S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Om ”Kinesbutiker”. La Gomera på Kanarieöarna, 2019 03 19.

”Kinesbutiker” ser man inte så ofta i Nordeuropa, men söderut är de väldigt ofta förekommande. Första gången vi såg någon av dem var i september 2017 på Porto Santo bredvid Madeira. Som sig bör, drivs de av driftiga kinesiska affärsmän. Ofta ett litet familjeföretag, där parets barn ibland springer omkring i butiken.

 

Bakom den oansenliga butiksentrén döljer sig en hel värld med sådant, som ”kan vara bra att ha!”

Ofta en liten oansenlig entré till butiken, men man bedrar sig. Lokalen verkar sträcka sig utan begränsning långt inåt, ibland upp till en övervåning. Här på La Gomera dessutom ner i källaren! Tre väldigt stora arealer, som ägaren har full kontroll på! Både genom att han/hon vet precis var allt ligger i denna, för en utomstående, obeskrivliga röra; dels för att det dessutom finns 20-24 små videokameror runt omkring i lokaliteterna. Och som ägaren kollar genom en display vid kassan.

Här kan man handla alla grejor, som man behöver. Och en hel del till. Det finns allt från allehanda krims-krams till en del någorlunda brukbart. Förbrukningsvaror som golvmoppar, diskställ, hopfällbara trappstegar, trädgårdsslangar, Halloweenutrustning till barnen, vardagsporslin, ”äkta kristallglas” (men kanske inte riktigt på Orreforsnivå). Mobiltelefoner och hem-elektronik. Målarpenslar, skruvmejslar och skiftnycklar, hammare och spik. Skruv och bult i mängder av dimensioner. Kvaliteten kanske inte är sådan som en yrkesmänniska skulle köpa, men för en hemmaskruvare, som har behov för verktyg några gånger per år, duger det gott.

Det finns ett kinesiskt uttryck, som säger att man inte skall ägna sig åt affärer om man inte kan smila. Det är grunden i affärsverksamhet.

I eftermiddags var jag in i butiken för att köpa en ny vattenslang och några tuber Silicon; det kan ju alltid vara bra att ha ombord. Väl framme i kassan, lade jag min solhatt på kassadisken, medan jag tog fram börsen för att betala. Affärsmannen tog min hatt, tittade efter streck-koden på insidan, och tänkte uppenbarligen ta betalt för min hatt också! Jag tolkar det så, att han tyckte den såg så ny och snygg ut! ”Den kan man nog ta betalt för!”

Han såg faktiskt lite generad ut, när jag diskret påpekade att den hade jag på mig, när jag kom in, men att jag tackade honom för komplimangen.


Lämna en kommentar

Hur gick det för ”Ensamroddaren” över Atlanten? Och den andre Äventyraren?

Vi har tidigare skrivit om Lee ”Frank” Spencer, som ensam skulle RO över Atlanten. Han är en tidigare officer i British Navy, men som efter en trafikolycka 2014 blev lårbensamputerad. Han vägrade dock att ge upp, och har återkommit, inte bara till ett fungerande normalt liv, utan dessutom har han föresatt sig att ro ensam över Atlanten. Se för övrigt notatet den 10/2 -19, från Puerto Rico.

På hans blogg har vi funnit att han kom fram till målet, Franska Guyana, för tre dagar sedan, den 14/3 -19. Det framgår ännu inga detaljer hur han haft det, men nog är det imponerande!

 

* * *

 

”Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er ‘was erzählen.” – I eftermiddag satt vi vid en liten servering på strandpromenaden, och kom efterhand i samspråk med ett franskt par på besök här på ön. De nämnde av en tillfällighet om en fransk Äventyrare, som korsat Atlanten i en tunna! De är grannar med honom hemma i Frankrike, och av den grunden följde de honom extra. – Många av oss har ju läst om folk som åkt utför Niagarafallen i en trätunna, så varför skulle inte detta vara möjligt?!

Fick hans namn, och har kollat upp på Google. Jodå, det rör sig om Jean-Jacques Savin, en 72-årig tidigare pilot och fallskärmsjägare, som efter 4 seglingar över Atlanten ville göra något annat. Han har byggt en 3 meter lång trätunna, som mäter 2,10 meter i diameter och har någon orangefärgad sorts plastförstärkning mot attacker från Orca whales (”Späckhuggare”). Dessutom torde det finnas ett roder med tyngd för att ge en viss stabilitet, samt för att förhindra att tunnan börjar att rotera.

I slutet av december 2018 lämnade han El Hierro (vår grannö här på Kanarieöarna), och lät vindar och havsvågor föra honom över Atlanten västerut. Han hoppades komma fram till någon av de franska öarna Martinique eller Guadeloupe. Han hade ingen utrustning ombord utöver solceller för att ladda GPS och nödtelefon. Som den fransman han är, hade han bland provianten gåsleverpastej och champagne för nyårsafton, samt en extra flaska rödvin till sin födelsedag i januari.

 

Jean-Jacques Savin på sin egenhändigt byggda farkost. – Bilden hittade jag på internet, och det är möjligt att The Times har upphovsrätt till bilden. Hoppas att de har överseende med att jag använder den.

Det framgår att han bistår forskningen genom att regelbundet lämna flytande markeringar, vilka sänder GPS-signaler till forskarna i land, och kan på det sättet bidra med hur havsströmmarna löper. I tillägg kommer han att genomgå en omfattande undersökning vid framkomsten för att utröna hur någon klarar av en så extrem isolering under 3 månaders tid.

Enl. våra tillfälliga grannar vid gatuserveringen i eftermiddags, lär han vara framme i Karibien nu, men vi vet inga detaljer ännu. – Spännande fortsättning följer!

 


Lämna en kommentar

…och Karnevalsfirandet fortsätter! La Gomera, 2019 03 16.

 

Karnevalsfirandet fortsätter långt in i mars månad. Här några bilder från ett framträdande på Plaza de las Americas.

 

Karnevalsfirandet fortsätter på Plaza de las Americas i centrala stan….

 

Nästa gäng, som snart skall upp på scenen, får lite extra support av Helmi.

 

Den här söta lilla jäntan skall också vara med på Karneval, så det så! Hon kämpade på med sina högklackade skor, som dock inte syns på bilden.

 

Det här gänget strosade en eftermiddag fram och tillbaka på en av gågatorna. Reklam för kvällens föreställning?

 

Härliga svängiga rytmer ute på gatan! Tursamt nog slog hela gänget sig ner i närheten av oss på en liten gatuservering. Inga ledsamheter här, inte!

 

Det är verkligen livsglädje som sprudlar fram hos alla dessa karnevalsdeltagare! Hela byn verkar vara engagerade på ett eller annat sätt. Kostymer skall sys, sånger repeteras, nya danssteg skall läras in. Det verkar inte vara speciellt riktat till turister, utan förefaller vara en äkta och genuin tradition. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera att något äkta och kulturellt har fått leva kvar, nu när TV och s.k. sociala medier verkar uppta alltmer av människors vardag.

 

* * *

 

Det förefaller som om festandet minskar något nu. Alla Jungfrur och Helgon har väl fått vederbörlig uppmärksamhet. – Om några dagar skall vi återkomma om något från omgivningarna här på ön.


Lämna en kommentar

Här är vi nu! La Gomera, 2019 03 04.

San Sebastián de la Gomera, 2019 03 04.

 

 

I eftermiddag kom vi fram till San Sebastián på La Gomeras östkust. Tidvis lite blåsig och skumpig översegling, men det gick fint. Vi fick vänta in 2 stora och en lite mindre färja, som skulle in i den trånga hamnen först. – Men nu ligger vi tryggt vid kaj.

 

* * *

 

Karnevalsfirandet fortsätter här! – Det har vi redan märkt! Tur vi har god nattsömn, för det lär festas ordentligt här inatt! – Återkommer.

 

 

 

 


2 kommentarer

Las Galletas på Tenerife, 2019 02 28.

Vi har nu varit på Tenerife en dryg vecka. Vi besökte Tenerifes huvudstad Santa Cruz.

 

Det vackra operahuset vid hamnen till Tenerifes huvudstad Santa Cruz.

 

-Självklart har vi hunnit med det 3:e IKEA-varuhuset på Kanarieöarna! Man känner sig riktigt som på hemmaplan, bland alla välkända produkter. Helmi har bunkrat upp med doftljus med ”hemlandsdoft” samt servetter. Som bekant: ”Endast Sverige svenska krusbär har!”

 

* * *

 

Februari – Mars är Karnevalstid i denne delen av världen! Ursprungligen var Karneval ett firande av – eller snarare inför – fastan i den kristna kyrkokalendern. Det ligger i själva namnet carne vale – ”farväl till köttet”. 40 dagar före påsken skulle man börja fasta, men för att kunna göra detta, var det nödvändigt att ”fylla på reserverna” med allehanda  /o-/nyttigheter, innan fastan officiellt börjar på ask-onsdagen.

I Sverige och i Norge firas Fastlag. Själva ordet kommer från tyskan och betyder ”kvällen före fastan”. Söndag före Fastlag sägs på norska heta Fleskesøndag, och det är väl inget tvivel om vad som stod på bordet den dagen. – I Sverige har vi Fastlagsbullar, då det gällde att äta upp sig inför Fastan. I dag mest känt som ”Semlor”.

Det gick till så att man festade på sina Fastlagsbullar ”i dagarna tre”, dvs. man börjar med Fastlagssöndagen och avslutar med Fettisdagen. 2019 infaller Fastlagssöndagen den 3 mars och Fettisdagen den 5 mars.

Att sedan Konditorierna i södra Sverige börjar sälja Fastlagsbullar redan tidigt i januari (och har slutat med dem långt innan de egentligen skall ätas – i månadsskiftet februari/mars), det hör liksom inte hit! Så har man ”alltid” gjort! Följa regelverket?! Hur skulle det se ut?!!

 

* * *

 

Karnevalerna har funnits och utvecklats på många olika håll i världen. Redan i det gamla Venedig fanns seden att adeln och det högre borgerskapet klädde ut sig för att kunna beblanda sig med ”folket”. Kanske också tvärtom. – I amerikanska södern med sitt franska påbrå firades länge Mardi Gras med stora maskerader och god mat. Själva ordet kan snarast översättas med ”Fettisdag”.

 

* * *

 

Allt detta har sedan sammansmält till en gigantisk tillställning i Karnevalernas Karneval i fr.a. Rio de Janeiro. Dit kom karnevalsfirandet med katolska kyrkan och portugisiska kolonisatörer. Det var fr.a. italienska och franska traditioner med maskeradbal och diverse upptåg, som särskilt slog an i Rio. I början av 1900-talet blev sambarytmerna själva symbolen för Karnevalernas Karneval.

En del menar att firandet är mycket äldre än Kristendomen. Liv och fruktbarhetssymboler är urgamla. Vårt eget fastlagsris sägs vara en del i en fruktbarhetsrit.

 

* * *

 

Det blev mycket om Karneval, det här! Riktigt så här mycket har vi inte sett att det firas, men visst förekommer det festliga inslag i gatubilden. Strax innan vi lämnade Puerto de Mogán på Gran Canaria fångade vi detta Brass-band på gatan.

 

Brass-band på gatan sätter sin prägel.

Härliga svängiga rytmer, som vi fångade i kameran, men där vi av tekniska skäl inte får in de rörliga bilderna i bloggen. Det ena festliga upptåget avlöstes av det andra.

Bland alla tokiga upptåg fångade vi också denne turist i sin något personliga huvudbonad.

 

Även hitresta turister bidrar med kulturella inslag.

 

* * *

 

Som kontrast fick vi också med en ensam violinist på en estrad, där han spelade ett vackert stycke av Schubert. Mästerligt!

 

Den ensamme violinisten, där han framförde utsökt vacker musik av bl.a. Schubert.

 

* * *

 

Vi drog oss en liten bit bort från centrala stan, och upp till ett fält med arkeologiska utgrävningar.

 

Fältet med arkeologiska utgrävningar ligger på sluttningarna, just ovanför den moderna stadskärnan.

 

Här tror man att människor har bott sedan över 1500 år. Typiskt för byggnadsverken verkar vara att man utnyttjat det tidigare materialet, ev. bara byggt vidare på det redan befintliga. Dessa gamla bosättningar sägs ha varit bebodda långt in på 1900-talet.

När cement kom att bli tillgängligt för även fiskare och bönder, ljöt man ett stadigt golv på det tidigare väl trampade jordgolvet. På bilden här nedanför ser man avtryck efter en fot! Av storleken att döma troligen ett barn på kanske 6-7 år, som kanske inte kunde låta bli att trampa i den färska cementen. Tala om att göra ”avtryck i historien”!

 

Ett barns fotavtryck i det ännu våta cementgolvet! Tårna syns uppe till vänster och hälen nere till höger.

 

* * *

 

I den lilla Marinan i Las Galletas, där vi f.n. ligger, finns flera små fiskebåtar. Alla målade i härliga färger. Och på kajen tinor och andra fångstredskap.

 

De små fiskebåtarna med sina starka färger.

 

* * *

 

I början av nästa vecka seglar vi vidare mot den lilla ön La Gomera.

 

 


6 kommentarer

Här är vi nu! ”Las Galletas” på Tenerifes SO kust, 2019 02 22.

 

”Las Galletas” ligger på Tenerifes SSO spets.

Vi lämnade Puerto Mogán på Gran Canárias SV kust tidigt på morgonen den 20/2 -19, så fort solen började visa sig, eftersom det var 50 nm över till Tenerife, och vi inte ville komma fram till en okänd hamn efter mörkrets inbrott. Initialt vindstilla, så vi tuffade på för motor.

När vi kommit längre ut till havs, och bortanför vindskyddet från Gran Canaria, friskade vinden i, och vi kunde sätta segel. Härlig segling i 6,5 – 7 knop i 288 grader (i stort sett västlig kurs) i den NNO/NO-liga vinden!

Mitt på dagen, ungefär halvvägs mellan Gran Canaria och Tenerife, ser vi flera nordgående lastfartyg på AIS (satelitbaserat instrument för identifiering av andra fartygs ID, kurs och fart). Vi ser tidigt att ett av dem ser ut att gå på kollisionskurs med oss. Inga problem; vi går för väl synliga segel mitt på dagen, och vi har henne på vår babords sida. Eftersom det inte är trånga farvatten utan gott om plats, skall det stora handelsfartyget väja för oss.

10 nm från oss anropar vi det annalkande lastfartyget över VHF-radion; inget svar, trots att jag hört dess vakthavande styrman kommunisera med Tenerife Radio strax innan. Nytt anrop; fortfarande inget svar.

5 nm från oss anropar jag lastfartyget för tredje gången och frågar rakt på sak om jag kan fortsätta samma kurs och fart. Får då till svar, att ”javisst, fortsätt som tidigare! I will keep clear!” Lastfartyget ändrar kurs från 21 till 13 grader. Tänker tydligen gå framför oss. Samma fart, 14 knop.

Vid 3,5 nm från oss har AIS-en räknat ut, att lastfartyget kommer att gå 200 – 250 meter framför oss! Alldeles för liten marginal!

Vi ropar över VHF-radion, att marginalen är alldeles för liten, och att vi sänker farten. Det är naturligtvis det enda riktiga. – Inget svar.

Formellt har det stora handelsfartyget gjort rätt; har korrigerat kursen (om än först efter flera anrop), men pressar sig precis framför ett litet segelfartyg. Så gör man bara inte!! Eftersom det inte var några trånga farvatten, vore det naturliga i det läget att gå bakom det från styrbord kommande fartyget (dvs oss), antingen genom att ändra kurs åt styrbord (från hans synvinkel) eller sänka farten.

Nåväl, för oss var det inga problem att sänka farten. Så brått hade vi inte. Alla sjöfarare skall i god tid ge besked hur man tänker göra, så att man undviker när-situationer. Vi tycker dock att det är trist att professionella sjöfarare inte har bättre omdöme. – Dessbättre är det första gången något sådant händer oss. Tidigare har den stora handelssjöfarten alltid respekterat oss seglare, och i god tid korrigerat kurs för att undvika när-situationer.

 

* * *

 

När vi närmar oss Tenerife, får vi sällskap av ett stort stim av delfiner, kanske 15 – 20 stycken, som följer oss i bortemot en timmes tid. De ser ut att ha kul och leka precis bredvid och framför oss! De är blixtsnabba, och det är bara så vitt att vi fångar dem på bild.

 

Tre delfiner precis bredvid båten, en av dem just vid ytan. – Tenerife skymtar i bakgrunden.

 

* * *

 

Väl framme i Las Galletas (=spanska för ”kexen”), eller Marina del Sur de Tenerife, som det formella namnet på marinan heter, får vi till slut en hamnplats. Vi snurrade runt en stund i hamnen innan något  svar. Vi har i god tid beställt plats, men damen på vakt på hamnkontoret skulle först prata färdigt i telefon, innan hon kunde svara på vårt anrop på radio. Det var faktiskt så hon sa till mig efteråt! Otroligt! Men Tålamod är ju som sagt en dygd.

 

* * *

 

Vi har gjort några korta turer här i den lilla staden, och den ser riktigt charmig ut. Ser alls inte så där turistiskt exploaterad ut, som många turistmetropoler tenderar att göra. Ser ut att vara ett ställe, där lokalbefolkningen faktiskt också får plats!

 

* * *

 

Vi återkommer med fler spännande berättelser! Och flera bilder.

 

 

 


2 kommentarer

Vi blir kvar i Puerto de Mogán några dagar till…

Vi hade tänkt att segla iväg till Tenerife idag på morgonen, men har beslutat att stanna några dagar till. Anledningen är att vi sett på flera väderlekssajter, att det skall blåsa upp ute till havs under dagen. Kuling och med upp till 20 m/sek i byarna. Och till i morgon har det hunnit bygga upp grov sjö. Snett framifrån.

Sådant ger man sig bara inte ut i. Inte frivilligt. Därför måste man alltid ha tillräckligt med marginaler, så att man kan vänta ut dåligt väder.

Sååå, på onsdag morgon 20/2 gör vi ett nytt försök. Vi tror att både vind och vågor då har lagt sig.


Lämna en kommentar

Kanarieöarnas Venedig! Puerto Mogán på Gran Canarias SV-kust.

Vi kom hit till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust för några dagar sedan. Den korta sträckan på 4 sjömil (nm) från Puerto Ríco tog bara en knapp timme, men var av det något skumpiga slaget. Det hade blåst ganska mycket dagarna innan, och detta hade byggt upp en del vågor.

Efter att ha ”legat av oss” 2 veckor i en lugn och trygg marina i Puerto Rico, blev det ett ordentligt uppvaknande! Vissa tunga samt även ömtåliga saker går automatiskt att ställa undan på ett säkert sätt innan vi kastar loss. Men annat glömmer man lätt bort; kuddar, toalett-utrymmets allehanda korgar, mm. kastades snart omkring på golvet. Det såg mest ut som Jerusalems förstörelse!

För att Kung Neptun riktigt skulle påminna oss om att inte slappa av mellan varven, slumpade det sig så att vi var fem båtar, som skulle in i det trånga hamninloppet till Puerto Mogán samtidigt! Dessutom en bred katamaran och en snabbgående turbåt fullastad med turister på väg ut! Det var bara en sak att göra; sakta av, göra några extra varv runt, runt, runt utanför inloppet. Låta stressfinkarna rusa iväg in i den trånga hamnen. Sedan lugnt ropa upp hamnkapten över radio, och fråga om vi kan få komma in. Det blir så mycket enklare om man inte behöver ha 5-6 andra båtar i rörelse att hålla rätt på.

 

Den välkända byggnaden med Hamnkontoret vid inloppet till Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán är ett mycket speciellt litet samhälle på Gran Canarias SV-kust. Mycket väl skyddat från de vintertid förhärskande kalla NO/NNO-liga vindarna. Ursprungligen en gammal fiskeby, men på gamla fotografier från 1950-talet uppe i samhället kan man se hur mycket arkitekturen har förändrats. På 1980-talet fick en fransk konstnär i uppdrag att skapa en ort med klassiska kanariska drag. Resultatet har blivit enastående!

 

Enkla strama byggnader med en likartad arkitektur präglar fr.a. kvarteren närmast hamnen.

 

Långa smala gränder mellan välskötta hus, ofta med blomsterprakt.

 

Portaler och brovalv över hamnens inre vatten skapar en Medelhavskänsla; ett Kanarieöarnas Venedig.

 

Bakom de vitkalkade fasaderna ligger ofta trädgårdar med palmer och prunkande grönska.

 

* * *

 

Denna väldiga utveckling har naturligtvis satt sina spår. Det fiskas fortfarande, men inte i samma utsträckning som förr. Turistnäringen har brett ut sig som på så många andra håll. Dock har man bevarat större delen av den gamla stans charm med branta slingrande gränder, parallellt med den ”Venedig-inspirerade” moderna bebyggelsen nere vid hamnen.

 

I Gamla Stan, ovanför de tämligen nya husen nere vid hamnen, ringlar sig de smala gatorna högt upp. Ofta med mosaïk och kakel på husväggarna.

 

Detalj av en husvägg högt upp längs med bergväggen i gamla stan. Vitmålat så det förslår!

 

* * *

 

Under helgen här är det extra mycket liv och rörelse här i stan. På den traditionella fredagsmarknaden längs med kajer och pirar, säljs det mycket handarbeten, men också en hel del krims-krams. Just denna helg är det dessutom en stor musikfestival med allt från indiansk panflöjt och visor till svängigt rock-n’-roll. Dessutom en massa modernt, som jag inte ens försöker förstå. – Vi hade i alla fall trevligt tillsammans med besökande grannarna Anders och Gunilla, med syster, från Umeå.

 

* * *

 

I början av nästa vecka planlägger vi att segla över till ”Las Galletas” på Tenerifes SO-kust. Där blir vi några veckor. Hoppas bl.a. få besök av ditresta vänner från Norge.

 


2 kommentarer

Puerto Rico, 2019 02 10. Och om ”Rowing Marine”.

Vi har nu varit här i en dryg vecka, och har utforskat lite av Puerto Rico. Vid den här tiden på året är det här på Gran Canarias sydkust som man skall befinna sig, om man söker sol och värme. Det ligger väderleksmässigt mycket väl till på SV-kusten av Gran Canaria, i gott skydd från de förhärskande NO-NNO-liga vindarna.  I Las Palmas i norr är det så här års ofta mulet och blåsigt, ibland även en del regn. Intressant att notera är att temperaturangivelsen på väderlekskartorna hänför sig till Las Palmas uppe i norr, medan det på sydkusten är avsevärt varmare. Temperaturen här ligger c:a 5-7 grader högre än uppe i Las Palmas, för närvarande 23-24 grader dagtid. Kvällar och nätter lite kyligt, 15-16 grader. På sommaren kan det dock säkert vara väldigt varmt.

Det är därför ingen tillfällighet att så många frusna nordeuropéer söker sig hit. Området är väldigt exploaterat. Det ena hotellkomplexet efter det andra har skjutit i höjden, och stränderna kantas av massvis av barer och små restauranger, som servar alla dessa tusentals turister. Och naturligtvis stora köpcentra med allehanda tingel-tangel och krims-krams.

 

En bild från det närbelägna Playa de Amadores, också här tusentals turister.

Det är intressant att studera människorna här. En del har köpt eller långtidshyr en lägenhet eller ett litet hus och tillbringar kanske halva året här. De brukar klä sig för att skydda kroppen mot den starkaste solen. Andra har åkt hit kanske 2 veckor för att få så mycket sol som möjligt. Minimal klädsel, även på restauranger och i matvaruaffärer, trots skyltar om att klä sig anständigt.

Detta att skydda huden mot den allra starkaste solen verkar helt ha gått många förbi. Många engelsmän är något ljushyade med en aning rödlätt hud. Och har därför ett minimalt skydd mot solens UV-strålar. Och ser följaktligen ut som kokta kräftor frampå kvällen.

 

* * *

 

I Karibien noterade vi många överviktiga människor. Av någon märklig anledning påfallande många överviktiga kvinnor där. Tillbaka här i Europa ser vi dock också många män med en enorm ölbuk; det lär kallas ”inbyggd auktoritet”. Hängmagen antyder att man här verkar ha löst den eviga frågan om var livremmen skall sitta, under magen. Annat var det bland fiskargubbarna i min barndom, där man drog åt livremmen strax under revbenen. Det var i det lilla fiskarsamhället Borstahusen vid Öresund, på lokalspråket kallat ”Kvastenhausen”.

 

* * *

 

Filmen om ”Sällskapsresan” med bl a Lasse Åberg lär ha spelats in i det närbelägna San Agustin. Vilket naturligtvis utnyttjas i försöken att attrahera fr a svenska solturister. – For våre norske venner må vi kan hende opplyse at Lasse Åbergs ”Stig Helmer” er like kjennt i Sverige som Rolf Wesenlunds ”Marve Fleksnes” i Norge.

 

* * *

 

Man undrar om det någonsin regnar i detta torra landskap. Uppenbarligen gör det nog det. Vi upplevde själva ett dygnslångt ösregn, när vi i oktober låg för ankare utanför Puerto del Rosáreo på Fuerteventura. Vis av erfarenheten har man därför byggt stora cementerade diken i dalgångarna och genom samhällena, där vattnet kan ledas undan.

Via dessa cementerade diken kan vattenmassorna vid skyfall ledas undan.

 

Längs med sidorna brukar växtligheten vara riklig. Här en bild av en Yuka-palm med sitt märkliga rotsystem. Det är väl sådant som gör att växterna kan överleva i så torrt klimat.

 

Yuka-palm med sitt märkliga rotsystem.

 

Blommande hibiskus vid vägkanten. Vi har sett exemplar som varit stora som träd.

 

* * *

 

Sååå, vad har hänt med vår roddare från Las Palmas?! Se vårt inlägg den 2019 01 29.

På hans hemsida kan man läsa, att Lee ”Frank” Spencer efter 24 år i British Navy skadades svårt i en trafikolycka 2014. Han stannade för att hjälpa en skadad man, men blev själv påkörd, och så svårt skadad att man blev tvungen att amputera höger ben. Med en otrolig viljestyrka har han kommit tillbaka till ett inte bara rörligt liv, utan dessutom ett utomordentligt aktivt liv.

”The Rowing Marine” på väg ut ur Las Palmas hamn.

I december 2018 startade han en solo-rodd från Portugal och efter 70 dagar gjorde han ett kort stopp i Las Palmas hamn. Den 26 januari 2019 fortsatte han, och vi hann precis få en bild på honom, när han rodde förbi oss. Målet är Franska Guiana på Sydamerikas NV-kust. Han ror helt ensam och det sägs att håller en genomsnittsfart på 3 knop. Inga hjälpmedel annat än en satelittelefon för ev. nödsituation. Förmodligen finns det dessutom någon liten solpanel för att hålla batteriet laddat. I tillägg har han en liten ”Tracker” ombord, som sänder ut position några gånger per dygn.

I dag på förmiddagen såg vi på hans hemsida att han just nu befinner sig strax väster om Kap Verde. Sök på ”Rowing Marine” på Google.

 

* * *

 

Inför sådana prestationer finns inga ord.


Lämna en kommentar

Här är vi nu! Puerto Rico på Gran Canaria, 2019 01 31.

Här är vi nu!

Nu är vi här! Puerto Rico på Gran Canarias SV-kust.

 

Vi kastade loss kl. 11.30 idag, och lämnade Las Palmas. Vi satte segel och gjorde 6,5 knop i den friska NNO vinden. Vinden dog ut sedan vi kommit ner på sydsidan, och vi tuffade sista biten för motor. Kom fram kl. 18.00.

Vi har fått en bra kajplats här i Puerto Ricos hamn, på SV-kusten av Gran Canaria. Vi har lagt till och fått kopplat in el och vatten från bryggkanten. Vi stannar här 2 veckor innan vi fortsätter längre västerut.

Det tar säkert några dagar innan vi har acklimatiserat oss och hittar rätt i området. Vi skriver mera då.