Så kom vi äntligen iväg, i går eftermiddag, kl. 15.30! Detta efter att ha fyllt alla vatten- och Dieseltankar. Vi kommer självfallet att segla över 95 % av tiden över Atlanten till Saint Lúcia i Karibien, men batterierna måste laddas, och det sker med en liten extra en-cylindrig diesel-generator. Det går att ladda med stora huvudmotorn också, men den lilla Fischer-Pandan drar mindre bränsle. Den är mycket effektiv. När den väl fungerar.

Våra strömförbrukare är fr. a. kylskåpet och autopiloten, men också lanternor samt belysning “inomhus”. Vi har faktiskt blivit något av energimedvetna under den här resan. Det är inte självfallet att det skall finnas ström i kontakterna. Det är nödvändigt att vi hushållar med våra resurser, och med “resurser” menar jag nu inte bara ekonomiska sådana, utan resurser sett i ett lite vidare perspektiv.

* * *

Vi seglar inte direkt mot målet, Saint Lúcia i Karibien, utan har satt en uttalad sydlig kurs på 220 gr. (som skulle kunna ta oss direkt ner till NO Brasilien). Detta då vi har en ONO vind på ung. 16 kn. från c:a 60 gr. Alla seglare vet att det skulle kunna gå att segla kontrakurs (240 gr.) + ett avvik på 25-30 grader åt ena eller andra hållet, detta för att få lite fart i båten. Det var naturligtvis frestande att gå den nordliga banan på 265 gr., dvs i stort sett rakt på målet, men enligt prognosen kommer det att blåsa ganska kraftigt rakt väster om Kap Verde de närmaste dagarna – och vi gillar inte väldigt mycket gung, utan vill ha en någorlunda behaglig segling – dels lurar ett stiltjebälte längre västerut. Därför har vi valt den sydliga banan på 220 gr. Vi räknar med att behålla denna kurs i ett drygt dygn framöver, och därefter vänder vi c:a 60 gr. styrbord. Då får vi en kurs, som för oss ganska rakt på mål. Fördelen med denna sydliga kurs på ung. 12:e till 13:e breddgraden är att det här finns tämligen stabila vindar, utan vare sig kuling eller stiltje. Så får vi se om beräkningarna håller! Det är inte alltid de gör! Då har vi i alla fall gjort en rimlig bedömning.

* * *

Finner också att det är Nobelfestligheter i Stockholm idag. Vi har inte fått någon invitation till Nobelmiddagen ikväll, men arrangörerna visste väl om att vi har viktigare saker för oss. Som Atlantöversegling. Kanske nästa år. Om vi är tillbaka då.

* * *

Här går det bara bra med oss. Vi har kommit in i en viss dygnsrytm, där Carl-Gustav tar hundvakten mellan midnatt och morgontimmarna. Det är den enda någorlunda fasta punkt vi har. I övrigt passar var och en på att sova mest möjligt, när tillfälle gives. Detta med dygnet-runt-segling har vi praktiserat på över Nordsjön, Biscaya, Portugal till Madeira och nu senast från Kanarieöarna till Kap Verde. Det blir en viss rutin det här också. – Vi återkommer om några dagar med flera och spännande rapporter! Följ oss gärna på www.marinetraffic.com med vårt MMSI-nummer 2656 14 710.

Under de närmaste dagarna har jag ett lokalt SIM-kort här på Kap Verde, med nummer +238 514 4968. Det går att ringa direkt, men det är dyrt, c:a 35:- / min.

F.ö. har jag fått besked att generatorn nu har kommit till huvudstaden Praia här på Kap Verde. Skall kontakta tullmyndigheterna, och så får vi se hur lång tid som det tar.

Efter 6 dygn, 18 timmar och 15 minuter passerade vi mållinjen, och kunde styra fram till vår brygga här i hamnen i Mindelo. Så lät vi det tunga bogankaret gå, och backade in mot bryggan, kl. 08.18, lokal tid. Jubel och glädjetjut från såväl oss som hamnpersonal och andra seglare på bryggan! We did it!!

Visserligen har vi duschat på akterdäck under seglingen, men nog skall det bli skönt med en rejäl dusch, och något lika rejält att “släcka törsten med”.

Detta korta meddelande sänds via satellittelefon. Återkommer med mer fyllig beskrivning, när vi fått internettuppkopplingen i ordning.

Vi har nu bara 93 sjömil kvar av totalt 870 innan vi är framme i Mindelo, som ligger i västra Kap Verde. Beräknad ankomst: måndag förmiddag.

Vinden har kommit tillbaka, från NNO. Genom att gå 20-30 grader från rhumb-line (kortaste vägen) får vi en fin slör, och har seglat i drygt 5 knop med bara löst skotad Genua. Nu på morgonen revade vi genuan något, och har kunnat sänka farten till 4 knop. Därmed kommer vi fram först efter soluppgången i morgon. Man bör undgå att segla in i okända hamnar i totalt mörker. Vi har gjort det en gång tidigare (på Irland), och vi gör aldrig om det.

Allt väl ombord! Återkommer med spännande nyheter i morgon!

Efter de första två dagarna med bra seglingsvindar, kom vi in i ett stort stiltjebälte. Detta trots att vi gick tämligen nära den afrikanska kusten, där vindarna skulle vara bättre. Vi fick då gå för motor lång tid. När man lyssnar å radiotrafiken, verkar det som om alla i “the fleet” har gjort detsamma.

I går eftermiddag hände det som skedde redan i norra Spanien i slutet av augusti; Storsegelinfästningen brister! Seglar nu för bara genuan och stöttar med motorn, så att vi kommer fram till Mindelo på Kap Verde i rimlig tid. Där får vi bestämma oss för om det går att laga storseglet igen, eller om vi måste beställa ett nytt.

Ombord här är allt bara bra. Vi har kommit in i en vaktordning, som fungerar bra. – Vi har nu 210 sjömil kvar, och torde vara framme måndag förmiddag.

Kl. 05.25 idag på morgonen passerade vi Kräftans Vändkrets, och är med detta inne i subtropiskt/tropiskt område. På denna Latitud står solen i zenit vid vårt sommarsolstånd den 21 juni, och kryper därefter söderut fram till Stenbockens Vändkrets på södra halvklotet vid vårt vintersolstånd, den 21 december.

Helmi sov just då, medan jag hade nattpasset och kunde utförligt dokumentera i loggboken.

Allt är bara bra här ombord. Nu till frukosten fick vi besök av 15-20 delfiner, som simmade helt tätt intill båten. Kan inte sända bilder via satellittelefon, får bli senare.

Haft lite problem med internetkontakten. Gör ett nytt försök.
Vi går nära afrikanska kusten för att få bättre vindar.
Allt bara bra här ute.

En tekniker från varvet lyckades få det till. Så nu provseglar vi ett tag, och fungerar det, fortsätter vi till Kap Verde. Följ oss gärna som beskrivet tidigare.

Allt väl ombord, vädret utmärket och vindarna gynsamma.

/Helmi och Carl-Gustav.

Två timmar efter start och 12 sjömil ute till havs, slutade autopiloten att fungera. Plötsligt styrde den helt galet. Jag tog över styrningen manuellt och ställde in kursen. Prövade på nytt; efter några sekunder gick båten åter i helt galen riktning. – Diagnos: Autopiloten har slutat fungera. – Åtgärd: Vänd om, eftersom det inte går att handstyra i 1 vecka med bara två personer ombord.

Detta har jag varit med om för 7-8 år sedan. Efter byte av elektronikenhet, fungerade det bra. Fram till nu. – Nu ligger vi väl förtöjda på samma plats i Las Palmas hamn.

Lite snopet, och naturligtvis en nedtur. Men sådan är det; det blir inte alltid som man tänkt sig. – Tur i oturen är i alla fall att det skedde nu och inte 10-14 dagar senare. Då hade vi varit mitt ute på Atlanten, och det hade varit mer besvärligt.

Sååå, nu har vi informerat hamnkontoret, ledningen i ARC+, våra närmaste samt nu övriga på bloggen.

– Reparationen kan komma att ta 2-3 veckor. Vi återkommer när vi vet mera.

Kl. 12.30 seglade vi ut ur Las Palmas hamn till musik av brassband och sambarytmer. Själva spelade vi på högsta volym "I’m sailing!" med Rod Stuart. Fullt av flaggspel och vimplar! Fullt av folk på pirkanten, som vinkade, skrek och tjoade, när hela vår armada på 70 båtar seglade ut ur hamnen och mot startplatsen. Snacka om folkfest!
-Kl. 13.00 gick startsignalen för vår del. Vi tar det medvetet lugnt för att inte kollidera med fart-tokiga galningar, och kl. 13.10 passerade vi startlinjen.
-Nu är vi på väg på riktigt! 870 sjömil till nästa hamn! Cape Verde! Here we come!

Skickat från min Samsung Galaxy smartphone.