S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Nu är vi här: La Gomera! – Om Sjösjuka. – Om Ankringsproblem. – 2021 01 03.

8 kommentarer

Tidigt igår morse, den 2 januari 2021, så fort dagsljuset visade sig, släppte vi loss förtöjningarna i Puerto de Mogán. Hamnkaptenen var tidigare aviserad, men vi anropade över radio i alla fall. Hamnkaptenen vill alltid veta alla hamnrörelser, så att inga missöden sker.

Efter en något laber inledning, kom plötsligt de s.k. accelerationsvindarna, som blåser kraftigt utmed öarnas sidor. Fick raskt revat seglen, men vi gjorde i alla fall 7 knop. 

Måste erkänna att jag kände av att vi inte varit riktigt ute på sjön på över 10 månader. Normalt sett har vi båda ”sjöben”, men efter flera veckor på landbacken brukar vi inför en längre översegling sätta på ett sjösjukeplåster bakom ena örat. Efter ett dygn har vi vant oss, och sjösjuka är inte längre något problem. 

Den här gången var det annorlunda. Det lilla ”skuttet” till och från Pasito Blanco i lugnt väder räknar vi inte som att ha varit ute på sjön i tufft väder. Nu blåste det plötsligt upp ganska ordentligt. Så kraftigt att vi fick reva; 2 gånger, innan gången blev lugnare. Väl uppe i sittbrunnen kände vi inte av det så mycket, men nere i byssan, blev det snabbt att ta sig upp igen. 

Sjösjuka beror på att hjärnan tar emot motsägelsefulla signaler. Innerörat känner av rullningarna, men nere i byssan (ännu värre inne i den lilla toaletten!) ser ögonen att väggarna är raka och vinkelräta. Där registrerar inte ögonen rullningarna. Eftersom innerörat sänder andra signaler, blir det stopp i tarmrörelserna; med illamående och ev. kräkningar som följd. Slutsats: var uppe i sittbrunnen, titta framåt mot horisonten och följ med i båtens rörelser. Ta gärna aktiv del i styrningen; då följer man extra väl med i båtens rörelser. Knapra gärna på en bit knäckebröd, så knuffar man på tarmarna lite extra. 

 

* * *

 

Vi hade från tidigare bokat plats i den lilla marinan ”Las Galletas” på Tenerifes sydostkust. Eftersom hela Tenerife tydligen hade stängts ner (”Lock down”), seglade vi förbi Tenerifes sydkust och ankrade i en ensam liten bukt på sydvästkusten, strax söder om ”Los Christianos”. Bedårande vackert! Vi fick några bilder från  solnedgången, och man anar lugnet och stillheten. 

 

Solnedgången vid ankarläggningen utanför Tenerife.

 

Vi har ankrat helt ensamma strax utanför land i en liten vik på Tenerifes SV kust.

 

Efter en lugn natt utan några vågsvall, bara en del svaga dyningar, kunde vi vakna utvilade. Bad från badbryggan i aktern. Alldeles klart och härligt salt vatten! Skönt att på badbryggan få duscha av allt saltet. Det är väl ingen överdrift att säga att frukosten smakade riktigt gott efter ett sådant uppvaknande!

 

* * *

 

Så skulle vi iväg. Upp med ankaret. Det gick inte. Redan kättingen satt fast. Hade snott sig runt en sten på den steniga bottnen. Detta har jag aldrig varit med om! Hur göra?! Det lönar sig inte att dra. Gör istället tvärtom! Släpp efter lite på ankarkättingen, låt vinden ta tag i aktern och låt båten sno sig lite runt. Försök sedan försiktigt igen. Och se! Nu följde kättingen fint med upp, när ankarspelet började dra. 

Så var det ankaret. Det satt bom fast. Det också. Det går inte att bara dra på med den elektriska ankarvinschen. Det kan sluta med att axeln inne i ankarspelet kan få sig en knick och böja sig. Jag har varit med om det på en av våra stora genuaskotvinschar i sittbrunnen. Och det är ändå storlek 54. 

Sååå. Även här måste det till list. Dess bättre har vi numera alltid fäst en ankarboj i bakkanten av ankaret. Dels för att vi – och särskilt andra! – skall veta var vårt ankare ligger, men också för att ankarbojen skall fungera som ”trippline”, när ankaret fastnar. Genom att ömsom dra och släppa efter i ankarkättingen, och ömsom dra i bakkanten av ankaret, gick det till sist att lirka loss det. Nu kunde ankarvinschen gärna få dra upp det tunga ankaret. – Puh! Vilken lättnad! Förstår nu varför vi var helt ensamma i den viken! Andra hade helt säkert hört talas om den klippiga bottnen. 

 

* * * 

 

Så var vi iväg. Idag nästan ingen vind alls. Det skulle komma frampå dagen, när vi närmade oss La Gomera. Men inte. Så det blev att tuffa på för motorgång. 

Det är intressant att lyssna på radiotrafiken över VHF-radion. Ibland lite skrämmande. Som de nästan dagliga rapporterna om immigranter i livsfarliga farkoster på väg över från nordvästra Afrika till Kanarieöarna. Dessa transporter har ökat kraftigt det senaste året, efter att Medelhavet i praktiken numera är stängt för flyktingtrafik. Dessvärre är det inte alltid alla som klarar den livsfarliga turen över Atlanten. 

I eftermiddag fick vi därutöver flera bekymmersamma meddelanden om att en franskregistrerad 60 fots segelbåt med 7 besättningsmedlemmar ombord är försvunnen. Den lämnade Las Palmas på Gran Canaria den 29 december och skulle segla direkt till Aruba i södra delen av Karibien. Sedan natten till den 1 januari har ingen haft kontakt med båten. Senaste positionsangivelse ligger 203 sjömil söder om oss (c:a 400 km), utanför Västsahariska kusten. Om det handlar om ett elfel, som slagit ut all kommunikation, eller om något allvarligt inträffat, är just nu okänt. 

 

* * * 

 

Själva kom vi i alla fall fram till Marina San Sebastián här på La Gomera. Inte bara Marinéros från hamnkontoret utan även flera av båtbesättningarna vinkade glatt igenkännande, när vi lade till vid bryggan. Med åren växer det fram en fin gemenskap båtfolk emellan. 

Vi ser fram till att få göra några riktigt långa bergsturer här på La Gomera. 

 

8 tankar om “Nu är vi här: La Gomera! – Om Sjösjuka. – Om Ankringsproblem. – 2021 01 03.

  1. Godt Nyttår til dere.

    Gilla

  2. Så godt å høre at alt gikk bra til slutt. Ha fortsatt en god tid der nede i varmen. Klem🤗😇

    Gilla

  3. Kjøre dere !
    Først store og gode ønsker for det nye året !
    Så har dere fått vind i seilene igjen, og er i farta. Synd vi ikke får treffe dere på Las Galletas i år, og vi hadde jo også planer i St Cruz i bygget kopiert fra Sydney ! Men kjekt å ha ting å se fram til ved senere korsveier !
    Her nord, under polarsirkelen, avventer vi solas gjenkomst : 21.januar er datoen hos oss ! Men vi prøver å utnytte dagen – og tar vår daglige trim i nærmiljøet ! Dette har jo en sosial funksjon i tillegg til fysisk gevinst !
    Kos dere masse på La Gomera , og nyt lokal mat og drikke !
    For som vi vet :
    « En sjömann älskar havets våg, och vågornes brus…..»

    Gode ønsker til dere begge , med klem fra Gunvor og Olav

    Gilla

    • Hjertelig Takk for hyggelig Nyttårshilsen! Ja, År 2020 og dette år synes ikke ha blitt som noen av oss hadde tenkt. Men vi fortsetter å håpes på det beste.

      Vi fortsetter vår seilas under Januar og Februar mnd. Deretter drar vi tilbake til Umeå for kontroller, og da får vi sjå kha som sker. – Vi fortsetter å holde kontakt!

      Hilsen og Klem fra Helmi og Carl-Gustav.

      Gillad av 1 person

  4. Så glad jag blir av att läsa om era bravader. Berättar för Anders och mina gamla föräldrar som precis likt mig tycker att ni gör det fantastiskt. Hoppas allt är så bra det bara kan vara😍👍🤗
    Ser er två framför mig njuta och välkomna solens strålar varje dag, känna varma vindar, andas in saltstänkt havsluft och känna er starka.
    Ååh som jag önskar er härliga vandringar med värkande ben, lite svultna magar och därefter ”dignande”middagsbord efter vila och vatten både in och utvändigt. Vill att ni ska känna er så värda allt underbart som kommer i er väg, men också ha orken att ta i det som inte blir som väntat på plats.
    Önskar er den bästa av vistelser så långt och ett välkommet återseende till sommaren härhemma. Många varma och innerliga hälsningar från Marianne & Anders i ett just nu ganska snöfritt Väröbacka. Grått och regnvått är vårt vintervitt med en och annan solig dag.

    Gilla

    • Kära Marianne och Anders!
      Ett stort tack för den vackra hälsningen! Den måste ha skrivits av någon med extra mycket Skaldekonst! Så poetiskt!

      Nå, tillbaka till vår vardag. Visst njuter vi av dagarna. Men även här har det faktiskt kommit en del regn. Den senaste veckan har vi legat i utkanterna av ett stort och djupt lågtryck mellan Portugal och Azorerna, vilket medfört envisa SV vindar med mycket vind och envisa regnskurar i snart en vecka. Detta är vi inte vana vid på dessa breddgrader, där shorts och T-shirts är klädkoden.

      Nåväl, detta drar väl undan detta också.

      Just nu ligger vi gott förtöjda i Marina La Gomera. Vi inväntar ett väderfönster för att ta oss till Tazacorte på västsidan av den västra lilla ön La Palma, längst ut i Atlanten. Vi har varit där tidigare, och gillar platsen just därför att den är så ursprunglig. Alls inte så mycket turister som på de större öarna.

      Väderprognosen är just nu lite osäker. Vi hoppas att det dyker upp ett litet väderfönster på 10-12 timmar med rimliga väderförhållanden, så att vi kan segla över utan alltför mycket sjögång. Vi har lärt oss att sjögången kan vara riktigt tuff här, och ute på Atlanten är alla båtar små.

      Såå, vi fortsätter vårt behagliga liv här söderöver. I månadsskiftet febr./mars reser vi tillbaka till Umeå. Helmi har sina kontroller då.

      Vi håller fortsatt kontakt!

      Kram från
      /Helmi o. CG.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s