”Las Galletas” ligger på Tenerifes SSO spets.

Vi lämnade Puerto Mogán på Gran Canárias SV kust tidigt på morgonen den 20/2 -19, så fort solen började visa sig, eftersom det var 50 nm över till Tenerife, och vi inte ville komma fram till en okänd hamn efter mörkrets inbrott. Initialt vindstilla, så vi tuffade på för motor.

När vi kommit längre ut till havs, och bortanför vindskyddet från Gran Canaria, friskade vinden i, och vi kunde sätta segel. Härlig segling i 6,5 – 7 knop i 288 grader (i stort sett västlig kurs) i den NNO/NO-liga vinden!

Mitt på dagen, ungefär halvvägs mellan Gran Canaria och Tenerife, ser vi flera nordgående lastfartyg på AIS (satelitbaserat instrument för identifiering av andra fartygs ID, kurs och fart). Vi ser tidigt att ett av dem ser ut att gå på kollisionskurs med oss. Inga problem; vi går för väl synliga segel mitt på dagen, och vi har henne på vår babords sida. Eftersom det inte är trånga farvatten utan gott om plats, skall det stora handelsfartyget väja för oss.

10 nm från oss anropar vi det annalkande lastfartyget över VHF-radion; inget svar, trots att jag hört dess vakthavande styrman kommunisera med Tenerife Radio strax innan. Nytt anrop; fortfarande inget svar.

5 nm från oss anropar jag lastfartyget för tredje gången och frågar rakt på sak om jag kan fortsätta samma kurs och fart. Får då till svar, att ”javisst, fortsätt som tidigare! I will keep clear!” Lastfartyget ändrar kurs från 21 till 13 grader. Tänker tydligen gå framför oss. Samma fart, 14 knop.

Vid 3,5 nm från oss har AIS-en räknat ut, att lastfartyget kommer att gå 200 – 250 meter framför oss! Alldeles för liten marginal!

Vi ropar över VHF-radion, att marginalen är alldeles för liten, och att vi sänker farten. Det är naturligtvis det enda riktiga. – Inget svar.

Formellt har det stora handelsfartyget gjort rätt; har korrigerat kursen (om än först efter flera anrop), men pressar sig precis framför ett litet segelfartyg. Så gör man bara inte!! Eftersom det inte var några trånga farvatten, vore det naturliga i det läget att gå bakom det från styrbord kommande fartyget (dvs oss), antingen genom att ändra kurs åt styrbord (från hans synvinkel) eller sänka farten.

Nåväl, för oss var det inga problem att sänka farten. Så brått hade vi inte. Alla sjöfarare skall i god tid ge besked hur man tänker göra, så att man undviker när-situationer. Vi tycker dock att det är trist att professionella sjöfarare inte har bättre omdöme. – Dessbättre är det första gången något sådant händer oss. Tidigare har den stora handelssjöfarten alltid respekterat oss seglare, och i god tid korrigerat kurs för att undvika när-situationer.

* * *

När vi närmar oss Tenerife, får vi sällskap av ett stort stim av delfiner, kanske 15 – 20 stycken, som följer oss i bortemot en timmes tid. De ser ut att ha kul och leka precis bredvid och framför oss! De är blixtsnabba, och det är bara så vitt att vi fångar dem på bild.

Tre delfiner precis bredvid båten, en av dem just vid ytan. – Tenerife skymtar i bakgrunden.

* * *

Väl framme i Las Galletas (=spanska för ”kexen”), eller Marina del Sur de Tenerife, som det formella namnet på marinan heter, får vi till slut en hamnplats. Vi snurrade runt en stund i hamnen innan något  svar. Vi har i god tid beställt plats, men damen på vakt på hamnkontoret skulle först prata färdigt i telefon, innan hon kunde svara på vårt anrop på radio. Det var faktiskt så hon sa till mig efteråt! Otroligt! Men Tålamod är ju som sagt en dygd.

* * *

Vi har gjort några korta turer här i den lilla staden, och den ser riktigt charmig ut. Ser alls inte så där turistiskt exploaterad ut, som många turistmetropoler tenderar att göra. Ser ut att vara ett ställe, där lokalbefolkningen faktiskt också får plats!

* * *

Vi återkommer med fler spännande berättelser! Och flera bilder.

Vi hade tänkt att segla iväg till Tenerife idag på morgonen, men har beslutat att stanna några dagar till. Anledningen är att vi sett på flera väderlekssajter, att det skall blåsa upp ute till havs under dagen. Kuling och med upp till 20 m/sek i byarna. Och till i morgon har det hunnit bygga upp grov sjö. Snett framifrån.

Sådant ger man sig bara inte ut i. Inte frivilligt. Därför måste man alltid ha tillräckligt med marginaler, så att man kan vänta ut dåligt väder.

Sååå, på onsdag morgon 20/2 gör vi ett nytt försök. Vi tror att både vind och vågor då har lagt sig.

Vi kom hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust för några dagar sedan. Den korta sträckan på 4 sjömil (nm) från Puerto Ríco tog bara en knapp timme, men var av det något skumpiga slaget. Det hade blåst ganska mycket dagarna innan, och detta hade byggt upp en del vågor.

Efter att ha ”legat av oss” 2 veckor i en lugn och trygg marina i Puerto Rico, blev det ett ordentligt uppvaknande! Vissa tunga samt även ömtåliga saker går automatiskt att ställa undan på ett säkert sätt innan vi kastar loss. Men annat glömmer man lätt bort; kuddar, toalett-utrymmets allehanda korgar, mm. kastades snart omkring på golvet. Det såg mest ut som Jerusalems förstörelse!

För att Kung Neptun riktigt skulle påminna oss om att inte slappa av mellan varven, slumpade det sig så att vi var fem båtar, som skulle in i det trånga hamninloppet till Puerto Mogán samtidigt! Dessutom en bred katamaran och en snabbgående turbåt fullastad med turister på väg ut! Det var bara en sak att göra; sakta av, göra några extra varv runt, runt, runt utanför inloppet. Låta stressfinkarna rusa iväg in i den trånga hamnen. Sedan lugnt ropa upp hamnkapten över radio, och fråga om vi kan få komma in. Det blir så mycket enklare om man inte behöver ha 5-6 andra båtar i rörelse att hålla rätt på.

Den välkända byggnaden med Hamnkontoret vid inloppet till Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán är ett mycket speciellt litet samhälle på Gran Canarias SV-kust. Mycket väl skyddat från de vintertid förhärskande kalla NO/NNO-liga vindarna. Ursprungligen en gammal fiskeby, men på gamla fotografier från 1950-talet uppe i samhället kan man se hur mycket arkitekturen har förändrats. På 1980-talet fick en fransk konstnär i uppdrag att skapa en ort med klassiska kanariska drag. Resultatet har blivit enastående!

Enkla strama byggnader med en likartad arkitektur präglar fr.a. kvarteren närmast hamnen.

Långa smala gränder mellan välskötta hus, ofta med blomsterprakt.

Portaler och brovalv över hamnens inre vatten skapar en Medelhavskänsla; ett Kanarieöarnas Venedig.

Bakom de vitkalkade fasaderna ligger ofta trädgårdar med palmer och prunkande grönska.

* * *

Denna väldiga utveckling har naturligtvis satt sina spår. Det fiskas fortfarande, men inte i samma utsträckning som förr. Turistnäringen har brett ut sig som på så många andra håll. Dock har man bevarat större delen av den gamla stans charm med branta slingrande gränder, parallellt med den ”Venedig-inspirerade” moderna bebyggelsen nere vid hamnen.

I Gamla Stan, ovanför de tämligen nya husen nere vid hamnen, ringlar sig de smala gatorna högt upp. Ofta med mosaïk och kakel på husväggarna.

Detalj av en husvägg högt upp längs med bergväggen i gamla stan. Vitmålat så det förslår!

* * *

Under helgen här är det extra mycket liv och rörelse här i stan. På den traditionella fredagsmarknaden längs med kajer och pirar, säljs det mycket handarbeten, men också en hel del krims-krams. Just denna helg är det dessutom en stor musikfestival med allt från indiansk panflöjt och visor till svängigt rock-n’-roll. Dessutom en massa modernt, som jag inte ens försöker förstå. – Vi hade i alla fall trevligt tillsammans med besökande grannarna Anders och Gunilla, med syster, från Umeå.

* * *

I början av nästa vecka planlägger vi att segla över till ”Las Galletas” på Tenerifes SO-kust. Där blir vi några veckor. Hoppas bl.a. få besök av ditresta vänner från Norge.

I väntan på att allt skall vara färdigt med båten, har vi strosat runt i stan. På stranden borta vid den berömda Playa de las Cantéras fann vi detta konstverk på sandstranden. Tomten i sportbil! Säkert inkomstbringande för konstnären, eftersom det ofta klirrade till i hans hatt.

Konstverk på sandstranden.  Jultomten i sportbil.

* * *

Lite längre bort längs strandpromenaden finner vi ett litet plakat med en bild av Gregory Peck som huvudpersonen i filmen ”Moby Dick, den vita valen” (efter Herman Melvilles roman med samma namn), som spelades in här på stranden 1954. Snickarna vid den närbelägna marinbasen byggde en kopia i naturlig storlek av Den Stora Valen, och som utnyttjades vid filminspelningen. Regisören lär ha sagt att de viktigaste filmsekvenserna togs just vid den här stranden.

Upplysningar från Kommunen, att det var vid stranden här, som filmen om Moby Dick spelades in 1954.

* * *

Inne i hamnen ligger allt som oftast 2-3 stora kryssningsfartyg med massvis av turister. Lagom placerat precis intill ligger ett mycket stort akvarium (världens största?). Vi gjorde ett besök där, och blev imponerade av vad man fått till. Utöver en del ”småakvarier” på ”bara” några meter, låg sedan det enormt stora akvariet, som måste ha innehållit hundratals (tusentals?) kubikmeter havsvatten! Det var så finurligt byggt, att besökarna delvis gick igenom akvariet, med rörliga fiskar både under och ovanför samt på sidorna. Man fick ibland känslan av att befinna sig mitt i.

Ett korallrev med en rocka och strax nedanför en Murena, som slingrar sig runt bland håligheterna.

En 3 meters krokodil slöar vid vattenkanten.

2,5 meter haj på nära håll! – Dessvärre otydlig skärpa, eftersom föremålet rör sig.

* * *

Vi vänder ”hem” till båten. Vi får precis en vacker bild av ”Falken”, svenska Marinens skolskepp, som tillsammans med systerfartyget ”Gladan” byggdes på Stockholms örloggsvarv 1947. ”Falken” har legat här i hamnen några veckor, och det har varit drömmen för generationer av ungdomar att få följa med dessa vackra båtar!

”Falken” glider förbi alldeles bredvid oss.

* * *

Avslutningsvis tar vi med en bild av ett av alla våra Konstverk längs med långseglarhamnar vi passerat. Det hör liksom till att man sätter sitt ”bomärke”, att ”Här har vi varit!”  Kul att se att det fortfarande finns kvar. Våra seglarvänner ute i världen har sänt oss meddelanden och bilder att de har sett platser var vi har varit!

Vårt fina Opus från 2017/18 finns fortfarande kvar på stenmuren. Lacken har gulnat något.

* * *

Får inte plats med mer idag. Skriver nästa gång om Ensamroddaren (!) som nu är på väg över Atlanten!  – På torsdag, 31/1 -19, lossar vi förtöjningarna här i Las Palmas. Vi seglar ner till Puerto Rico på Gran Canarias sydkust.

Spännande fortsättning följer!

Vi har varit en sväng upp på land. Helt frivilligt, får vi väl tillägga.

I samband med en del rör- och slangarbeten ombord, upptäckte gubbarna på varvet, att några skrovgenomföringar under vattenlinjen föreföll att läcka små mängder vatten. Och att avstängningskranarna gick väldigt trögt. Det kan tyda på att genomföringarna börjar korrodera, och att det är hög tid att byta.

Skulle en sådan lossna från skrovet, sprutar vattnet in under högt tryck! Om man skall hinna upptäcka detta i tid, när det sker, då skall man ha tur. Och sedan hitta vilken av alla våra 13 skrovgenomföringar under vattenlinjen som lossnat, kvickt täta med en träkon långt nere vid botten och långt inne i trånga och mörka utrymmen; ja, då skall man ha ett visst mått av tur.

Vilket material skulle vi nu välja? Kompositmaterial, mässing, rostfritt eller brons? – Kompositmaterial har fördelen att utöver att vara billigast dessutom inte påverkas av elströmmar i vattnet, elströmmar från dåligt isolerade båtgrannar. Dock kan gängorna dras sönder vid monteringen. – Telefonsamtal med Christer Johansson på varvet hemma i Holmsund utanför Umeå verifierade vad man här föreslagit: brons. Visserligen i särklass dyrast, men definitivt det bästa. När det gäller så fundamentala detaljer som skrovgenomföringar, då finns det inga kompromisser.

Varvets mekaniker beställde hem alla kranar och rördetaljer efter måttagning, och några dagar senare lyfte den stora kranen upp båten på land. Undervattensskrovet såg tämligen bra ut efter bottenmålningen i september 2018. – Mekanikerna Antonio och hans son Aythami är verkligen duktiga! De arbetade effektivt från både utsidan och insidan, och efter några dagar satt alla nya genomföringar på plats.

De nya skrovgenomföringarna av brons är nu på plats.

Propellern är rengjord från beväxning samt inoljad.

Så lyftes lilla ”Helmi” varsamt tillbaka till sitt rätta element, vattnet!

* * *

Under tiden båten stod på land, bodde vi på ”Guesthouse Katánka” inne i Las Palmas, inte långt från hamnen.  Ett charmigt litet familjeägt hotell, där värdparet, han italienare och hon från Chile, på morgnarna turades om att samtala med gästerna under frukosten. De väntade nu sitt tredje barn. – Namnet på hotellet kom från en indisk berättelse om en liten ö, där invånarna levde i fred med varandra och nära naturen. Huvudpersonen i berättelsen var en stor elefant med just namnet Katánka. – Inredning och utsmyckning på hotellet gick i indisk stil, och väggen vid entrén pryddes av en stor indisk elefant. – I den lite vildvuxna trädgården fanns små bersåer med bord och några stolar, och allt andades frid och harmoni.

Väggen i hotellentrén pryddes av en indisk elefant.

* * *

Under frukosten samtalade jag med ett par från Hamburg, som nu avslutat sitt mångåriga seglarliv och bosatt sig vid Rubicón på Lanzarotes sydkust. De var på tillfälligt besök i Las Palmas. De berättade att för några dagar sedan sjönk en segelbåt i Rubicóns hamn! En skrovgenomföring hade lossnat under natten. Nu hade man från hamnen ringt ägaren, som var på tillfälligt besök i Tyskland. Han hade säkert inga svårigheter att hålla sig allvarlig! Måste vara förfärligt att få ett sådant besked!

Både Helmi och jag drog en suck av lättnad! Lättnad över att vi faktiskt kostat på oss att byta ut alla genomföringar under vattenlinjen. Det kostade visserligen ”skjortan”, men med en sådan berättelse på nära håll, då inser man att säkerheten bara måste få gå först.

* * *

Sedan 2 veckor väntar vi nu på ett block till storseglet. Ett block, som har skickats till oss från Göteborg. Det har säkert fastnat i tullväsendets lokaler. Vi hoppas dock att det skall komma under kommande vecka, så att vi kan segla vidare. Puerto Rico på Gran Canarias sydkust är nästa mål.

Spännande fortsättning följer!

På Gran Canaria (liksom på många andra platser i Spanien) firas det. Det finns inget som är för litet för att firas. Och som det firas! Är det inte fyrverkerier, så är det parader. Kombinerat med ett hejdundrande festande.

Nyårsnatten stod vi på akterdäck tillsammans med våra nyvunna seglarvänner Elisabeth och Kaarina och beskådade det jättelika fyrverkeriet. Det lyste så vackert upp hela hamnbassängen. På 12-slaget dånade de stora fartygens majestätiska åsktrumpeter, varpå vi naturligtvis måste svara med lilla ”Helmis” enkla signalhorn. Nåja, skam den som ger sig! Vi finns vi också!

Bild från ”uppvärmningen” på en lokal liten restaurang här i hamnen. Små påsar med hattar, lösnäsor, girlanger och allehanda krimskrams bidrog till att förhöja stämningen. Alla som deltagit i en svensk Kräftskiva vet vad vi talar om. – Notera ställets rikliga vinförråd.

* * *

De Tre Konungars Dag (På spanska: ”Los Reyes Magicos”, De Magiska Konungarna), eller ”Trettondagen”, som vi ofta säger i Skandinavien, firas naturligtvis. Ordentligt. Enligt traditionen var det den dagen, som ”De Tre Vise Männen” kom fram till stallet med Maria, Josef och Jesus-barnet för att frambringa sina gåvor. Ett uttryck för detta finner vi i Ryssland (Sankt Nicolaus, därav ”Santa Claus”), där vår motsvarighet till ”Jul” firas först just på ”Trettondagen”. Det var då Kasper, Melker och Baltazar kom fram till Betlehem för att överlämna sina gåvor.

* * *

Här i Las Palmas på Gran Canaria firas ”Trettonafton” med en magnifik parad. Det måste vara tusentals involverade i detta stora spektakel! Vid 19-tiden på kvällen (vi hade småfrusit i 2 timmar innan det satte igång; detta pga den lokala något annorlunda tidsangivelsen!) satte prosessionen igång. Trafiken stängdes av, och stora lastbilar med massvis av sjungande och dansande ungar – allt från småskoleungar till tonåringar – åkte förbi ackompanjerade av en kakafoni av musik och allehanda tjo-och-tjim. Däremellan allehanda gatumusikanter och gatukonstnärer, som underhöll publiken. Många av stadens stora affärer hade egna lastbilar med lätt dold reklam för sin verksamhet. Allt dock dränkt i stora godissäckar, ur vilka det östes ut karameller till den omgivande publiken. Helmi hade en sagolik förmåga att fånga upp massvis av karameller och choklad! Lyckan att stå bredvid henne!

Pga mörkret och att paraden hela tiden var i rörelse, blev dessvärre många av bilderna något oskarpa.

Paraden närmar sig med allehanda uppträdanden.

En massa ungar i alla åldrar uppträdde på lastbilarna…

En del ”Free-lancade” i egen mundering! – Notera alla konfetti och annat papper, som slängdes ut en masse…

Konfetti och allehanda pappersavfall spreds effektivt ut med luftpumpar.

Här fick vi på samma bild med Spidernan, Läderlappen och Stålmannen/Superman!

Så fortgick det i flera timmar. Det måste ha varit tusentals människor, som engagerade sig i detta evenemang. För att inte tala om alla föräldrar, som skulle lämna i en del och sedan hämta alla ungarna i en helt annan del av stan! Vårt Lussefirande på dagis är bara en mild västanfläkt mot vad spanska föräldrar klarar av vid alla dessa parader!

* * *

Trettondagen är en traditionell familjehögtid. Då samlas hela familjen (och det vill inte säga lite!) för att ”visa upp julklappströjan” och annat sevärt. I eftermiddags tänkte Helmi och jag äta en ”lätt och sen liten lunch” längs med raden av trevliga små restauranger här på stan. Inte en chans! Fullt med folk överallt! Allt fullbokat med gäster i bästa ”gå-bort-stass” med hela släkten. Det märktes tydligt att Trettonhelgen verkligen är en högtid, då Familjen samlas!

I år inföll Trettondagen på en söndag. För att denna ”helgdag” inte skall ”försvinna”, har tydligtvis fackföreningsrörelsen i hela Spanien fått igenom, att efterföljande måndag då skall vara ledig. Så att man kan vila upp sig efter allt festandet under De Tre Konungars Dag.

Är det av samma anledning, som den svenska Midsommaraftonen alltsedan 1954 alltid förläggs till en fredag. Så att svenskarna kan återhämta sig efter midsommarblotet….