S/Y Helmi

Vårt storsegel är nu ordentligt lagat. Ser väldigt stadigt och rejält ut.

Angående generatorproblemet verkar det som om vi börjar se en lösning. Som jag har skrivit tidigare, handlar det om att få tag på rätt person; någon som vet något om det här. Vi har haft några i och för sig hyggliga lokala tekniker ombord, men som nog inte begripit (haft kunskap om) att dagens moderna båtar har annorlunda batterier och generatorer än när vi själva skruvade i någon gammal Volvo Amazon på tidigt -70-tal. Idag är det datastyrd inställning av utrustning, som ligger ljusår från det gamla bilskrälle, som vi mekade med förr om åren.

Jag har nu i flera dagar varit i kontakt med Mastervolt Sweden (som konstruerat och levererat båtens hela avancerade elsystem), och diskuterat felsökning. Man har varit väldigt tillmötesgående och är villiga till att sända gratis en ny generator; ja, faktiskt 2 stycken! Om nu ytterligare en skulle gå sönder på nytt! Då skall vi inte behöva vänta veckovis på nästa generator. Och det var ju hyggligt. – Men vi är ju båda parter medvetna om att grundproblemet inte är löst. Varför brinner en endast 2-3 månader gammal generator sönder bara så där?!! Nu var det ingen öppen eld, men det var bara numret före.

Det fina med seglarlivet är alla härliga och hjälpsamma människor man möter. Särskilt långseglare är väldigt tillmötesgående.

Idag på morgonen står en gentleman på bryggan och knackar på. Jo, han hade hört bryggsnacket bland andra långseglare att vi hade generatorproblem, och undrade om han kunde få bistå. Det visade sig vara Hallberg-Rassys försäljningschef, som nyss gått i pension efter 32 år i företaget! Och som är extremt tekniskt intresserad! Han skall visserligen segla vidare redan i morgon, men undrade om han fick komma ombord och bara kika lite…

Snacka om att vara sänd från skyarna! Den här karl’n visste vad han pratade om! Han fick raskt klart för sig vad som felade, och skisserade på en lösning. Grundproblemet är att det blir alldeles för varmt i motorrummet i de här länderna. Både luften och havsvattnet är minst 15, kanske 20-30 grader varmare än vad vi är van vid och utrustningen anpassad till. Han önskade helst en ny regulator, där man kan ställa ner effektuttaget, men det går nog inte Mastervolt med på. Skulle man sätta in en konkurrents utrustning, då skulle man bara ta sin hand från hela affären. Och det skulle kanske också ställa till med en del juridiska problem; om något krånglar i framtiden: vems fel är då det?

”Vår man från Hallberg-Rassy” menade på att man kan sätta in en enkel strömbrytare på en av kretskablarna, så att man manuellt kopplar ur generatorn kanske varannan timme och låter den vila, och gärna tidigt startar vår extra diesel-generator, när strömbehovet är särskilt stort. Dessutom låta teknikerna här sätta in en extra 12-volts liten fläkt, som skall kyla ner generatorn, när det är som varmast. Detta har jag tidigare diskuterat med försäljare av marina generatorer, men blev då bara bemött av argument som: ”Det tillhör gamla tider! Dagens moderna generatorer klarar mycket mera än så!” Jo, du! Generatorerna har inte förändrats så mycket som försäljarna påstår. Och det har nog inte de själva heller.

Nåväl! Vi börjar se ljus i tunneln. Vi tror hur detta skall kunna lösas. Sen gäller det ju när reservdelarna kommer från Sverige (ev. Holland). Det kan ta tid; jag är lite luttrad, när det gäller sydligare länder. Men vi börjar se en väg framåt.

Vi vill passa på att visa några bilder från vår segling.  Tyvärr klarar vår teknik f.n. inte av att göra vare sig förstoringar eller delförstoringar, så detaljer från bilderna får bli en annan gång.

Denna bild togs på kajen i Las Palmas de Gran Canaria, då hela armadan defilerade förbi ut ur hamnen.

Väl framme i Mindélo på Kap Verde hade man ett stort välkomstparty med allehanda mingel-tingel-tangel. Det tog en stund innan mamman till den lille pojken bredvid oss dök upp.

Välkomstparty på Kap Verde.

Vi har två rätt stora sköldpaddor (c:a 50 och 70 cm stora) framför vår båt här i hamnen i Mindélo på Kap Verde. Det är väl fisk de fångar.

Sköldpadda bara några meter från båten.

* * *

En liten komplettering angående vår ankomst till Kap Verde efter nästan 7 dygn till sjöss. Vi hade ju blivit tvungna att vända, då autopiloten tillfälligt hade lagt av, och kom därför fram som en av de absolut sista båtarna. Detta gjorde vi naturligtvis stort nummer av precis efter att ha passerat mållinjen. Ut i Etern på hamnens egen kanal gastade vi för full hals; ”Winner and New Champion of the World: Sail Yacht Helmiiiiii from Sweeedeeeeen! Hurray! Hurray! Hurray! Hurray!” – Vår ankomst uppmärksammades i hela segelbåtshamnen, och vid vår brygga stod båtgrannarna upp och applåderade, när vi lade till. – Man skall inte sätta sitt eget ljus under skäppan!

                                                                                          * * *

Angående reparationsarbetet kan sägas, att storseglet nu är lagat. Förefaller att vara stadigt och rejält gjort. Har också e-mailkontakt med Mastervolt Sweden vad den trasiga generatorn beträffar. De skall se om det finns någon representant på huvudön här på Kap Verde, och då kanske det går att skaffa fram en ny generator ganska raskt. Annars kan det ta tid.

Vi har naturligtvis funderat mycket på detta med att ting går sönder. Det är något som händer rätt ofta i seglarvärlden. Någon har sagt att Långsegling är konsten att vänta; vänta på lämpligt väder; vänta på reservdelar.

Kusin Martin i Limhamn har en poäng i en kommentar; När man läser de klassiska långseglarberättelserna av Chichester, Knox-Johnston, Tabarly, ja till och med Arne Mårtensson, alla har de reparerat. Slitaget under en långsegling är enormt.

Sååå, tålamod är en dygd, och bra att ha i stor mängd med ombord på en långsegling.

Vi skulle ha följt med ARC+  -eskadern från Kap Verde till Saint Lucia i Karibien i går. Vi har dock blivit fördröjda.

Under seglingen från Kanarieöarna släppte storseglet från uthalet på samma sätt som tidigare. Och generatorn på huvudmotorn laddar inte. Och dessa saker måste bara fungera; man korsar inte Atlanten utan att allt fungerar som det skall. Vi tycker kanske själva att vi hade haft de flesta möjliga problemen, men just nu verkar ”trollen” ha tagit sig en andra runda.

Nåväl, sådan är det. Det är bara att försöka se klart; vem kan sådant? Hur får man kontakt med den-och-den? Och så var det då att få dem att komma på utsatt tid… Det är liksom lite skillnad på vad vi är vana vid. Här betyder ”avtalad tid” inte alltid ”avtalad tid”, utan har mer betydelsen av ”någon gång”.

Idag har vi kommit så långt att vi har fått storseglet nertaget och ivägburet till segelloftet, och så får vi hoppas på att segelmakaren gör sitt.

Marinelektrikern har varit här och inspekterat den knallheta generatorn. Han skakade på huvudet, och skulle ”komma tillbaka, när den kallnat”. Vad som nu menas med det.

Men det skall å andra sidan också sägas att de utbildade, de med kunskaper, ofta är underdimensionerade i förhållande till behovet i de här länderna. Inte bara här i Marinan, utan också i samhället i stort.

Det går ingen nöd på oss här. Folk är vänliga, och vi har nära till en tämligen välsorterad matvarubutik. Det är varmt här; mellan 32-35 grader. Duschar och toaletter är i tämligen gott skick.

Vi ”sitter inte i sjön” (Ursäkta! Den var dålig!), utan väntar bara på att det skall bli färdigt. Vi planlägger att göra en del utflykter här i omgivningen den närmaste tiden.

Vi återkommer med mer info efterhand.