Så är vi tillbaka ombord!

Sista dagarna hemma i Umeå blev som vanligt, om inte hektiska, så i varje fall fullbokade med allt ”som skulle göras”. Dessutom alla möten med barn och barnbarn samt alla våra helt underbara grannar. Vad är det egentligen för sak att våra borta nästan ett helt år, när man har sådana fantastiska grannar som Lillemor och Anders, som ser till huset, spolar alla avlopp regelbundet och dessutom scannar och vidaresänder all post av betydelse?!! Finns inte ord för detta! Annat än ”Guld värt”!

Och så Peder, vår ”Hustomte”, som körde oss till flygplatsen, och som ställer upp till minst 100%! En Hedersman!

Vi kom fram hit mitt i natten. ”Vår” taxichaufför Carmen var aviserad, och stod plikttroget ute vid Las Palmas flygplats. Alltid lika glad och förnöjd att se oss! – Kl. 02, natten till idag, den 20/9 -18 var vi så äntligen ombord.

Det var fint att se, att Lena och Anders har sett till båten här i Marinan i sommar, kollat länspumpen och batterispänningen, mm. Det finns bara inte ord för sådana vänner!

Vi har varit lite ”sega” idag. Inte så konstigt; lång resa, lite sömn, och så var det detta med att komma in i nya rutiner…. Hitta igen var kaffet och te-påsarna ligger. Väckarklockan, batteriladdaren…. Nåväl, vi har packat förr, och har lärt oss var viktiga saker ligger, inte bara pass och biljetter. Men nog är det lite konstigt att koppla om från den dagliga rutinen?!

Det var likadant i somras, när vi flyttade hem till Umeå efter 14 månader i en segelbåt. Med en boyta, som motsvarar drygt hallen/entrén, där hemma! Men det gick, det också! Vi vande oss snabbt vid en betydligt större boyta. – Fast nu är det tvärtom. Men vi vänjer oss vid det också.

Idag har det städats! Soffor och golv har dammsugits. Däcket har renspolats från det där brungula finkorniga mjölet, som vindarna har fört med sig från Sahara. Motorn har testkörts. Bogpropellern och ankarspelet verkar fungera.

I början av nästa vecka sätter vi båten på land, för att renspola och måla om botten, samt göra en del småreparationer. Fr. a. riggen behöver en del tillsyn. Slitaget är enormt stort vid riktig långsegling!

Första veckan i oktober seglar vi österut, preliminärt till Lanzarote och Fuerteventura, och sedan allt längre västerut, till Teneriffa, Gomėra, den vackra lilla ön La Palma, och till slut El Hierro, Europas västligaste punkt. Då är vi framme i april/maj 2019. Då får vi se vad vi gör sedan.

Det här året har vi betydligt mer tid än förra året. Då hade vi, om än inte någon direkt stress, så i alla fall ett visst tidschema. Då och då skulle vi vara där och där, för att inte komma i sista minuten inför Atlantöverseglingen. Nu kan vi stanna nästan hur länge vi vill på de olika ställena.

Återkommer om någon vecka eller två, när våra planer börjar konkretiseras.