När vi kom hit ner, sista dagarna i november, testade vi som vanligt motorn. För första gången på alla dessa år startade den inte! Vad i hela Friden?!! – Kollar startbatterierna; jodå, de är fulladdade.

Nytt försök. Startmotorn drar runt stora huvudmotorn, men den startar inte. Bara ”på-tisdag-på-torsdag-på-tisdag-på-torsdag-host-host-host-på-tisdag-på torsdag-host-host”. Massiv tjock vit rök väller ur avgasröret. Livet på bryggan avstannar. Någon tittar oroligt efter brandlarmet, andra sympatihostar med motorn.

Någon ropar: ”Stopp! Gör inga fler försök! Få hit en motormekaniker!” – Vi fylldes av onda aningar.

Flera dagar efter utsatt tid dyker det till slut upp en hjälpsam och trevlig ung man. Har går rakt på sak; jag drar runt med startmotorn på nytt, samtidigt som han systematiskt testar den ena cylindern efter den andra.

Inom ett par minuter har han diagnosen klar; motorn går bara på tre cylindrar, den fjärde är fylld med vatten!

Hur i hela …..har detta gått till?!! Vår trogne gamle Tryggve! Vår vän i nöden!

Den unge José ringer till sin chef, Jorge Ramos på verkstan i det närliggande Pasíto Blanco. Jag överhör samtalet, och det beslutas om att lyfta ut hela motorn och transportera den till verkstan för att köra den i bänk. – ”Huvvaligen!” tänker jag. ”Det här låter dyrt!”

Så börjar det eviga jagandet av den som bestämmer i den närliggande lilla fiskerihamnen, om vi kan tänkas få låna kajen några timmar för att lyfta ur motorn med lyftkran från en lastbil. Jodå, det skall gå bra, men inte förrän då-och-då. OK. – Till slut hittar vi en tid, som passar både fiskerihamnen och verkstadsägaren. Samtidigt som det inte är något helgon, som skall firas.

Bryggans Expertkommitté av mer eller mindre spänstiga herrar, hjälps åt att bogsera båten de 100 meterna bort till Fiskerihamnen.

Innan vi bogserades tillbaka till vår bryggplats, fick vi stränga order av verkstadsägaren. En decimeter av den främre motorrumsväggen måste rivas, innan det går att få motorn på plats igen. – Låter besvärligt. Och dyrt. Men, vi får väl prata med Jens, hamnens allt-i-allo, och som fixar det mesta.

Efter drygt 14 dagars Jul- och Nyårsnedstängning, har besked äntligen besked kommit från Verkstan. En tio punkter lång lista med reservdelar måste beställas. Det förefaller ha läkt in saltvatten från värmeväxlaren, vilket spritt sig genom topplockspackningen och ner i en cylinder. Och där har det stått sedan vi lämnade båten i maj månad.

Det hinner nog hända mycket på den tiden. Reservdelslistan antyder det, i varje fall.

Verkstadsägaren, Jorge Ramos, är dock en duktig karl. Han vet vad han gör. Utöver att vara tyska fordonstillverkaren MAN’s representant på Kanarieöarna, flygs han emellanåt av MAN över till Kuba för att serva kubanska kustbevakningens dieselmotorer.

Enligt bryggsnacket här, ville Fidel själv att det skulle vara just Jorge, som kom. Det här sista – om Fidel – vet jag dock inte om det stämmer. Jag kan ju dock lite diskret höra, om han träffade Den Store något.

Och nu väntar vi på att reservdelarna skall komma. Och på att arbetet skall börja.

Spännande fortsättning följer.