S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Om relationer ombord, 2018 07 09.

8 kommentarer

Relationer ombord är ett ämne det skrivits mycket om, särskilt de senare åren. Man blir nästan skräckslagen, när man börjar läsa om detta ämne, över hur snett och galet det kan gå ombord på en båt.

Utan att på något sätt försöka täcka ämnet, kan det dock vara på sin plats att återge några tankar vi har gjort oss under de nu nästan 14 månader, som vi har varit på väg i segelbåt, och som inkluderar två seglingar över Atlanten.

Utöver generella regler för samlevnad, som gäller överallt, ställer miljön i en båt speciella krav. Det första och mest uppenbara är naturligtvis det begränsade utrymmet. Om känslosvallet i diskussionerna därhemma skulle ”ta ut svängarna”, kan man ju alltid gå runt kvarteret och sparka på en sten, till dess att man lugnat ner sig. På en båt kommer man inte längre än till fören. Det är 12 meter dit. Och sedan är det precis lika långt tillbaka. Redan här inser man snabbt, att båda/alla parter bara måste försöka hålla sams. Allt gammalt groll från förr måste man bara ha blivit färdig med, och lämnat kvar på kajen där hemma, innan man ger sig iväg. Att älta gammalt tjafs gagnar ingen ombord på en båt.

Precis som i livet generellt, måste man kunna backa emellanåt, inte tvunget alltid ”ha rätt”. Har man levt tillsammans i flera år, borde man ha kommit till insikt om att vår självkänsla inte står och faller med att alltid ha ”rätt”.

I arbetslivet har vi alla på olika kurser och föredrag av inhyrda konsulter fått höra hur viktigt det är med att vi ser varandra på arbetsplatsen. Att hälsa på varandra, ge ett litet vänligt leende och gärna fråga om hur det går för lill-jäntan där hemma, osv. Ett sätt att bry sig om varandra. Att se varandra.

Men hur gör vi hemma? Den som vi värnar allra mest om, sätter främst av alla, henne/honom verkar vi ibland bara förutsätta finns där. Alltid. Är vi lika uppmärksamma där hemma, som vi har lärt att vara på arbetet?

Vi har funnit det vara av stor betydelse, att ge varandra positiva kommentarer även i tämligen alldagliga situationer. ”Fint!”, ”Bra!”, ”Det där gjorde Du snyggt!”, ”Vad fint Du har dukat!” Det ger en positiv atmosfär, som också innebär en tillåtande attityd, att vi ibland kan göra tabbar, utan att det genast utlöser negativa kommentarer. Visst kan man ibland ha olika synpunkter, men den grundläggande atmosfären måste vara positiv.

 

* * *

 

Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.

Som ett led i strävan efter att undvika konfliktfyllda situationer, bifogar vi en bild, som vi fått av kusin Kristina och Hans. Den eviga diskussionen om huruvida männen bör sitta ner på toaletten för att undvika att skvätta omkring sig, har med denna klara och tydliga instruktion äntligen fått ett slut.

 

Instruktion över hur män kan sitta ner vid toalettbesök.

Efter denna tydliga instruktion av hur männen bör bete sig på toaletten, kan vi nu förpassa den diskussionen till historien.

 

* * *

 

Sent på måndag kväll, 9 juli 2018,  flyger vi hem, och kommer efter diverse mellanlandningar fram till Umeå ett dygn senare. Vi lämnar Kanarieöarna för denna gång för ”semester” tillsammans med våra kära där hemma. Vi reser tillbaka hit den 19 september 2018 och skall då ”torrsätta” båten en vecka på varvet här för rengöring, bottenmålning och diverse småjobb. Vår plan vidare är att under hela höst- och vintersäsongen segla runt bland alla de kanariska öarna. Vad vi gör till våren, har vi inte bestämt ännu.

Med detta avslutar vi bloggen för en tid, och hoppas på en ny spännande fortsättning i september!

 

8 tankar om “Om relationer ombord, 2018 07 09.

  1. Tack snälla,madiga,kloka oroliga stunder vi har fått vara med er på denna er äventyrsresa.Vi ha verkligen levt med er hela detta året det har givet oss landkrabbor en härlig resa med er.
    Ha nu en kanonhärlig semester uppe i norr!Är vägarna neråt landet tex Skåne skulle det vara mycket kul att kunna ståla samman.
    Längtar redan till sept . då vi gärna vill följa er på nytt.( man kanske kan åka till en Kanarieöarna och mötas där ,vem vet?
    Tusen och åter tusen kramar från två trogna läsare Boel och Peter

    Gilla

    • Vi ser fram till att få träffa er igen, kanske när vi kommer seglande norrut igen genom kalmarsund. När det blir, vet vi inte. Men vi värdesätter att ni följer oss!

      Gilla

  2. Vi väntar på spännande fortsättning
    Ha det så trevligt hemma
    Önskar Maria o Per

    Gilla

    • Tack för hyggelig hilsen! Nu tar vi ”semester” för att hälsa på barn och barnbarn, och så börjar ”S/Y Helmi på nya äventyr”, del II, till hösten!

      Gilla

  3. Hej vänner, nyss tillbaka från dagens morgondopp här på Jungshoved, reflekterar vi över att ni nu snart är på hemmaplan igen. Även om det bara är för en kortare period så har vi ju vant oss vid de regelbundna, spännande långväga berättelserna från avlägsna platser. Men vi får hålla oss till tåls tills ni är åter på havet i höst. Och skulle ni ha vägarna söderut i Sverige i sommar så hör av er:) Tack för spännande läsning så långt, och njut nu av sommaren och det skandinaviska ljuset Kram från Sanne och Martin

    Gilla

    • Tack för Din hälsning! Det verkar som om ni har en fin sommar här i Sverige, även om bönderna sliter en del. – Själva är vi nu tillbaka i Umeå, och kommer att besöka barn och barnbarn. I sept. flyger vi tillbaka till Kanarieöarna för ytterliggare en vinter där. – Vi håller kontakt!

      Gilla

  4. Kjære dere ! Velkommen tilbake til oss ! Og takk for trivelig blogging med nye opplevelser og innspill, samt en filosofisk tilnærming til livet generelt, og tilværelsen i båten spesielt! Bare slik dere kan, og som varmer langt inn i sjelen !
    Har hatt en smak av sommer her nord, men blanke ark i kalenderen gir håp om fortsatt gode dager !Ønsker dere velkommen til Skandinavia etterhvert !
    Klem til dere begge fra Gunvor og Olav

    Gilla

    • -Takk, kjære Olav! Det varmer så godt i sjæla å lese Dine goe ord!

      -Vi er nå på landbakken, i Chateau Mählck, og forsøker å aklimatisere oss til livet på land. Første natten her sov jeg litt urolig, og ville gjerne ha i hvert fall to fortøjninger rundt sengebeina. Men Helmi sa Nei! Der gikk grensen!

      -Vi håper å kunne ta en liten tur til Rana første uken i september, før vi deretter drar tilbake til Gran Canaria den 19. September.
      -Vi holder kontakt!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s