S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


2 kommentarer

Något om livet här i Puerto de Mogán, 2019 11 30.

Vi ligger gott förtöjda vid en av bryggorna här i Puerto de Mogán. Det utkristalliserar sig efterhand nya kontakter på bryggorna. Man utbyter erfarenheter och småpratar med båtgrannar. Tempot är väldigt lugnt. Nästan alla har något underhållsarbete att göra på båten. Ofta går vi promenader upp i bergen.

 

Tillsammans med andra svenska långseglare, gjorde vi oss en trevlig afton på en närbelägen restaurang.

Det finns flera orsaker till att just Puerto de Mogán har blivit så populärt bland långseglare. En orsak är det behagliga klimatet. Puerto de Mogán ligger på SV-sidan av Gran Canaria, och därmed i lä för de särskilt vintertid kalla vindarna uppe på norra delen av ön. Vi åkte buss upp till huvudstaden Las Palmas längst uppe i norr. Den NO vinden var påtaglig och ibland nästan lite kylig. Långbyxor och tröja kom på redan vid 16-tiden. Och vi längtade faktiskt tillbaka till ”Det Varma Södern”!

 

Vi tog bussen upp till Las Palmas och då var vi naturligtvis tvungna att besöka IKEA. Flaggorna syns lång väg! Det går inte att missa!

 

En annan orsak till att Puerto de Mogán blivit en så populär hamn för långseglare är de – i dessa sammanhang – modesta priserna i hamnen. Särskilt om man tänker sig att stanna en längre tid, och betalar i förväg. Då kan få ner priset rejält. Utöver att personalen på hamnkontoret generellt är väldigt hjälpsam, har man vid prissättningen en mycket flexibel inställning. Den vanliga inställningen i marinorna är att så fort man passerar exv. 12 meters längd – om så bara med någon cm! – då rycker man genast upp till kategorin ”15 meter”; med en avsevärt högre kostnad. Nej, då! Här verkar man tolka det mesta till båtägarnas fördel, och vi har fått en klart acceptabel avgift, med tanke på hamnens läge. – Trevligt att man någon gång träffar på människor med en sådan hållning!

Det finns naturligtvis en risk att man inte bara blir ”långseglare” utan kanske alltmer ”långliggare” i en sådan här hamn. Det finns flera exempel på båtfolk, som blivit kvar här i åratal.

 

* * *

 

Det är en väldigt trevlig atmosfär i och runt hamnen. Naturligtvis finns det mycket kommersiellt med en massa krims-krams till försäljning längs med gatorna. Och horder av turister, som väller in i området, när turistbåtarna lägger till. Men genom den speciella arkitekturen i hamnkvarteren (designad av en fransk arkitekt på 1980-talet), har hamnområdet sin charm. Och vi som ligger en bit ut på bryggorna störs inte. Vi snarast njuter av musiken från en panflöjtspelande gatumusikant, som från torget underhåller oss med vacker musik nästan hela dagen.

 

Långa smala gränder mellan välskötta hus, ofta med blomsterprakt.

 

Bakom de vitkalkade fasaderna ligger ofta trädgårdar med palmer och prunkande grönska.

 

* * *

 

Kommer man en bit upp i staden, bakom turistkvarteren vid hamnen, finner man en del vackra gamla hus. Här en gammal eremitkyrka. På informationsplakaten under finns ett fotografi av samma plats på tidigt 50-tal med bl.a. tidstypiska gamla bilar. Man förfäras lite av den s.k. ”utvecklingen”. Utöver den anskrämliga reklamen för någon indisk restaurang, ser man också att den gamla klockan/bjällran högst upp på eremitkyrkogaveln nu täckes helt av en högtalare. Är böneutrop nästa steg för denna ärevördiga plats?

 

Den gamla eremitkyrkan uppe i stan verkar alltmer skjutas i skymundan för kommersen.

 

Fotografi av samma plats tidigt 50-tal med tidstypiska gamla bilar.

 

* * *

 

Vi kommer att stanna kvar här totalt bortemot 2 månader. Den 11 dec. reser vi hem till Umeå för att fira jul med bl.a. barnbarnen. Tillbaka redan i mellandagarna (det har att göra med de låga biljettpriserna just då). Nyåret firar vi här.

Våra planer därefter är mycket ungefärliga, men vi tänker oss segla tillbaka till de tre västra öarna El Hierro, La Gomera och fram i mars månad är vi nog tillbaka i Tazacorte på västsidan av den västra lilla ön La Palma. Mycket preliminärt seglar vi i april norrut till Madeira, som vi inte hann med att se så mycket av tidigare. – Precis som detta år, kommer vi förmodligen att resa hem till Sverige även kommande sommar.

 


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto Mogán, 2019 11 21. – Ännu ett sjödrama.

 

Detta är en bild från vårt uppehåll på Fuerteventura i oktober 2018. Får inte fram någon bättre kartbild av platsen, där vi befinner oss just nu. Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias SV-kust, något väster om Màs Palomas.

Vi kastade loss från Marina ”Las Galletas” på Tenerifes sydkust idag på morgonen. Helt vindstilla idag tidigt på morgonen, men efterhand fick vi fin SV vind och kunde sätta både storsegel och genuan. I tillägg fick vi faktiskt drygt 0,5 knops medström, och det tackar man för; det brukar för det mesta vara tvärtom.

Kl. 12.21 idag passerade vi punkten (27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W), då vi tillryggalagt totalt 10.799 nm sedan vi lämnade Umeå den 23 maj 2017. Matematiskt motsvarar detta precis ett halvt varv runt jorden, mätt vid ekvatorn (40.000 km/1,852 nm/2).

 

Bild av sjökortsplottern vid ögonblicket, då vi passerade punkten 27 gr. 54,07′ N 16 gr. 12,08′ W, som innebär att vi då tillryggalagt precis halva jordens omkrets sedan vår avsegling från Umeå den 23 maj 2017.

 

* * *

 

Lugnet under vår seglats över från Tenerife avbröts flera gånger under dagen av ännu ett räddningsuppdrag, denna gång var det en stor apparat igång. Tenerife/Las Palmas Radio anropade upprepade gånger om ett pågående flyktingdrama. En – sannolikt – liten och sjöovärdig båt med 27 ”migranter” hade upptäckts av spansk kustbekning på sträckan från Marocko till ”kanariska kusten”. Inte närmare specificerat än så, men vid vår segling längs med Fuerteventuras östkust hösten 2018 kom vi att på mycket när håll bevittna ett liknande drama.

Efter att upprepade gånger bett den stora sjöfarten visa stor försiktighet i området, hörde vi plötsligt hur man anropade ett specifikt fartyg. Det spanska spaningsflyget hade upptäckt de nödställdas position, och också identifierat det fartyg, som befann sig närmast. Befälhavaren uppmanades bege sig till en angiven position och ligga stand-by fram till dess att spansk-kanariska livräddningskryssarna skulle nå fram.

Befälhavaren på handelsfartyget bad om bekräftelse via e-mail, att han blivit omdirigerad av spanska sjöräddningsverket. Detta tyckte man var helt rimligt, så att befälhavaren kunde visa dokumentation inför rederiet och ev. tull- och narkotikapolis, att man gjort ett fullt legitimt stopp under resan.

Flyktingproblematiken är komplicerad och politiskt laddad. I en situation som denna är det dock ingen tvekan om vad som måste göras. Här gäller urgamla sjömansregler; den som är nödställd måste absolut undsättas. Inget att diskutera. Vad som sker därefter, det får andra ta sig an.

 

Vi återkommer med mera info.

 


2 kommentarer

Här är vi nu, ”Las Galletas” på Tenerife, 2019 11 20.

 

”Las Galletas” ligger på Tenerifes SSO spets. – Den runda lilla ön La Gomera, där vi låg ankrade inatt, ligger strax västerut.

Så har vi kommit fram till ”Las Galletas”, på Tenerifes SSO-kust. Vi lämnade vår ankarplats på La Goméras sydspets idag på morgonen. Alldeles spegelblankt hav, med undantag av just när vi skulle in i hamnen här. Då blåste det upp ordentligt. Typiskt! Det är egentligen just då man inte vill att det skall blåsa något nämnvärt. Nåväl, vi har varit i den här Marinan förr, så vi visste hur det skulle hanteras.

Endast några få delfiner såg vi. En del såg så stora ut, att vi undrar om det inte var riktiga tumlare vi såg.

 

Ett delfinpar precis bredvid båten, den ena just vid ytan.

 

* * *

 

Hamnen ”Las Galletas” (eg. ”keksen”), som numera officiellt heter ”Marina del Sur de Tenerife”, har ursprunligen varit en liten fiskehamn. Marinan med gästplatser – och särskilt alla dessa charterbåtar! – verkar ha tagit över allt mer.

 

En del av fiskebåtarna i hamnen är av en sorts små trålare.

 

 

Medan andra verkar ha bevarat den ursrungliga enkla karaktären. Alltid samma sprakande färger!

 

* * *

 

I hamnområdet upptäckte vi den peruanska lilla restaurangen. Det finns inte så många sådana utspridda över världen, men här fanns det fakiskt en. En autentisk peruansk restaurang med en äkta peruanska som kocka.

Det kan kanske tyckas märkligt mitt intresse för just en peruansk restaurang, men för i år precis 50 år sedan (1969-70) tog jag ett sabbatsår från mina medicinstudier, tog jobb på en lastbåt, jobbade mig över Atlanten genom att knacka rost och måla på däck, och reste sedan runt i Sydamerika med en ryggsäck och en sovsäck. Jag skulle lära känna och frälsa världen. Vari frälsningsläran bestod, har jag idag mycket vaga begrepp om.

Nåväl, jag minns mycket väl känslan, när man efter en hel dags liftande på den peruanska landsbyggden, högt uppe i Anderna på 2000-3000 meters höjd kom fram till ett litet kyffe med ett minimalt matställe och en säng. Hur utomordentligt gott det smakade att få sätta sig till ett ”dukat bord” (med väldigt vidsträkt betydelse av uttrycket ”dukat bord”). Att nu 50 år senare få upptäcka en äkta peruansk restaurang med en äkta ”Lómo Saltádo” (strimlat fläskkött, fräst med lök och tomat), tillagat av en äkta peruansk kocka; det var bara gudomligt! Och Helmi fann en rätt av faktiskt mycket väl filéad fisk. Det är sådana kvällar man minns!

I morgon seglar vi vidare österut till Puerto Mogán på Gran Canarias SSV-kust. Skall också bli ett kärt återseende. Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Så har vi kommit fram till ankringsplatsen utanför Puerto Santiago på La Gomeras sydkust, 2019 11 19.

Först en liten tillbakablick.

I Puerto de Tazacorte ägnade vi mycken tid åt båtvård. En sådan här båt kräver sitt underhåll. Vi hade noterat ett litet läckage av saltvatten i kylvattenpumpen på både huvudmotorn och på den lilla dieselmotorn, som ger oss ström, om vi inte ligger i en marina. Rutinarbete för en erfaren marinmekaniker. Dessutom bytte han roderlagren. Sådant som också hör till rutinunderhåll på långseglares båtar. Vi hade beställt alla reservdelar via Hallberg-Rassy, när vi nu var hemma i Sverige i sommar. – Det är bara att lyfta på hatten för rutinerat yrkesfolk! Det är en fröjd att se dem sköta sitt jobb! Det var uppenbarligen inte första gången, som ”vår” mekaniker Benjamin gjorde de jobben! Imponerande!

Värre var det med Klåparen till målare, som skulle förbättra den blå randen på däck. Jag vägrade godkänna jobbet; bakläxa! Andra gången blev det ”sådär”, dvs. mkt tveksamt. Kunde gjort bättre själv. – Sedan skulle han ge sig på lackskadan på vår stolthet, en av de vackert lackerade skivorna vid sidan av nedgången till ruffen. Nu vet jag att ytor lackerade med 2-komponentlack kan vara mycket svåra att göra vid. Det köper jag. Men när han sedan skulle ”göra en ny”; ja, då blev det så tokigt att jag helst bara vill glömma det.

Sensmoral; låt aldrig Klåpare ge sig på svåra jobb! Det finns en orsak till att Proffs är just: Proffs!

Detta var Dagens Text.

Något trevligare. Teak på ett båtdäck är en källa till evig diskussion. Alla båtägare med Självaktning har sin uppfattning om hur detta skall skötas. De flesta är eniga i att skona teak-däcket mest möjligt. Inga hårda borstar, bara mjuka borstar och en mild såplösning. Utmärkt! – Så länge det varar. – Efter några månader kommer de svarta algbeläggningarna krypande. Då hjälper inga milda borstar. Då är det grova rotborstar, som gäller. Rotborstar, som dessvärre sliter hårt på teak-däcket.

En engelsman vid bryggan har hittat en intressant lösning på detta eviga problem. En ”Teak-sealer”, som ”försluter” träet efter noggrann rengöring. Därefter har han inte haft några fler problem med algbeväxning. – Sagt och gjort. Fick det beställt av det lokala varvet här, före sommarferien. Satte igång med ”Sealer”-behandlingen för några dagar sedan. Den behandlade ytan blev något mörkare än jag tänkt mig. Inte bara jag, utan flera skadeglada båtgrannar påpekade ”diskret” att ”det var bättre förr!” Det är alltid kul med positiva människor.

Nåväl, 2 veckors aktivt arbete med teak-däcket har börjat ge resultat. Ser faktiskt riktigt snyggt ut. Ett franskt par frågade efter tillverkare samt efter ”know-how”. Sedan får vi se hur länge det håller.

 

 

Under segel på väg mot La Gomera nu i eftermiddag. Teakdäcket riktigt fint gyllengult. Det är Dingen/Jollen, som på fördäck ligger ihoprullad i segelsäckar för att skyddas mot solens starka UV-strålar. – Den vita kulan längre fram är en ankarboj. som i en spiralfjäderupphängd lina är fäst i det tunga bogankarets framkant för att markera var vårt ankare ligger. Dessutom kan det fungera som trip-line, så att ankaret kan dras baklänges, om det skulle fastna i en klippskreva.

 

* * *

 

I eftermiddag var det lite dramatik vid överseglingen. Vi hörde plötsligt över radion: ”All ships! All ships! Listen carefully!” – Det visade sig vara en segelbåt, som fått motorhaveri, och behövde assistans. 4 personer ombord, men ingen uppenbar nöd. Vi tog positionen, och det visade sig att vi befann oss 12,8 nm från havaristen, c:a 2 timmar. Tenerife Radio meddelade dock att de sände ut en räddningskryssare, och vi såg sedan på AIS att en snabbgående båt gjorde 31 knop, kanske inte riktigt i den riktning vi uppfattat, men positionsangivelserna var något otydliga. Det verkade i varje fall som att situationen var under kontroll, så vi gjorde inget ytterligare.

 

* * *

 

Vi har nu ankrat utanför La Gomeras sydkust. Första ankringen på 6 månader, så visst var vi lite ringrostiga. Men det gick bra. Just när vi var klara, passerade en av Fred Olsen Lines snabbgående kustkatamaraner förbi i 35 knop. 50 meter från oss. Svallvågorna blev därefter. Helmis framställda välkomstglas med svalt vitt vin i den nedåtgående kvällssolen flög all världens väg. Vad som då uttalades, är inget som lämpar sig i skrift. – Det var som på Atlanten; det var bara att börja om från början.

I morgon seglar vi vidare till Las Galletas på Tenerifes sydkust.

 


Lämna en kommentar

Så är vi då på väg! Rapport från havet. 2019 11 19.

Efter mycket arbete med att få teak-däcket rent och snyggt (bild kommer senare), kunde vi idag kl. 07.50 på morgonen kasta loss från Puerto Tazacorte på den västra lilla ön La Palmas västkust.

Vädret är fint, knappt någon vind ännu, och vi tuffar på så sakteliga för motor ett tag till. När vi passerat öns sydspets räknar vi med att få vind i seglen. Vår plan är att ankra på La Gomeras sydkust, och i morgon seglar vi vidare till Tenerife.

Mer utförlig rapport kommer.


Lämna en kommentar

Snart dags för avfärd, 2019 11 12.

Vi har nu legat i vattnet i 14 dagar. Vi har sysslat med allehanda underhållsarbeten under tiden, och också övervakat gubbarna på det lokala varvet här.

Mekanikern här är väldigt duktig. Han har hjälpt oss att renovera kylvattenpumpen på både huvudmotorn och dessutom på vår lilla dieselgenerator. Båda hade ärgat i bakaxeln, med ljusgrön missfärgning som följd. Inga stora vattenläckage, men väl så irriterande. Det missfärgar motorrummet, och visar att underhållet inte är som det skall. ”Húvvaligen!” som det heter i Nordsverige. Sånt går inte an!

 

Solens starka UV-strålar har nästan helt löst upp ”lyftkrokarna” i segelsäckarna, som vi använder för att skydda vår jolle.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi upptäckte också att solen och dess UV-strålar gått väldigt hårt fram i sommar. Våra vackra träskivor i sittbrunnen, på vardera sidan av nedgångsluckan, har blivit skadade i den intensiva solvärmen. Lacken har rest sig, och blivit ful. Dessa vackert lackade träskivor – original från Hallberg Rassy-varvet på Orust från 1998 – har varit något av vår stolthet! – Nåväl, den lokale målaren, han som skulle vara ”experten”, han skulle slipa ner lacken, och ”lackera om”.

Efter allehanda bortförklaringar visar det sig att han knappast kan anses ha lyckats med uppgiften. Han har tillverkat ”nya”, men med ett resultat, som milt uttryckt är tveksamt. – Jag har redan varit i kontakt med Hallberg Rassy på Orust och hört om det går att efterbeställa nya vackert lackerade träskivor. Ett signum från ett kvalitetsvarv.

Sensmoral: Låt aldrig Självutnämnda Experter ge sig på avancerade arbeten. – Det finns en grund för att riktiga proffs är just – Proffs.

 

På västra sidan av den västliga lilla ön La Palma ligger Tazacorte. Dess ”hamnstad” heter Puerto de Tazacorte, och det är här ”Pärlan” har legat senaste månaderna.

Tillbaka till kartan. Vi har för avsikt att under kommande vecka segla söder ut ner till den runda lilla ön La Gomera, en väldigt vacker ö, en av våra favoriter. Vi tänker denna gång inte lägga till någonstans, utan endast ankra för natten. Efter att ha rundat från västsidan, seglat runt sydkusten, seglar vi därifrån österut mot Tenerifes sydkust. Där har vi fått bekräftelse att vi får stanna några nätter, innan vi fortsätter mot Gran Canarias sydkust. Vi skall där träffa ett seglarpar från Umeå. Och därefter lämnar vi båten 2 veckor, under tiden vi reser hem till Umeå för att fira Jul med barn och barnbarn.

Vi hade för avsikt att avsegla under denna vecka, men väderutsikterna är allt annat än gynnsamma. Det är det just nu starka Azoriska högtrycket, som ställer till det. Runt detta snurrar vindarna som alltid medsols, och sveper ner starka vindar från NV Sahara. Här på Tazacorte, som ligger i lä bakom bergen för de förhärskande kraftiga NNO vindarna, har vi vanligtvis helt lugnt och stilla, knappt en krusning på vattnet utanför hamnen. Solen bara gassar ner om dagarna. Vanligtvis har vi runt 30 grader på eftermiddagarna.

Ibland ändar vinden riktning något, och vi ligger inte längre i lä bakom bergen, utan får känna av styrkan i vinden ”på andra sidan”. Då är vi glada att vi fortfarande ligger kvar i hamn. Enligt oss tillgängliga prognoser skall det fortsätta blåsa 15 m/s hela kommande vecka, med drygt 20 m/s i byarna. Sådant väder ger man sig inte gärna ut i.

I slutet av denna vecka och i början av nästa, verkar det lugna ner sig. Vår plan just nu är att försöka ge iväg tidigt på söndag morgon den 17 nov. 2019. Beslut tar vi i slutet av veckan. – Spännande fortsättning följer!

 

* * *

 

Vi har haft en del programvaruproblem. Ändringar i redigeringen har av programmet inte sparats, utan det kan ha publicerats en äldre oredigerad version. Förhoppningsvis är det nu åtgärdat.

 

 

 

 

 
 

 

 

 


2 kommentarer

Sjösättning! Tazacorte de La Palma, 2019 10 28.

Jaha, så är det då sjösättning.

Den senaste veckan har inneburit en del rutinarbeten på varvet, detta inför sjösättningen. Till skillnad från skandinaviska förhållanden, är det nödvändigt att slipa ner båtbotten inför ny bottenmålning, om båten stått uppe på land under sommaren.

Detta var totalt nytt för mig; har aldrig varit med om detta tidigare. Man förklarar detta här med att den starka solens UV-strålar under sommaren närmast pulvriserar den kvarvarande bottenfärgen. Och nog kändes båtbotten lite sammets-aktig. Inga svårigheter att förstå att färgen nog inte skulle sitta kvar särskilt länge, om man inte tar bort ”sammeten” först.

Såå, det var bara att kränga på sig den vita skyddsutrustningen, inkl. andningsskyddet, och påbörja slipningsarbetet. Varmt, svettigt och obekvämt, men vad gör man inte för ”Pärlan”?!  – Det mest påfrestande var kanske, att andningsmasken var i det närmaste värdelös. Undrar hur mycket gammal färg och annat slipdamm, som man andas in?!

Bilderna nedanför har beredvilligt ställts till förfogande av våra seglarvänner, Hovfotograferna Ingela och Micke.

 

Båtbottenslipning, stilstudium I.

 

Båtbottenslipning, stilstudium II.

Detta var definitivt både första och sista gången, som jag sysslar med båtbottenslipning! Aldrig mer! ”Hosta Hela Halva Hösten!” Nästa gång betalar jag hellre någon av grabbarna på varvet, för att de skall göra det. – Sedan får man bara hoppas att de har bättre skyddsutrustning, än vad jag hade. Fast i ärlighetens namn, är jag lite tveksam till hur långt det spanska arbetarskyddet har kommit.

 

* * *

 

Så är själva målningsarbetet igång. Helmi önskade en marinblå kulör i botten denna gång. Med gemensamma krafter satte vi igång målningsarbetet.

 

Bogpropellern är demonterad, bladen rengjorda och målade samt därefter är allt monterat. Zinkanoderna bytta.

 

Den tvåväxlade GORI-propellern är nu slipad, oljad och infettad. – Zinkanoden i centrum samt runt propelleraxeln är till för att skydda propellern mot de svaga galvaniska strömmar, som alltid finns i vattnet i en marina.

 

Så här ställer propellern in sig vid segling genom vattnet. Minimalt vattenmotstånd.

 

Bottenmålningen fullbordad, och skrovsidorna polerade och vaxade.

 

Så var det bara för Skepparparet att sträcka på sig inför sjösättningen!

 

Det spännande ögonblicket, då båten tar i vattnet! Hon flyter väl?! – Här har vi startat motorn, och vattenkaskaden i aktern vittnar om att impellern och kylvattenpumpen fungerar.

 

* * *

 

Väl nere i vattnet tuffar vi väg till vår plats i Marinan. En hel del arbete återstår. Ladda batterierna, hitta igen alla slangkopplingar för att fylla vattentankarna, dammsuga och städa upp inuti båten, och inte minst spola av däck och städa ut efter allt slipdamm och skräp, som varvsarbetarna med nödvändighet drar ombord från varvsområdet.

I natt sover vi vår sista natt på lägenhetshotellet. Och i morgon intar vi vårt flytande hem för de närmaste månaderna. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

Om bl.a. den italienska restaurangen i Puerto de Tazacorte, 2019 10 27.

Vi hade turen att få tag på ett pyttelitet lägenhetshotell här i Puerto Tazacorte, alldeles bredvid Marinan. Det verkar vara ett välbeställt par, möjligen från ”La Península”, dvs. det spanska fastlandet, och som låtit inreda bottenvåningen till en egen liten lägenhet. Fullt utrustad med dusch och toa, fullt utrustat kök, inkl. tvättmaskin, samt sovrum och ”Living”. Enkelt, men hyfsat rent och fr.a. väldigt nära både Marinan och varvet, där båten har legat på land sedan i början av maj månad. I seglarkretsar heter det ”on the hard”.

 

Vårt lilla lägenhetshotell i bottenvåningen på detta hus nere vid hamnen.

Just detta att det finne en tvättmaskin i den lilla lägenheten har varit en stor fördel, särskilt i denna värmen! Idag har det varit väldigt varmt; 34 grader, när det var som varmast nu i eftermiddag. Vi har t.o.m. kunnat tvätta upp bl.a. sängkläder åt våra svenska båtseglarvänner här. Skulle bara fattas annat! Maskinen bara stod där.

Detta är f.ö. en av de stora fördelarna med seglarlivet; man träffar väldigt många trevliga och hjälpsamma människor i hamnarna. Ytterligt sällan att man träffar på någon surdeg. De allra flesta hjälps åt. En annan gång kan man själv behöva en hand.

 

* * *

 

Tvärsöver gatan från vårt tillfälliga ”hem”, ligger en italiensk restaurang, Pizzerian ”Il Tramónte”, där jag ikväll fick klart för mig att namnet närmast betyder ”Solnedgång”. Ligger mycket riktigt nere på vägen just ovanför stranden i västerläge. Riktigt vackert att sitta i kvällssolen och avnjuta en härlig italiensk måltid, till dånet av de rullande dyningarna in mot stranden.

 

Interiör från den lilla italienska restaurangen ”Il Tramónte”.

Restaurangägaren själv, en jovialisk godmodig och rundmagad italienare från Milano, serverar utsökt god mat! Det är en glädje att någon gång emellanåt avnjuta en god middag här. Det spanska köket i alla ära, men det är knappast något, som är särskilt upphetsande. Det franska köket (naturligtvis!) och det italienska är av en helt annan klass. Hur de bär sig åt, vet jag inte, men de har lyckats tillsätta just ”det”, som sätter pricken över i:et.

 

En jovialisk godmodig och lätt rundmagad italienare framför sin enkla restaurang, som serverar utsökt och välsmakande mat.

Det är märkligt detta med mat (Skåningen uttalar sig!); utöver den rent lekamliga upplevelsen, är det viktigt också med miljön runt omkring. Den här italienaren sprider en så härlig gemytlig atmosfär runt sig. Kommer utsökt att tänka på Evert Taubes ”Jag ääär den glaaade baaagarn, utiii San Reeemo staaad!” Bara en så’n sak!

 

* * *

 

I morgon eftermiddag planlägger vi att sjösätta. Mera om detta senare.


6 kommentarer

Vi är tillbaka på Kanarieöarna. Marina de Tazacorte på västkusten av La Palma, 2019 10 20.

Vi är nu tillbaka på Marína de Tazacórte, som ligger på västsidan av den västliga lilla ön La Palma bland de kanariska öarna.

 

 

Onsdag morgon 16/10 -19 lämnade vi ett småkallt Umeå med + 2 grader i duggregn. Frost under natten och underkylt regn. Glashalt på vissa delar i stan, och lokalnyheterna rapporterade om 14 olycksfall på ortopedakuten under 45 minuter under förmiddagen. Det kändes precis lagom att dra söderut.

 

På kvällen hade vi kommit till Tenerife, där vi låg över en natt på ett prisvärt mellanklasshotell, ”Weare La Paz ” i Santa Cruz de Tenerife.

Utsikt från vår balkong på hotellet i Tenerife.  24 grader i skuggan vid frukostdags.

 

Nytt flyg den sista lilla biten till den västliga lilla ön La Palma. Från huvudstaden Santa Cruz de la Palma tog vi en taxi över den grönskande ön med alla bananodlingarna, och anlände på eftermiddagen till vårt lilla lägenhetshotell i Tazacorte.

Det är ett pyttelitet hotell med en (!) liten lägenhet i bottenplanet, som ägarparet hyr ut till stadgade och skötsamma par. Passar vi verkligen in där?! Nåväl, mycket renligt, prisvärt och ligger nära hamnen. Passar oss bra. Vi bor där den närmaste tiden, då vi har en del att göra med båten innan sjösättning.