Det verkar som om den nya tekniken med fr.a. bildhanteringen har fungerat. Den nya Frontbilden togs av en ”Paparazzi-fotograf” vid inseglingen till Béquia, söder om St. Vincent i södra Karibien, januari 2018. Det blåser ofta väldigt mycket mellan öarna, och vi har just kommit i lä bakom ön i bakgrunden. Därav de kraftigt revade seglen, men vi gör ändå bra fart genom vattnet.

Tekniskt sett är bilden väldigt lyckad med båtnamnet Helmi och hemmahamnen Umeå synligt på både båtskrovet och på den vita ”frälsarkransen” på relingen.

* * *

Vi reste den 23 maj 2021 hem till Umeå från den temporära ”hemmahamnen” Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-sida. Det Nordiska Ljuset på sommaren finns knappast någon annanstans, och det vill vi bara inte gå miste om.

Några bilder från sommaren 2021.

* * *

Normalt sett brukar vi dra söderut redan i månadsskiftet september/oktober, för att återvända när våren har kommit, i mitten av maj månad.

En del följare/vänner har undrat, varför vi dröjt så länge kvar i Sverige denna höst. Som en del av er kanske känner till, har Helmi drabbats av en allvarlig sjukdom. En sjukdom, som kräver regelbundna kontroller, och under hösten 2021 också en del riktigt tuffa cellgiftbehandlingar. Detta har naturligtvis kastat om hela vår tillvaro. Andra prioriteringar på vad som är viktigt i livet.

Som Helmi själv säger: vi måste leva nu, fortsätta att leva som vi alltid har gjort, inte hänga med huvudet; det blir man inte bättre av.

Såå, nu lever vi. Vi gör sådant, som vi önskar göra. Så länge vi bara kan.

* * *

Vidare plan; i början av februari 2022 reser vi hem till Umeå. Då har Helmi tid för Rtg och andra undersökningar. Därefter får vi besked av onkologdoktorn. Vi hoppas naturligtvis, att allt är lugnt, och att vi kan resa tillbaka hit ner i början av mars för att sedan resan hem för nya kontroller i mitten av maj månad.

Som framgår av vårt senaste inlägg från maj 2021, har WordPress lagt om sitt system. Det är fr.a. Redigeringen och Bildhanteringen som skiljer. Och det är just här, vid Bildhanteringen, som jag stött på problem. Vi gör nu ett nytt försök.

• * * *

Vi gör ett nytt försök, denna gång med lokala foton från Puerto de Mogán.

Vi gör nu ett försök att publicera. Så får vi se om det fungerar.

Idag är det 4 år sedan vi lämnade hemmahamnen i Umeå kl. 18.25, i närvaro av släkt och vänner. Se i arkivet, ”Maj 2017”. Vår första seglats gick till den lilla badplatsen ”Simphamn”, 5 sjömil söderut. Där hade Motorbåtsklubben en liten brygga, där vi lade till vår första natt på vår långsegling. Minns att det var riktigt kallt i båten! Men så hade isarna gått bara några dagar innan!

* * *

Egentligen skulle vi ha skrivit mer under de senaste veckorna, men ”WordPress” har lagt om systemet. Numer finns inte längre ”Klassisk redigerare”, som jag är van vid. Det blir ”för dyrt”. Det innebär att jag måste lära något helt nytt. Och det är framför allt bildhanteringen som är besvärlig. Så det innebär att det dröjer något med att få med bilder i berättelserna. Det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta.

* * *

De sista dagarna gick ”Kombon”, den gemensamma Batteriladdaren och Invertern sönder. Det är själva Centralen i hela elsystemet i båten. Marinelektrikern Jens från Tyskland, seglarnas allt-i-allo här i hamnen, undersökte Kombon. Hans dom kom snabbt och resolut: ”Kaputt!” Vad det kostar att köpa och installera en ny, vill jag inte avslöja, men vi får väl hänga upp en stekt salt sill i taket på måndagsmorgnarna, stryka potatisen utefter sillen hela veckan, för att som söndagsmiddag dela på sillen, och så hänga upp en ny på måndagsmorgonen igen.

* * *

Idag har vi rest hem för att tillbringa sommaren hemma i Umeå. Vi vill träffa barn och barnbarn och njuta av det vackra nordiska sommarljuset. Vi hoppas kunna återvända till seglingarna i södern i september/oktober. Och hoppas då att Jens fått fram reservdelar, så att elsystemet fungerar.

F.n. är vi kvar i Puerto de Mogán. Vi har biljetter via ARN till Umeå tisd. den 24/3 -20. Vi försöker framskynda avresan några dagar – en vecka, eftersom vi inte vet om Norwegian kommer att gå i konkurs.

Vår senaste plan var att jag efter en vecka (ung. 30/3 -20) skulle resa tillbaka till Gran Canaria med diverse reservdelar, segla båten upp till Las Palmas för att sätta mekanikerna i jobb med att byta trasiga block, mm. Och sedan resa hem för sommaren i mitten av maj.

Som situationen har utvecklat sig de senaste timmarna, måste vi tänka om. Spanien är nu deklarerat katastrofområde, med undantagstillstånd och utegångsförbud fr.o.m. måndag morgon 16/3 -20, kl. 08.00. Undantag: Resor t.o.fr. arbete, sjukhus, apotek och matvaruaffärer. – Alla övriga butiker och restauranger håller stängt i 14 dagar, med möjlighet till förlängning. Vad detta innebär för affärsidkarna vill jag inte ens tänka på.

Vi tänker försöka komma oss hem fortast möjligt, fr.a. med tanke på Helmis dotter Madelene. Hon har första prioritet.

Sedan är det tveksamt om det är så klokt att försöka ta sig tillbaka hit ner just nu. Kanske bäst att stanna hemma över sommaren.

Just nu verkar spanska myndigheter ha gripits av panik. Det bästa är väl att sitta lugnt i båten under helgen.

 

Vi har i afton kommit fram till Puerto de Mogán på SSV-sidan av Gran Canária, och ligger tryggt förtöjda i Marinan.

Det har varit en tidvis blöt och skumpig segling, men nu är vi framme. Väl förtöjda och båten är väl avspolad från allt salt. Gamla vänner på bryggan hälsade oss välkomna tillbaka, och vi har fått i oss god mat och lite gott värmande vin.

Såå, allt gott! Vi skriver lite mer utförligt senare.

Förr om åren (när jag seglade runt på Höga Kusten i Norrland tidigt 90-tal) var det kutym att man halade sin båtflagga vid solnedgången, dock senast kl. 21.00.  Ofta var det någon med ett hest gammalt horn, som spelade Tapto; och de flesta skyndade sig att hala sin flagga.

Detta verkar nu helt att ha försvunnit. Någon pekar på någon EU-regel. För oss är detta strunt.

Varje kväll, vid solnedgången, tar vi in flaggan. Så har vi gjort ”i alla tider”, dvs. minst 30 år. Detta beror inte på någon militaristisk eller ”storsvensk” idé, utan en respekt för vår självständighet. Att vi har rätt att skriva våra egna lagar. Utan att fråga någon annan.

Vi blev styrkta i detta under våra nästan 20 år i Norge, där vi fysiskt och konkret träffade kvinnor i motståndsrörelsen under kriget, som med risk för sina liv stod upp för sina ideal, och till slut på skidor fick fly över fjället till Sverige under vårvintern 1940. Att ha träffat dessa beundransvärda kvinnor, gjorde ett väldigt djupt intryck på oss.

Det har i hamnen här noterats, att ”dom där i svenskbåten, dom tar minsann ner flaggan reglementsenligt!” Det är vi nog de enda som gör.

I kväll gjorde vi, liksom flera gånger tidigare, lite extra högtidlighet kring ceremonin. Samtidigt som jag på akterdäck med raka armar rullade in flaggan runt gösstaken, spelade Helmi bredvid mig Svenska Marinens ”Tapto” via ett Goggle-inlägg på sin mobiltelefon. Sorlet i hamnen avtog, och besättningen i båten på andra sidan bryggan ömsom smilte, ömsom gjorde honnör. Som en aktning åt ceremonin.

Stiligt skall det vara!

 

 

Vi har tidigare beskrivit hur Helmi blev bestulen på en ansenlig summa pengar i samband med ett besök på ett varuhus på Tenerife nyligen. Hur förslagna dessa ”fingermanipulatörer” är! Tänk om de kunde använda sig av sin kunskap på ett för samhället mer positivt sätt!

Nyligen kom ett besked från NORDEA-banken i Stockholm, att alla pengarna betalas tillbaka (med ett undantag av SEK 400:-, men det bryr vi oss inte om). Redan samma dag var beloppet SEK 17.900 insatt på Helmis konto.

Och med Express-fart kom nästa dag också hennes nya VISA-kort! Redan tidigt på morgonen kom 2 anställda på Marinan springande med DHL-kuvertet fram och bankade på båtens sida: ”Mádam Helmi! Mádam Helmi! Please sign! Please sign!”

Heder och Tack till Lokalpolisen och NORDEA-banken i Stockholm!!

DHL har vi tidigare inte imponerats av, men den här gången skötte de sig. Det skall i ärlighetens namn också tilläggas.

Det känns naturligtvis väldigt bra att ha fått tillbaka pengar, så att tillvaron kan börja fungera som vanligt igen. Visserligen har vi haft reserver, men sådana här gånger känns alltid bra att vara tillbaka till ”Normal tillvaro” igen. Och naturligtvis att ha blivit betrodd! Utan diskussion!

Hur det går med polisutredningen, om man får tag på förövarna. Det vet vi inget om ännu. Man har dock lovat oss att vi skall få ett besked inom sinom tid.

Vi har kanske blivit lite mer försiktiga och sneglar lite extra över axeln i fortsättningen. Ingen skall kunna komma oss så nära i framtiden! Det handlar om Integritet!

 

 

Efter mycket arbete med att få teak-däcket rent och snyggt (bild kommer senare), kunde vi idag kl. 07.50 på morgonen kasta loss från Puerto Tazacorte på den västra lilla ön La Palmas västkust.

Vädret är fint, knappt någon vind ännu, och vi tuffar på så sakteliga för motor ett tag till. När vi passerat öns sydspets räknar vi med att få vind i seglen. Vår plan är att ankra på La Gomeras sydkust, och i morgon seglar vi vidare till Tenerife.

Mer utförlig rapport kommer.

Vi har haft en del programvaruproblem. Ändringar i redigeringen har av programmet inte sparats, utan det kan ha publicerats en äldre oredigerad version. Förhoppningsvis är det nu åtgärdat.

På måndagmorgonen den 5/11 -18 lämnade vi Marina Rubicón på Lanzarotes sydkust. Vi hade för avsikt att styra söderut till Isla de Lobos (”Vargön”), just mitt emellan Fuerteventura och Lanzarote, som dock bara skall angöras i väldigt lugnt väder, pga av sitt utsatta läge. Väderleksprognosen antydde dock starka vindar mot kvällen, och vi kastade därför ankare utanför en fin badstrand (”Playa Papagayo”) strax utanför hamnen Marina Rubicón. Där låg vi väldigt fint i lä för de nordliga vindarna. Stranden är känd för att vara ett nudistparadis, men med vår bakgrund är det av ett något överreklamerat intresse.

I dag, 6/11-18, seglade vi vidare mot Islas de Lobo. Kom iväg lite sent, och det hade därför nästan mörknat, när vi kom fram. Lite kyligt mot kvällen; bara 27 grader! Plus. – Har nu ankrat upp på sydsidan, i lä för de nordliga vindarna. Så maten smakade extra utmärkt nu i kväll!

I morgon tar vi jollen in till stranden för att utforska denna historiskt intressanta gamla vulkanö. – Spännande fortsättning följer!