Vi kom iväg från Las Palmas på Gran Canaria igår morse. Vi hade efter många turer med inställda flyg, brist på information, byte av avgång, till slut fått tag på biljetter hem. Visserligen dyra, men nu gällde det att komma hem. Självklart primärt pga sjukdom i familjen, men också pga den alltmer osäkra situationen i omvärlden. Naturligvis vet ingen riktigt vad som kommer att ske den närmaste tiden, men i sådana fall känns det bäst att försöka komma hem. Så snart som möjligt. Särskilt som det ryktades att flygplatsen här inom några dagar skulle komma att stängas helt. Även för avresande turister.

När vi igår förmiddag satt på flygplatsen utanför Las Palmas på Gran Canaria (och skrev på föregående inlägg i bloggen), fick vi från några svenska vänner ett SMS/Text-message att ett TUI-plan just blivit inställt, och att passagerarna fick åka tillbaka till hotellet. De som åkte med enbart flygstolar lär inte ha fått något större stöd, utan var hänvisade till dem själva. Detta enligt de upplysningar vi har fått.

Så var det dags för oss att gå ombord på vårt SAS-plan, som via Köpenhamn skulle ta oss till Stockholm Arlanda. Avgången dröjde dock, och vi började undra om även vår flight skulle ställas in i sista stund. Till slut uppenbarade sig kaptenen själv och förkunnade för den församlade och undrande menigheten, att dröjsmålet berodde på en ”Highly intoxicated passenger” (=rejält full), som man av naturliga grunder icke ville ha med ombord utan nekat honom ombordstigning. Klokt beslut. Människor i sådant skick kan vara helt opålitliga.

Problemet var att hitta igen hans baggage bland alla hundratals resväskor i baggageutrymmet. Nåväl, till slut kom vi iväg. Den ”intoxikerade passageraren” skulle erbjudas plats på en senare flight, om den inte var fullbokad. – Det måste ju vara oerhört trist att avsluta sin resa med att nekas ombordstigning pga fylleri!

Väl framme i Köpenhamn blev vi påminda om kaoset i luftrummet just nu. Igår kväll var 5 av 6 utlandsavgångar från Kastrup inställda! Den 6:e var vår avgång vidare upp till Arlanda.

* * *

Så har vi idag på fm kommit fram till Umeå. Här ligger snön fläckvis kvar, men man anar att våren är på väg. Ett svanpar har redan anlänt och simmar runt i den lilla öppna delen av viken här nedanför. De ropar och väsnas, och det är väl snart parning på gång. Vi hoppas att liksom föregående år snart få se små duniga bollar simma mellan föräldrarna.

* * *

Pga omständigheterna kommer vår vistelse här hemma i år att vara längre än normalt. Vi hoppas dock att situationen kommer att klarna efter sommaren, så att vi mycket preliminärt kommer att kunna återvända till den fortsatta seglingen i september. Båten ses till av våra hyggliga båtgrannar.

Vårt flyg den 24/3 -20 blev inställt. Liksom nästan alla andra av Norwegians flighter. Det finns inte en flygstol ledig, har kollat med TUI, Ving, Solresor. Alla prioriterar att ta hem sina egna resenärer.

De få avgångar, som Norwegian fortfarande har, är alla fullbokade en månad framöver.

Fick för några dagar sedan till slut tag på 2 biljetter med SAS!

De sista dagarna har varit fyllda med förberedelser för hemresan, eftersom vi kommer att vara borta från båten under troligen lång tid.  Vi hade först tänkt att jag skulle resa tillbaka om någon vecka för att segla båten upp till Las Palmas på Gran Canarias nordkust. En del verkstadsarbete att göra. Som situationen nu har utvecklat sig, är detta naturligtvis omöjligt. Alla hamnar är stängda för såväl avsegling som ankomst. Dessutom är flygplatsen stängd för allt utom turister, som reser hem.

Såå, idag tidigt på morgonen tog vi en taxi hit till flygplatsen. Vi sitter nu här och väntar på incheckning. Vi flyger via Köpenhamn till Stockholm, där vi övernattar på Arlanda. I morgon bitti reser vi upp till Umeå.

Vi är lite osäkra på om karantän är påbjuden för oss utifrån kommande resenärer, men vi kommer i alla fall att stanna mest möjligt hemma de första 14 dagarna. Där vi bor långt ute på landet har vi i alla fall möjligheter att få röra på oss utomhus på ett sätt som vi inte kunnat göra här den sista veckan.

Utöver sjukdom i familjen, är orsaken att vi väljer att resa hem, att situationen börjar bli lite osäker. Ingen vet riktigt vad som kommer att ske, och i en sådan situation känns det bättre att vara hemma.

Vi har tursamt nog väldigt fina båtgrannar, som av olika skäl valt att stanna kvar. De ser nu till vår båt, kollar batterierna, kollar förtöjningar, mm, om det blåser upp. Det är en mycket speciell känsla av gemenskap, som utvecklas vid bryggan under omständigheter som dessa.

Livet har drastiskt förändrats här på Gran Canaria de senaste 48 timmarna.

Undantagstillstånd infördes för två dygn sedan, fredag den 13/3 -20, med rätt för regering och statliga myndigheter, fr.a. polis och militär, att fatta extraordinära beslut.

I går förmiddag, lördag den 14/3 -20, beslutades om utegångsförbud fr.o.m. måndag morgon kl. 08.00, vilket skulle innebära att alla icke-nödvändiga verksamheter måste vara stängda. Regeringen blev dock tydligen panikslagen under gårdagen, då antalet dödsoffer i Corona-epidemin i landet fördubblats sedan föregående dygn. Utegångsförbudet beslutades träda i kraft redan vid midnatt, natten till idag.

Utegångsförbudet innebär att det endast är tillåtet att vistas ute för att besöka sjukhus, apotek, sin arbetsplats samt matvarubutiker. Det har varit beväpnade poliser ute på stan idag, symboliskt iförda munskydd och plasthandskar, och som vänligt men med en viss bestämdhet talat om vad som gäller. Helmi undrade om vi fick ta vår vanliga vandring upp i bergen, men icke! Det var bara att rätta sig in i ledet.

Utanför matvarubutiken var det idag lång kö för att få komma in. Endast ett fåtal fick vistas i lokalen samtidigt. Alla måste vaska händerna i handsprit, samt ta på plasthandskar, som tillhandahölls av personalen.

Badstränderna ligger helt tomma och öde, avspärrade med ett blåvitt polisband.

Längs denna affärsgata strax ovan stranden brukar det krylla av turister.

Alla barer och restauranger längs med kajerna har nu stängt. Hamnen ligger nu tyst och öde.

Var har alla turister tagit vägen? De som inte avbokat, utan åkt hit som planerat, sitter nu förmodligen inne på hotellet, ev. nere vid hotellpoolen. Så får man väl försöka fördriva tiden.

Polisen är inte på något sätt ovänlig eller brutal, men låter tydligt förstå vad som gäller. Några charterbåtar försökte idag på förmiddagen lämna hamnen och segla till någon annan av Kanarieöarna. Guardia Civil ute i sina snabbgående båtar motade dock vänligt men bestämt tillbaka charterturisterna i sina segelbåtar. Icke tillåtet att lämna hamnen under de närmaste 2 veckorna. Minst. Vilken tur att vi hann segla hit för några dagar sedan, innan situationen blev så här prekär!

En joggare ute på piren blev stoppad av polisen, och ombads snarast bege sig hem. Något opsykologiskt började han ha synpunkter på deras verksamhet, vilket snabbt renderade i statlig transport till polisstationen samt en bot på €500, drygt SEK 5.000! De uniformerade gossarna ute på stan är vänliga mot allmänheten, särskilt oss turister, men börja inte diskutera med dem! Uppträd ordentligt, och gör som tillsagd, så är de inte otrevliga.

* * *

Vi har avresebiljetter hem till Umeå, via Stockholm-Arlanda, den 24/3 -20. Detta primärt pga sjukdom i familjen. Vi har idag försökt få biljetter något lite tidigare, detta inför ryktet att vårt flygbolag, Norwegian, har ekonomiska problem och riskerar att gå i konkurs.

När vi köpte våra biljetter för 8 dagar sedan, kostade det SEK 3.600 för två personer att resa med detta flygbolag från Las Palmas på Gran Canaria till Umeå. Två biljetter med samma flygbolag för avresa kommande vecka kostar nu SEK 10.000; med usla tider, som innebär övernattning. Det finns fortfarande hyfsat bra biljetter med restid på 10-11 timmar, men de kostar nu SEK 20.000 för två personer till Umeå! Nej, tack! Vi avvaktar våra ordinarie avresetider!

Vi bedömer risken för att det aktuella flygbolaget skulle gå i konkurs den närmaste tiden som mycket liten. Bolaget har säkert stora problem, men det skulle var en politisk skandal av stora mått om landets enda större flygbolag skulle tillåtas gå omkull under dessa extraordinära omständigheter, vilka saknar motstycke. I varje fall i fredstid. På något sätt kommer man att få hjälp till andrum så att situationen ute i världen normaliserar sig. Vad som sedan sker på lång sikt, är det väl ingen som vågar sia något om. Och där finns det nog fler flygbolag, som har anledning att vara oroliga.

* * *

Det går absolut ingen nöd på oss här. Vi har elström och vatten på bryggan, dusch och toalett vid hamnkontoret, och i matvaruaffären har vi handlat rikligt med mat. En och annan flaska vin har också råkat slinka med. Så båtgrannar emellan har vi trevligt.

Fantasin känner inga gränser, när ev. problem skall lösas. Bristen på motion avhjälps genom att vi naturligtvis glömde köpa något i butiken, och så tar vi en runda till. Soppåsen mår naturligtvis inte bra att stå här i värmen någon längre tid, utan vi anser oss ha rätt att gå med soporna, helst till den mest avlägsna sopstationen i stan.

Flera båtgrannar har skeppshundar, som naturligtvis har rätt att få bli rastade i stadens parker. Alla båtägarna erbjuder sig att gå en runda med hunden, som väl inte fått så många dagliga promenader på länge. Men alla är glada, inte minst alla jyckarna!

* * *

Vi återkommer, när vi vet mer. Spännande fortsättning följer!

Igår kväll anlände vi till Puerto de Mogán från La Goméra efter en 11 timmars segling i tidvis ganska blöt och skumpig sjö. Det gick dock bra, och vi ligger nu gott förtöjda i Marinan här.

Vi hade tidigare planer på att efter La Gomera nu segla upp till Tazacorte på västsidan av den västliga lilla ön La Palma, och i slutet av mars fortsätta upp till Madeira. Vi hade tänkt att under en månads tid utforska denna säkert väldigt intressanta ö mer än vi hunnit med tidigare. Därefter, i början av maj månad, segla tillbaka ner till Las Palmas på Gran Canaria, lämna båten där över sommaren och resa hem till Sverige för ”semester”.

Nu blir det inte så. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi har fått besked om att Helmis dotter har fått bröstcancer. Hon är opererad och om några veckor börjar cellgiftbehandling.

Vi har därför helt ändrat våra planer. Den 24/3 -20 reser vi båda hem till Umeå, om flyget nu går då! Det är därför vi har omdirigerat vår segling till Cran Canaria, som har mycket bättre flygförbindelser med Stockholm, för vidare transport till Umeå, än de avlägsna västra öarna. Det är mycket lättare för Helmi att kunna vara en stötta för sin dotter från ”hemmahorisont” än att sitta här nere, långt hemifrån. Vi tror att det kommer att bli en långvarig behandling, så Helmi blir hemma hela sommaren.

Själv kommer jag att resa tillbaka hit ner redan efter en vecka, och tar då med mig en väska med reservdelar, eftersom det är väldigt svårt att skicka paket till Kanarieöarna. Så planlägger jag att segla båten runt ön, upp till Las Palmas de Gran Canaria, där det väntar en del verkstadsarbete. Det är alltid något som skall fixas på en båt. I mitten av maj månad reser jag så förhoppningsvis tillbaka till Umeå.

Det är inte alltid att det blir som tänkt. Men vi får ta det som det kommer. Det kommer att ordna sig i slutändan. Även om år 2020 kommer att bli ett år, som vi kommer att minnas.

Vi har nu varit här i en månads tid på den runda lilla ön La Gomera, strax väster om Tenerife. Alls inte lika mycket turister och tingel-tangel, som Storasyster. Betydligt mer genuint och gemytligt.

* * *

Under hela februari månad – särskilt de sista veckorna! – är det Karnaval. Då firas det! Även på en så här liten plats deltar hundratals människor i karnavalståget. Räknar man med även föräldrar till alla ungarna i tåget, måste det röra sig om tusentals människor som är engagerade!

Redan på eftermiddagen kommer fantasifullt dekorerade lastbilar med uppspelta ungar på flaket.

Barn i alla åldrar deltar.

Årets tema förefaller vara Sjöröveri…

Här kommer Flottans Gossar!

Måhända det blir Vår Kväll i kväll! Vilka kreationer!

Det här glada gänget har säkert också något med Neptun och Havet att göra.

Det anas något alldeles extra! Lägg därtill Salsarytmer i en öronbedövande ljudnivå!

Uppe på scenen kommer den här Munken med sina Sju Hövitska Jungfrur.

Kvällens Segrare! Ett fantastiskt dansnummer med en färgsprakande vitalitet! Lysande! Sambarytmerna hörs långt ut på natten!

* * *

Karnevalen är nu slut för i år. Det har sagts oss, att man redan nu förbereder nästa års utstyrsel, nya danssteg, nya sånger, mm. Allt är färdigsytt i augusti månad, och så tränar man! Och så tränar man! Allt för att det skall vara klart till sista två veckorna i februari. Tala om engagemang! År efter år!

* * *

Dagtid har vi tagit långpromenader. Vattnet från den tropiska regnskogen högst uppe på ön har man sedan generationer tagit till vara, och man kan med konstbevattning få ut stora skördar även nere i det torra kustområdet.

Ett makalöst vackert och väldoftande sjasminträd! – I bakgrunden syns ett av hamnens kryssningsfartyg som precis har lämnat ön.

Längst bort på kustremsan ligger några grå icke färdigställda hotellkomplex.

De gråa icke färdigställda hotellkomplexen visade sig ha en nog så dramatisk historia. De tillhörde en engelsk storgangster, som skulle vit-tvätta en ansenlig summa pengar genom ett gigantiskt hotellbygge. En s.k. ”känning” på den kriminella marknaden satte dock för c:a 5 år sedan stopp för planerna genom att helt enkelt skjuta ner den blivande hotellkungen. Min sagesman på bryggan kände dock inte till detaljerna i historien. – Nu så här i efterhand kan man kanske tycka att det var lika bra att denna idylliska lilla ö inte blev indragen i kriminell miljö. Även om man naturligtvis kunde ha hoppats att historien inte hade slutat så blodigt.

* * *

Vi tar en biltur över till Valle Gran Rey på andra sidan ön.

Makalös utsikt från höjderna ovanför Valle Gran Rey på La Gomeras västra kust.

På en liten smal väg fann vi denna lilla butik, som sålde lokalproducerat vin.

Här kunde man få provsmaka det lokalproducerade vinet.

På en liten restaurang nere i stan blev vi serverade en riktigt välsmakande skaldjurspaella.

* * *

Väl tillbaka i Marinan i öns huvudstad San Sebastián gick ryktet att en av fiskebåtarna hade fångat en stor tonfisk på drygt 100 kg! Man hade redan rensat och filéat fisken, men resterna hängde kvar i aktern på båten.

Resterna efter den över 100 kg stora tonfisken, som en av fiskebåtarna vid vår brygga fångade.

* * *

I morgon tidigt seglar vi iväg igen. Redan klockan 07 (lokal tid) lämnar vi hamnen. Vi har egentligen bara en dag på oss, innan nästa kuling drar in här bland öarna. Vi har en lång segling framför oss, och vill helst inte komma fram i mörker. – Skriver mera inom några dagar om våra ändrade planer.

Under helgen drabbades Kanarieöarna av en sällsynt kraftig sandstorm från Saharaöknen. Vår gode vän och granne hemma i Umeå befinner sig i Puerto Blanco på Cran Canarias sydsida. Han såg denna bild på Windy.com och lade ut den på Facebook. Med Anders tillåtelse återger jag den här.

Sandstormen över Saharaöknen sänder massvis av koncentrerad sand över just Kanarieöarna. Norr därom syns Madeira, och söderut syns Kap Verde-öarna. Just i sandstormens centrum ligger Kanarieöarna. Det märkte vi.

Vi läste och hörde på nyheterna att först en och sedan flera flygplatser på Gran Canaria och Tenerife stängdes. Eftersom detta skedde just en helg med byte av ”besättning” på tusentals hotellrum, är det lätt att förstå det kaos, som detta måste ha förorsakat! Tänker fr. a. på alla barnfamiljer, som i bästa fall kanske fick en övernattningsplats någonstans, men annars kanske blev tvungna att övernatta på flygplatsen. Mardröm på inledningen till ”Drömsemestern”!

* * *

För vår del här på den västra lilla ön La Gomera kom sandstormen med Saharasand in ett dygn senare. På söndagskväll 23 febr. började det tjockna till, men det var när vi vaknade på morgonen den 24 februari, som vi såg vidden av förödelsen. Inte bara vår båt, utan hela hamnen, alla bryggor, båtar, byggnader, gator och torg var täckta av ett gulbrunt tunt mjöl, som verkade ha penetrerat och trängt sig in överallt. Överallt.

Det gulbruna stoftet låg som en matta överallt. Överallt!

Det kallas ”Sandstorm”, men i våra ögon är det inte sand utan mer som ett mycket finkornigt gulbrunt mjöl, som penetrerar och tar sig in överallt.

Båtgrannen tog fram kvast och skyffel, men vi insåg snabbt att detta inte skulle räcka, utan kopplade vattenslangen och spolade bort det mesta. Efterhand sjönk vattentrycket, när allt fler kom på samma strålande idé.

Det var viktigt att genast få bort det mesta på både båtdäck och bryggan närmast båten, annars hade vi snart fått in ännu mer i båten. Medan jag spolade på däck, dammsög Helmi inombords. Det fanns väl inte en vågrät yta, som blivit förskonad!

Nåväl! Det blir historia det här också. ”Sandstormar” från Sahara inträffar ofta här nere. Det vi Nordbor ofta kallar ”dis” här nere, är i själva verket ”Calíma”, Sandstorm. Men vi här nere är så vana vid det, att vi inte tänker på det, när det uppträder i sin lättare form. Den här gången var det ovanligt kraftigt. Se översta bilden! På omvägar hörde vi att en läkarkollega, som arbetat här i 20 år, aldrig upplevt en så tät Calíma.

Livet återvänder efterhand till det normala. Vi fortsätter att spola rent på däck, dammsuger och dammtorkar nere i båten. Calíman minskar, men det är fortfarande alltför tidigt att hänga ut tvätt; det skulle bli alldeles brunfärgat.

För oss friska är detta naturligvis ett snabbt övergående problem. För dem med astma och andra kroniska luftvägsproblem har det dock säkert inte varit lika enkelt.

* * *

Vi återkommer med fler spännande och högintressanta berättelser.

Här är vi nu, på La Gomera, den lilla ön i mitten av bilden, väster om Tenerife.

Vi ligger nu i San Sebastián på östra spetsen av den lilla ön La Gomera.

Normalt skulle vi här ha beskrivit vår seglats från ”Las Galletas” på Tenerifes SSO-kust från förmiddag torsd. 6/2 -20 och över till La Gomera längre väster ut, med ankomst samma eftermiddag. Vi skulle ha beskrivit hur fel väderleksprognosen än en gång var, hur de 8 sekundmetrarna enligt prognosen snabbt blev 12-14 m/sek. Hur sjön byggde upp, och hur vi snabbt måste reva, först storseglet och sedan genuan för att få rimligt konfortabel segling.

Vi skulle ha beskrivit radiotrafikens ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!” med ytterligare 37 ”migranter” från NV Afrika över ett osäkert hav på ranka och osäkra farkoster mot en  /o-/säker framtid på Kanarieöarna och Europa.

Vi skulle också ha beskrivit uppmärksamhetsvarningen ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!”, som kustradion sände ut. Nu med information att ”en 30 meter lång, vit förtöjningslina flöt” i området. Den senaste korrekta positionen uttalades dock väldigt otydligt, och vi hoppades bara att det inte gällde just de här vattnen. Vi har ju varit med förr, när en tjock tross slingrade sig runt propellern mitt ute på Atlanten, se vårt notat den 23/5 2018.

* * *

Dessvärre måste vi citera en gammal seglarvän, som för många år sedan, inför våra farhågor med långsegling, lugnt försäkrade oss, att ”den stora faran med långsegling inte är vare sig stormar eller hajar; den största faran är människor.”

Innan vi onsdag e.m. 5/2 tillsammans med våra norska vänner Gunvor och Olav tog bussen tillbaka från Santa Cruz i Tenerife till båthamnen i ”Las Galletas”, passade vi på att bunkra en del färskvaror i den stora och fräscha livsmedelsavdelningen på det stora varuhuset ”El Corte Ingles”, precis bredvid bussterminalen.

Ett ungt par i 25-30 års åldern ställde sig lite obehagligt nära Helmi vid kassan. Trots att Helmi, som vanligt, var noga med att skydda sin kod vid betalningen, måste man ha kunnat läsa av/lista ut hennes PIN-kod. Själv stod jag som vanligt 1,5 meter längre fram, och började stoppa in varor i bärkassarna.

Mannen strax bakom henne började pocka på uppmärksamhet, påstod att Helmi tappat en €5-sedel på golvet, samtidigt som Helmi plockade fram sitt VISA-kort ur portmonän. Helmi nekade, men han insisterade. Till slut stoppade Helmi €5-sedeln i börsen, för att senare lämna till Kundtjänst.

10-15 meter senare, just när vi lämnade varuhuset, kom samme, något påträngande man tillbaka, nu med en ung dam bredvid. Han påstod att egentligen var det hans egen hustru (=den unga damen bredvid), som hade tappat sin €5-sedel, och önskade att få tillbaka den.

En kanske lite egendomlig situation, men Helmi tog på nytt fram sin portmonä, och lämnade tillbaka sedeln. I det ögonblicket, just när Helmi släppte fokus och koncentration, måste ”medhjälparen” (=den långfingriga damen bredvid) diskret ha norpat åt sig Helmis VISA-kort. Själv hade jag, tillsammans med våra vänner, fortsatt framåt, och inte tänkt på att Helmi blev några meter efter oss andra. – Så tog vi alla, icke ont anande, bussen tillbaka till båten, och tänkte inte mer på detta.

Påföljande dag, torsdag 6/2 -20, seglade vi vidare till La Gomera, och tänkte inte mera på inträffade.

Nästa dag, fredag den 7/2 -20 var Helmi ute i samhället här på La Gomera för div. småaffärer. Hon kom på eftermiddagen tillbaka, ytterligt uppbragt. ”Var finns mitt VISA-kort?!!” Inte i hennes portmonä. Inte någon annanstans i båten. På NORDEA-bankens internetsida kunde vi se att hennes brukskonto tömts på €1.700 (=drygt SEK18.000).

Telefonsamtal med NORDEA-banken, som var väldigt förstående och hjälpsam. Fick besked att kortet omedelbart stoppats, och uppmaningen att kontakta lokala polisen för en formell anmälan.

Sååå, idag har vi suttit över 4 timmar på lokala polisstationen för att fylla i alla papper. Dessvärre hade jag glömt något papper kvar i båten, men de hyggliga poliserna med rejäla puffror i hölstren och 2 stora batonger i baksätet, körde oss i en välutrustad spansk polisbil ner till hamnen för att hämta nödvändiga dokument.

När det sedan visade sig att vi måste dra ut ett kontoutdrag från banken med exakta angivelser från vilken bankomat och vid vilken tidpunkt, som förövarna länsade Helmis konto, då måste vi åka tillbaka till Marinan ännu en gång. Då började båtgrannarna dra lite i gardinerna; ”Vad är detta för sorts folk, som vi fått här bredvid?! Tungt beväpnad polis 2 gånger här samma eftermiddag!!”

Nåväl, den lokala polisen fick alla dokument de önskade, och kunde sätta sina stora pråliga stämplar samt pretentiösa namnteckningar på alla dokument. De sänder nu alla dokument till kollegorna i Santa Cruz på Tenerife, som skall kolla de olika bankautomaternas foton och videosekvenser vid de angivna tidpunkterna. Ser man då att det är samma folk, som varit i farten – kanske några gamla ”bekanta”, som inte var kända bara för att de sjöng alltför högt i kyrkan – då kanske den delen av problemet kan lösas. Sedan är det ju en annan sak var pengarna finns.

Sammanfattningsvis måste vi säga, att både NORDEA-banken och den lokala polisen varit mycket vänliga och tillmötesgående. Det har varit en trist upplevelse, men den har mildrats genom att berörda instanser har varit behjälpliga.

* * *

Vi planlägger att stanna kvar här på den lugna lilla ön La Gomera i en månad. Det finns mycket att upptäcka här! Vi börjar med en bergsvandring i morgon!

Spännande fortsättning följer!

Efter att problemen med batteriladdningen tillfälligt är lösta, har vi träffat våra norska vänner sedan över 20 år, Gunvor och Olav. De är här på några veckors ”ferie” från kylan och rusket uppe i Skandinavien.

Vi tog bussen upp till Tenerifes huvudstad Santa Cruz, som grundlades redan den 3 maj 1494 av den i Spanien välkände erövraren Alonso Fernández de Lugo. Platsen var en viktig del i handelsleden mellan Spanien och Den Nya Världen. Den är i dag en pulserande storstad med c:a 210.000 invånare.

Tillsammans besökte vi det vackra operahuset i Santa Cruz de Tenerife, tidigare kallat ”Auditório de Tenerife”. Det byggdes 2003 efter ritning av arkitekten Santiago Calatrava. Det har klara drag av operahuset i Sidney, med tillägg av ett extra skal.

Operahuset i Santa Cruz de Tenerife. Klara likheter med dess motsvarighet i Sidney.

Bild av Skalet från en annan vinkel. Imponerande!

På de stora klippblocken nedanför terrassen bakom operan har man i stället för de mer eller mindre konstnärliga långseglarmålningarna (hrm!) målat flera kända kompositörer och artister.

Bland alla framstående kompositörer och artister kan vi utläsa: Shostakovitch, Vivaldi, Schumann, Dvorak, Edvard Grieg, Johann Strauss, Gustav Mahler, Franz Liszt, Luciano Pavarotti och faktiskt också Nat King Cole.

På baksidan, ut mot havet, finns ett litet café, där vi kunde få serverat en enkel måltid med ett glas vin i eftermiddagssolen. Det är inte alls svårt att drömma sig bort till en operaafton med festklädda och glada människor på terrassen efter en grandios föreställning!

Det är på den här terrassen ut mot havet, utanför det lilla caféet, som vi skall stå en gång i framtiden efter en grandios föreställning! Vi har en plan!

* * *

Vi har nu en plan! Vi skall kolla upp programmet under vintern/våren 2021, och se till att vi alla är här till en afton med lämpligt program!Opera, kammarmusikfestival, allt är av intresse!

* * *

I morgon tidigt, torsd. 6/2 2020 lämnar vi Marina del Sur ”Las Galletas” på Tenerifes sydkust och seglar till La Gomera. Det ligger 40 nm SV, och torde ta 7-8 timmar. Vi blir där i 4 veckor.

Spännande fortsättning följer!

Igår morse upptäckte vi innan avsegling från Puerto de Mogán, att båten inte tagit in någon ström från bryggan under natten. En säkring löste ut ombord, ingen chans. Testade med ”Nallen”, vårt kraftpaket från Fischer-Panda. Samma sak, samma huvudsäkring löste ut blixtsnabbt.

Nåväl, det var söndag morgon och ingen chans att hitta någon marinelektriker. Och vi kan inte gärna stanna några dagar extra, eftersom det nu till veckan skall blåsa upp till kuling. Och det var ju nu vi skulle träffa våra norska vänner Gunvor och Olav. – Får försöka ladda de stora Lithium-Jon-batterierna med generatorn på huvudmotorn, det enda som verkar gå in i batteribanken. Vi får låta motorn tuffa på under överseglingen till Tenerife.

Men ack! 90A-generatorn på huvudmotorn klarar bara av underhållsladdning av batteribanken, knappast att ladda upp dem. På generatorn har vi satt in en temperatur-sensor, som bryter vid 85 grader, detta för att inte generatorn skall bli överhettad, vilket vi har varit med om vid två tillfällen tidigare. Det gör att den bara laddar aktivt under kanske halva tiden. Såå, vi såg att trots att vi haft motorn igång i många timmar, hade batteriladdningen bara ökat med ynka 10% av totala energiutrymmet, dvs. ca. 64 Ah hade tillförts batteribanken. Detta bl.a. beroende på att navigationsinstrument och autopilot hela tiden konsumerade en del ström.

Hur skulle det här bli?! Skall vi behöva köra motorn vid bryggan i många timmar dagligen den närmaste tiden?! Grannarna kommer att klaga högljutt!

Det är sällan som jag känner mig så liten, som när jag inte kan få ström in i batteribanken. Landströmskabeln hjälper mig inte, hur kraftig den än är. Och ”Nallen”, vår trogna Fischer-Panda dieselgenerator! Som alltid startar direkt!  Visst, den puttrade igång som alltid. Men vad hjälper det, när ett kortslutningsfel någonstans effektivt stoppar praktiskt taget ALL ström in i båten. Undantaget den lilla ström, som generatorn på huvudmotorn ger.

Vår plan var att de närmaste dagarna försöka få kontakt med en marinelektriker på någon stor marina i norra delen av ön, ex. Marina de Santa Cruz. Och som skulle kunna finna ut var kortslutningen fanns. – Jag såg framför mig den ena stora och dyrbara prylen efter den andra vara helt svartbränd inuti. Många sköna tusenlappar och tiotusenlappar, som fladdrade iväg ut över havet!

Vid ankomsten hit till marinan ”Las Galletas” igår kväll, pratade jag med båtgrannarna. Jag nämnde att vi hade ett elfel, som gjorde det nödvändigt att köra motorn för batteriladdning några timmar dagligen den närmaste tiden. ”Beklagar, men jag hoppas det inte skall störa er.”

DÅ INTRÄFFAR DET SOM BARA SKER I DIKTENS OCH FABLERNAS VÄRLD; en vänlig  och trevlig ung man träder fram, och presenterar sig som – Marinelektriker! ”Vad kan jag stå till tjänst med? Kan jag få titta lite i båten redan nu ikväll?” – Han ställer grundläggande frågor om elsystemets uppbyggnad, vilka kretsar som försörjer vad, osv. Sedan slår han systematiskt av och på en massa knappar. Och efter 2 minuter vänder han sig till mig: ”Här ligger felet! Krets nummer 8; vad ligger under den?” Jag översätter säkringsöversikten till spanska: varmvattenberedaren”. – ”Jag har nu kopplat förbi varmvattenberedaren, så att systemet i övrigt fungerar”, säger han efter en stund. ”Värme-elementet behöver bytas. Kolla tillverkare och effekt, så kan den lokale järnhandlaren här fixa det på några dagar!” Jag är full av beundran inför yrkeskunniga människor!

”Ibland har man en förbannad TUR!” – Fritt efter skådespelaren Edwin Adolfssons berömda replik, när hans kompis förlovat sig med Systembolagschefens dotter!

Klang och Jubel! En sådan härlig avslutning på en dag! Jag som gått som en äggsjuk höna ombord under hela dagens översegling och funderat på hur vi inom rimlig tid skulle komma till rätta med detta! Mor Helmis goda mat avnjöts med ett utsökt Rioja-vin, och så GOTT vi har sovit i natt!

* * *

Avslutar med några vackra bilder från öarna här:

Atlantens dyningar väller in.

Pittoresk och fin liten stad på El Hierro.

* * *

Spännande fortsättning följer!

Idag på morgonen gick ryktet på bryggan här i marinan i Puerto de Mogán, att Coronaviruset kommit till Kanarieöarna; till den lilla ön La Goméra, strax väster om Tenerife, dit vi skall segla snart.

Gick in på hemsidan till ”El País”, en av Spaniens största dagstidningar, och finner upplysningen, att det handlar om en ung tyska, som insjuknat i lätta symtom som vid Coronavirusinfluenza. Hon ingick i en grupp på 5 turister, som nyligen kommit från Tyskland, där de träffat en tysk man, som nyligen kommit hem från Wuhan-provinsen i Kina, med symptom på infektion och som dessutom testat positivt för Coronavirusinfektion. Samtliga 5 isolerades, och damen med symptom testade positivt för Coronavirusinfektion.

Alla fem hålls isolerade på det lilla lokalsjukhuset i La Gomeras huvudstad San Sebastián, som Helmi och jag för övrigt besökte i studiesyfte för ett år sedan. Det är f.n. inte aktuellt att flytta på dem. Det finns just nu ingen anledning till oro, än mindre panik. Med extra noggrann handhygien (basalt i all infektionsepidemiologi!), undvika folksamlingar, samt sunt förnuft i kontakt med främmande människor, kan smittofaran nog anses överkomlig. – Som en spansk kollega uttryckte det i TV; ”Det mest smittsamma av alla farsoter, torde vara Rädslan!”

Eftersom förmodligen tillräckligt många redan gripits av panik, kan en fördel vara, att det nog kommer att vara gott om plats i Marinan på La Gomera. Alltid någon god nyhet.

* * *

I morgon, söndag, 2/2 -20, seglar vi till Tenerife del Sur (”Las Galletas”), där vi under de närmaste dagarna kommer att träffa några norska vänner sedan många år, Gunvor och Olav. Det ser vi fram emot! – Och några dagar senare seglar vi över till La Gomera.

Spännande fortsättning följer!