Vi har varit en sväng upp på land. Helt frivilligt, får vi väl tillägga.

I samband med en del rör- och slangarbeten ombord, upptäckte gubbarna på varvet, att några skrovgenomföringar under vattenlinjen föreföll att läcka små mängder vatten. Och att avstängningskranarna gick väldigt trögt. Det kan tyda på att genomföringarna börjar korrodera, och att det är hög tid att byta.

Skulle en sådan lossna från skrovet, sprutar vattnet in under högt tryck! Om man skall hinna upptäcka detta i tid, när det sker, då skall man ha tur. Och sedan hitta vilken av alla våra 13 skrovgenomföringar under vattenlinjen som lossnat, kvickt täta med en träkon långt nere vid botten och långt inne i trånga och mörka utrymmen; ja, då skall man ha ett visst mått av tur.

Vilket material skulle vi nu välja? Kompositmaterial, mässing, rostfritt eller brons? – Kompositmaterial har fördelen att utöver att vara billigast dessutom inte påverkas av elströmmar i vattnet, elströmmar från dåligt isolerade båtgrannar. Dock kan gängorna dras sönder vid monteringen. – Telefonsamtal med Christer Johansson på varvet hemma i Holmsund utanför Umeå verifierade vad man här föreslagit: brons. Visserligen i särklass dyrast, men definitivt det bästa. När det gäller så fundamentala detaljer som skrovgenomföringar, då finns det inga kompromisser.

Varvets mekaniker beställde hem alla kranar och rördetaljer efter måttagning, och några dagar senare lyfte den stora kranen upp båten på land. Undervattensskrovet såg tämligen bra ut efter bottenmålningen i september 2018. – Mekanikerna Antonio och hans son Aythami är verkligen duktiga! De arbetade effektivt från både utsidan och insidan, och efter några dagar satt alla nya genomföringar på plats.

 

 

 

 

* * *

 

Under tiden båten stod på land, bodde vi på ”Guesthouse Katánka” inne i Las Palmas, inte långt från hamnen.  Ett charmigt litet familjeägt hotell, där värdparet, han italienare och hon från Chile, på morgnarna turades om att samtala med gästerna under frukosten. De väntade nu sitt tredje barn. – Namnet på hotellet kom från en indisk berättelse om en liten ö, där invånarna levde i fred med varandra och nära naturen. Huvudpersonen i berättelsen var en stor elefant med just namnet Katánka. – Inredning och utsmyckning på hotellet gick i indisk stil, och väggen vid entrén pryddes av en stor indisk elefant. – I den lite vildvuxna trädgården fanns små bersåer med bord och några stolar, och allt andades frid och harmoni.

 

 

* * *

 

Under frukosten samtalade jag med ett par från Hamburg, som nu avslutat sitt mångåriga seglarliv och bosatt sig vid Rubicón på Lanzarotes sydkust. De var på tillfälligt besök i Las Palmas. De berättade att för några dagar sedan sjönk en segelbåt i Rubicóns hamn! En skrovgenomföring hade lossnat under natten. Nu hade man från hamnen ringt ägaren, som var på tillfälligt besök i Tyskland. Han hade säkert inga svårigheter att hålla sig allvarlig! Måste vara förfärligt att få ett sådant besked!

Både Helmi och jag drog en suck av lättnad! Lättnad över att vi faktiskt kostat på oss att byta ut alla genomföringar under vattenlinjen. Det kostade visserligen ”skjortan”, men med en sådan berättelse på nära håll, då inser man att säkerheten bara måste få gå först.

 

* * *

 

Sedan 2 veckor väntar vi nu på ett block till storseglet. Ett block, som har skickats till oss från Göteborg. Det har säkert fastnat i tullväsendets lokaler. Vi hoppas dock att det skall komma under kommande vecka, så att vi kan segla vidare. Puerto Rico på Gran Canarias sydkust är nästa mål.

Spännande fortsättning följer!