Vi har nu tillbringat några dagar i denna charmiga lilla stad mitt på Lanzarotes östkust. Redan på 1700-talet insåg man möjligheterna att anlägga en naturlig och väl skyddad hamn innanför raden av långsträckta öar utanför kusten. Stora befästningsanläggningar anlades vid inloppet efter flera attacker av fr a algeriska pirater.

I början av 1800-talet var exporten av salt basen i områdets ekonomi. Man kan fortfarande se de kvadratiska anläggningarna på stränderna. Så småningom ökade fisket och blev den dominerande näringen i slutet av 1800- och början av 1900-talet.

Efterhand byggdes öarna samman, fr a under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Detta för att kunna bygga sammanhållande kajanläggningar, pga det allt större tonnaget.

På 1950-talet sammanbands de södra öarna med fastlandet, och man fick nu tillgång till en stor sammanhållen hamn.  Glädjande nog var man så förutseende att man anlade en mycket stor vägtunnel under förbindelsen med fastlandet, så att också den inre delen av hamnen får friskt vatten! Detta uppskattar vi ”fritidsskeppare” inne i Marinan särskilt mycket, eftersom vattenmiljön inne i marinorna annars ofta lämnar en del övrigt att önska.

På senare år har man byggt ut hamnanläggningarna här ytterligare för att såväl containerfartyg som stora kryssningsfartyg lätt skall kunna lägga till.

Resultatet har blivit en charmig stad med mycket folk i rörelse. Inte bara turisterna utan även seglarna sätter helt klart sin prägel på sta’n.

 

 

 

* * *

 

Centrala sta’n har ett stort utbud av restauranger, tavernor och gatuserveringar, liksom ett otal klädesbutiker och parfymerier! Man känner sig lätt som en väldoftande fransk pudel, när man flanerar i dessa fashionabla kvarter!

Helmi trivs särskilt väl längs med huvudgatan med alla dessa skobutiker! Att kryssningsfartygens kunder har satt nivån på priserna märkte vi för några dagar sedan, när Helmi tvunget skulle prova ett par riktigt läckra högklackade skor med stilettklackar på 11 cm. Själv får jag ont i knäna bara av att se på eländet! Tänka sig sedan att GÅ på de där styltorna! Aldrig i livet! I varje fall inte ombord på en båt. Man kan bryta benen för mindre.

Nåväl, problemet löstes elegant, när vi tittade på prislappen: fem tusen spänn för ett par skor! Visserligen ”handsydda italienska”, men i alla fall! När expediten såg antydan till tvivel i våra ansikten, skyndade hon sig att tillägga: vi har särskild rabatt just denna veckan med anledning av ”Black Friday!” Undrar just vad som menas med ”särskild rabatt”?! Får man normalt bara EN sko för det priset, medan man just denna veckan får behålla båda skorna för det priset?! Vi avböjde diskret vidare diskussion.

 

* * *

Det är inte bara ”Storasyster” Gran Canaria, som kan ståta med ett eget IKEA-varuhus! Även ”Lillasyster” Lanzarote kan minsann också! Vi har idag vandrat runt bland dessa välkända svenska produktnamn, som spanjorerna frenetiskt försöker stava till på sina ”kom-i-håg-lappar”: Härlig, Rejäl, Rulle, Pruta. Hoppas bara att de stavar rätt; ”Pruta” med 2 t kanske skulle utlösa en del munterhet i den svenskbetjänade informationsdisken!

Det var också intressant att se att all personal har precis samma gulrandiga klädsel som på vilket IKEA-varuhus i Sverige eller varhelst i världen. Och vid utgångskassorna kan man köpa Pepparkakor, Wasa Knäckebröd, Kalles kaviar, Glögg, Inlagd sill, Snaps och Julskinka! Kalle Anka, Tomteverkstan och Tjuren Ferdinand har vi dock ännu inte sett på TV-skärmarna , men det kommer säkert.

 

 

* * *

 

I kväll är det mycket festande på restaurangerna här i Marinan, eftersom det i morgon är start för ännu en transatlantisk seglartävling. Start utanför hamnen här i morgon, och målgång någonstans i Karibien. Det har rått full aktivitet på bryggorna här de senaste dagarna för att fixa ”det där sista”.

Själva går vi med lätt avmätta steg förbi; vi – de rutinerade – har ju varit med förr!

 

* * *

 

I dag kommer vi att segla vidare till Kanarieöarnas nordligaste ö, den lilla Graciosa. Mer om detta senare.