S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


4 kommentarer

La Gomera; Charmigt återseende, men kalla vindar.

Under vår vistelse här på La Gomera drabbades i stort sett alla Kanarieöarna av påfallande kallt och regnigt väder. Blåsigt och med regnskurar flera gånger dagligen. Enligt berättelser från seglarvänner har Tazacorte på den västligaste lilla ön La Palma fått mycket stora regnmängder. Inte alls som vi varit vana vid, då shorts och T-shirt varit klädkoden. 

Nåväl, det är ju januari månad, och då sker sådant även här. Tidningsrubrikerna berättade att spanska fastlandet drabbats av snöstormar och att Madrids flygplats varit stängd. Vi har också hört om snöovädret, som dragit fram över Skandinavien. 

Senaste veckan har vädret förbättrats här, och det är nu varmt och skönt. Vi har kunnat utföra en del underhållsarbeten på däck, bl.a. 

 

Längst inne i den grunda delen av marinan ligger lokalbefolkningens små fiskebåtar. Ofta färgglatt målade.

 

* * * 

 

La Gomera är en nästan helt rund och ganska liten ö, SV om Tenerife. Den är historiskt intressant, eftersom det var härifrån som Kristoffer Columbus  i november 1492 avseglade på sin färd för att söka sjövägen till Indien. Historierna kring detta är många. 

På torget i den vackra lilla huvudstaden San Sebastián finns en staty av Sjöfararen. Alldeles bakom finns ett gammalt hus, på vars gård det finns en brunn. Enligt legenden var det från denna brunn, som Columbus hämtade vatten vid bunkringen av de tre skeppen. ”Det var detta vatten, som döpte Amerika!” säger turistbroschyrerna. 

 

Statyn av Christoffer Columbus framför den låga byggnad (”Casa de la Aduana”), där han enligt krönikorna skall ha bott under sin tid här.

 

Enligt en annan berättelse tog det 30 dagar för Columbus att låta fylla på vattnet i de tre fartygen, och skvallret säger att en viss ung skönhet i staden gjorde att det inte var så bråttom med vattenpåfyllningen. – När Columbus vid sin andra resa 4 år senare kom tillbaka till San Sebastián de La Gomera, fann han att damen i fråga hade tröttnat på att vänta på honom, och nu hade gift sig. – Denna gång tog det bara 3 dagar att fylla på vattnet. 

 

* * * 

 

La Gomera är en väldigt vacker ö med tropisk regnskog uppe bland de höga bergen. Detta kan man ha svårt att tro, när man ser det torra ökenlandskapet vid kusten. 

 

I den tropiska regnskogen högt uppe i bergen växer träden över vägen.

 

Detta bergsområde är också känt för ett mycket säreget språk, som utgörs av visslingar, med vilket folk kommunicerade mellan dalgångarna förr i tiden. Detta säregna visselspråk var nästan utdött på 1950-talet, då man startade ett arbete för dess bevarande. Detta säregna språk tillhör numera Världsarvet. 

 

* * * 

 

Själva staden San Sebastián, där vi ligger i marinan, har behållit mycket av sin charm med långa smala gator och hus i spansk kolonialstil. Dessvärre finner man bland de vackra och pittoreska husen också en del hus, som lämnats till totalt förfall. Närmast ruckel. Ibland med en optimistisk skylt att det är till salu, ”Se Vende”. – Jag frågade försiktigt en förbipasserande ung man om orsaken till detta, att det finns så många hus, som förfaller. Han ryckte på axlarna, pekade på det närmaste huset, och berättade att ägaren dog för över 50 år sedan. Sedan dess har det bara förfallit. 

 

Smala och pittoreska gator i San Sebastián de La Gomera. Just det här fallfärdiga rucklet betingar nog inte ett så högt pris.

 

 

På de smala gatorna kan man se blomsterarrangemang.

 

* * * 

 

På våra bergvandringar finner vi många kaktusarter. Den här kaktusfrukten ser inbjudande ut. Men försök inte plocka dem; de har massvis av små vassa taggar!

 

Under bergsvandringen ser vi över till Tenerife med toppen av Teide, Spaniens högsta berg, 3717 meter.

 

* * * 

 

Ibland inträffar händelser, som kräver snabba beslut. Beslut om att ändra våra seglarplaner. Mer om detta i nästa inlägg. 


8 kommentarer

Nu är vi här: La Gomera! – Om Sjösjuka. – Om Ankringsproblem. – 2021 01 03.

Tidigt igår morse, den 2 januari 2021, så fort dagsljuset visade sig, släppte vi loss förtöjningarna i Puerto de Mogán. Hamnkaptenen var tidigare aviserad, men vi anropade över radio i alla fall. Hamnkaptenen vill alltid veta alla hamnrörelser, så att inga missöden sker.

Efter en något laber inledning, kom plötsligt de s.k. accelerationsvindarna, som blåser kraftigt utmed öarnas sidor. Fick raskt revat seglen, men vi gjorde i alla fall 7 knop. 

Måste erkänna att jag kände av att vi inte varit riktigt ute på sjön på över 10 månader. Normalt sett har vi båda ”sjöben”, men efter flera veckor på landbacken brukar vi inför en längre översegling sätta på ett sjösjukeplåster bakom ena örat. Efter ett dygn har vi vant oss, och sjösjuka är inte längre något problem. 

Den här gången var det annorlunda. Det lilla ”skuttet” till och från Pasito Blanco i lugnt väder räknar vi inte som att ha varit ute på sjön i tufft väder. Nu blåste det plötsligt upp ganska ordentligt. Så kraftigt att vi fick reva; 2 gånger, innan gången blev lugnare. Väl uppe i sittbrunnen kände vi inte av det så mycket, men nere i byssan, blev det snabbt att ta sig upp igen. 

Sjösjuka beror på att hjärnan tar emot motsägelsefulla signaler. Innerörat känner av rullningarna, men nere i byssan (ännu värre inne i den lilla toaletten!) ser ögonen att väggarna är raka och vinkelräta. Där registrerar inte ögonen rullningarna. Eftersom innerörat sänder andra signaler, blir det stopp i tarmrörelserna; med illamående och ev. kräkningar som följd. Slutsats: var uppe i sittbrunnen, titta framåt mot horisonten och följ med i båtens rörelser. Ta gärna aktiv del i styrningen; då följer man extra väl med i båtens rörelser. Knapra gärna på en bit knäckebröd, så knuffar man på tarmarna lite extra. 

 

* * *

 

Vi hade från tidigare bokat plats i den lilla marinan ”Las Galletas” på Tenerifes sydostkust. Eftersom hela Tenerife tydligen hade stängts ner (”Lock down”), seglade vi förbi Tenerifes sydkust och ankrade i en ensam liten bukt på sydvästkusten, strax söder om ”Los Christianos”. Bedårande vackert! Vi fick några bilder från  solnedgången, och man anar lugnet och stillheten. 

 

Solnedgången vid ankarläggningen utanför Tenerife.

 

Vi har ankrat helt ensamma strax utanför land i en liten vik på Tenerifes SV kust.

 

Efter en lugn natt utan några vågsvall, bara en del svaga dyningar, kunde vi vakna utvilade. Bad från badbryggan i aktern. Alldeles klart och härligt salt vatten! Skönt att på badbryggan få duscha av allt saltet. Det är väl ingen överdrift att säga att frukosten smakade riktigt gott efter ett sådant uppvaknande!

 

* * *

 

Så skulle vi iväg. Upp med ankaret. Det gick inte. Redan kättingen satt fast. Hade snott sig runt en sten på den steniga bottnen. Detta har jag aldrig varit med om! Hur göra?! Det lönar sig inte att dra. Gör istället tvärtom! Släpp efter lite på ankarkättingen, låt vinden ta tag i aktern och låt båten sno sig lite runt. Försök sedan försiktigt igen. Och se! Nu följde kättingen fint med upp, när ankarspelet började dra. 

Så var det ankaret. Det satt bom fast. Det också. Det går inte att bara dra på med den elektriska ankarvinschen. Det kan sluta med att axeln inne i ankarspelet kan få sig en knick och böja sig. Jag har varit med om det på en av våra stora genuaskotvinschar i sittbrunnen. Och det är ändå storlek 54. 

Sååå. Även här måste det till list. Dess bättre har vi numera alltid fäst en ankarboj i bakkanten av ankaret. Dels för att vi – och särskilt andra! – skall veta var vårt ankare ligger, men också för att ankarbojen skall fungera som ”trippline”, när ankaret fastnar. Genom att ömsom dra och släppa efter i ankarkättingen, och ömsom dra i bakkanten av ankaret, gick det till sist att lirka loss det. Nu kunde ankarvinschen gärna få dra upp det tunga ankaret. – Puh! Vilken lättnad! Förstår nu varför vi var helt ensamma i den viken! Andra hade helt säkert hört talas om den klippiga bottnen. 

 

* * * 

 

Så var vi iväg. Idag nästan ingen vind alls. Det skulle komma frampå dagen, när vi närmade oss La Gomera. Men inte. Så det blev att tuffa på för motorgång. 

Det är intressant att lyssna på radiotrafiken över VHF-radion. Ibland lite skrämmande. Som de nästan dagliga rapporterna om immigranter i livsfarliga farkoster på väg över från nordvästra Afrika till Kanarieöarna. Dessa transporter har ökat kraftigt det senaste året, efter att Medelhavet i praktiken numera är stängt för flyktingtrafik. Dessvärre är det inte alltid alla som klarar den livsfarliga turen över Atlanten. 

I eftermiddag fick vi därutöver flera bekymmersamma meddelanden om att en franskregistrerad 60 fots segelbåt med 7 besättningsmedlemmar ombord är försvunnen. Den lämnade Las Palmas på Gran Canaria den 29 december och skulle segla direkt till Aruba i södra delen av Karibien. Sedan natten till den 1 januari har ingen haft kontakt med båten. Senaste positionsangivelse ligger 203 sjömil söder om oss (c:a 400 km), utanför Västsahariska kusten. Om det handlar om ett elfel, som slagit ut all kommunikation, eller om något allvarligt inträffat, är just nu okänt. 

 

* * * 

 

Själva kom vi i alla fall fram till Marina San Sebastián här på La Gomera. Inte bara Marinéros från hamnkontoret utan även flera av båtbesättningarna vinkade glatt igenkännande, när vi lade till vid bryggan. Med åren växer det fram en fin gemenskap båtfolk emellan. 

Vi ser fram till att få göra några riktigt långa bergsturer här på La Gomera. 

 


6 kommentarer

Nyttårsafton, 2020 12 31.

Så har vi nyttårsafton. 2020 är till ända. Ett år som för de flesta bäst kan karaktäriseras med Drottning Elisabeths berömda ord; ”Anno Horribilis”. För vår del har mycket ställts på ända detta år. Mycket har behövt omprövas. 

Koronapandemin har slagit hårt. Inte bara hälsomässigt; jag tänker ofta på alla dessa småföretagare, även här nere på kanarieöarna, som förlorat i stort sett sitt livsverk. Det är säkert många tragedier bakom alla stängda restauranger och små butiker.

 

* * * 

 

På promenad i de idylliska kvarteren nere vid hamnen i Puerto de Mogán.

Själva har vi det nästan oförskämt bra nu. Vacker miljö, trevliga människor runt oss, och inte minst ett fantastiskt fint klimat. Som en svensk högsommar med 24-25 grader. Inget regn, klar sol från blå himmel i stort sett dagligen. 

 

* * * 

 

I afton skall vi fira in det nya året tillsammans med några svenska seglarvänner, Greta och Owe i ”Mayflower II”, som vi efterhand har lärt att känna väl. Det är beställt nyårsmeny på Rest. ”Carpe Diem”, där Helmi och jag firade förra nyårsaftonen. Vi räknar med att kunna göra så även nästa år. 

 

* * * 

 

Meddetsamma efter nyår, tidigt på lördagsmorgonen den 2 januari 2021 kastar vi loss för några veckors segling. Vi hade bokat plats i marinan på södra Tenerife, men tydligen är hela Tenerife helt nerstängt pga Pandemin. Hamnkontoret svarar inte på våra förfrågningar, så vi får ankra i en skyddad vik. – Söndag morgon 3 januari seglar vi vidare till La Gomera, där vi stannar 2 veckor. Ser fram emot mycket bergsvandringar och turer med hyrbil runt på ön. Det finns väldigt mycket sevärt. 

I mitten av januari seglar vi vidare till Tazacorte på västsidan av den västligaste av Kanarieöarna, den lilla ön La Palma. Mycket charmig liten ö, som inte alls på samma sätt är påverkad av turism som sina större systrar, Gran Canaria och Tenerife. Vi planlägger att stanna på La Palma i tre veckor och återvända till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV kust i mitten av februari. I månadsskiftet februari/mars reser vi hem ett tag, och så hoppas vi återkomma hit snart igen. 


15 kommentarer

Julafton, 2020.

Så har julen kommit i år också. Härligt soligt och varmt väder, 25-26 grader. Lite kyligt på kvällar och tidiga morgnar, då man gärna tar på sig långbyxor och en tröja. Annars är det shorts och T-shirt/linne som gäller. 

Livet här är betydligt mer avstressat här än det brukar vara hemma. Allt stressande efter julklappar och alla andra ”måsten” existerar inte. Inte vad vi ser i alla fall. Här sitter man gärna i sittbrunnen med några båtgrannar. 

 

Blomsterprakten är imponerande.

 

Vid entrén till hamnområdet är det rent och prydligt.

 

* * * 

 

Nu eftermiddag/kväll skall vi fira jul med våra grannar från Umeå, Gunilla och Anders i deras hus i Puerto Rico, inte långt härifrån. Det blir Knytkalas. Helmi har gjort en rödbetssalad och en Janson. Härligt salt! Skall bli trevligt. Avslutar med att publicera vår egen Tomte Rudolf med Julgran. Äkta svensk vara, inköpta på IKEA på Las Palmas. 

 

Vår Jultomten Rudolf med äkta plastgran från IKEA.

 

Så får vi önska er alla en Riktigt God Jul! Tag gott vara på varandra! Det är detta som Julen handlar om. 

 


2 kommentarer

Tillbaka från bottenmålning och varvsarbete, 2020 12 20.

Igår kom vi tillbaka från varvet på Pasíto Blanco, där båten stått på land i en vecka.

Vid båtlyftet var algbeväxningen inte så förfärlig, som vi hade befarat, utan det gick bra att få bort det mesta med en högtrycksspruta. Efter 2 varv med båtbottenfärg blev resultatet riktigt bra. Skrovsidorna hann vi också med att polera. Finner att på babordssidan behövs det nog en omgång rubbing + polering + vaxning för att få tillbaka lystern. Det får bli nästa gång vi lyfter båten på land. 

 

Båten är nu rengjord, bottenmålad och finputsad. Klar för sjösättning.

 

Vi hade också en mekaniker ombord. Dels för den rutinmässiga motorservicen med byte av olja och filter samt bränslefilter och prefilter. Dessutom byte av en länspump, som hade fått sig en spricka. Det går inte att ha brister i en så central säkerhetsdetalj som en länspump. Sedan hoppas man ju naturligtvis alltid att den aldrig skall behövas! Dieseltankarna är också öppnade och inspekterade. Dessbättre var det inte mycket skräp i botten. Känns bra. Det är ju annars fasan att få motorstopp vid hamninloppet efter segling i hög sjö, där gammalt skräp virvlas upp från botten av bränsletanken. 

Allt sådant låter jag varvsfolk göra. Dels för att de har rutin och inte minst utrustning för att ta hand om gammal diesel och spillolja.

 

* * * 

 

Våra båtgrannar Greta och Owe i HR46:an ”Mayflower II” råkade under sista veckan på varvet ut för en incident ombord, och som kunnat sluta med en katastrof. Mekanikern ropade plötsligt att någon omedelbart måste stänga av strömmen ombord. Det visade sig att en plus-kabel från generatorn hade skakat loss och kommit i kontakt med motorblocket, med kortslutning som följd. Mekanikern visste naturligtvis inte var huvudavstängningskontakterna satt, så om nu inte ägarna befunnit sig ombord, hade brand mycket snabbt kunnat utvecklas, ev. även med explosion av hela batteribanken. Hade detta inträffat ute till sjöss, är det inte säkert att ägarna hade upptäckt kortslutningen i tid, utan elden hade kanske kunnat få ordentligt fäste. Och då är det ”Abandon ship” som gäller. 

Detta styrker den gamla regeln att alla genomföringar och elkontakter ombord måste kontrolleras årligen. Men det är lätt att någon kontakt glöms bort, särskilt som det på stora båtar finns väldigt många kontakter, ibland långt ner i avlägsna vrår.

 

* * * 

 

Här hänger S/Y Helmi nu i stropparna, färdig för sjösättning och nya äventyr!

 

Vi är sedan igår tillbaka i Puerto de Mogán på Gran Canarias SV sida. Detta har blivit vår hemmahamn här nere. Det finns en del intressant information om hamnen och det lilla samhället Pasíto Blanco. Skall inom kort skriva något om detta. 

 

 


4 kommentarer

Lucia 2020!

Så har vi varit här en vecka nu. Teak-däcket renskurat och ytbehandlat för att bättre motstå de små svarta algangreppen. Fendrarna renskurade och Helmi har genomstädat båten inuti. Helt nödvändigt, eftersom Saharasand har en märklig förmåga att leta sig in överallt.

Idag på morgonen lussade vi våra svenska båtgrannar med stjärngossestrut och Helmi med glitter i håret. Skönsång – minst tvåstämmigt! – och kaffe med ugnsvarma lussebullar (IKEA!) samt pepparkakor. Mycket uppskattat. Våra spanska båtgrannar undrade vad som stod på; spöken i farten?!

 

Våra svenska båtgranna Greta och Owe uppvaktas med skönsång, ugnsvarma lussebullar och pepparkakor.

 

Minns en gång på 90-talet att jag ringde pappa Hilding och med känsla och inlevelse sjöng Luciasången tidigt på morgonen. Han var helt tyst, så jag frågade: Är Du kvar? – Är det Du? – Javisst! – Oh, jag trodde det var någon berusad på väg hem från Krogen, och som ringt fel!  

Och jag som tänkte det skulle vara dagens kulturella höjdpunkt. 

Nåväl, i eftermiddag seglar vi iväg 2 timmar österut, till Pasito Blanco. Där skall vi imorgon tidigt lyfta båten på land för renskurning och bottenmålning. En del motor- och annat mekanikerarbeten skall också göras. 

Under tiden bor vi på ett litet närbeläget hotell. Det skall finnas en närbutik och en liten restaurang på området, så vi kommer att ha det bra. 

Räknar med att vi är tillbaka här i Puerto de Mogán före jul. 

 


14 kommentarer

Vi är tillbaka i båten på Kanarieöarna! 2020 12 07.

 

Puerto de Mogán ligger på Gran Canarias sydvästkust, väl skyddat från de vintertid kalla nordostliga vindarna. Det ligger strax väster om Puerto Rico, som är markerat på kartan.

 

Fredag kväll, 5/12 2020, kom vi tillbaka hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, där vi haft båten liggande sedan vi i all hast lämnade Kanarieöarna och reste hem i mars i år. Detta pga annalkande pandemi och allmän osäkerhet. I sådana situationer känns det bäst att fortast möjligt försöka komma sig hem.

Sommaren 2020 har sedan varit turbulent på ett sätt, som vi hade kunnat vara utan. Vi hoppar över allt det där, och konstaterar att vi nu är tillbaka.

Pga pandemi-situationen har nu spanska regeringen nu beslutat om mycket omständliga och komplicerade regler för inresa till Spanien. De senaste 2 veckorna gäller detta även Kanarieöarna.

Utöver en komplicerad självdeklaration, att vi är symtomfria, krävdes det även negativa Covid-19 tester – högst 72 timmar gamla – utförda vid ett kommersiellt laboratorium. Detta till det facila priset av SEK 1500/person. Dessutom var inresebestämmelserna så luddigt skrivna, att det inte gick att avgöra om de 72 timmarna skulle räknas fram till dess att vi steg ombord på planet, eller då vi landade och passerade Immigrationsmyndigheterna. Då analystiden uppgick till 56 timmar, var tidsfönstret väldigt kort, och det blev därför nödvändigt att ta två prover vardera med 24 timmars mellanrum, detta för att inte riskera att bli hemsänd med första flyg, om något skulle krångla vid framkomsten. Vi har från förr lärt oss att inte diskutera med tull- och immigrationsmyndigheter; det är som att diskutera med Jehovas Vittnen.

Nåväl, allt gick bra. Väl på plats gick allt väldigt smidigt. Hanterar man bara flygplatspersonalen schysst, gör som de säger, är de vanligtvis inte intresserade av att ställa till trassel. De vill bara göra sitt jobb, få undan köerna och kunna få gå hem.  

 

* * * 

 

Tursamt nog hade våra kära båtgrannar Greta och Owe i ”Mayflower II” mött upp på flygplatsen, och körde oss till marinan i Puerto de Mogán. Så slapp vi trängas i en buss, med allt vad det innebär. Sedan blev vi av dem bjudna på middag på en av de i särklass bästa restaurangerna här nere i marinan! Tala om vänliga människor!

Det är alltid med en viss bävan, som man kommer tillbaka till båten efter över 8 månaders frånvaro. Två andra båtgrannar hade dock kollat batterispänningen och vid behov laddat de känsliga Lithium-jon-batterierna. Dessutom hade de kollat alla förtöjningar och spolat av däcket från all Sahara-sand, som emellanåt sveper in över området. Sådana gånger skänker man hjälpsamma båtgrannar många varma tankar!

 

   * * *

 

Vädret här nere på Gran Canarias sydvästkust nu i december är som en svensk högsommar, c:a 25-26 grader på dagarna. På kvällarna, när solen går ner, blir det lätt lite kyligt, och man tar gärna på sig ett par långbyxor och en tröja. Annars shorts och T-shirt/linne. 

Det är inte många turister här nere. Kanske 10-20 % av det normala. Ur vår synpunkt är detta naturligtvis en fördel, detta med tanke på smittsituationen. Men det skall erkännas att vi tycker synd om alla dessa småföretagare, både här och hemma i Sverige, som på kort tid förlorat kanske hela sin livsgärning. 

 

Växtligheten i Puerto de Mogán är imponerande! Här inspekterar Helmi.

 

  * * * 

 

De närmaste 2 veckorna är det underhållsarbete på båten som gäller. Enligt plan skall vi kommande helg segla båten till närbelägna Pacito Blanco för båtlyft och renspolning/-skrapning och bottenmålning. Dessutom en del mekanikerarbeten. Sådant måste också till. 

Spännande fortsättning följer! 


11 kommentarer

Hemma! Åter till Västerbotten, 2020 03 23.

Vi kom iväg från Las Palmas på Gran Canaria igår morse. Vi hade efter många turer med inställda flyg, brist på information, byte av avgång, till slut fått tag på biljetter hem. Visserligen dyra, men nu gällde det att komma hem. Självklart primärt pga sjukdom i familjen, men också pga den alltmer osäkra situationen i omvärlden. Naturligvis vet ingen riktigt vad som kommer att ske den närmaste tiden, men i sådana fall känns det bäst att försöka komma hem. Så snart som möjligt. Särskilt som det ryktades att flygplatsen här inom några dagar skulle komma att stängas helt. Även för avresande turister.

När vi igår förmiddag satt på flygplatsen utanför Las Palmas på Gran Canaria (och skrev på föregående inlägg i bloggen), fick vi från några svenska vänner ett SMS/Text-message att ett TUI-plan just blivit inställt, och att passagerarna fick åka tillbaka till hotellet. De som åkte med enbart flygstolar lär inte ha fått något större stöd, utan var hänvisade till dem själva. Detta enligt de upplysningar vi har fått.

Så var det dags för oss att gå ombord på vårt SAS-plan, som via Köpenhamn skulle ta oss till Stockholm Arlanda. Avgången dröjde dock, och vi började undra om även vår flight skulle ställas in i sista stund. Till slut uppenbarade sig kaptenen själv och förkunnade för den församlade och undrande menigheten, att dröjsmålet berodde på en ”Highly intoxicated passenger” (=rejält full), som man av naturliga grunder icke ville ha med ombord utan nekat honom ombordstigning. Klokt beslut. Människor i sådant skick kan vara helt opålitliga.

Problemet var att hitta igen hans baggage bland alla hundratals resväskor i baggageutrymmet. Nåväl, till slut kom vi iväg. Den ”intoxikerade passageraren” skulle erbjudas plats på en senare flight, om den inte var fullbokad. – Det måste ju vara oerhört trist att avsluta sin resa med att nekas ombordstigning pga fylleri!

Väl framme i Köpenhamn blev vi påminda om kaoset i luftrummet just nu. Igår kväll var 5 av 6 utlandsavgångar från Kastrup inställda! Den 6:e var vår avgång vidare upp till Arlanda.

 

* * *

 

Så har vi idag på fm kommit fram till Umeå. Här ligger snön fläckvis kvar, men man anar att våren är på väg. Ett svanpar har redan anlänt och simmar runt i den lilla öppna delen av viken här nedanför. De ropar och väsnas, och det är väl snart parning på gång. Vi hoppas att liksom föregående år snart få se små duniga bollar simma mellan föräldrarna.

 

* * *

Pga omständigheterna kommer vår vistelse här hemma i år att vara längre än normalt. Vi hoppas dock att situationen kommer att klarna efter sommaren, så att vi mycket preliminärt kommer att kunna återvända till den fortsatta seglingen i september. Båten ses till av våra hyggliga båtgrannar.


2 kommentarer

På väg hem! 2020 03 22.

Vårt flyg den 24/3 -20 blev inställt. Liksom nästan alla andra av Norwegians flighter. Det finns inte en flygstol ledig, har kollat med TUI, Ving, Solresor. Alla prioriterar att ta hem sina egna resenärer.

De få avgångar, som Norwegian fortfarande har, är alla fullbokade en månad framöver.

Fick för några dagar sedan till slut tag på 2 biljetter med SAS!

De sista dagarna har varit fyllda med förberedelser för hemresan, eftersom vi kommer att vara borta från båten under troligen lång tid.  Vi hade först tänkt att jag skulle resa tillbaka om någon vecka för att segla båten upp till Las Palmas på Gran Canarias nordkust. En del verkstadsarbete att göra. Som situationen nu har utvecklat sig, är detta naturligtvis omöjligt. Alla hamnar är stängda för såväl avsegling som ankomst. Dessutom är flygplatsen stängd för allt utom turister, som reser hem.

Såå, idag tidigt på morgonen tog vi en taxi hit till flygplatsen. Vi sitter nu här och väntar på incheckning. Vi flyger via Köpenhamn till Stockholm, där vi övernattar på Arlanda. I morgon bitti reser vi upp till Umeå.

Vi är lite osäkra på om karantän är påbjuden för oss utifrån kommande resenärer, men vi kommer i alla fall att stanna mest möjligt hemma de första 14 dagarna. Där vi bor långt ute på landet har vi i alla fall möjligheter att få röra på oss utomhus på ett sätt som vi inte kunnat göra här den sista veckan.

Utöver sjukdom i familjen, är orsaken att vi väljer att resa hem, att situationen börjar bli lite osäker. Ingen vet riktigt vad som kommer att ske, och i en sådan situation känns det bättre att vara hemma.

Vi har tursamt nog väldigt fina båtgrannar, som av olika skäl valt att stanna kvar. De ser nu till vår båt, kollar batterierna, kollar förtöjningar, mm, om det blåser upp. Det är en mycket speciell känsla av gemenskap, som utvecklas vid bryggan under omständigheter som dessa.


Lämna en kommentar

Livet med undantagstillstånd i Spanien, 2020 03 15.

Livet har drastiskt förändrats här på Gran Canaria de senaste 48 timmarna.

Undantagstillstånd infördes för två dygn sedan, fredag den 13/3 -20, med rätt för regering och statliga myndigheter, fr.a. polis och militär, att fatta extraordinära beslut.

I går förmiddag, lördag den 14/3 -20, beslutades om utegångsförbud fr.o.m. måndag morgon kl. 08.00, vilket skulle innebära att alla icke-nödvändiga verksamheter måste vara stängda. Regeringen blev dock tydligen panikslagen under gårdagen, då antalet dödsoffer i Corona-epidemin i landet fördubblats sedan föregående dygn. Utegångsförbudet beslutades träda i kraft redan vid midnatt, natten till idag.

Utegångsförbudet innebär att det endast är tillåtet att vistas ute för att besöka sjukhus, apotek, sin arbetsplats samt matvarubutiker. Det har varit beväpnade poliser ute på stan idag, symboliskt iförda munskydd och plasthandskar, och som vänligt men med en viss bestämdhet talat om vad som gäller. Helmi undrade om vi fick ta vår vanliga vandring upp i bergen, men icke! Det var bara att rätta sig in i ledet.

Utanför matvarubutiken var det idag lång kö för att få komma in. Endast ett fåtal fick vistas i lokalen samtidigt. Alla måste vaska händerna i handsprit, samt ta på plasthandskar, som tillhandahölls av personalen.

 

Badstränderna ligger helt tomma och öde, avspärrade med ett blåvitt polisband.

 

Längs denna affärsgata strax ovan stranden brukar det krylla av turister.

 

Alla barer och restauranger längs med kajerna har nu stängt. Hamnen ligger nu tyst och öde.

 

Var har alla turister tagit vägen? De som inte avbokat, utan åkt hit som planerat, sitter nu förmodligen inne på hotellet, ev. nere vid hotellpoolen. Så får man väl försöka fördriva tiden.

Polisen är inte på något sätt ovänlig eller brutal, men låter tydligt förstå vad som gäller. Några charterbåtar försökte idag på förmiddagen lämna hamnen och segla till någon annan av Kanarieöarna. Guardia Civil ute i sina snabbgående båtar motade dock vänligt men bestämt tillbaka charterturisterna i sina segelbåtar. Icke tillåtet att lämna hamnen under de närmaste 2 veckorna. Minst. Vilken tur att vi hann segla hit för några dagar sedan, innan situationen blev så här prekär!

En joggare ute på piren blev stoppad av polisen, och ombads snarast bege sig hem. Något opsykologiskt började han ha synpunkter på deras verksamhet, vilket snabbt renderade i statlig transport till polisstationen samt en bot på €500, drygt SEK 5.000! De uniformerade gossarna ute på stan är vänliga mot allmänheten, särskilt oss turister, men börja inte diskutera med dem! Uppträd ordentligt, och gör som tillsagd, så är de inte otrevliga.

 

* * *

 

Vi har avresebiljetter hem till Umeå, via Stockholm-Arlanda, den 24/3 -20. Detta primärt pga sjukdom i familjen. Vi har idag försökt få biljetter något lite tidigare, detta inför ryktet att vårt flygbolag, Norwegian, har ekonomiska problem och riskerar att gå i konkurs.

När vi köpte våra biljetter för 8 dagar sedan, kostade det SEK 3.600 för två personer att resa med detta flygbolag från Las Palmas på Gran Canaria till Umeå. Två biljetter med samma flygbolag för avresa kommande vecka kostar nu SEK 10.000; med usla tider, som innebär övernattning. Det finns fortfarande hyfsat bra biljetter med restid på 10-11 timmar, men de kostar nu SEK 20.000 för två personer till Umeå! Nej, tack! Vi avvaktar våra ordinarie avresetider!

Vi bedömer risken för att det aktuella flygbolaget skulle gå i konkurs den närmaste tiden som mycket liten. Bolaget har säkert stora problem, men det skulle var en politisk skandal av stora mått om landets enda större flygbolag skulle tillåtas gå omkull under dessa extraordinära omständigheter, vilka saknar motstycke. I varje fall i fredstid. På något sätt kommer man att få hjälp till andrum så att situationen ute i världen normaliserar sig. Vad som sedan sker på lång sikt, är det väl ingen som vågar sia något om. Och där finns det nog fler flygbolag, som har anledning att vara oroliga.

 

* * *

 

Det går absolut ingen nöd på oss här. Vi har elström och vatten på bryggan, dusch och toalett vid hamnkontoret, och i matvaruaffären har vi handlat rikligt med mat. En och annan flaska vin har också råkat slinka med. Så båtgrannar emellan har vi trevligt.

Fantasin känner inga gränser, när ev. problem skall lösas. Bristen på motion avhjälps genom att vi naturligtvis glömde köpa något i butiken, och så tar vi en runda till. Soppåsen mår naturligtvis inte bra att stå här i värmen någon längre tid, utan vi anser oss ha rätt att gå med soporna, helst till den mest avlägsna sopstationen i stan.

Flera båtgrannar har skeppshundar, som naturligtvis har rätt att få bli rastade i stadens parker. Alla båtägarna erbjuder sig att gå en runda med hunden, som väl inte fått så många dagliga promenader på länge. Men alla är glada, inte minst alla jyckarna!

 

* * *

 

Vi återkommer, när vi vet mer. Spännande fortsättning följer!