Här är vi nu, på La Gomera, den lilla ön i mitten av bilden, väster om Tenerife.

 

Normalt skulle vi här ha beskrivit vår seglats från ”Las Galletas” på Tenerifes SSO-kust från förmiddag torsd. 6/2 -20 och över till La Gomera längre väster ut, med ankomst samma eftermiddag. Vi skulle ha beskrivit hur fel väderleksprognosen än en gång var, hur de 8 sekundmetrarna enligt prognosen snabbt blev 12-14 m/sek. Hur sjön byggde upp, och hur vi snabbt måste reva, först storseglet och sedan genuan för att få rimligt konfortabel segling.

Vi skulle ha beskrivit radiotrafikens ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!” med ytterligare 37 ”migranter” från NV Afrika över ett osäkert hav på ranka och osäkra farkoster mot en  /o-/säker framtid på Kanarieöarna och Europa.

Vi skulle också ha beskrivit uppmärksamhetsvarningen ”PAM-PÁM, PAM-PÁM, PAM-PÁM!”, som kustradion sände ut. Nu med information att ”en 30 meter lång, vit förtöjningslina flöt” i området. Den senaste korrekta positionen uttalades dock väldigt otydligt, och vi hoppades bara att det inte gällde just de här vattnen. Vi har ju varit med förr, när en tjock tross slingrade sig runt propellern mitt ute på Atlanten, se vårt notat den 23/5 2018.

 

* * *

 

Dessvärre måste vi citera en gammal seglarvän, som för många år sedan, inför våra farhågor med långsegling, lugnt försäkrade oss, att ”den stora faran med långsegling inte är vare sig stormar eller hajar; den största faran är människor.”

Innan vi onsdag e.m. 5/2 tillsammans med våra norska vänner Gunvor och Olav tog bussen tillbaka från Santa Cruz i Tenerife till båthamnen i ”Las Galletas”, passade vi på att bunkra en del färskvaror i den stora och fräscha livsmedelsavdelningen på det stora varuhuset ”El Corte Ingles”, precis bredvid bussterminalen.

Ett ungt par i 25-30 års åldern ställde sig lite obehagligt nära Helmi vid kassan. Trots att Helmi, som vanligt, var noga med att skydda sin kod vid betalningen, måste man ha kunnat läsa av/lista ut hennes PIN-kod. Själv stod jag som vanligt 1,5 meter längre fram, och började stoppa in varor i bärkassarna.

Mannen strax bakom henne började pocka på uppmärksamhet, påstod att Helmi tappat en €5-sedel på golvet, samtidigt som Helmi plockade fram sitt VISA-kort ur portmonän. Helmi nekade, men han insisterade. Till slut stoppade Helmi €5-sedeln i börsen, för att senare lämna till Kundtjänst.

10-15 meter senare, just när vi lämnade varuhuset, kom samme, något påträngande man tillbaka, nu med en ung dam bredvid. Han påstod att egentligen var det hans egen hustru (=den unga damen bredvid), som hade tappat sin €5-sedel, och önskade att få tillbaka den.

En kanske lite egendomlig situation, men Helmi tog på nytt fram sin portmonä, och lämnade tillbaka sedeln. I det ögonblicket, just när Helmi släppte fokus och koncentration, måste ”medhjälparen” (=den långfingriga damen bredvid) diskret ha norpat åt sig Helmis VISA-kort. Själv hade jag, tillsammans med våra vänner, fortsatt framåt, och inte tänkt på att Helmi blev några meter efter oss andra. – Så tog vi alla, icke ont anande, bussen tillbaka till båten, och tänkte inte mer på detta.

Påföljande dag, torsdag 6/2 -20, seglade vi vidare till La Gomera, och tänkte inte mera på inträffade.

Nästa dag, fredag den 7/2 -20 var Helmi ute i samhället här på La Gomera för div. småaffärer. Hon kom på eftermiddagen tillbaka, ytterligt uppbragt. ”Var finns mitt VISA-kort?!!” Inte i hennes portmonä. Inte någon annanstans i båten. På NORDEA-bankens internetsida kunde vi se att hennes brukskonto tömts på €1.700 (=drygt SEK18.000).

Telefonsamtal med NORDEA-banken, som var väldigt förstående och hjälpsam. Fick besked att kortet omedelbart stoppats, och uppmaningen att kontakta lokala polisen för en formell anmälan.

Sååå, idag har vi suttit över 4 timmar på lokala polisstationen för att fylla i alla papper. Dessvärre hade jag glömt något papper kvar i båten, men de hyggliga poliserna med rejäla puffror i hölstren och 2 stora batonger i baksätet, körde oss i en välutrustad spansk polisbil ner till hamnen för att hämta nödvändiga dokument.

När det sedan visade sig att vi måste dra ut ett kontoutdrag från banken med exakta angivelser från vilken bankomat och vid vilken tidpunkt, som förövarna länsade Helmis konto, då måste vi åka tillbaka till Marinan ännu en gång. Då började båtgrannarna dra lite i gardinerna; ”Vad är detta för sorts folk, som vi fått här bredvid?! Tungt beväpnad polis 2 gånger här samma eftermiddag!!”

Nåväl, den lokala polisen fick alla dokument de önskade, och kunde sätta sina stora pråliga stämplar samt pretentiösa namnteckningar på alla dokument. De sänder nu alla dokument till kollegorna i Santa Cruz på Tenerife, som skall kolla de olika bankautomaternas foton och videosekvenser vid de angivna tidpunkterna. Ser man då att det är samma folk, som varit i farten – kanske några gamla ”bekanta”, som inte var kända bara för att de sjöng alltför högt i kyrkan – då kanske den delen av problemet kan lösas. Sedan är det ju en annan sak var pengarna finns.

Sammanfattningsvis måste vi säga, att både NORDEA-banken och den lokala polisen varit mycket vänliga och tillmötesgående. Det har varit en trist upplevelse, men den har mildrats genom att berörda instanser har varit behjälpliga.

 

* * *

 

Vi planlägger att stanna kvar här på den lugna lilla ön La Gomera i en månad. Det finns mycket att upptäcka här! Vi börjar med en bergsvandring i morgon!

Spännande fortsättning följer!