Efter att vi äntligen kommit i vattnet, har vi nu kommit iväg på segling igen. Det känns bra, även om vi onekligen är lite ringrostiga efter över ett år på land.

Första turen gick till Tenerife. Vi hade hoppats på att få plats på Marina Tenerife del Sur ”Las Galletas”, som vi har som standardplats för övernattning på sydöstra Tenerife.

Men det var helt fullt i Marinan. Vi valde fel dag; man skall inte söka sig dit under en helg, då många charterbåtar byter besättning.

Kanske lika bra det, att inte komma dit just då. Vi har varit där vid byte av charterbesättning tidigare. Och det kanske inte inspirerar till repris. Båten bredvid oss då var full (!) av ryssar, som var rejält påstrukna, när de kom hem från Krogen framåt småtimmarna. Generösa som många människor är vid den tiden på dygnet, insisterade de på att vi skulle provsmaka deras hemkörda Vodka. Vi avböjde artigt.

Morgonen därpå stod det en helflaska Ballantine på deras sittbrunnsbord. Det var Frukosten deras. Undrar hur man mår, om man sätter i sig Ballantine på morgonen efter en något fuktig afton.

* * *

Nå, vi fick nu plats i Marina San Miguel, beläget några sjömil norrut. En privatägd Marina, som inbegriper en stor golfbana. Väldigt flott. Särskilt för de säkerligen mycket förmögna bosättarna i området.

För oss vanliga seglare med behov av mer vardagliga ting som en matvarubutik och allmänna kommunikationer, kändes inte stället inbjudande. Ingen buss i närheten, hyrbil skulle beställas minst 3 dagar i förväg, och på taxicentralen var det ingen som svarade, utöver att en automatisk telefonsvarare uppskattade vårt samtal (!).

Av en ren slump, kom det en taxi ner till Marinan för att avlämna några seglare. Påpassligt fick vi åka med på returfärden upp till samhället, 5-6 km upp. Samma lycka på nerfärden. Så vi slapp att bära på de tunga matkassarna. – Nej, sådana ställen undviker vi. Det är rena Nödhamnar, där vi vanliga seglare får skydd över natten samt toa och dusch på morgonen. Men ingen logistik alls.

* * *

Under seglingen från Gran Canaria till Tenerife såg vi delfiner. Dock inte alls så rikligt som tidigare, och heller inte så snabba och graciösa, som dem vi sett förr. Dem vi nu såg var klart större, långsammare, kanske också lite klumpigare. I stället för de pilsnabba förbisusningarna runt och under vår båt, rörde de sig på längre avstånd, kanske 100 meter, och hade ett mer framåt-rullande rörelsemönster. Inte så stora som riktiga valar, men hade ungefär deras rörelser. Får undersöka vad som är mest troligt.

Vi hann naturligtvis inte fånga dem på bild (de var bara 3-4 stycken) och var snart borta.

I brist på aktuellt ”bildbevis” visar vi en av alla tidigare delfinbilder utanför Tenerife.

* * *

Efter att ha stannat 2 nätter på Marina San Miguel de Tenerife, styrde vi mot vårt mål, La Gomera. Vi har varit här flera gånger tidigare. Och då skrivit om bl.a. den tropiska regnskogen uppe på ön. Samt om mytologin om Omöjlig Kärlek. Ett evigt tema, omskrivet i de flesta kulturer.

* * *

Till skillnad från tidigare, tog vi denna gång vare sig buss eller hyrbil över La Gomera. Vi fick tips om en båttur (vad annars?!) runt ön. Så fick vi se ön från havet, och angöra Valle Gran Rey på rätta sättet.

Här en bild från stranden på Valle Gran Rey på La Gomeras västsida. Föreställer Hautacuperche, en legendarisk urinvånare och frihetskämpe från 1480-talet på La Gomera.

* * *

Själva samhället Valle Gran Rey på La Gomeras västsida kanske inte är något alldeles upphetsande, men miljön är å andra sidan imponerande. Det blåste ganska friskt längs med strandpromenaden, och erbjöd fantastiska vyer över ett blåsigt och upprört hav. Från strategiskt utplacerade bänkar bakom skyddande buskage kunde man sitta länge och i stilla förundran njuta av naturscenerierna ute på havet.

Vi gick längs med denna strandpromenad…

…och kom fram till några trevliga små matställen, där vi fann en plats i lä.

Det var länge sedan vi avnjutit en måltid i så rofylld miljö. Tiden fick bara stå stilla.

* * *

Den lilla färjan gick tillbaka efter några timmar, och vi fick på nytt avnjuta La Gomera från havssidan. En väldigt vacker och intressant ö!

* * *

Väl tillbaka i La Gomeras huvudstad San Sebastián tog vi dagen därpå en promenad genom de gamla gatorna. Att Christoffer Columbus avseglade härifrån 1492 torde inte undgå någon här. Till och med brunnslocken på gatorna påminner oss därom.

Texten på brunnslocket lyder: ”DE AQUÍ PARTIÓ COLÓN, Härifrån avseglade Columbus”.

Under vår promenad genom den gamla staden fann vi ett oansenligt gammalt hus, just bortanför kyrkan. På husväggen sitter ett litet plakat, som upplyser om att i detta hus föddes år 1757 Padre Ruiz de Padrón. Det finns f.ö. en gata uppkallad efter honom, dock inte samma som där huset ligger.

Det märkliga med honom var kanske inte att han utbildade sig till präst – det fanns inte så många andra utbildningsvägar för en ung pojke på den tiden – utan det att han i vuxen ålder drog till Cadíz i Spanien och som liberal och reformvänlig präst var synnerligen pådrivande för att genomdriva avskaffandet av Den Spanska Inkvisitionen, en fruktad och mörk institution i den katolska kyrkan.

Det finns all anledning att uppmärksamma dessa tidiga hjältar, som stod upp mot tyranni och barbari. Det kan ingalunda ha varit lätt att på den tiden kämpa mot en så stark och mäktig makt som romersk-katolska kyrkan. Det är inte utan man önskar att det fanns fler av hans sort. Även idag.