S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


7 kommentarer

Rapport från Havet, 2017 12 13.

-Så har vi tillryggalagt ytterligare ett dygn till havs, 125 sjömil sedan igår eftermiddag, och totalt 504 sedan vi lämnade Mindélo på Kap Verde för 4 dygn sedan nu. “Bara” 1741 sjömil kvar! Med samma genomsnittsfart (5.2 knop) kommer vi fram 28/12 –17.

-Allt bara bra ombord. Eftersom det är Lucia-dagen idag, blir det lite extra fest efter maten i kväll. Vi har ett paket svenska pepparkakor och faktiskt också en flaska svensk glögg med oss! Allt inköpt på IKEA i Las Palmas på Kanarieöarna! ! Fint skall det vara! Så det så!

Vi hör av oss igen om några dagar.


5 kommentarer

Rapport från Havet, 2017 12 11.

Vi hade nu kl. 15.30 lokal tid UTC–1 (=17.30 skandinavisk tid) seglat ytterligare 1 dygn, under vilket vi seglat 128 nm (sjömil). Detta ger dygngenomsnitt på 5,3 knop. Ungefär samma som förra dygnet, då vi loggade 121 nm.

Vi har nu planenligt vänt styrbord, och seglar i 5 knop i nästan rent västlig kurs, c:a 270 grader, mot Karibien. Vi håller oss medvetet något söderut, vid 13:e breddgraden, för att undvika stiltjebältena längre västerut.

Vi har nu 1980 nm kvar till målet. Med dagens 5 knop kommer det att ta 17 dagar, vilket innebär att vi beräknar komma fram ungefär den 28 dec. –17. Lite längre tid än vi tidigare antagit, men det beror på att vi tar en lite längre och sydligare bana. Vi tror att vi får bättre vindar längs denna rutt.

Allt bara bra ombord. Helmi har plockat flygfisk på däck, men den hade nog legat lite för länge där för att vara ett alternativ till middagsmaten.


2 kommentarer

Rapport från Havet, 2017 12 10.

Så kom vi äntligen iväg, i går eftermiddag, kl. 15.30! Detta efter att ha fyllt alla vatten- och Dieseltankar. Vi kommer självfallet att segla över 95 % av tiden över Atlanten till Saint Lúcia i Karibien, men batterierna måste laddas, och det sker med en liten extra en-cylindrig diesel-generator. Det går att ladda med stora huvudmotorn också, men den lilla Fischer-Pandan drar mindre bränsle. Den är mycket effektiv. När den väl fungerar.

Våra strömförbrukare är fr. a. kylskåpet och autopiloten, men också lanternor samt belysning “inomhus”. Vi har faktiskt blivit något av energimedvetna under den här resan. Det är inte självfallet att det skall finnas ström i kontakterna. Det är nödvändigt att vi hushållar med våra resurser, och med “resurser” menar jag nu inte bara ekonomiska sådana, utan resurser sett i ett lite vidare perspektiv.

* * *

Vi seglar inte direkt mot målet, Saint Lúcia i Karibien, utan har satt en uttalad sydlig kurs på 220 gr. (som skulle kunna ta oss direkt ner till NO Brasilien). Detta då vi har en ONO vind på ung. 16 kn. från c:a 60 gr. Alla seglare vet att det skulle kunna gå att segla kontrakurs (240 gr.) + ett avvik på 25-30 grader åt ena eller andra hållet, detta för att få lite fart i båten. Det var naturligtvis frestande att gå den nordliga banan på 265 gr., dvs i stort sett rakt på målet, men enligt prognosen kommer det att blåsa ganska kraftigt rakt väster om Kap Verde de närmaste dagarna – och vi gillar inte väldigt mycket gung, utan vill ha en någorlunda behaglig segling – dels lurar ett stiltjebälte längre västerut. Därför har vi valt den sydliga banan på 220 gr. Vi räknar med att behålla denna kurs i ett drygt dygn framöver, och därefter vänder vi c:a 60 gr. styrbord. Då får vi en kurs, som för oss ganska rakt på mål. Fördelen med denna sydliga kurs på ung. 12:e till 13:e breddgraden är att det här finns tämligen stabila vindar, utan vare sig kuling eller stiltje. Så får vi se om beräkningarna håller! Det är inte alltid de gör! Då har vi i alla fall gjort en rimlig bedömning.

* * *

Finner också att det är Nobelfestligheter i Stockholm idag. Vi har inte fått någon invitation till Nobelmiddagen ikväll, men arrangörerna visste väl om att vi har viktigare saker för oss. Som Atlantöversegling. Kanske nästa år. Om vi är tillbaka då.

* * *

Här går det bara bra med oss. Vi har kommit in i en viss dygnsrytm, där Carl-Gustav tar hundvakten mellan midnatt och morgontimmarna. Det är den enda någorlunda fasta punkt vi har. I övrigt passar var och en på att sova mest möjligt, när tillfälle gives. Detta med dygnet-runt-segling har vi praktiserat på över Nordsjön, Biscaya, Portugal till Madeira och nu senast från Kanarieöarna till Kap Verde. Det blir en viss rutin det här också. – Vi återkommer om några dagar med flera och spännande rapporter! Följ oss gärna på www.marinetraffic.com med vårt MMSI-nummer 2656 14 710.


17 kommentarer

Generatorn nu på plats!

Börjar med att berätta att Helmi har gjort ett outplånligt intryck här på ön! Då man fyllde igen ett hål i gatan här strax till höger utanför Marinan, gick det naturligtvis inte att låta bli att med en liten sten se till att människor här kommer ihåg oss.

 

Helmi är nu förevigad i en cementlagning på en gata här på Kap Verde!

 

* * *

Efter mer än 3 veckors Odysseisk irrfärd har så den nya generatorn äntligen kommit! Men det var ett styr enda in i det sista! Igår eftermiddag fick inte paketet plats på planet från huvudstaden Praia pga överviktiga (överfulla?) turister och ännu mer överviktigt bagage.

I går kväll kunde flyget inte landa pga sandstorm från Sahara, som påminner om skandinavisk tät dimma/tåke. Den lägger sig som en tunn film av tunnt gulbrunt mjöl överallt. Det blir till att skura rent bilar, båtar, allt! Numera hänger vi inte tvätt ute på tork. Den blir alldeles missfärgad.

Idag på morgonen kom så flyget ner. På nytt taxi ut till flygplatsen. Där gjorde tullpersonalen stort nummer av försändelsen ”Från Utlandet!” – Det gick inte att hämta ut så där bara! Hur skulle det se ut?! Ack, nej!

Överstinnan lät dock meddela att hon inte tog emot genast, då hon var på ”konferans”. Det var bara att stå kvar utanför hennes dörr med mössan/luen i handen och invänta den allrahögstas välvilja. Härskarteknikerna är många!

Efter 45 minuter beviljades jag audiens. Hennes engelska är mindre än min arabiska, och spanska vägrade hon överhudtaget att lyssna på. Jag försökte förklara att det egentligen inte handlade om någon ”Import” utan om omedelbar ”Re-export”, eftersom det tydligt på paketet framgick att det skulle till S/Y Helmi – IN TRANSITO, och alltså omedelbart ut ur landet. – Men icke!

Hamnkaptenen hade förvarnat mig på att det någon gång KAN gå att hävda ”TRANSITO”-bestämmelsen, men då skulle det innebära flera dagars taxiresor mellan olika myndigheter, som alla skulle intyga – Gud-vet-vad! – och efter minst 3-4 dagar får man eskort av beväpnad polis, som följer en ut på bryggan och ser till att paketet kommer ordentligt ombord på båten. Inga ”Schmuggel-Wahren” här inte! – Efter denna beskrivning förefaller t.o.m. Konglig Norsk Tollvesende riktigt flexibelt och lösningsorienterat.

Till slut fick jag audiens hos Den Stora. En imposant dam med tre stjärnor på axelklaffarna och med en vinkel mellan näsryggen och horisontalplanet, som asymptotiskt närmade sig noll. La Bossa Grande var med andra ord van att bli åtlydd.

Jag försökte lite med ”In Transito”, men fick klart och tydligt besked att ”det här paketet lämnar inte rummet innan min herre har betalat! Slutdiskuterat! Begrips?!”  Inför perspektivet att bli kvar ytterligare en vecka, var det bara att pröjsa tullavgiften och försöka se tacksam ut. Över att få ha fått audiens.

Nu är den nya generatorn på plats, och förefaller att fungera fint. Mastervolt Sweden i Göteborg har varit väldigt tillmötesgående och hjälpte mig nu i eftermiddag med kontroll av datorstyrningen via internet-uppkoppling. Imponerande vad de kan!

I morgon fredag skall vi skura däcket rent från allt Sahara-damm, samt bunkra upp det sista av färskvaror. I morgon kväll går vi ut på restaurang och äter avskedsmiddag för ”Den Gamla Världen”. Efter frukost och grundlig dusch på lördag morgon samt efter att ha ”toppat upp” dieseltankarna vid bränslebryggan, kastar vi loss vid lunchtid lokal tid på lördag den 9/12 och så seglar vi ut på Atlanten. Räknar med att fira Jul ”under segel”, och komma fram till Rodney Bay på Saint Lucia i Karibien under eller omedelbart efter juldagarna.

Vi kommer att via vår satellittelefon regelbundet sända korta bulletiner om tillståndet och tillvaron ombord direkt in på bloggen. Det går att sända oss korta meddelanden (typ SMS/textmessages) via vår ”sjöadress”: cgmhelmi@mailasail.com men det går inte att bifoga filer eller bilder.

 

* * *

 

Vi har tagit med oss traditionellt svenskt ”decemberutrustning” ombord, och hade tänkt göra succé i svenskkolonien i Karibien. Men det går bra att fira ombord i båt också.

Svenska Högtider måste traditionsenligt respekteras, ”varhelst en svensk sjöman på jorden vankar” (fritt efter Harry Brandelius).

 

 

I år kommer Julen att bli minnesvärd! Kommer att firas ”Under Segel”. Livet är som bekant inte de dagar som flytt utan dem man minns.

 

Till sist tillönskar vi er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Segla lugnt!

från Helmi och Carl-Gustav, S/Y Helmi.


Lämna en kommentar

Nytt telefonnummer!

Under de närmaste dagarna har jag ett lokalt SIM-kort här på Kap Verde, med nummer +238 514 4968. Det går att ringa direkt, men det är dyrt, c:a 35:- / min.

F.ö. har jag fått besked att generatorn nu har kommit till huvudstaden Praia här på Kap Verde. Skall kontakta tullmyndigheterna, och så får vi se hur lång tid som det tar.


Lämna en kommentar

Om Kap Verde.

 

Mindélo, Kap Verde.

 

Ögruppen Kap Verde ligger 500 km utanför Västafrika, och består av 16 öar, av vilka 9 är bebodda. Det bor c:a 500 000 människor på Kap Verde, men säkert lika många i USA och i viss mån i Portugal, varifrån man skickar pengar hem till familjerna i hemlandet.

Öarna upptäcktes av en expedition, utsänd av den portugisiske kungen Henrik Sjöfararen 1456, och koloniserades 1462. Senare delen av 1500-talet samt 1600- och 1700-talen var en mörk period av landets historia, i det landet var en betydande omlastningsstation för slavhandeln med Amerika.

Landet befolkas idag av kvarvarande portugiser samt ättlingar till afrikanska slavar. Språket är portugisiska samt creolska, en blandning av portugisiska och afrikanska uttryck. Det afrikanska kulturella arvet syns både i modet och på husfasaderna, båda med skarpa härliga färger!

Landet frigjordes från Portugal 1975, tillsammans med flera andra afrikanska länder, efter Salazar-regimens fall i Portugal. Många högutbildade portugiser lämnade då Kap Verde efter att landet i praktiken infört enpartisystem.  Många av torgen och gatunamnen minner om den första tidens revolutionära entusiasm: Praza Almicár Cabrál, Avenída Franz Fanón, Rúa Patríce Lumúmba. Landet gick dock snart in i en ekonomisk stagnation. Först efter enpartisystemets avskaffande och allmänna val 1991, har en långsam men stadig ekonomisk utveckling kunnat noteras. Landet sliter fortfarande med brist på naturliga råvaror och resurser. Torkan är utbredd. Under senare år försöker man stödja utländska investerare, främst inom tjänste- och turistnäringen. Till landets ”mjuka” tillgångar får anses ett behagligt klimat samt en stabil politisk struktur utan stora sociala motsättningar.

Bland positiva sidor på Kap Verde måste man anse satsningen på utbildning vara. All utveckling startar med utbildning. Och fundamentalt viktigt är att fr.a. flickorna får utbildning och får delta i samhällsutvecklingen. När vi besökte en annan av öarna för några år sedan, hälsade vi på i en lågstadieskola.  Det var nästan rörande hur kanske 50% av eleverna i den lågstadieskolan utgjordes av flickor. Måste vara ett rekord med afrikanska mått mätt!

Häromdagen kom vi till ett tekniskt gymnasium här i Mindélo; fullt av elever i övre tonåren; ungefär lika av båda könen. Början på en avancerad utbildning, där även flickorna är i högsta grad delaktiga. – Och det finns också ett litet universitet här.

* * *

Arbetslösheten är dock ett problem. I dess spår följer ett visst förfall och ökad kriminalitet i vissa områden. Det är nog ingen tillfällighet att vakter – ibland beväpnade – finns strategiskt utplacerade i matvaruaffärer och banklokaler. Påminner om situationen i bl.a. Latinamerika.

Till de sociala problemen hör gatubarnen, ett gissel i många fattiga länder. Satsningen på utbildning har inte slagit igenom helt. Det har blivit oss berättat att i Kap Verde är obligatorisk skolgång 6 år. Undervisningen i sig är gratis, men inte skolmaten, skoluniformen, böckerna, pennor, mm. Detta måste bekostas av föräldrarna. I fattigdomens spår följer då också att många barn driver omkring på gatorna, tigger och försummar sin skolgång. En ond spiral börjar, där dålig utbildning befäster arbetslösheten, och snart har många barn drivits in i kriminalitet.

* * *

Bilder från vardagslivet i Mindélo i västra Kap Verde.

 

Grönsaksmarknaden.

 

Fiskmarknaden nära hamnen.

 

Ett berömt foto på en husvägg. En härlig bild av en kvinna, som är stolt över sin frihet, och att det trots allt blivit bättre.

 

Barn är alltid barn! I hela världen! 2 och 4 år gamla fångas de av det härliga i leksaksaffärens skyltfönster!

 

Kanske inte en vardagsbild för alla, men vi måste visa den ändå! Den stora sköldpaddan bara några meter från vår båt.

 

* * *

Full religionsfrihet råder i landet, enligt konstitutionen. Drygt 90% av befolkningen är katoliker, men man har en mycket pragmatisk inställning till det där med religion.

Den gamle biskopen, som i egenskap av katolik naturligtvis var ogift och skulle leva i celibat, var mycket omtyckt och älskad av folket. Och biskopen! Ja, han; han älskade folket tillbaka! Så mycket att när han dog, mötte samtliga hans 54 barn upp vid begravningen! Och säkert också de flesta av alla de kvinnor han hade barn med! – Det var det där med pragmatisk inställning till religiositet….