Igår morse upptäckte vi innan avsegling från Puerto de Mogán, att båten inte tagit in någon ström från bryggan under natten. En säkring löste ut ombord, ingen chans. Testade med ”Nallen”, vårt kraftpaket från Fischer-Panda. Samma sak, samma huvudsäkring löste ut blixtsnabbt.

Nåväl, det var söndag morgon och ingen chans att hitta någon marinelektriker. Och vi kan inte gärna stanna några dagar extra, eftersom det nu till veckan skall blåsa upp till kuling. Och det var ju nu vi skulle träffa våra norska vänner Gunvor och Olav. – Får försöka ladda de stora Lithium-Jon-batterierna med generatorn på huvudmotorn, det enda som verkar gå in i batteribanken. Vi får låta motorn tuffa på under överseglingen till Tenerife.

Men ack! 90A-generatorn på huvudmotorn klarar bara av underhållsladdning av batteribanken, knappast att ladda upp dem. På generatorn har vi satt in en temperatur-sensor, som bryter vid 85 grader, detta för att inte generatorn skall bli överhettad, vilket vi har varit med om vid två tillfällen tidigare. Det gör att den bara laddar aktivt under kanske halva tiden. Såå, vi såg att trots att vi haft motorn igång i många timmar, hade batteriladdningen bara ökat med ynka 10% av totala energiutrymmet, dvs. ca. 64 Ah hade tillförts batteribanken. Detta bl.a. beroende på att navigationsinstrument och autopilot hela tiden konsumerade en del ström.

Hur skulle det här bli?! Skall vi behöva köra motorn vid bryggan i många timmar dagligen den närmaste tiden?! Grannarna kommer att klaga högljutt!

Det är sällan som jag känner mig så liten, som när jag inte kan få ström in i batteribanken. Landströmskabeln hjälper mig inte, hur kraftig den än är. Och ”Nallen”, vår trogna Fischer-Panda dieselgenerator! Som alltid startar direkt!  Visst, den puttrade igång som alltid. Men vad hjälper det, när ett kortslutningsfel någonstans effektivt stoppar praktiskt taget ALL ström in i båten. Undantaget den lilla ström, som generatorn på huvudmotorn ger.

Vår plan var att de närmaste dagarna försöka få kontakt med en marinelektriker på någon stor marina i norra delen av ön, ex. Marina de Santa Cruz. Och som skulle kunna finna ut var kortslutningen fanns. – Jag såg framför mig den ena stora och dyrbara prylen efter den andra vara helt svartbränd inuti. Många sköna tusenlappar och tiotusenlappar, som fladdrade iväg ut över havet!

Vid ankomsten hit till marinan ”Las Galletas” igår kväll, pratade jag med båtgrannarna. Jag nämnde att vi hade ett elfel, som gjorde det nödvändigt att köra motorn för batteriladdning några timmar dagligen den närmaste tiden. ”Beklagar, men jag hoppas det inte skall störa er.”

DÅ INTRÄFFAR DET SOM BARA SKER I DIKTENS OCH FABLERNAS VÄRLD; en vänlig  och trevlig ung man träder fram, och presenterar sig som – Marinelektriker! ”Vad kan jag stå till tjänst med? Kan jag få titta lite i båten redan nu ikväll?” – Han ställer grundläggande frågor om elsystemets uppbyggnad, vilka kretsar som försörjer vad, osv. Sedan slår han systematiskt av och på en massa knappar. Och efter 2 minuter vänder han sig till mig: ”Här ligger felet! Krets nummer 8; vad ligger under den?” Jag översätter säkringsöversikten till spanska: varmvattenberedaren”. – ”Jag har nu kopplat förbi varmvattenberedaren, så att systemet i övrigt fungerar”, säger han efter en stund. ”Värme-elementet behöver bytas. Kolla tillverkare och effekt, så kan den lokale järnhandlaren här fixa det på några dagar!” Jag är full av beundran inför yrkeskunniga människor!

”Ibland har man en förbannad TUR!” – Fritt efter skådespelaren Edwin Adolfssons berömda replik, när hans kompis förlovat sig med Systembolagschefens dotter!

Klang och Jubel! En sådan härlig avslutning på en dag! Jag som gått som en äggsjuk höna ombord under hela dagens översegling och funderat på hur vi inom rimlig tid skulle komma till rätta med detta! Mor Helmis goda mat avnjöts med ett utsökt Rioja-vin, och så GOTT vi har sovit i natt!

 

* * *

 

Avslutar med några vackra bilder från öarna här:

 

 

 

 

* * *

 

Spännande fortsättning följer!