S/Y Helmi

Vi har idag tagit jollen från vår ankarplats in till en hörna av hamnen, där vi kunde lämna jollen några timmar. Efter att tidigare travat runt på stans gator, tänkte vi nu följa den fint tillrättalagda strandpromenaden. Här kan man strosa flera kilometer precis ovanför strandlinjen längs med en fint anlagd plattgång. – Som omväxling till den annars sterila ökenmiljön, fann vi här prydliga kaktusplanteringar med små gröna gräsplättar, med riktigt gräs! Måste gå åt mycket vatten för att hålla dem gröna!

Vi passerade ett privat villaområde med små välskötta, om än inte ”trädgårdar”, så i varje fall lite växtlighet.

Välskötta områden, om än något kargt.

Så passade vi på att se till vårt nya sommarhus, ”Casa Gabrielsson & Mählck”, med utsikt över havet och vår ankringsplats. – Vi ser att namnskylten inte har kommit på plats ännu.

* * *

Det har slagit oss hur mycket Afrika har influerat kulturlivet här. Detta var mycket påtagligt redan på Kap Verde, som har en dyster historia som omlastingsstation för slavhandeln på 1600- och 1700-talet, men även här på Kanarieöarna finner vi afrikansk påverkan. I musiklivet men också i klädesbutiker och konst- o. souvenirbutiker blir man påmind om det afrikanska arvet.

Keramikbutik med både krukor och prydnadsföremål, som i både form och färgsättning för tanken till afrikansk kultur.

* * *

I viken, där vi ligger för ankare, har man en mycket livaktig seglarförening, där man tar hand om ungdomar, som annars kanske skulle ha hamnat på glid. Förutom brädsegling och kajakpaddling, har man seglingsregattor på söndagarna. Små Optimistjollar för de minsta. Till min stora glädje upptäckte jag även att de lite större båtarna hade en segelsättning, som jag aldrig tidigare sett. Endast på bilder med afrikanska motiv. En sorts Spri-segel, där spri-staken går framför masten och gör att man får en sorts försegeleffekt. Vi tog några bilder av båtar, som passerade precis bredvid oss.

En av dessa små segelbåtar med en närmast Afrika-inspirerad segelsättning.

Grabbarna verkade att ha kul tillsammans!

Här ser man riggen lite tydligare, på väg in mot sta’n. – Här ser man också det nordafrikainspirerade byggsättet med platta hustak. – Det skulle aldrig fungera i Skandinavien med våra snömängder!

* * *

I morgon tar vi bussen in mot centrala delarna av ön. – Spännande fortsättning följer!

På stadsvandring i Gran Tarajal på Fuerteventura upptäcker vi de stora husmålningarna. Har inte en aning om det är beställningsverk.

Fasadmålning.

Marina motivet är genomgående.

Målningarna är mycket välgjorda. – Även trafikhindren, ”gråsuggorna”, är fint målade. Något för gatukontoren hemma i Sverige att ta efter?

* * *

På strandpromenaden finner vi denna skapelse, ”Biblioplaya”, en box för byte av utlästa böcker! Vi fann faktiskt 1:a delen av Millenie-trilogin av Stieg Larsson, på engelska.

Box på stranden för byte av böcker, ”Biblioplaya”.

* * *

Ikväll skall vi gå ut och äta på en fin fiskerestaurang här i hamnen. Restaurangen ligger på baksidan av ortens fiskemottagning, där Dagens Fångst tas emot. Färskare fisk må man nog leta efter! – Utsökt god mat tillsammans med en flaska gott svalt vitt vin! Med all respekt för Konsums Fiskpinnar, men det här var jammen något annat än, det!

* * *

Eftersom väderleksprognosen ser bra ut, seglar vi nog till Puerto del Rosario längre norrut på Fuerteventuras östkust i morgon. Spännande fortsättning följer!

När vi vaknade upp efter den första natten efter första ankringen på länge, och kollade att ankaret satt ordentligt fast, upptäckte vi några mörka ”skuggor/skygger” på den ljusa sandbotten. Tänkte först att det var några stora stenar på botten, men så såg vi att ”stenarna” rörde sig där nere på 4-5 meters djup.

Vi tittade närmare, och fann ut att det var rockor! 3-4 stycken, av vilka vi lyckades få med 2 stycken på samma bild. Vi uppskattar att de var c:a 80 cm i diameter.

En 80 cm stor rocka under båten i morse. Man anar på bilden den c:a 50 cm långa gadden/halen.

Och här har vi ”kompisen”! Två stycken på samma bild.

Vi har också en liten videosekvens, men den klarar jag tekniskt sett inte av att få med i bloggen. – Bilderna tagna från båtdäck visar naturligtvis inte lika mycket detaljer, som man ser genom exv. en cyklop eller en undervattenskamera, men sådan utrustning har vi inte.

Nu är inte vanliga rockor farliga, som exv. ”Djävulsrockan”. Det är väl som med huggormarna; bara man låter dem vara ifred, försöker de nog komma undan. – Men nog tittade jag mig omkring ordentligt, när jag tog kvällsdoppet från akterdäck!

* * *

Senare på dagen nåddes vi av det verkligen glädjande budskapet att dr. Denis Mukwege får Nobels fredspris i år! Oerhört glädjande! Vi har följt honom i många år i hans arbete för kvinnor som utsatts för sexualiserat våld som led i en krigsstrategi i inbördeskriget i Kongo-Kinshasa. Och att priset delas med Nadia Murad, den yazidiska människorättsaktivisten, som givit röst åt alla dessa tusentals kvinnor, som blivit offer för – i detta fallet – IS-krigarnas brutalitet; det tyder på ett riktigt tänkande hos nobelkommitén i Oslo.

Vi träffade dr. Denis Mukwege efter en föreläsning i oktober 2016 i Umeå , där han är medicine hedersdoktor. Under föreläsningen visade han en film från operationssalen med sekvenser, som får vem som helst att sucka djupt. Vi beskriver här inga detaljer.

Närbild, som vi tog efter en oförglömlig föreläsning i Umeå i oktober 2016.

Nu är inte avsikten med seglingsbeskrivelsen på vår blogg att beskriva annat än just våra erfarenheter och tankar kring vår långsegling, men samtidigt är detta en så glädjande händelse, att vi känner att vi bara måste få med oss några tankar kring detta.

* * *

Så tillbaka till vår lilla värld i vår båt. Vi har nu pumpat dingen, satt den i vattnet och provat utombordarmotorn. Jodå, det fungerar fint. Med en blandning av piska och morot/gulerot startade motorn till slut. Det ser bra ut. – I morgon puttrar vi iväg in till sta’n/byen för att titta lite närmare på denna lilla stad. Och för att proviantera. – Återkommer.

Relationer ombord är ett ämne det skrivits mycket om, särskilt de senare åren. Man blir nästan skräckslagen, när man börjar läsa om detta ämne, över hur snett och galet det kan gå ombord på en båt.

Utan att på något sätt försöka täcka ämnet, kan det dock vara på sin plats att återge några tankar vi har gjort oss under de nu nästan 14 månader, som vi har varit på väg i segelbåt, och som inkluderar två seglingar över Atlanten.

Utöver generella regler för samlevnad, som gäller överallt, ställer miljön i en båt speciella krav. Det första och mest uppenbara är naturligtvis det begränsade utrymmet. Om känslosvallet i diskussionerna därhemma skulle ”ta ut svängarna”, kan man ju alltid gå runt kvarteret och sparka på en sten, till dess att man lugnat ner sig. På en båt kommer man inte längre än till fören. Det är 12 meter dit. Och sedan är det precis lika långt tillbaka. Redan här inser man snabbt, att båda/alla parter bara måste försöka hålla sams. Allt gammalt groll från förr måste man bara ha blivit färdig med, och lämnat kvar på kajen där hemma, innan man ger sig iväg. Att älta gammalt tjafs gagnar ingen ombord på en båt.

Precis som i livet generellt, måste man kunna backa emellanåt, inte tvunget alltid ”ha rätt”. Har man levt tillsammans i flera år, borde man ha kommit till insikt om att vår självkänsla inte står och faller med att alltid ha ”rätt”.

I arbetslivet har vi alla på olika kurser och föredrag av inhyrda konsulter fått höra hur viktigt det är med att vi ser varandra på arbetsplatsen. Att hälsa på varandra, ge ett litet vänligt leende och gärna fråga om hur det går för lill-jäntan där hemma, osv. Ett sätt att bry sig om varandra. Att se varandra.

Men hur gör vi hemma? Den som vi värnar allra mest om, sätter främst av alla, henne/honom verkar vi ibland bara förutsätta finns där. Alltid. Är vi lika uppmärksamma där hemma, som vi har lärt att vara på arbetet?

Vi har funnit det vara av stor betydelse, att ge varandra positiva kommentarer även i tämligen alldagliga situationer. ”Fint!”, ”Bra!”, ”Det där gjorde Du snyggt!”, ”Vad fint Du har dukat!” Det ger en positiv atmosfär, som också innebär en tillåtande attityd, att vi ibland kan göra tabbar, utan att det genast utlöser negativa kommentarer. Visst kan man ibland ha olika synpunkter, men den grundläggande atmosfären måste vara positiv.

* * *

Även för den allmänna trivseln ombord är det nödvändigt med en viss ordning. Småsaker tenderar annars att med tiden bli till irritationsmoment, och sådant måste undvikas.

Som ett led i strävan efter att undvika konfliktfyllda situationer, bifogar vi en bild, som vi fått av kusin Kristina och Hans. Den eviga diskussionen om huruvida männen bör sitta ner på toaletten för att undvika att skvätta omkring sig, har med denna klara och tydliga instruktion äntligen fått ett slut.

Instruktion över hur män kan sitta ner vid toalettbesök.

Efter denna tydliga instruktion av hur männen bör bete sig på toaletten, kan vi nu förpassa den diskussionen till historien.

* * *

Sent på måndag kväll, 9 juli 2018,  flyger vi hem, och kommer efter diverse mellanlandningar fram till Umeå ett dygn senare. Vi lämnar Kanarieöarna för denna gång för ”semester” tillsammans med våra kära där hemma. Vi reser tillbaka hit den 19 september 2018 och skall då ”torrsätta” båten en vecka på varvet här för rengöring, bottenmålning och diverse småjobb. Vår plan vidare är att under hela höst- och vintersäsongen segla runt bland alla de kanariska öarna. Vad vi gör till våren, har vi inte bestämt ännu.

Med detta avslutar vi bloggen för en tid, och hoppas på en ny spännande fortsättning i september!

Här är vi nu, Las Palmas på Gran Canaria.

Idag mitt på dagen kom vi så fram till Las Palmas på Gran Canaria. Det var här vi startade vår segling med ARC+ i november 2017. Efter två atlantöverseglingar, och 5 månader i Karibien, är vi nu tillbaka!

Det kändes både lite egendomligt och samtidigt så hemtamt. Vi visste precis var hamnkontoret ligger, bränslebryggan, dusch och toaletterna, affärerna…Vi kände oss välkomna överallt! Och personalen på både hamnkontoret och i Rolnautic (båttillbehörsaffären här bredvid) kände igen oss! Flera av teknikerna, som hjälpte oss den gången, vinkade glatt! Tror jag det; så mycket som de tjänade på oss! Jag riktigt såg hur Eurotecknet snurrade i ögonen deras. – Skämt åsido, det var ett glatt återseende, och vi ser fram till att nu kunna varva ner.

Vi stannar här en dryg vecka, och lämnar sedan båten här över sommaren. Sent på kvällen den 9 juli 2018 tar vi flyget via Madrid och Stockholm hem till Umeå, kommer fram sent tisdag kväll 10 juli. Vi reser tillbaka någon gång i september för att torrsätta båten en vecka, spola rent, bottenmåla och gå över diverse saker.

Våra planer vidare är att segla runt bland Kanarieöarna under hela nästa vinter. Sedan får vi se.