S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Om ”Kinesbutiker”. La Gomera på Kanarieöarna, 2019 03 19.

Lämna en kommentar

”Kinesbutiker” ser man inte så ofta i Nordeuropa, men söderut är de väldigt ofta förekommande. Första gången vi såg någon av dem var i september 2017 på Porto Santo bredvid Madeira. Som sig bör, drivs de av driftiga kinesiska affärsmän. Ofta ett litet familjeföretag, där parets barn ibland springer omkring i butiken.

 

Bakom den oansenliga butiksentrén döljer sig en hel värld med sådant, som ”kan vara bra att ha!”

Ofta en liten oansenlig entré till butiken, men man bedrar sig. Lokalen verkar sträcka sig utan begränsning långt inåt, ibland upp till en övervåning. Här på La Gomera dessutom ner i källaren! Tre väldigt stora arealer, som ägaren har full kontroll på! Både genom att han/hon vet precis var allt ligger i denna, för en utomstående, obeskrivliga röra; dels för att det dessutom finns 20-24 små videokameror runt omkring i lokaliteterna. Och som ägaren kollar genom en display vid kassan.

Här kan man handla alla grejor, som man behöver. Och en hel del till. Det finns allt från allehanda krims-krams till en del någorlunda brukbart. Förbrukningsvaror som golvmoppar, diskställ, hopfällbara trappstegar, trädgårdsslangar, Halloweenutrustning till barnen, vardagsporslin, ”äkta kristallglas” (men kanske inte riktigt på Orreforsnivå). Mobiltelefoner och hem-elektronik. Målarpenslar, skruvmejslar och skiftnycklar, hammare och spik. Skruv och bult i mängder av dimensioner. Kvaliteten kanske inte är sådan som en yrkesmänniska skulle köpa, men för en hemmaskruvare, som har behov för verktyg några gånger per år, duger det gott.

Det finns ett kinesiskt uttryck, som säger att man inte skall ägna sig åt affärer om man inte kan smila. Det är grunden i affärsverksamhet.

I eftermiddags var jag in i butiken för att köpa en ny vattenslang och några tuber Silicon; det kan ju alltid vara bra att ha ombord. Väl framme i kassan, lade jag min solhatt på kassadisken, medan jag tog fram börsen för att betala. Affärsmannen tog min hatt, tittade efter streck-koden på insidan, och tänkte uppenbarligen ta betalt för min hatt också! Jag tolkar det så, att han tyckte den såg så ny och snygg ut! ”Den kan man nog ta betalt för!”

Han såg faktiskt lite generad ut, när jag diskret påpekade att den hade jag på mig, när jag kom in, men att jag tackade honom för komplimangen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s