För 2 dagar sedan, den 24/11 -18, lämnade vi Lanzarotes huvudstad Arrecife, och seglade för en SV vind på 8-10 m/sek med full genua och revad stor, vilket gav oss en härlig slör på mellan 7 och 8 knop, när det gick som bäst.

Vi rundade Lanzarotes nordspets och anropade Marina La Graciosa i Caleta de Sebo på öns SV del. Jodå, vi fick svar av tjänstgörande vakt, men ingen bryggplats kunde man erbjuda, eftersom jag inte hade reserverat i förväg.

-”Men jag har visst försökt att reservera kajplats! Många gånger! Under 6 veckors tid! Men aldrig några ordentliga svar från administratörerna i Las Palmas!” – Detta är ett välkänt fenomen bland seglare i Kanarieöarna, att den statliga hamnmyndighetens datoriserade bokningssystem via Internet är utomordentligt komplicerat, och ofta får man inte ens ett elementärt svar, att förfrågan överhuvudtaget har kommit fram.

– ”Spelar ingen roll! Datorn säger att dokumenten inte är i ordning. Och dessutom är inte hamnkaptenen på plats förrän på måndag morgon! Men ankra gärna utanför Playa Francesa på sydkusten, och kom igen på måndag! Ha en trevlig helg!” – Det jag tänkte då, är inget som lämpar sig i tryck, så vi går raskt vidare.

 

* * *

 

Under den gångna helgen har vi legat för ankar strax utanför Playa Francesa på öns sydkust. Där ligger man skyddad för de förhärskande nordliga vindarna, som orsakas av det stora högtrycket över Azorerna. Men en hel del svall kommer i alla fall in från Atlantens dyningar i väster, så nog rullade det en del. Och under helgen har vi efter lite detektivarbete funnit orsaken till en del av allt knirr-och-knarr i båten, som kan störa nattsömnen. Man lär ju känna sin båt under sådana nätter! Efter att en del tampar surrats om, är det nu rätt tyst i båten.

 

* * *

 

Idag på morgonen anropade vi hamnkaptenen i Marina La Graciosa. Vi uttalade vår nöd, och hur orättvist vi kände oss behandlade av byråkraterna i Las Palmas. Det där tog skruv! Det visar sig att det finns en långvarig konflikt mellan den lilla ensamma ön i norr och centralorten på Gran Canaria. Och när den vänlige och utomordentligt hjälpsamme hamnkaptenen förstod, att vi verkligen försökt följa regelverket, fixade han raskt en kajplats åt oss. Vi får stanna hur länge vi vill. Säg bara till om vi behöver någon hjälp! – När man stöter på en så vänlig och hjälpsam människa, då kan man börja tro på en framtid för mänskligheten. En hedersman!

Sååå, nu är vi ordentligt förtöjda i den lilla hamnen på Caleta de Sebo på La Graciosa, och här stannar vi ett bra tag.

 

* * *

 

Vi har tagit en första liten titt på samhället här. Det är ett litet samhälle, där utvecklingen nästan verkar att ha stått stilla i åtminstone 50 år. Det bor 650 själar här, och som verkar livnära sig på fiske, getosttillverkning, konsthantverk och på sistone dessutom en växande turism.

Det är inget samhälle med något tjo-och-tjim, utan det är framför allt stillheten och den orörda naturen, som attraherar. Det är nog bra det där med turism och utveckling, men man får bara hoppas att det är rätt sorts turism, som står för dörren. En turism, där man respekterar den mycket säregna naturen och det mycket genuina livet här på ön.

 

 

* * *

 

Det finns flera långa turslingor för fotvandring på ön. I morgon skall vi gå ner till Playa Francesa, där vi låg för ankare under helgen. Senare planlägger vi långturer upp till öns nordspets. Mer om detta senare. Spännande fortsättning följer!