vad detta skulle innebära, var det ingen som visste, men det fanns en uppenbar risk, att samtliga Gran Canarias hamnar skulle stängas för all trafik med fritidsbåtar. För hur länge, var oklart. De mest optimistiska på turistbyråerna talade om 2 veckor, men erfarenheterna från mars 2020 talade om betydligt längre tid. 

Om vi hade fullföljt våra ursprungliga planer, att segla vidare till det avlägsna Tazacorte på La Palma, långt västerut i Atlanten, fanns en uppenbar risk att vi blivit fast där ute. Med mycket små möjligheter att, inom rimlig tid, kunna komma tillbaka till vår ”hemmahamn” Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust. Fördelen med just Puerto de Mogán på Gran Canaria är att det är så enkelt att efter en timmes bussfärd till flygplatsen, därifrån ta ett direktflyg hem till Arlanda flygplats och vidare upp till Umeå. Att ta sig hem från La Palma långt ute i väster är betydligt mer komplicerat. 

Nej, här gällde det att satsa på säkra kort. Särskilt som vi bara måste vara tillbaka i Umeå i början av mars, då Helmi har tid för några viktiga medicinska kontroller. 

Sååå, efter ett styrelsebeslut i Firman Gabrielsson och Mählck, kom vi fram till att vi måste ändra kurs. Från en dag till nästa bestämde vi, att i stället för att segla vidare till Tazacorte, segla tillbaka till Gran Canaria. Och det fanns ingen tid att förlora. 

Nedstängningen av Gran Canaria skulle kunna ske redan tidigt på måndagsmorgonen den 18 januari 2021, och vi fattade beslut på lördagskvällen den 16 januari. Ringde till en förvirrad hamnvakt i Puerto de Mogán på Gran Canaria, som stammade något om att vi ”inte skulle komma tillbaka än på flera veckor”. Lönlöst att försöka förklara för honom, så här var det bara att ta kommandot; ”Ta fram penna och papper, Skriv: ”Helmi” kommer tillbaka redan söndagskväll, och plats finns reserverad och är betald”. Slutdiskuterat. – Sådana gånger är det bra att kunna tala deras eget språk. 

Därefter meddela hamnkaptenerna på Tazacorte och La Gomera om beslutet; beklaga ev. olägenheter, och hoppas på snart återseende. 

Informera båtgrannar på La Gomera och be dem vara beredda att hjälpa till vid avfärd kl. 05 på söndagsmorgonen. Inga problem! Båtfolk är nästan alltid hjälpsamma. Alla vet att ibland behövs det några extra händer för att hjälpa till att bära av och förhindra skador på båtarna vid besvärliga vindar i trånga hamnar. 

Sååå, var vi iväg. Några minuter efter kl. 05 på söndagsmorgonen, lokal tid, kastade vi loss, utan några missöden. Helst hade vi väntat en dag till, för att de kraftiga vindarna ute till havs skulle ha lugnat ner sig, men till detta fanns det inget tidsutrymme för nu. ”Lock down” på Gran Canaria skulle möjligen komma tidigt måndagsmorgon, och vi ville vara framme innan det mörknade vid 19-tiden på söndagen. Att segla de 74 sjömilen tar bortemot 14 timmar, så här var det bara att komma sig iväg fortast möjligt. 

 

På väg under segel. Solen har tittat fram, och vindarna är ännu svaga. Under seglet syns dingen/jollen, som ligger ihoprullad under segelsäckar för att skydda mot solens skarpa UV-strålar. – Den vita kulan förut är en ankarboj, som fästes i ankarets bakkant, och som markerar var vårt ankare ligger. Dessutom kan den fungera som en ”tripp-line” för att kunna dra ankaret baklänges, om det skulle fastna i ett klippskrev.

 

* * * 

 

När vi rundade Tenerifes sydspets och kom ut på sydöstra sidan, då gjorde de s.k. accelerationsvindarna sig till känna. Dessa vindar har av de höga bergen förskjutits ut åt sidorna, och rundar öarna med ofta mycket stor kraft. De behagliga 6-7 sekundmetrarna byttes snart ut mot vindar stadigt kring 14-15 sekundmeter. Lägger man dessutom till korsande sjö och motström, inser man snart att detta var en mycket blöt och en något sportig tillställning. Vi hade sittbrunnskapellet uppe, men hade inte knäppt igen det ordentligt på babordssidan, där sjöarna slog in. Att gå ut på däck för att fixa till sittbrunnskapellet i detta väder, var det inte tal om. Det skulle ha varit förenat med livsfara. 

Det var bara att kämpa på. Två rev i storseglet, genuan inrullad till hälften, och hårt skotad så att vi seglade dikt bidevind i motvinden. Sjöarna slog över gång på gång och sköljde över båten. Tur att vi i alla fall hade en del skydd av kapellet, annars hade vi varit helt dyngsura. Vid några tillfällen var hela ankaret i fören helt täckt av vatten, när båten plöjde sig igenom vågorna. Då sköljde flera hundra liter vatten över däck. Bra att alla spygatterna, dräneringshålen på däck, fungerade och kunde ta undan vattnet. 

 

* * * 

 

Vi hade sällskap av ett helt stim med Delfiner, som hoppade just omkring oss. Vi lyckades inte få någon bra närbild, bara denna, där man på avstånd ser två individer på lite håll. De verkar så stora, så jag undrar om det kan röra sig om tumlare.

 

I brist på en aktuell närbild, tar vi med en tidigare publicerad bild av delfiner som följde oss långa stunder.

 

 

Ett delfinpar precis bredvid båten, den ena just vid ytan. – Tenerife skymtar i bakgrunden.

 

* * * 

 

Så avtog vinden strax efter lunch, när vi passerat bältet med accelerationsvindar, och det blev genast lugnare och behagligare. Men nu gick det alldeles för sakta. Tidvis bara 4 knop, och vi måste hålla 6-6,5 knop om vi skall komma fram innan mörkret, och innan hamnen stänger. Så det blev att knuffa igång ”Tryggve”, vår trogna gamla dieselmotor, som aldrig har övergivit oss. Med ett rytande satte han fart på alla drygt hundra pållarna nere i motorrummet. Såå, med både segel och stötta av motorn fortsatte vi genom vattnet med all ”gammelsjö” efter det myckna blåsandet sista dagarna. Det gungade och stängte ordentligt, men fram kom vi. 

Så kom vi fram till Puerto de Mogán, och vi ligger nu tryggt förtöjda i hamn. Trots att vi stuvat undan alla tunga saker i båten, som kaffemaskin, vattenkokare, blomkrukor, fruktfat, mm. så såg båtens innandöme ut som ”Jerusalems förstörelse”. Kuddar, böcker, skor, bordsdukar; ja, allt låg i en enda röra. Nog hade vi haft sjögång alltid! 

Medan Helmi städade upp i röran under däck, tog jag mig an att spola av hela båten. Det var salt överallt efter det väldiga sjösprutet vid överbrytande sjö. Båten såg ut som en ”grovsaltad fisk”. 

Nåväl, vi blev färdiga med det också, och efter en god middag, somnade vi ovaggade. 

Spännande fortsättning följer! 


4 kommentarer

La Gomera; Charmigt återseende, men kalla vindar.

Under vår vistelse här på La Gomera drabbades i stort sett alla Kanarieöarna av påfallande kallt och regnigt väder. Blåsigt och med regnskurar flera gånger dagligen. Enligt berättelser från seglarvänner har Tazacorte på den västligaste lilla ön La Palma fått mycket stora regnmängder. Inte alls som vi varit vana vid, då shorts och T-shirt varit klädkoden. 

Nåväl, det är ju januari månad, och då sker sådant även här. Tidningsrubrikerna berättade att spanska fastlandet drabbats av snöstormar och att Madrids flygplats varit stängd. Vi har också hört om snöovädret, som dragit fram över Skandinavien. 

Senaste veckan har vädret förbättrats här, och det är nu varmt och skönt. Vi har kunnat utföra en del underhållsarbeten på däck, bl.a. 

 

Längst inne i den grunda delen av marinan ligger lokalbefolkningens små fiskebåtar. Ofta färgglatt målade.

 

* * * 

 

La Gomera är en nästan helt rund och ganska liten ö, SV om Tenerife. Den är historiskt intressant, eftersom det var härifrån som Kristoffer Columbus  i november 1492 avseglade på sin färd för att söka sjövägen till Indien. Historierna kring detta är många. 

På torget i den vackra lilla huvudstaden San Sebastián finns en staty av Sjöfararen. Alldeles bakom finns ett gammalt hus, på vars gård det finns en brunn. Enligt legenden var det från denna brunn, som Columbus hämtade vatten vid bunkringen av de tre skeppen. ”Det var detta vatten, som döpte Amerika!” säger turistbroschyrerna. 

 

Statyn av Christoffer Columbus framför den låga byggnad (”Casa de la Aduana”), där han enligt krönikorna skall ha bott under sin tid här.

 

Enligt en annan berättelse tog det 30 dagar för Columbus att låta fylla på vattnet i de tre fartygen, och skvallret säger att en viss ung skönhet i staden gjorde att det inte var så bråttom med vattenpåfyllningen. – När Columbus vid sin andra resa 4 år senare kom tillbaka till San Sebastián de La Gomera, fann han att damen i fråga hade tröttnat på att vänta på honom, och nu hade gift sig. – Denna gång tog det bara 3 dagar att fylla på vattnet. 

 

* * * 

 

La Gomera är en väldigt vacker ö med tropisk regnskog uppe bland de höga bergen. Detta kan man ha svårt att tro, när man ser det torra ökenlandskapet vid kusten. 

 

I den tropiska regnskogen högt uppe i bergen växer träden över vägen.

 

Detta bergsområde är också känt för ett mycket säreget språk, som utgörs av visslingar, med vilket folk kommunicerade mellan dalgångarna förr i tiden. Detta säregna visselspråk var nästan utdött på 1950-talet, då man startade ett arbete för dess bevarande. Detta säregna språk tillhör numera Världsarvet. 

 

* * * 

 

Själva staden San Sebastián, där vi ligger i marinan, har behållit mycket av sin charm med långa smala gator och hus i spansk kolonialstil. Dessvärre finner man bland de vackra och pittoreska husen också en del hus, som lämnats till totalt förfall. Närmast ruckel. Ibland med en optimistisk skylt att det är till salu, ”Se Vende”. – Jag frågade försiktigt en förbipasserande ung man om orsaken till detta, att det finns så många hus, som förfaller. Han ryckte på axlarna, pekade på det närmaste huset, och berättade att ägaren dog för över 50 år sedan. Sedan dess har det bara förfallit. 

 

Smala och pittoreska gator i San Sebastián de La Gomera. Just det här fallfärdiga rucklet betingar nog inte ett så högt pris.

 

 

På de smala gatorna kan man se blomsterarrangemang.

 

* * * 

 

På våra bergvandringar finner vi många kaktusarter. Den här kaktusfrukten ser inbjudande ut. Men försök inte plocka dem; de har massvis av små vassa taggar!

 

Under bergsvandringen ser vi över till Tenerife med toppen av Teide, Spaniens högsta berg, 3717 meter.

 

* * * 

 

Ibland inträffar händelser, som kräver snabba beslut. Beslut om att ändra våra seglarplaner. Mer om detta i nästa inlägg. 


8 kommentarer

Nu är vi här: La Gomera! – Om Sjösjuka. – Om Ankringsproblem. – 2021 01 03.

Tidigt igår morse, den 2 januari 2021, så fort dagsljuset visade sig, släppte vi loss förtöjningarna i Puerto de Mogán. Hamnkaptenen var tidigare aviserad, men vi anropade över radio i alla fall. Hamnkaptenen vill alltid veta alla hamnrörelser, så att inga missöden sker.

Efter en något laber inledning, kom plötsligt de s.k. accelerationsvindarna, som blåser kraftigt utmed öarnas sidor. Fick raskt revat seglen, men vi gjorde i alla fall 7 knop. 

Måste erkänna att jag kände av att vi inte varit riktigt ute på sjön på över 10 månader. Normalt sett har vi båda ”sjöben”, men efter flera veckor på landbacken brukar vi inför en längre översegling sätta på ett sjösjukeplåster bakom ena örat. Efter ett dygn har vi vant oss, och sjösjuka är inte längre något problem. 

Den här gången var det annorlunda. Det lilla ”skuttet” till och från Pasito Blanco i lugnt väder räknar vi inte som att ha varit ute på sjön i tufft väder. Nu blåste det plötsligt upp ganska ordentligt. Så kraftigt att vi fick reva; 2 gånger, innan gången blev lugnare. Väl uppe i sittbrunnen kände vi inte av det så mycket, men nere i byssan, blev det snabbt att ta sig upp igen. 

Sjösjuka beror på att hjärnan tar emot motsägelsefulla signaler. Innerörat känner av rullningarna, men nere i byssan (ännu värre inne i den lilla toaletten!) ser ögonen att väggarna är raka och vinkelräta. Där registrerar inte ögonen rullningarna. Eftersom innerörat sänder andra signaler, blir det stopp i tarmrörelserna; med illamående och ev. kräkningar som följd. Slutsats: var uppe i sittbrunnen, titta framåt mot horisonten och följ med i båtens rörelser. Ta gärna aktiv del i styrningen; då följer man extra väl med i båtens rörelser. Knapra gärna på en bit knäckebröd, så knuffar man på tarmarna lite extra. 

 

* * *

 

Vi hade från tidigare bokat plats i den lilla marinan ”Las Galletas” på Tenerifes sydostkust. Eftersom hela Tenerife tydligen hade stängts ner (”Lock down”), seglade vi förbi Tenerifes sydkust och ankrade i en ensam liten bukt på sydvästkusten, strax söder om ”Los Christianos”. Bedårande vackert! Vi fick några bilder från  solnedgången, och man anar lugnet och stillheten. 

 

Solnedgången vid ankarläggningen utanför Tenerife.

 

Vi har ankrat helt ensamma strax utanför land i en liten vik på Tenerifes SV kust.

 

Efter en lugn natt utan några vågsvall, bara en del svaga dyningar, kunde vi vakna utvilade. Bad från badbryggan i aktern. Alldeles klart och härligt salt vatten! Skönt att på badbryggan få duscha av allt saltet. Det är väl ingen överdrift att säga att frukosten smakade riktigt gott efter ett sådant uppvaknande!

 

* * *

 

Så skulle vi iväg. Upp med ankaret. Det gick inte. Redan kättingen satt fast. Hade snott sig runt en sten på den steniga bottnen. Detta har jag aldrig varit med om! Hur göra?! Det lönar sig inte att dra. Gör istället tvärtom! Släpp efter lite på ankarkättingen, låt vinden ta tag i aktern och låt båten sno sig lite runt. Försök sedan försiktigt igen. Och se! Nu följde kättingen fint med upp, när ankarspelet började dra. 

Så var det ankaret. Det satt bom fast. Det också. Det går inte att bara dra på med den elektriska ankarvinschen. Det kan sluta med att axeln inne i ankarspelet kan få sig en knick och böja sig. Jag har varit med om det på en av våra stora genuaskotvinschar i sittbrunnen. Och det är ändå storlek 54. 

Sååå. Även här måste det till list. Dess bättre har vi numera alltid fäst en ankarboj i bakkanten av ankaret. Dels för att vi – och särskilt andra! – skall veta var vårt ankare ligger, men också för att ankarbojen skall fungera som ”trippline”, när ankaret fastnar. Genom att ömsom dra och släppa efter i ankarkättingen, och ömsom dra i bakkanten av ankaret, gick det till sist att lirka loss det. Nu kunde ankarvinschen gärna få dra upp det tunga ankaret. – Puh! Vilken lättnad! Förstår nu varför vi var helt ensamma i den viken! Andra hade helt säkert hört talas om den klippiga bottnen. 

 

* * * 

 

Så var vi iväg. Idag nästan ingen vind alls. Det skulle komma frampå dagen, när vi närmade oss La Gomera. Men inte. Så det blev att tuffa på för motorgång. 

Det är intressant att lyssna på radiotrafiken över VHF-radion. Ibland lite skrämmande. Som de nästan dagliga rapporterna om immigranter i livsfarliga farkoster på väg över från nordvästra Afrika till Kanarieöarna. Dessa transporter har ökat kraftigt det senaste året, efter att Medelhavet i praktiken numera är stängt för flyktingtrafik. Dessvärre är det inte alltid alla som klarar den livsfarliga turen över Atlanten. 

I eftermiddag fick vi därutöver flera bekymmersamma meddelanden om att en franskregistrerad 60 fots segelbåt med 7 besättningsmedlemmar ombord är försvunnen. Den lämnade Las Palmas på Gran Canaria den 29 december och skulle segla direkt till Aruba i södra delen av Karibien. Sedan natten till den 1 januari har ingen haft kontakt med båten. Senaste positionsangivelse ligger 203 sjömil söder om oss (c:a 400 km), utanför Västsahariska kusten. Om det handlar om ett elfel, som slagit ut all kommunikation, eller om något allvarligt inträffat, är just nu okänt. 

 

* * * 

 

Själva kom vi i alla fall fram till Marina San Sebastián här på La Gomera. Inte bara Marinéros från hamnkontoret utan även flera av båtbesättningarna vinkade glatt igenkännande, när vi lade till vid bryggan. Med åren växer det fram en fin gemenskap båtfolk emellan. 

Vi ser fram till att få göra några riktigt långa bergsturer här på La Gomera. 

 


6 kommentarer

Nyttårsafton, 2020 12 31.

Så har vi nyttårsafton. 2020 är till ända. Ett år som för de flesta bäst kan karaktäriseras med Drottning Elisabeths berömda ord; ”Anno Horribilis”. För vår del har mycket ställts på ända detta år. Mycket har behövt omprövas. 

Koronapandemin har slagit hårt. Inte bara hälsomässigt; jag tänker ofta på alla dessa småföretagare, även här nere på kanarieöarna, som förlorat i stort sett sitt livsverk. Det är säkert många tragedier bakom alla stängda restauranger och små butiker.

 

* * * 

 

På promenad i de idylliska kvarteren nere vid hamnen i Puerto de Mogán.

Själva har vi det nästan oförskämt bra nu. Vacker miljö, trevliga människor runt oss, och inte minst ett fantastiskt fint klimat. Som en svensk högsommar med 24-25 grader. Inget regn, klar sol från blå himmel i stort sett dagligen. 

 

* * * 

 

I afton skall vi fira in det nya året tillsammans med några svenska seglarvänner, Greta och Owe i ”Mayflower II”, som vi efterhand har lärt att känna väl. Det är beställt nyårsmeny på Rest. ”Carpe Diem”, där Helmi och jag firade förra nyårsaftonen. Vi räknar med att kunna göra så även nästa år. 

 

* * * 

 

Meddetsamma efter nyår, tidigt på lördagsmorgonen den 2 januari 2021 kastar vi loss för några veckors segling. Vi hade bokat plats i marinan på södra Tenerife, men tydligen är hela Tenerife helt nerstängt pga Pandemin. Hamnkontoret svarar inte på våra förfrågningar, så vi får ankra i en skyddad vik. – Söndag morgon 3 januari seglar vi vidare till La Gomera, där vi stannar 2 veckor. Ser fram emot mycket bergsvandringar och turer med hyrbil runt på ön. Det finns väldigt mycket sevärt. 

I mitten av januari seglar vi vidare till Tazacorte på västsidan av den västligaste av Kanarieöarna, den lilla ön La Palma. Mycket charmig liten ö, som inte alls på samma sätt är påverkad av turism som sina större systrar, Gran Canaria och Tenerife. Vi planlägger att stanna på La Palma i tre veckor och återvända till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV kust i mitten av februari. I månadsskiftet februari/mars reser vi hem ett tag, och så hoppas vi återkomma hit snart igen. 


15 kommentarer

Julafton, 2020.

Så har julen kommit i år också. Härligt soligt och varmt väder, 25-26 grader. Lite kyligt på kvällar och tidiga morgnar, då man gärna tar på sig långbyxor och en tröja. Annars är det shorts och T-shirt/linne som gäller. 

Livet här är betydligt mer avstressat här än det brukar vara hemma. Allt stressande efter julklappar och alla andra ”måsten” existerar inte. Inte vad vi ser i alla fall. Här sitter man gärna i sittbrunnen med några båtgrannar. 

 

Blomsterprakten är imponerande.

 

Vid entrén till hamnområdet är det rent och prydligt.

 

* * * 

 

Nu eftermiddag/kväll skall vi fira jul med våra grannar från Umeå, Gunilla och Anders i deras hus i Puerto Rico, inte långt härifrån. Det blir Knytkalas. Helmi har gjort en rödbetssalad och en Janson. Härligt salt! Skall bli trevligt. Avslutar med att publicera vår egen Tomte Rudolf med Julgran. Äkta svensk vara, inköpta på IKEA på Las Palmas. 

 

Vår Jultomten Rudolf med äkta plastgran från IKEA.

 

Så får vi önska er alla en Riktigt God Jul! Tag gott vara på varandra! Det är detta som Julen handlar om. 

 


2 kommentarer

Tillbaka från bottenmålning och varvsarbete, 2020 12 20.

Igår kom vi tillbaka från varvet på Pasíto Blanco, där båten stått på land i en vecka.

Vid båtlyftet var algbeväxningen inte så förfärlig, som vi hade befarat, utan det gick bra att få bort det mesta med en högtrycksspruta. Efter 2 varv med båtbottenfärg blev resultatet riktigt bra. Skrovsidorna hann vi också med att polera. Finner att på babordssidan behövs det nog en omgång rubbing + polering + vaxning för att få tillbaka lystern. Det får bli nästa gång vi lyfter båten på land. 

 

Båten är nu rengjord, bottenmålad och finputsad. Klar för sjösättning.

 

Vi hade också en mekaniker ombord. Dels för den rutinmässiga motorservicen med byte av olja och filter samt bränslefilter och prefilter. Dessutom byte av en länspump, som hade fått sig en spricka. Det går inte att ha brister i en så central säkerhetsdetalj som en länspump. Sedan hoppas man ju naturligtvis alltid att den aldrig skall behövas! Dieseltankarna är också öppnade och inspekterade. Dessbättre var det inte mycket skräp i botten. Känns bra. Det är ju annars fasan att få motorstopp vid hamninloppet efter segling i hög sjö, där gammalt skräp virvlas upp från botten av bränsletanken. 

Allt sådant låter jag varvsfolk göra. Dels för att de har rutin och inte minst utrustning för att ta hand om gammal diesel och spillolja.

 

* * * 

 

Våra båtgrannar Greta och Owe i HR46:an ”Mayflower II” råkade under sista veckan på varvet ut för en incident ombord, och som kunnat sluta med en katastrof. Mekanikern ropade plötsligt att någon omedelbart måste stänga av strömmen ombord. Det visade sig att en plus-kabel från generatorn hade skakat loss och kommit i kontakt med motorblocket, med kortslutning som följd. Mekanikern visste naturligtvis inte var huvudavstängningskontakterna satt, så om nu inte ägarna befunnit sig ombord, hade brand mycket snabbt kunnat utvecklas, ev. även med explosion av hela batteribanken. Hade detta inträffat ute till sjöss, är det inte säkert att ägarna hade upptäckt kortslutningen i tid, utan elden hade kanske kunnat få ordentligt fäste. Och då är det ”Abandon ship” som gäller. 

Detta styrker den gamla regeln att alla genomföringar och elkontakter ombord måste kontrolleras årligen. Men det är lätt att någon kontakt glöms bort, särskilt som det på stora båtar finns väldigt många kontakter, ibland långt ner i avlägsna vrår.

 

* * * 

 

Här hänger S/Y Helmi nu i stropparna, färdig för sjösättning och nya äventyr!

 

Vi är sedan igår tillbaka i Puerto de Mogán på Gran Canarias SV sida. Detta har blivit vår hemmahamn här nere. Det finns en del intressant information om hamnen och det lilla samhället Pasíto Blanco. Skall inom kort skriva något om detta. 

 

 


4 kommentarer

Lucia 2020!

Så har vi varit här en vecka nu. Teak-däcket renskurat och ytbehandlat för att bättre motstå de små svarta algangreppen. Fendrarna renskurade och Helmi har genomstädat båten inuti. Helt nödvändigt, eftersom Saharasand har en märklig förmåga att leta sig in överallt.

Idag på morgonen lussade vi våra svenska båtgrannar med stjärngossestrut och Helmi med glitter i håret. Skönsång – minst tvåstämmigt! – och kaffe med ugnsvarma lussebullar (IKEA!) samt pepparkakor. Mycket uppskattat. Våra spanska båtgrannar undrade vad som stod på; spöken i farten?!

 

Våra svenska båtgranna Greta och Owe uppvaktas med skönsång, ugnsvarma lussebullar och pepparkakor.

 

Minns en gång på 90-talet att jag ringde pappa Hilding och med känsla och inlevelse sjöng Luciasången tidigt på morgonen. Han var helt tyst, så jag frågade: Är Du kvar? – Är det Du? – Javisst! – Oh, jag trodde det var någon berusad på väg hem från Krogen, och som ringt fel!  

Och jag som tänkte det skulle vara dagens kulturella höjdpunkt. 

Nåväl, i eftermiddag seglar vi iväg 2 timmar österut, till Pasito Blanco. Där skall vi imorgon tidigt lyfta båten på land för renskurning och bottenmålning. En del motor- och annat mekanikerarbeten skall också göras. 

Under tiden bor vi på ett litet närbeläget hotell. Det skall finnas en närbutik och en liten restaurang på området, så vi kommer att ha det bra. 

Räknar med att vi är tillbaka här i Puerto de Mogán före jul. 

 


14 kommentarer

Vi är tillbaka i båten på Kanarieöarna! 2020 12 07.

 

Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias sydvästkust, väl skyddat från de vintertid kalla nordostliga vindarna. Det ligger strax väster om Puerto Rico, som är markerat på kartan.

 

Fredag kväll, 5/12 2020, kom vi tillbaka hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, där vi haft båten liggande sedan vi i all hast lämnade Kanarieöarna och reste hem i mars i år. Detta pga annalkande pandemi och allmän osäkerhet. I sådana situationer känns det bäst att fortast möjligt försöka komma sig hem.

Sommaren 2020 har sedan varit turbulent på ett sätt, som vi hade kunnat vara utan. Vi hoppar över allt det där, och konstaterar att vi nu är tillbaka.

Pga pandemi-situationen har nu spanska regeringen nu beslutat om mycket omständliga och komplicerade regler för inresa till Spanien. De senaste 2 veckorna gäller detta även Kanarieöarna.

Utöver en komplicerad självdeklaration, att vi är symtomfria, krävdes det även negativa Covid-19 tester – högst 72 timmar gamla – utförda vid ett kommersiellt laboratorium. Detta till det facila priset av SEK 1500/person. Dessutom var inresebestämmelserna så luddigt skrivna, att det inte gick att avgöra om de 72 timmarna skulle räknas fram till dess att vi steg ombord på planet, eller då vi landade och passerade Immigrationsmyndigheterna. Då analystiden uppgick till 56 timmar, var tidsfönstret väldigt kort, och det blev därför nödvändigt att ta två prover vardera med 24 timmars mellanrum, detta för att inte riskera att bli hemsänd med första flyg, om något skulle krångla vid framkomsten. Vi har från förr lärt oss att inte diskutera med tull- och immigrationsmyndigheter; det är som att diskutera med Jehovas Vittnen.

Nåväl, allt gick bra. Väl på plats gick allt väldigt smidigt. Hanterar man bara flygplatspersonalen schysst, gör som de säger, är de vanligtvis inte intresserade av att ställa till trassel. De vill bara göra sitt jobb, få undan köerna och kunna få gå hem.  

 

* * * 

 

Tursamt nog hade våra kära båtgrannar Greta och Owe i ”Mayflower II” mött upp på flygplatsen, och körde oss till marinan i Puerto de Mogán. Så slapp vi trängas i en buss, med allt vad det innebär. Sedan blev vi av dem bjudna på middag på en av de i särklass bästa restaurangerna här nere i marinan! Tala om vänliga människor!

Det är alltid med en viss bävan, som man kommer tillbaka till båten efter över 8 månaders frånvaro. Två andra båtgrannar hade dock kollat batterispänningen och vid behov laddat de känsliga Lithium-jon-batterierna. Dessutom hade de kollat alla förtöjningar och spolat av däcket från all Sahara-sand, som emellanåt sveper in över området. Sådana gånger skänker man hjälpsamma båtgrannar många varma tankar!

 

   * * *

 

Vädret här nere på Gran Canarias sydvästkust nu i december är som en svensk högsommar, c:a 25-26 grader på dagarna. På kvällarna, när solen går ner, blir det lätt lite kyligt, och man tar gärna på sig ett par långbyxor och en tröja. Annars shorts och T-shirt/linne. 

Det är inte många turister här nere. Kanske 10-20 % av det normala. Ur vår synpunkt är detta naturligtvis en fördel, detta med tanke på smittsituationen. Men det skall erkännas att vi tycker synd om alla dessa småföretagare, både här och hemma i Sverige, som på kort tid förlorat kanske hela sin livsgärning. 

 

Växtligheten i Puerto de Mogán är imponerande! Här inspekterar Helmi.

 

  * * * 

 

De närmaste 2 veckorna är det underhållsarbete på båten som gäller. Enligt plan skall vi kommande helg segla båten till närbelägna Pacito Blanco för båtlyft och renspolning/-skrapning och bottenmålning. Dessutom en del mekanikerarbeten. Sådant måste också till. 

Spännande fortsättning följer!