Nu kastar vi alldeles strax loss från Madeira, och seglar till Gran Canaria. Framme Ti. 10/10-17 på em.
/Helmi och Carl-Gustav.
Nu kastar vi alldeles strax loss från Madeira, och seglar till Gran Canaria. Framme Ti. 10/10-17 på em.
/Helmi och Carl-Gustav.
Vi har nu seglat 300 av de 480 sjömilen till Porto Santo, strax NE om Madeira. Det har varit en blåsig, gungig och lite jobbig natt. Skall bli skönt att komma fram, trol. sent i morgon kväll.
/Helmi och Carl-Gustav.
Följ oss på AIS och Marinetraffic. Se “Kontakt” uppe till hö. – MMSI-nummer: 2656 14 710. Trol. framme först på söndag.
Hälsn. fr. Helmi och Carl-Gustav.
Nu kl. 08 (portugisisk tid) lämnar vi Cascais utanför Lissabon och seglar till Porto Santo precis bredvid Madeira. Räknar med att komma fram lördag eftermiddag/kväll 23/9-17. Om vi finner internet-uppkoppling, skriver en krumelur då. /Helmi och Carl-Gustav.
Vi har idag kommit fram till Peníche, strax norr om Lissabon. Vi hann hit strax innan ovädret drar fram över oss, och vi ligger tryggt förtöjda. Stannar flera dagar till dess att det lugnar ner sig. Skriver mer snart.
Den lilla fiskehamnen Cariño, strax ONO om La Coruña i NV Spanien, har varit vårt ”hem” de senaste 12 dagarna. Väldigt vänliga och hjälpsamma människor, som hälsat igenkännande på oss, då vi gått på promenad, och handlat i ”Den Lilla Supermercado” på hörnan – finns det möjligen någon motsättning i detta uttryck?
Spelar ingen roll! Kassörskan är lika vänlig för det! Hon är lika intresserad av att höra hur det går med ”Los Repuestos”, Reservdelarna – har de kommit än?! Alla här i den lilla fiskebyn verkar engagera sig i hur det går för oss!

Fisketrålarens fångst rensas, väges, mätes, täckes av is och bedömmes av kritiska blickar…. Fiskdoften hänger tungt över kajen.

Fritidsfiskarna uppfyller kajerna runt oss. Ibland blir det napp. Ibland får vi hjälpa till med krokar som fastnat i våra linor. Spelar ingen roll; alla är glada över en dag i solen med barnbarnen….

Och ibland blir det napp!!!
Kaptenen (”Davíd ”) på Räddningsbåten Shaula, som bärgade oss in till spanska fastlandet, har varit otroligt hjälpsam! Han har varit nere hos oss i hamnen flera gånger om dagen och efterhört hur det går för oss, om han kan göra något extra, osv. När man träffar så väldigt hjälpsamma och oegennyttiga människor, då kan man börja hoppas på mänsklighetens framtid….
Efter att ha stirrat in i en fiskehamns intellektuella stenmur och filosoferat över tidvattnets inflytande under århundradena……, har vi nu fått DNG (=Den Nya Generatorn) på plats, och fått installationen godkänd av Mastervolt Sweden. Bara en så’n sak! – Pär vid varvet hemma vid Br. Johanssons Båtbyggeri i Holmsund (utanför Umeå) har sänt mig lämpliga datafiler. Då kunde Mastervolt Sweden i Mölndal, söder om Göteborg, koppla upp sig på min dator, via Internet, och göra de datajusteringar som behövdes.
För många år sedan var det bara att köpa in en ny generator, och få den på plats. Så gjorde jag på -70-talet, bytte ev. också batteriet i min gamla Volvo Amazon, och färdig med det! Men icke nu! Nej, nu är det all världens elektronik, som måste anpassas, ”för att det inte skall börja brinna!” – Det är bara att lyfta på hatten, och vara tacksam för att vi (de?) finns till.
Om nu allt fungerar, kommer vi att i morgon, ungefär kl. 11.00, beroende av tidvattnet, att segla västerut till La Coruña. C:a en dags-seglats. Där stannar vi över helgen, så att Helmi får möjlighet att beställa tid hos Frissan. Viktiga saker skall man inte underskatta!
Därefter fortsätter vi söderut, söder om Cap Finisterre, där det lär finnas en massa väldigt fina ankarvikar. Där hoppas vi snart få kontakt med våra seglarvänner Marie och Lars i ”Anemone”, som nu hunnit långt söderut. – Spännande fortsättning följer!
Viking Festival in Spain
A man dressed up as a Viking attends the annual Viking Festival of Catoira in northwestern Spain last Sunday. The festival re-enacts past Viking raids in the area and is celebrated annually in August.

(Miguel Vidal/Reuters)
Idag på f.m. seglade vi iväg, med kurs Inverness i Skottland. Enl. prognosen 9-10 m/sek, kanske 11. Stämde bra, när vi kom ut på öppet vatten. Vinden dock rakt västlig, dvs rätt i näbben. Vi fick falla av 40-45 gr, och vi gjorde 5-6 knop, trots bara 1/3 av Genuan ute samt bottenrevad stor.
Vinden ökade dock hela tiden, och efter 3 timmar hade vi konstant 15 sekundmeter, med 17-18 meter i byarna. Vi blev uppropade av våra parseglande vänner Marie och Lars i Monsun 31:an ”Anemone”, och som hade avseglat 1 1/2 timme före oss. De hade ännu värre vindar, ännu större vågor.
Såå, vårt gemensamma beslut över VHF-radion var inte särskilt svårt. Vi beslöt att vända tillbaka till Farsund, där vi nu ligger tryggt förtöjda. Vi kommer att fortsätta följa väderprognoserna och se när nästa väderfönster uppenbarar sig. Fortsättning följer.
Igår, lörd. 1/7-17 kom vi till Farsund, beläget på norska sydkusten 30 NM (c:a 5 mil) längre västerut från Mandal. Också en söt liten feriestad på ”Sørlandet”. Har funnits i flera hundra år, och utöver fiske bedrev man en del skeppsbyggeri och underhålls- och bottenskrapningsarbete av fr a fiskebåtar.
Den nuvarande staden är inte mer än drygt hundra år gammal. 75% av staden ödelades vid en svår brand i aug. 1901. Drottning Sofia i dåvarande unionen bidrog med kapital för återuppbyggnaden av staden.

Elin med Väktarlykta, Morgonstjärna och Brödkorg.

Här har vi avancerat till assisterande väktare i Farsund.
Redan för flera år sedan läste jag i SXK (Svenska Kryssarklubbens tidskrift Till Rors) att i just Farsund på norska sydkusten fick sjöfarare ett så trevligt mottagande. En flott dam i folkdräkt stod på kajen och hälsade seglarna välkomna med nybakade bullar och dagens tidning. Jag har tänkt på henne i många år, och vi beslutade att segla in till just Farsund för att om möjligt få träffa denna fantastiska representant för Farsund.
Av en slump stötte vi på kajen på en förtjusande dam, som utklädd i gammal väktarkostym visade oss runt i staden. Tänk att ha seglat 900 sjömil från nordsverige och så stöter man på denna förtjusande dam! Med frodig glädje berättade hon med både allvar och humor om branden och återuppbyggnaden. Farsund ligger mitt i det s.k. ”Bibelbältet” på sydkusten, där mer eller mindre ”alla” i varje fall förr om åren var engagerade i någon kyrklig församling. Jämför Jönköping i Sverige i äldre tider.
Elin Salvesen berättade, att de riktigt rätt-trogna inte hade skaffat någon husförsäkring (”därför att Vår Herre nog ser till oss”). En del proselyter var kanske något svaga i anden, och hade skaffat sig brandförsäkring i alla fall (”för säkerhets skull”). Och i efterdyningarna till branden delades församlingarna/menigheterna upp i dem som varit starka i anden och dem som förfallit till tvivel (”Detta är Herrens prövning, och nu skiljes agnarna från vetet”).
Och så fortsatte fejden och osämjan mellan grannar. Tragiskt att man inte kunde hålla sams i en nog så svår tid. Har människan inte problem, så skaffar man sig.
Vi ligger kvar här några dagar till och väntar på ett bra väderfönster inför överfarten till Skottland. Preliminärt seglar vi iväg tisdag förmiddag 4/7-17, om prognosen håller i sig.
Midsommarafton (”St. Hans-aften”) promenerade vi tillsammans med Mette och Jan-Martin ut till ”Vippefyren” alldeles norr om Skagen. Det var här som dansken Jens Pedersen Grove konstruerade den första ”Vippefyren”, en stålkorg med glödande kol, som kunde tändas och höjas för att vägleda sjöfarten vid dålig sikt. Senare samma år, 1627, kom Vippfyr även till Anholt och Falsterbonäset. Några år senare följde Nidingen och under 1670-talet även Ölands södra udde.
Efter ”St. Hans-tale” av Borgmästaren, sjunges traditionsmässigt den danska Midsommarvisen, skriven av Holger Drachmann, följt av nationalsången ”Det er et yndigt land”, skriven av Adam Oehlenschläger.

Vippfyr vid Skagen.
Vi gick midsommardagen längst ut på Grenen, där man kan stå med ett ben i vardera havet, Skagerak och Kattegatt. Det är mycket strömt och många båtar har gått i kvav här utanför. Naturligtvis badförbud!

Carl-Gustav vid Grenen med ett ben i vardera havet. Notera den mycket kraftiga strömbildningen!
På stranden fann vi en liten säl-kut….

En strandad säl-kut…

Den söta lilla säl-kuten visade ingen uppskattning av Helmis omsorg.

Sälföräldrarna vakade nogsamt utanför…
Om några dagar, när vädret blivit bättre, drar vi vidare till Norge.