S/Y Helmi

I väntan på att allt skall vara färdigt med båten, har vi strosat runt i stan. På stranden borta vid den berömda Playa de las Cantéras fann vi detta konstverk på sandstranden. Tomten i sportbil! Säkert inkomstbringande för konstnären, eftersom det ofta klirrade till i hans hatt.

Konstverk på sandstranden.  Jultomten i sportbil.

* * *

Lite längre bort längs strandpromenaden finner vi ett litet plakat med en bild av Gregory Peck som huvudpersonen i filmen ”Moby Dick, den vita valen” (efter Herman Melvilles roman med samma namn), som spelades in här på stranden 1954. Snickarna vid den närbelägna marinbasen byggde en kopia i naturlig storlek av Den Stora Valen, och som utnyttjades vid filminspelningen. Regisören lär ha sagt att de viktigaste filmsekvenserna togs just vid den här stranden.

Upplysningar från Kommunen, att det var vid stranden här, som filmen om Moby Dick spelades in 1954.

* * *

Inne i hamnen ligger allt som oftast 2-3 stora kryssningsfartyg med massvis av turister. Lagom placerat precis intill ligger ett mycket stort akvarium (världens största?). Vi gjorde ett besök där, och blev imponerade av vad man fått till. Utöver en del ”småakvarier” på ”bara” några meter, låg sedan det enormt stora akvariet, som måste ha innehållit hundratals (tusentals?) kubikmeter havsvatten! Det var så finurligt byggt, att besökarna delvis gick igenom akvariet, med rörliga fiskar både under och ovanför samt på sidorna. Man fick ibland känslan av att befinna sig mitt i.

Ett korallrev med en rocka och strax nedanför en Murena, som slingrar sig runt bland håligheterna.

En 3 meters krokodil slöar vid vattenkanten.

2,5 meter haj på nära håll! – Dessvärre otydlig skärpa, eftersom föremålet rör sig.

* * *

Vi vänder ”hem” till båten. Vi får precis en vacker bild av ”Falken”, svenska Marinens skolskepp, som tillsammans med systerfartyget ”Gladan” byggdes på Stockholms örloggsvarv 1947. ”Falken” har legat här i hamnen några veckor, och det har varit drömmen för generationer av ungdomar att få följa med dessa vackra båtar!

”Falken” glider förbi alldeles bredvid oss.

* * *

Avslutningsvis tar vi med en bild av ett av alla våra Konstverk längs med långseglarhamnar vi passerat. Det hör liksom till att man sätter sitt ”bomärke”, att ”Här har vi varit!”  Kul att se att det fortfarande finns kvar. Våra seglarvänner ute i världen har sänt oss meddelanden och bilder att de har sett platser var vi har varit!

Vårt fina Opus från 2017/18 finns fortfarande kvar på stenmuren. Lacken har gulnat något.

* * *

Får inte plats med mer idag. Skriver nästa gång om Ensamroddaren (!) som nu är på väg över Atlanten!  – På torsdag, 31/1 -19, lossar vi förtöjningarna här i Las Palmas. Vi seglar ner till Puerto Rico på Gran Canarias sydkust.

Spännande fortsättning följer!

Vi har varit en sväng upp på land. Helt frivilligt, får vi väl tillägga.

I samband med en del rör- och slangarbeten ombord, upptäckte gubbarna på varvet, att några skrovgenomföringar under vattenlinjen föreföll att läcka små mängder vatten. Och att avstängningskranarna gick väldigt trögt. Det kan tyda på att genomföringarna börjar korrodera, och att det är hög tid att byta.

Skulle en sådan lossna från skrovet, sprutar vattnet in under högt tryck! Om man skall hinna upptäcka detta i tid, när det sker, då skall man ha tur. Och sedan hitta vilken av alla våra 13 skrovgenomföringar under vattenlinjen som lossnat, kvickt täta med en träkon långt nere vid botten och långt inne i trånga och mörka utrymmen; ja, då skall man ha ett visst mått av tur.

Vilket material skulle vi nu välja? Kompositmaterial, mässing, rostfritt eller brons? – Kompositmaterial har fördelen att utöver att vara billigast dessutom inte påverkas av elströmmar i vattnet, elströmmar från dåligt isolerade båtgrannar. Dock kan gängorna dras sönder vid monteringen. – Telefonsamtal med Christer Johansson på varvet hemma i Holmsund utanför Umeå verifierade vad man här föreslagit: brons. Visserligen i särklass dyrast, men definitivt det bästa. När det gäller så fundamentala detaljer som skrovgenomföringar, då finns det inga kompromisser.

Varvets mekaniker beställde hem alla kranar och rördetaljer efter måttagning, och några dagar senare lyfte den stora kranen upp båten på land. Undervattensskrovet såg tämligen bra ut efter bottenmålningen i september 2018. – Mekanikerna Antonio och hans son Aythami är verkligen duktiga! De arbetade effektivt från både utsidan och insidan, och efter några dagar satt alla nya genomföringar på plats.

De nya skrovgenomföringarna av brons är nu på plats.

Propellern är rengjord från beväxning samt inoljad.

Så lyftes lilla ”Helmi” varsamt tillbaka till sitt rätta element, vattnet!

* * *

Under tiden båten stod på land, bodde vi på ”Guesthouse Katánka” inne i Las Palmas, inte långt från hamnen.  Ett charmigt litet familjeägt hotell, där värdparet, han italienare och hon från Chile, på morgnarna turades om att samtala med gästerna under frukosten. De väntade nu sitt tredje barn. – Namnet på hotellet kom från en indisk berättelse om en liten ö, där invånarna levde i fred med varandra och nära naturen. Huvudpersonen i berättelsen var en stor elefant med just namnet Katánka. – Inredning och utsmyckning på hotellet gick i indisk stil, och väggen vid entrén pryddes av en stor indisk elefant. – I den lite vildvuxna trädgården fanns små bersåer med bord och några stolar, och allt andades frid och harmoni.

Väggen i hotellentrén pryddes av en indisk elefant.

* * *

Under frukosten samtalade jag med ett par från Hamburg, som nu avslutat sitt mångåriga seglarliv och bosatt sig vid Rubicón på Lanzarotes sydkust. De var på tillfälligt besök i Las Palmas. De berättade att för några dagar sedan sjönk en segelbåt i Rubicóns hamn! En skrovgenomföring hade lossnat under natten. Nu hade man från hamnen ringt ägaren, som var på tillfälligt besök i Tyskland. Han hade säkert inga svårigheter att hålla sig allvarlig! Måste vara förfärligt att få ett sådant besked!

Både Helmi och jag drog en suck av lättnad! Lättnad över att vi faktiskt kostat på oss att byta ut alla genomföringar under vattenlinjen. Det kostade visserligen ”skjortan”, men med en sådan berättelse på nära håll, då inser man att säkerheten bara måste få gå först.

* * *

Sedan 2 veckor väntar vi nu på ett block till storseglet. Ett block, som har skickats till oss från Göteborg. Det har säkert fastnat i tullväsendets lokaler. Vi hoppas dock att det skall komma under kommande vecka, så att vi kan segla vidare. Puerto Rico på Gran Canarias sydkust är nästa mål.

Spännande fortsättning följer!

På Gran Canaria (liksom på många andra platser i Spanien) firas det. Det finns inget som är för litet för att firas. Och som det firas! Är det inte fyrverkerier, så är det parader. Kombinerat med ett hejdundrande festande.

Nyårsnatten stod vi på akterdäck tillsammans med våra nyvunna seglarvänner Elisabeth och Kaarina och beskådade det jättelika fyrverkeriet. Det lyste så vackert upp hela hamnbassängen. På 12-slaget dånade de stora fartygens majestätiska åsktrumpeter, varpå vi naturligtvis måste svara med lilla ”Helmis” enkla signalhorn. Nåja, skam den som ger sig! Vi finns vi också!

Bild från ”uppvärmningen” på en lokal liten restaurang här i hamnen. Små påsar med hattar, lösnäsor, girlanger och allehanda krimskrams bidrog till att förhöja stämningen. Alla som deltagit i en svensk Kräftskiva vet vad vi talar om. – Notera ställets rikliga vinförråd.

* * *

De Tre Konungars Dag (På spanska: ”Los Reyes Magicos”, De Magiska Konungarna), eller ”Trettondagen”, som vi ofta säger i Skandinavien, firas naturligtvis. Ordentligt. Enligt traditionen var det den dagen, som ”De Tre Vise Männen” kom fram till stallet med Maria, Josef och Jesus-barnet för att frambringa sina gåvor. Ett uttryck för detta finner vi i Ryssland (Sankt Nicolaus, därav ”Santa Claus”), där vår motsvarighet till ”Jul” firas först just på ”Trettondagen”. Det var då Kasper, Melker och Baltazar kom fram till Betlehem för att överlämna sina gåvor.

* * *

Här i Las Palmas på Gran Canaria firas ”Trettonafton” med en magnifik parad. Det måste vara tusentals involverade i detta stora spektakel! Vid 19-tiden på kvällen (vi hade småfrusit i 2 timmar innan det satte igång; detta pga den lokala något annorlunda tidsangivelsen!) satte prosessionen igång. Trafiken stängdes av, och stora lastbilar med massvis av sjungande och dansande ungar – allt från småskoleungar till tonåringar – åkte förbi ackompanjerade av en kakafoni av musik och allehanda tjo-och-tjim. Däremellan allehanda gatumusikanter och gatukonstnärer, som underhöll publiken. Många av stadens stora affärer hade egna lastbilar med lätt dold reklam för sin verksamhet. Allt dock dränkt i stora godissäckar, ur vilka det östes ut karameller till den omgivande publiken. Helmi hade en sagolik förmåga att fånga upp massvis av karameller och choklad! Lyckan att stå bredvid henne!

Pga mörkret och att paraden hela tiden var i rörelse, blev dessvärre många av bilderna något oskarpa.

Paraden närmar sig med allehanda uppträdanden.

En massa ungar i alla åldrar uppträdde på lastbilarna…

En del ”Free-lancade” i egen mundering! – Notera alla konfetti och annat papper, som slängdes ut en masse…

Konfetti och allehanda pappersavfall spreds effektivt ut med luftpumpar.

Här fick vi på samma bild med Spidernan, Läderlappen och Stålmannen/Superman!

Så fortgick det i flera timmar. Det måste ha varit tusentals människor, som engagerade sig i detta evenemang. För att inte tala om alla föräldrar, som skulle lämna i en del och sedan hämta alla ungarna i en helt annan del av stan! Vårt Lussefirande på dagis är bara en mild västanfläkt mot vad spanska föräldrar klarar av vid alla dessa parader!

* * *

Trettondagen är en traditionell familjehögtid. Då samlas hela familjen (och det vill inte säga lite!) för att ”visa upp julklappströjan” och annat sevärt. I eftermiddags tänkte Helmi och jag äta en ”lätt och sen liten lunch” längs med raden av trevliga små restauranger här på stan. Inte en chans! Fullt med folk överallt! Allt fullbokat med gäster i bästa ”gå-bort-stass” med hela släkten. Det märktes tydligt att Trettonhelgen verkligen är en högtid, då Familjen samlas!

I år inföll Trettondagen på en söndag. För att denna ”helgdag” inte skall ”försvinna”, har tydligtvis fackföreningsrörelsen i hela Spanien fått igenom, att efterföljande måndag då skall vara ledig. Så att man kan vila upp sig efter allt festandet under De Tre Konungars Dag.

Är det av samma anledning, som den svenska Midsommaraftonen alltsedan 1954 alltid förläggs till en fredag. Så att svenskarna kan återhämta sig efter midsommarblotet….

Efter några riktigt varma och sköna veckor här på Kanarieöarna, har ett lågtryck dragit in. Det blåser styv kuling med 15-17 m/sek, och det skumpar ordentligt där utanför pirarna. Vilken tur att vi lyckades klämma in oss här i Marinan i förra veckan! Visar en bild, tagen idag på förmiddagen, där den orangefärgade räddningskryssaren lyckats få tag på en segelbåt, som fått problem; slitit sig från ankarplatsen?

Räddningsbåten hjälper haveristen in mot kaj.

* * *

Som på så många andra platser i världen, domineras Julen av fr. a. julhandeln, med allehanda färgglada prylar som vi bara måste ha.

Dessbättre tycker vi oss nu allt oftare i varuhusen se en liten julkrubba med herdarna, de tre vise männen och djuren runt omkring. Så som det egentligen var tänkt. – Igår såg vi ute på ett torg en fantastisk uppsättning av ett öken- och berglandskap med små miniatyrer av palmer, kameler, hantverkare, herdarna, de tre vise männen, mm. Om man gick långsamt runt hela utställningen, fick man se hela Juleevangeliet utspela sig! Riktigt roligt och fint att man tagit tillvara på det ursprungliga, det som det egentligen handlar om.

På ett torg i centrala Las Palmas har man satt upp ett riktigt litet konstverk, …..

…, där Juleevangeliet spelas upp.

* * *

Tillbaka till Tomtarna, som vi ju i alla fall förknippar med Julen! Uppe på La Graciosa i norr är han på väg upp till taket och skorstenen.

Tomten på våg upp mot skorstenen…

Här hemma i båten har vi införskaffat en alldeles äkta liten plastgran från IKEA, och tillsammans med lite julpynt ser den inte så tokig ut!

Vår egen alldeles äkta lilla plastgran pryder sin plats i båten!

* * *

Vi den här tiden förra året var vi fortfarande ute på Atlanten, och vi hade några dagar kvar innan vi kom fram till Karibien. Det var Julen som vi firade under segel! En Jul vi minns!

Förra årets Tomtepar står sig bra! Får förnyat förtroende i år också.

Med detta önskar vi er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

* * *

Vi återkommer under veckan med hur reparationer, byte av reservdelar, mm. förlöper. Och om vi kan få förlängt ”uppehållstillstånd” i Marinan. – Spännande fortsättning följer!

Vi har så småningom kommit tillbaka till Las Palmas, som är något av vårt nav här på Kanarieöarna. Inte bara för att det ligger så centralt i ögruppen, utan också för att härifrån går det många och bra flygförbindelser med Sverige och övriga omvärlden. Och det är nära till flygplatsen. Dessutom finns det mycket kvar att utforska på den här ön.

Det har varit en del strul innan vi kunde få en plats här. Naturligtvis helt fullt inför julhelgen. Och vi, dvs. jag, var dum nog att i oktober tro på hamnkontorets lite optimistiska manana-mentalitet, att ”det där löser sig”.

Nåväl, skam den som ger sig! Efter att ha legat för ankare utanför hamnen en natt, tog vi jollen in till Marinan och stegade på nytt in på hamnkontoret; vänliga som alltid, men nu med en föresats att ”ett-Nej-är-inte-ett-Nej!” Efter minst en timmes förhandlande, utan några överdrifter, kom vi ut med papper på att vi fick ligga här inne i hamnen fram till den 30/12 2018. På en lite dyrare plats, men eftersom Marinan redan från början är väldigt billig, har inte det ökade priset så stor betydelse. I varje fall inte i ett kort perspektiv.

Sååå! Enligt väderleksprognosen kommer julhelgen att vara tämligen blåsig här på Kanarieöarna, och då är det skönt att slippa behöva ligga på svaj och skumpa runt. Det brukar inte bli så värst mycket sömn under sådana nätter.

Dessutom planerar jag att under ”Mellandagarna/Romjula” ta en kort tur hem till Arlanda och Stockholm för att hos Andreas hämta en försvarlig hög reservdelar, som jag har beställt. Det är tämligen besvärligt att skicka varor till Kanarieöarna (trots EU), så det enklaste var att beställa en billig SAS-biljett med direktflyg. Och efter 2 nätter ”hemma” flyga ner igen, nu med flera hopvikbara väskor med allehanda reservdelar till båten. Sådant som ”kan-vara-bra-att-ha”. Och det är mycket som ”kan-vara-bra-att-ha” på en båt, så det skulle ha varit svårt att få plats med allt detta i jollen. Och sedan ut till båten där ute på svaj på ankare. Särskilt om det är blåsigt och lite skumpigt. – Det var m.a.o. en viss lättnad att vi får ligga kvar här inne i hamnen, i varje fall fram till dess att jag kommer tillbaka från Stockholm. Så får vi se sedan.

Spännande fortsättning följer!

Så är det dags för Lucia igen. Förra året vid den här tiden var vi på väg över Atlanten från Kap Verde till St.Lucia (!). – Vi tycker Stjärngossen på bilden från förra året gjorde sig så bra, att han får förnyat förtroende detta året också.

Svenska Högtider måste traditionsenligt respekteras, ”varhelst en svensk sjöman på jorden vankaaar” (fritt efter Harry Brandelius).*

* * *

Vi styr nu söderut igen från La Graciosa i norr, och har kommit till sydöstra delen av Fuerteventura, som vi besökte tidigare i höst (8-13 okt. 2018). Det är lite kyligt på kvällarna (långbyxor och någon tröja), men på dagarna är det vanligtvis fortfarande shorts och T-shirt/linne, som gäller. Vi gillar hamnen här; lugnt och stilla, låg kostnad, vatten och el på bryggan. Trevlig liten stad med färskvarubutiker i närheten.

Fräscha toaletter, men bara kallvatten i duschen (”Men vad rör väl det oss, vi riktiga Vikingar?!”). Nåväl, Helmi duschar ombord, där vi har ordentligt med varmvatten, men min frisyr behöver inget varmvatten, och min morgontvagning sker i marinans kallvattendusch. – OK, Helmi tittar ibland lite misstänksamt på mig, och tycker att det måste vara rekordfart på den duschningen. Men jag vidhåller att det varje morgon är samma grundliga tvagning som alltid. Så det så!

Till helgen planlägger vi att ge oss iväg igen, och förhoppningsvis är vi i Las Palmas på Gran Canaria i början av nästa vecka. Där tänker vi stanna kvar över Jul och Nyår, och en bit in på det nya året. Detta eftersom vi har en del att reparera på båten. På en båt är det alltid något att göra! Det är bara att inse det.

* * *

Under dagen har den orangefärjade Sjöräddningsbåten ”Salvamento Marítimo” tvärs emot oss på andra sidan hamnen hastigt begivit sig iväg från sin kajplats och ut på det något blåsiga havet. Vi hörde bara att någon hamnpolis ropade: ”Go! Go! Go!” Och därefter drog de iväg i full fart. – Vi vet inte vad som skett denna gång, men de hade inga flyktingar i släptåg nu. Kanske ett något lite enklare räddningspådrag av någon lokal fiskare med bränsleproblem denna gång.

* * *

Här i hamnen har vi försökt att avyttra våra gamla 20 liters dieseldunkar, som stått på däck i mer än ett år. De tar bara en massa plats, och vi har inte behov för dem längre. Så långa överfarter som över Atlanten planerar vi inte längre, i varje fall inte i nuläget. Utöver kostnaden för dieselinnehållet, tar vi inget betalt, bara vi blir av med dem.

Jodå, vi har just nu blivit av med de flesta av dunkarna. En fransman var själaglad! ”Tänk! Just sådana som jag letat efter!” Han ville absolut betala för dem, även om de var tomma.

”Det behövs inte! Bara jag blir av med dem!” sa’ jag. – Jodå! Han insisterade på betalning, men dessvärre hade han just då inga pengar. ”Men jag är ju fransman! Jag har en flaska ‘du Bon Vin’!” Och så försvann han ner i katakomberna i båten och kom upp med en flaska gott slottsvin av god årgång. ”Voilà!” Cést bien ca?!” – Behöver jag berätta att det smakade utmärkt?! – Skall vi kalla det bonuspoäng?!

Spännande fortsättning följer!

Vi har nu legat i La Graciosas hamn Caleta de Sebo i en dryg vecka. Vi hade hört mycket talas om denna avlägsna och något säregna ö, som också markerar Kanarieöarnas norra utpost.

Bland marinbiologer har Kanarieöarna ett speciellt stort intresse, eftersom det ligger vid det ställe, där det kalla havet i norr möter det varma i söder.

Ön var länge obebodd pga det karga klimatet, men 1867 flyttade 7 familjer hit, förmodligen från grannön Lanzarote. Man livnärde sig huvudsakligen på fiske och lite grönsaksodling samt en och annan get. Från Lanzarote förde man med sig kunskapen om att utvinna salt från havet genom att utnyttja värmen och vindarna. Detta var helt nödvändigt för att kunna konservera fisken, då djupfrys ännu inte existerade och istillverkning inte var möjlig på dessa varma breddgrader.

Kyrkan var alltid närvarande i befolkningens vardag, och befolkningens vardag påverkade också kyrkan. Bilderna inifrån den lilla kyrkan vittnar om detta.

Interiör från den lilla kyrkan i samhället.

Predikstol av roder med texten ”Guds Ord”; kanske symbol för ”Rätt Kurs”.

* * *

Den karga vulkaniska ön har sin skönhet.

Det karga landskapet har sin skönhet. – Vi har inte bestigit denna vulkan, men under våra många och långa promenader har vi dock gått runt den.

Det utsatta läget ute i Atlanten har gjort ön till ett Eldorado för bl.a. surfare. Vi bevittnade hur ungdomar bemästrade brädan inne i dessa väldiga vågor, även om vi inte lyckades fånga dem på bild just inne i vågkammen.

Imponerande vackert med dessa jättevågor! Att ungdomar på sina brädor klarar av att balansera undan det framrusande vattnet!

Väl inne bland klipporna blev vi varse den enorma kraften i de framrusande vattenmassorna.

En dag upptäckte vi välkända Skeppet ”Älvan”, som låg för ankare utanför stranden. Det är Stockholms Maringymnasiums skolskepp, som vi mött tidigare i Arrecife på Lanzarote.

* * *

Det går fortfarande att hitta en skyddad liten ankarvik….

…..med en egen sandstrand.

* * *

Man slås av hur rent det är på ön. Inget skräp, utan man plockar upp efter sig. Miljöbehållare för glas, metall och plast finns uppsatt på många ställen i detta lilla samhälle. Här ligger Karibien långt, långt efter! – T.o.m. på de 2-3 byggarbetsplatser, som vi såg, lade man genast allt byggavfall i c:a 1,5 meter stora säckar av armerad plast med kanvaslinor, och som fraktades ner till färjan för vidare transport till deponi på Lanzarote. Inget skräp liggande på gatorna!

Längs med de sandiga gatorna håller man snyggt och prydligt. Kakel på väggar och trottoar, och välmålade vita hus med blå eller gröna dörrar och fönster.

Ibland också med blomsterarrangemang.

* * *

Hur fungerar ett sådant samhälle med 650 själar i denna avlägsna del av världen? Jag tog kontakt med Kommunalnämnden för en liten intervju. Man lever som man ”alltid” har gjort, med fiske, några getter och lite grönsaksodling. Nästan alla har arbete på ön, bara några få veckopendlar till huvudön Lanzarote. På senare år har turisterna börjat komma, dock fortfarande i liten skala. Det har gett en del inkomster från bl.a. uthyrning av cyklar, ”Safari-turer” med de 4-hjulsdrivna bilarna av Landrover-typ. De tre små livsmedelsbutikerna har fått ett större kundunderlag. Och inte minst restaurangerna har blomstrat upp.

Det finns 80 barn på ön, som går i en skola med undervisning upp till och med 8:e klass. För högre undervisning får barnen inackorderas på Lanzarote.

Det finns en liten hälsostation med 2 sjuksköterskor och 2 läkare dagtid. Jag uppfattade inte om de tjänstgjorde samtidigt eller om de turades om varannan vecka. – Det finns ett litet apotek och en bank. Dessutom troligen världens minsta postkontor; en öppningsbar lucka i ett bostadshus, genom vilket all posthandtering ägde rum. Öppet klockan 11-13, måndagar till fredagar. Så det så.

Den enmansbetjänade polisstationen var stängd för dagen; ”han har inte så mycket att göra”, enligt kommunens representant. Generellt sett är det tydligtvis väldigt lite problem på ön. Under högsäsong (juni-september) med mycket turister kan det vara en del mudder, men annars inte.

Det har funnits storstilade planer för öns s.k. ”utveckling”. Bland alla stolligheter fanns planer på att anlägga en stor marin örloggsbas på ön. Vidare har man utrett möjligheten att bygga upp ett stort oljeraffinaderi här! Ett gigantiskt hotellkomplex med casino har man också spekulerat i.

På det lokala lilla muséet konstaterar man torrt att inget av dessa galenskaper överlevde skrivbordsstadiet. Och tur är väl det! Lokalbefolkningen verkar helst vilja fortsätta att leva på samma stillsamma sätt som man gjort i varje fall de senaste 50 åren. Visst är det bra med utveckling och att turister kommer hit, men det måste ske med respekt för den mycket säregna naturen och det mycket speciella levnadsmönstret här på ön.

Isla Graciosa är en av höjdpunkterna på vår resa!

Vi har nu kommit till den lilla ön La Graciosa, strax norr om Lanzarote.

För 2 dagar sedan, den 24/11 -18, lämnade vi Lanzarotes huvudstad Arrecife, och seglade för en SV vind på 8-10 m/sek med full genua och revad stor, vilket gav oss en härlig slör på mellan 7 och 8 knop, när det gick som bäst.

Vi rundade Lanzarotes nordspets och anropade Marina La Graciosa i Caleta de Sebo på öns SV del. Jodå, vi fick svar av tjänstgörande vakt, men ingen bryggplats kunde man erbjuda, eftersom jag inte hade reserverat i förväg.

-”Men jag har visst försökt att reservera kajplats! Många gånger! Under 6 veckors tid! Men aldrig några ordentliga svar från administratörerna i Las Palmas!” – Detta är ett välkänt fenomen bland seglare i Kanarieöarna, att den statliga hamnmyndighetens datoriserade bokningssystem via Internet är utomordentligt komplicerat, och ofta får man inte ens ett elementärt svar, att förfrågan överhuvudtaget har kommit fram.

– ”Spelar ingen roll! Datorn säger att dokumenten inte är i ordning. Och dessutom är inte hamnkaptenen på plats förrän på måndag morgon! Men ankra gärna utanför Playa Francesa på sydkusten, och kom igen på måndag! Ha en trevlig helg!” – Det jag tänkte då, är inget som lämpar sig i tryck, så vi går raskt vidare.

* * *

La Graciosas stad Caleta de Sebo ligger på SV delen av ön, tvärs över sundet till Lanzarote.

Under den gångna helgen har vi legat för ankar strax utanför Playa Francesa på öns sydkust. Där ligger man skyddad för de förhärskande nordliga vindarna, som orsakas av det stora högtrycket över Azorerna. Men en hel del svall kommer i alla fall in från Atlantens dyningar i väster, så nog rullade det en del. Och under helgen har vi efter lite detektivarbete funnit orsaken till en del av allt knirr-och-knarr i båten, som kan störa nattsömnen. Man lär ju känna sin båt under sådana nätter! Efter att en del tampar surrats om, är det nu rätt tyst i båten.

* * *

Idag på morgonen anropade vi hamnkaptenen i Marina La Graciosa. Vi uttalade vår nöd, och hur orättvist vi kände oss behandlade av byråkraterna i Las Palmas. Det där tog skruv! Det visar sig att det finns en långvarig konflikt mellan den lilla ensamma ön i norr och centralorten på Gran Canaria. Och när den vänlige och utomordentligt hjälpsamme hamnkaptenen förstod, att vi verkligen försökt följa regelverket, fixade han raskt en kajplats åt oss. Vi får stanna hur länge vi vill. Säg bara till om vi behöver någon hjälp! – När man stöter på en så vänlig och hjälpsam människa, då kan man börja tro på en framtid för mänskligheten. En hedersman!

Sååå, nu är vi ordentligt förtöjda i den lilla hamnen på Caleta de Sebo på La Graciosa, och här stannar vi ett bra tag.

* * *

Inre delen av den lilla hamnen med en liten badstrand och några små restauranger och gatuserveringar.

Vi har tagit en första liten titt på samhället här. Det är ett litet samhälle, där utvecklingen nästan verkar att ha stått stilla i åtminstone 50 år. Det bor 650 själar här, och som verkar livnära sig på fiske, getosttillverkning, konsthantverk och på sistone dessutom en växande turism.

Det är inget samhälle med något tjo-och-tjim, utan det är framför allt stillheten och den orörda naturen, som attraherar. Det är nog bra det där med turism och utveckling, men man får bara hoppas att det är rätt sorts turism, som står för dörren. En turism, där man respekterar den mycket säregna naturen och det mycket genuina livet här på ön.

Södra delen av La Graciosa. Playa Francesa, där vi låg för ankare under helgen, ligger på öns sydkust, vid ”Googles” logo.

* * *

Det finns flera långa turslingor för fotvandring på ön. I morgon skall vi gå ner till Playa Francesa, där vi låg för ankare under helgen. Senare planlägger vi långturer upp till öns nordspets. Mer om detta senare. Spännande fortsättning följer!